Visar alla blogginlägg med kategorin:
Trygghet och studiero

Apropå Arbetsro

P4 Uppland – ang arbetsro i skolan (tisdag 5/4 kl 15.00) – jag är med ca 8 minuter in i inslaget (först är det nyheter, väder, trafik och musik) och pratar om arbetsro i skolan – hur står det egentligen till? Vad kan och behöver göras? Vad är skillnaden mellan auktoritet och auktoritär?

Legitimerade ljudhjältar

Idag blev eleverna i klassen examinerade Ljudhjältar! Kapten Tone, Prins Poff, Ljudo, Rektor Ljudit samt Prassel landade på Västertorps skola (föreställningen som jag fick nys om på en konferens kring Buller i skolan, fick tyvärr inte plats på Fruängen, istället för att bara boka av hörde jag efter om inte grannskolan var intresserad och bad att få komma med min klass) för att höra var oljud fanns. Oljud som kan skapa Tinnitus, öronsus, hindra effektiv inlärning eller bara skapa obehag. Efter musikteater följde så fyra olika verkstäder där eleverna konkret fick uppleva och lära sig om både öra, ljud och oljud. Konkret och praktiskt, på en tydligt medveten grund. Det kändes som om ljudnivån i gruppen genast gick ner, vi får väl se imorgon om effekten håller i sig! Hoppas det, för här finns det en del att göra. Som tur är kan vi pedagoger göra en hel del!

Jag anser att det är viktigt att vi arbetar medvetet med ljudmiljön i skolan. Dels för att det konkret hjälper eleverna att nå målen i läroplan och kursplan, dels för att arbetsmiljölagen faktiskt gäller såväl barn som personal i hela grund- och gymnasieskolan (märkligt nog gäller den inte barnen på förskolan). Tack AMMOT (Artister och Musiker Mot Tinnitus) för ert bidrag till detta, i alla fall för några klasser här i Hägersten! Nu återstår det för oss att hålla detta levande och konkret.

clickerträning i skolan?

Skola Och Samhälle lyfts en artikel skriven av Eva-Lotta Hultén som handlar om Lydnadsträning för barn…
Jag är övertygad om att  clickerträning fungerar även på människor. Annars skulle inte exempelvis skol-KOMET vara så stort. Men visst måste man fundera över de långsiktiga effekterna av att människor lär sig göra det som förväntas av dem enbart för att få en belöning och inte för lärandet i sig. En som gör det väldigt bra och lättläst är Daniel Pink.
Jag och min lärarkollega har funderat en hel del kring detta. En del av elever var i början av förra våren ganska stökiga i omklädningsrummet efter idrotten. Samtal hjälpte inte. Då provade vi en KOMET-variant, där ett önskvärt beteende i omklädningsrummet belönades med en ”gympasten”. När klassen gemensamt fyllt en glasvas med gympastenar föll en framröstad belöning ut. Detta gav ganska snabbt resultat – beteenden ändrades i omklädningsrummet – till gagn för alla elever. Efter tre vunna belöningar slutade vi belöna – med tanke på att man ju inte ska ha ordning i omklädningsrum för att få en belöning, utan för att det helt enkelt ska vara det – trevligt och trivsamt (arbetsmiljölagen gäller även elever…).
Men helt visst fungerar det – frågan är bara på vilket sätt, i en förlängning! Rätt (läs medvetet) hanterat tror jag dock det i rätt sammanhang kan vara ett effektivt sätt att ändra på destruktiva beteenden, vilket kan bryta en ond cirkel. Sedan gäller det förstås att vi kan gå från beteendeförändring till en mer varaktig attityd- och/eller kunskapsförändring.
Här får jag även tanken att det finns tillfällen när det första steget också kan vara målet. Det räcker exempelvis inte med attityd och kunskap för att gå ner i vikt och motionera mer. Man måste också göra vissa saker – dvs tillägna sig ett visst beteende. Och om belöningar får en att lyckas med det…
Men visst – inte ska man jobba i matteboken (exempel) för att få en guldstjärna, utan för att man därmed lär sig något. Annars kan man låta bli! Så måste vi kanske även påminna oss om ”Vi går inte i skolan för att visa vad vi kan. Vi går i skolan för att lära oss saker”.