Visar alla blogginlägg från: mars 2012

En ny elev blev två

En ny elev denna vecka blev raskt två stycken redan på tisdagen men lika bra var det så slapp jag börja om efter några veckor igen. De var båda nervösa och avvaktande men även lite nyfikna när jag tog emot dem vid ingången. Det är en mycket speciell känsla även för mig när jag tar emot en ny elev. Lite som en ny skolstart varje gång. Rösterna darrade lite då de för första gången sa sina namn och sina första ord på svenska. Jag ser att de får koncentrera sig riktigt hårt för att förstå vad jag säger till dem. De övriga eleverna är nyfikna och vill veta varifrån de kommer och hur gamla de är.
Jag glömmer aldrig en pojke som var väldigt reserverad och rädd för att göra fel de första veckorna. Det tog längre tid än vanligt innan jag vann hans förtroende och jag kunde känna att rädslan var borta. Han berättade senare för mig att alla lärarna i hans hemland hade tofflor på sig och rätt var det var kunde de ta av sig en toffla och slå den i huvudet på en elev. Inte konstigt alls att han blev rädd när han såg ner på mina fötter som hade ett par Birken på sig.
Jag är full av beundran för alla elever som går igenom detta. Att komma till ett nytt land, en ny skola, ett nytt språk och ett nytt förhållningssätt. När den första dagen närmade sig sitt slut kunde jag nästan se hur alla ord och intryck snurrade runt i huvudet som i en centrifug och de såg tacksamma ut när de förstod att de fick gå hem.

Ny elev och veckans undran

Öppnar mejlboxen och ögnar snabbt igenom inkomna meddelanden och min blick fastnar på ett från min biträdande rektor. Ny elev. Jag öppnar mejlet och läser att en ny elev är på ingång och det är möte på fredag . Spännande, kul och jag blir förväntansfull. Från vilket land? Pojke, flicka? Ålder? Kunskapsnivå? En liten suck blir det också när jag inser att jag för tredje gången behöver göra om mitt schema denna termin. Detta betyder att jag inte kan fortstätta att vara med sexorna på NO/SO men så är det. I den bästa av världar skulle alla nykomna elever komma till Sverige i augusti men så ser förstås inte verkligheten ut. Nu gäller det att anpassa sig efter detta. Vi kommer att få börja om med ”Jag heter ….” och ”jag kommer från ….”. Gruppdynamiken kommer att ändra sig men det brukar ofta vara positivt eftersom språksvaga elever plötsligt kan få känna att de kan något som någon annan inte kan och de får en naturlig repetition som är så nödvändig för en språkinlärning.

Veckans pedagogiska fråga har annars varit hur jag ska kunna hjälpa elever som inte går tillräckligt snabbt fram i sin språkutveckling och där motivationen och viljan inte tycks vara så stark. Tysta flickor har vi alla haft i klassen men det blir ytterligare en nivå när de inte har det svenska språket. De känns som om de gör sig osynliga och därmed slipper undan genom att säga att de inte vet och inte har en aning om hur de ska göra. På föreläsningen som Jan Håkansson hade kring ”Synligt lärande” i veckan på Åsögymnasium fick jag höra att det finns något som heter kommunikationsfruktan. En rädsla för att tala, läsa högt och redovisa inför klassen. Detta är något som kan motverka motivationen och eftersom motivationen är en mycket viktig framgångsfaktor för att lyckas i sitt lärande har vi ett bekymmer som vi måste försöka att lösa. Hur gör ni med tysta elever i era klasser? Det pratas mycket och ofta om de stökiga eleverna och hur vi ska få ordning på dessa men i ett språkutvecklingsperspektiv är jag mycket mer orolig för dessa elever som sitter tysta i klassrummet år ut och år in.