Visar alla blogginlägg med kategorin:
Svenska

somnar ovaggad

kväll lär jag åter somna ovaggad. Men på det hela taget glad och nöjd med dagen. Inledde dagen med att ta ett senare pendeltåg och istället prioritera att väcka familjen med rejäl frukost. Sådant ger också kraft, jag hann hursomhelst landa på skolan en dryg kvart innan start.

08.00 börjar ju undervisningen varje vardag, fritidshemmets schemaläggning medger nämligen inga ”sovmornar”. Måndagar inleds ofta med en snabb opinionsmätning hur helgen varit på en skala från 1-10 (genom att alla håller upp 1-10 fingrar, där 1 finger betyder ”usel helg”, 3 ”ganska dålig”, 5 ”halvbra”, 8 ”riktigt bra”, 10 ”kan inte bli bättre”). På detta sätt har alla på mindre än en minut fått säga hur helgen varit, så kan vi sedan lämna den och fokusera på skolveckan (ska alla få berätta fritt har vi att göra fram till tisdag lunch eller så…). Sedan dras veckans klassvärdar, veckans stjärna, datum mm. Veckans tio ord gås igenom och antecknas. Klassen går hand i hand till musik med musikläraren. Rast respektive paus (eleverna/lärarna). Efter rasten en kort genomgång, sedan dyker 12 femmor upp med egenproducerade sagor i högsta hugg. Dessa ska läsas för tvåorna, vilka ska bidra med frågor, funderingar, tips, synpunkter för att de ska kunna utvecklas vidare. Parallellt övar jag utvecklingssamtal med de elever som har samtal på eftermiddagen.

Lunch (”pedagogisk” = 100 stycken 7-9-åringar och fem lärare i en matsal…) och en kort paus, därefter följer ett av läsårets höjdpunkter:

Rättning av nationella ämnesprov. Detta var nu för oss tredje gången gillt. Redan första gången bestämde vi oss för att göra det gemensamt hela kollegiet – vi är ju alla ämneslärare i såväl svenska som matematik i år 1-3. Det ger oss väldigt mycket – att få diskutera bedömning utifrån ett centralt material ger stadga åt diskussionen. Vi tycker långtifrån alltid lika, men har respekt för att bästa argument – utifrån provgruppens bedömningsinstruktioner – ska få vinna. Att rätta gemensamt leder dessutom absolut till ökad likvärdighet och en mer rättssäker bedömning. Plus att det gör arbetsbelastningen mer rimlig. Samt att det varje år innebär att man har koll på vart vi är på väg och vad som är aktuellt i ämnet.

Vi sitter helt enkelt kring ett gemensamt bord och griper oss an ett delprov i taget. Så fort man stöter på något som inte är självklart luftar man frågan runt bordet. På knappa fyra timmar (eleverna har sin undervisning på fritids, så att vi kan börja direkt efter lunch när vi ännu är hyggligt pigga och alerta) har vi så rättat sammanlagt nära 300 delprov! Att ha den bördan som enskild lärare vore verkligen inte vettigt. Dessutom skulle man då knappast hinna använda materialet på utvecklingssamtalet (de som har år 3).

Just idag hade jag dessutom lyckats titta snett i min kalender, vilket innebar att fyra elever fått boka in sina utvecklingssamtal just idag. Eftersom de själva bokat sina tider ville jag inte boka om när datum för provrättningen senare bestämdes. Då vi har ett lyckat försök med elevledda utvecklingssamtal var det inte så jobbigt som man kan tänka sig.

Men nog kommer jag sannolikt att kunna somna ovaggad en kväll som denna!

Lärare skapar ordförståelse

Ulrika Wolff föreläser för lärareSitter i stora K-aulan på Stockholms universitet, lärarutbildningen, lyssnar till en intressant och givande föreläsning av Ulrika Wollf, specialpedagog och fil. dr vid Göteborgs universitet (en del av Stockholms lässatsning om jag förstod det hela rätt, kom inbjudan via PedagogStockholm.)

Enligt Ulrika behöver barn tillägna sig i snitt ungefär 3000 ord/år i skolåldern, för att i gymnasiet ha tillägnat sig en vokabulär om 50 000 ord. Tillgänglig vokabulär mot slutet av förskolankan förklara 30% av variansen i läsförståelse i åk 1 på gymnasiet!

Barn under 10 år lär sig nya ord genom explicit instruktion – inte genom att själv läsa och göra inferenser! Barn över 10 år lär sig nya ord genom egen läsning. (Biemiller 2001). Undervisningen för de yngre eleverna bör, enligt Ulrika, vara ytterst strukturerad, medveten, genomtänkt och lärarcentrerad – det handlar inte om att läsa en slumpvis text och försöka beskriva de ord man stöter på. Ordboken är faktiskt inte heller till så mycket hjälp – läs själv hur fullständigt obegripligt det blir när man inte redan har ordförståelsen! Om man inte ska öva explicit på att slå i ordboken, så är det – enligt Ulrika – mycket mer effektivt att läraren berättar vad ordet betyder… Läraren måste strukturera upp arbetet!

Tyst enskild läsning i klassrummet kan man alltså inte se några större resultat av när det gäller läsförsåelse! Elever lär sig inte nya ord av att läsa svåra texter – men läraren ska gärna själv utgå från svåra texter i sin undervisning. Vet att även Anette Ewald kom med liknande slutsatser i sin forskning som kretsade kring bänkboken på mellanstadiet.

Föreläsningen gav en hel del energi och inspiration att arbeta vidare med ordförråd och ordförståelse – tar tag i det direkt imorgon! Blir också glad när skolforskning kan både vara och presenteras så pass hands-on. Mer sånt!