Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
edcamp

So Long, and Thanx for All the Fish!

Jag tog min lärarexamen 1997. Trots parallella extrastudier fortsatte jag att studera. Som lärare kan man ju alltid läsa lite till – lite till läs- och skrivinlärning, lite mer ekonomisk historia, lite politisk antropologi, lite Mänskliga rättigheter, lite …

En söndagskväll i oktober 1998 ringer telefonen, en god vän som jag läst tillsammans med och bland annat gjort praktik med:

Hej det är jag. Jag har blivit sjukskriven. Du tar över min klass. Du börjar i morgon bitti.

Jag försökte förklara att skolan låg på fel sida stan, att eleverna var något för unga, att jag trivdes som student.

Jo, men som student är du ju också ständigt pank. Du får åtminstone vikariera en vecka för att bättra på ekonomin. Jag kommer och hämtar dig vid tunnelbanan…

Och på den vägen är det. Självklart var det kvinnlig list, kollegan visste förstås att jag inte skulle överge eleverna mitt i terminen till något ovisst och sannolikt obehörigt öde. Veckan blev till en månad, till resten av terminen, resten av läsåret. Sedan följde ännu ett läsår. Sedan ännu ett, man vill ju skörda frukterna av allt slit och engagemang. Jag följde sedan klassen upp på mellanstadiet som någon form av resurs, blev IT-pedagog och kom sedan tillbaks igen till där det började. Jag har nu kört igenom två till klasser år 1-3.

2002 fick jag frågan:

Magnus, borde du inte skriva en handbok för lärare?

och jag hörde mig själv säga ”Ja, det vore skoj – ett bra sätt att få lite ordning på mina egna tankar, hur svårt kan det vara?”. Som ny lärare fick jag förstås ta hjälp av många erfarna lärare, men redan till Bok & Bibliotek samma år stod boken klar. Jag har sedan dess arbetat 50-70% som lärare, resten av tiden har jag haft olika fackliga uppdrag, åkt land och rike runt och föreläst bl a om Lärarledarskap och Arbetsro, gått två ledarprogram i Staden, utsetts som ledamot i Lärarnas yrkesetiska råd och Lärarnas ansvarsnämnd, varit på LR-kongress och bevakat skolforskningen, mm mm…

För några år sedan kom uppmaningen:

Magnus, du borde blogga på PedagogStockholm!

Jag hade länge tänkt att börja blogga och fick nu tummen ur. Ett och annat inlägg har det blivit genom åren. För mig är även detta ett sätt att skapa lite ordning på mina egna tankar. Efter en stund hörde även LR av sig och undrade om jag inte kunde blogga där med. Sagt och gjort. Jag har även gjort några snedsprång på JL-bloggen, Skolporten och Skollyftet. I samma veva testade jag Twitter – vilket jag varmt kan rekommendera alla lärare. Tack vare detta hamnade jag även på Edcamp – även det vill jag rekommendera alla lärare att bevista minst en gång i livet (eller per läsår).

Men om exakt en månad är det Adjö och Tack för Fisken! I alla fall för det närmaste året, i alla fall i Stockholms stad. Efter knappa fjorton år har jag först sagt upp mig och sedan via Twitter (!) skaffat mig ett nytt lärarjobb (föräldraledighetsvikariat år fem) i en kommun i avsaknad av såväl devis ”Skola i världsklass” som Pedagog Stockholm (varav jag kommer att sakna den ena).

För fortsatt följ av min lärarvardag får jag lov att hänvisa till bloggen Välkommen till verkligheten!

Edcamp – effektivt möte!

Veckan innan sportlov blev för mig en intensiv vecka. Yrkesetikseminarium i Härnösand, undervisning om beskrivande och argumenterande texter, viktomvandlingar, aulaskrivning, föreläsning för föräldrar på tema ”hur kan vi bidra till att våra barn samt lyckas?” samt inte minst #edcampsthlm och #skolchatt. De båda sista råkade dessutom sammanfalla, så det är tur man har viss simultankapacitet (att detta endast skulle vara förunnat personer med dubbla X-kromosomer anser jag vara en populär myt vilken jag misstänker mest är ägnad att lasta på kvinnor mer arbete och ansvar?).

Vad är då Edcamp? Edcamp är en knytkonferens, där var och en bidrar och deltar utifrån sig själv och sitt engagemang. Vad som diskuteras bestäms av deltagarna. Passar det inte röstar man med fötterna och väljer något annat. Det är inget oartigt i detta, utan ett sätt att ta ansvar för sin tid och sitt engagemang. Extra intressant att kvällens ämne för #skolchatt var just effektiva möten

Allt kräver lite inramning i form av lokal och en ”gridd” (läs: whiteboard och pennor/post-it). Gärna också lite förtäring. Någon som hälsar välkommen och håller i ramarna. Självklart också en inbjudan så folk vet om att det är och när och var. Vi kan konstatera att kvällens edcamp hade 45 platser. Lokalen som LR Stockholm beredvilligt lånat ut rymmer helt enkelt inte fler. De fylldes på bara två veckor…

Så uppenbarligen finns här ett sug och ett intresse av att lärare lär av och med varandra. Inte styrt uppifrån, utifrån, av nöd. Utan av intresse och engagemang. Vi är intresserade av olika saker och så ska det också vara. Men att träffas och resonera tillsammans, utan krav att finna konsensus kan ge så mycket energi. För dig som är intresserad av korta glimtar av vad vi diskuterade, säger twitterflödet långtifrån allt, men ändå något.

För den som är intresserad av att läsa mer finns nu en samlingssida: edcamp.se. Där finns också visst konkret stöd hur du gör om du själv önskar arrangera en edcamp. Nu i vår är det redan på gång i Västerås, Malmö, Partille, Luleå… Denna rörelse är världsomspännande! Lärarrevolution på gång?

 

Skolans möten

Skolans möten kan man tycka, tänka och prata mycket kring. För en tid sedan gjorde vi det på #skolchatt, vilket gav en hel del intressanta trådar att dra i och ha i minne. Inte minst kring vikten av att varje möte kräver sitt syfte, sin agenda, sin struktur och sitt ledarskap för att bli bra och givande. Dessutom krävs engagemang, men här kan tydlighet kring syfte/agenda/struktur verkligen hjälpa, liksom frånvaro av det hela stjälpa.

Ännu mer intressanta trådar gavs i måndags på EdcampSthlm, det är verkligen intressant vilken dynamik och kraft det kan finnas i en samling intresserade av skolutveckling. Liksom hur olika mycket dynamik och kraft det kan vara i olika samlingar i olika sammanhang… Som vanligt fångade Pelle på PedagogStockholm stämning och innehåll mycket bra i en kärnfull film vilken jag önskar att alla lärare och rektorer tog sig tid att titta igenom.

Andra intressanta trådar gavs hos oss i Lärarnas yrkesetiska råds monter på Skolforum. Även detta år bjuder vi på ett litet café med möjligheter till såväl kaffe som samtal kring dilemman i lärares vardag. Något fokus kring sociala medier, men öppet för alla spörsmål lärare emellan. Tillsammans filar vi fram vad som kan betecknas som God Lärarsed.

Möten är viktiga. Förutsatt att de innehåller vissa kvaliteter. Denna vecka har för mig bjudit många goda möten, med helt olika syfte, agenda, struktur, innehåll. Dock nästan undantagslöst givande och intressanta möten. Hur får man det till att bli regel varje vecka?