Visar alla blogginlägg från: juni 2012

Sommarlov

Avslutning. Alltid speciell och väldigt känslosam. Jag vet inte vad det är som händer med mig när barn kliver upp på en scen men jag får alltid tårar i ögonen. Det spelar ingen roll hur falskt de sjunger eller att man knappt hör vad de säger. Det spelar heller ingen roll om de är mina egna barn eller andras, jag grinar ändå och blir varm om hjärtat. Avslutning innebär också avsked. Ibland är det bara för ett sommarlov men ibland är det med elever jag inte kommer få ser mer. Hur förhåller man sig till det? Jag gråter och jag gör det numera med stolthet.
Det har varit otroligt kul att blogga om mitt jobb som lärare och roligast av allt är att det har visat sig att det är många som inte är lärare som har följt den. Att få höra att det är så intressant att läsa om min vardag som är så långt ifrån deras vardag har gjort att jag förstått att det jag gör skapar perspektiv för andra människor och att jag kan sprida lite inblick i hur det är att vara ny i Sverige. Jag kommer i höst fortsätta att skriva om nyanlända elever och mitt arbete på Grimstaskolan men idag har eleverna fått sommarlov och då tar jag det också från bloggandet.
På sommaren tycker jag att man ska läsa många bra böcker och mitt boktips till er alla blir Tätt intill dagarna av Mustafa Can. Den förklarar språkets betydelse på ett fantastiskt sätt och den skildrar mycket gripande en andraspråks inlärning. Jag har läst den men i sommar ska jag läsa den igen och gråta en skvätt.
Jag önskar er alla en härlig sommar!

Hejdå och lycka till!

Vi närmar oss slutet på terminen och jag har ingen aning om vilka elever jag får se i höst. I fredags var det sista dagen för ytterligare en elev. Familjen fick 24 timmar på sig att packa sina saker och sedan fick de sova två nätter hos en bekant innan barn och mormor fick åka tillbaka till sitt hemland. Mamma stannar i Sverige.I höst återkommer de men de har då fått husrum på andra sidan stan så den eleven får jag inte följa. Tråkigt och sorgligt. Vissa barn får vara med om många uppbrott och de lever en otrygg tillvaro utan sina föräldrar.
Jag får ibland frågan hur jag orkar jobba med dessa barn och allt som händer omkring dem? Äh, hur orkar jag? Jag undrar, hur orkar dem! Bryta upp från sitt hemland och hamna i ett land där man inte förstår språket och kan göra sig förstådd. Precis börjat lära  känna lärare och elever och börjat kunna kommunicera med sin omgivning då ska man flytta och börja om igen. Vissa elever får vara med om detta gång på gång eftersom familjen inte får en fast bostad. Det är visserligen jobbigt att se på när det händer men det är självklart inte lika jobbigt som att själv få uppleva det.