Nu får det vara nog

Nu måste den offentliga debatten om den svenska skolan ta en annan vändning eftersom den bara skadar och förstör för hela samhället. Alla människor som läser tidningar, ser på TV eller tar del av någon annan media matas dagligen av skräckexempel över hur det fungerar i de svenska klassrummen. Vi får höra att det är kaos. Eleverna lär sig inte ett skvatt och går ut nian utan att kunna läsa, skriva eller räkna. Människorna som söker och som blir lärare kan ha 0.1 poäng på högskoleprovet så vilken idiot som helst kan nu bli lärare. Svenska elevers resultat sjunker drastiskt i internationella undersökningar (vad det är de undersöker är det få människor som känner till) och lärare har ingen som helst status i samhället. De som tar del av denna debatt är föräldrar eller blivande föräldrar som blir livrädda över hur det ska gå för just deras barn och det har jag full förståelse för. Mor- och farföräldrar som bara kan bekräfta att så var det absolut inte förr. Elever som får höra att deras utbildning och vardag är kass och vi lärare som alltid i slutändan hängs ut som syndabockar.

Vad gott kommer ur detta? Ingenting.

I helgen fick jag på en fest höra av personer som inte är lärare och som inte har satt sin fot i skolans värld på ca 20 år att den genomsnittliga läraren skulle kunna bytas ut mot en virtuell lärare och lyckas bättre. De var helt övertygade om att eleverna skulle förstå, klara av och må bättre av att sitta hemma eller på en annan lugn plats (absolut inte i klassrummet) och därmed slippa den urusla läraren som idag står i klassrummet och maler för döva öron.

Diskussionen är sedan igång eftersom jag tycker att de har fullständigt fel. Jag radar upp exempel som motsäger deras tes fullständigt men jag når inte fram. Varför? Ganska enkelt. För dem är jag den där urusla läraren som hängs ut i media varje dag och som så kapitalt misslyckas med sitt uppdrag. Självklart var de noga med att poängtera att detta gällde ju inte mig (vi var ju på fest) men att lyssna på mig det var de inte så intresserade av för de var helt övertygade om att de visste bättre. Hur kan de göra det undrar jag förundrat och lite förbannat? Jag jobbar ju faktiskt som lärare varje dag. Jo, för att de dagligen matas av hur dålig den svenska läraren är och de har ju minsann gått i skola själva och upplevt detta.

Vad händer då med oss lärare när vi har föräldrar som är övertygade om att vi kan bytas ut mot en virtuell lärare som gör ett bättre jobb än vi gör idag?

När männen som varit så övertygade om att de hade rätt lämnat festen sitter jag och en annan lärare kvar. Vi tittar uppgivet på varandra. Jag frågar hur han har det på sin skola och han svarar att han funderar på att sluta. Han orkar inte med alla jobbiga föräldrar som ställer helt orimliga krav på honom som lågstadielärare. Droppen var när de börjat klaga på honom för hur han formulerar sig i veckobreven. Denna lärare känner jag inte så väl men jag träffade honom på en fest ett år tidigare och han berättade då hur mycket han brann för skolan och vilket roligt jobb han hade. Nu sitter han ett år senare och säger att han vill sluta p.g.a jobbiga föräldrar.

Och det är precis det som händer. Engagerade och duktiga lärare försvinner från klassrummen eftersom de inte orkar och det är nu jag blir förbannad på riktigt. Detta får inte hända för då är vi illa ute? Varför kan vi inte få ta del av alla goda exempel som sker? Vad är det som gör att de aldrig kommer utanför skolans väggar?

Terminen har precis börjat så låt oss nu vända debatten och visa hela Sverige att vi lärare gör skillnad varje dag och ett förbannat bra jobb som aldrig kan ersättas av en virtuell person.

4 kommentarer

  1. Carina, 7 september 2014

    Hej Åsa!

    Du brinner starkt för Din sak även i skolan!
    Jag kan avslöja, att även vi kanslister är underbetalda, överhopade med arbete och ifrågasatta.
    Plötsligt förväntas någonting vara gjort fast jag inte visste, att det förväntades eller ens hört talas om ärendet. DÅ kommer en av alla chefer och skall ha ett anställningsbevis medan telefonen ringer. Då vill någon ha ett telefonnummer, som de inte förstått, att de fått i dussintals mail OCH på listor jag skickar ut stup i ett. DÅ dyker någon upp och frågar efter gruppkort eller har fått fel lön. Jag hänvisar hela tiden till lönekontoret, men nÅGON har LOVAT den berörda, att jag skall ordna allt. Bara de vände sig till mig. Sedan kommer ett jätteviktigt dokument, som genast skall diarieföras! Ännu mer genast än anställningsavtalet skall färdigställas.
    DÅ kommer en tidrapport tillbakavia mail för den tillfälligt anställda har missat en del uppgifter och chefen har godkänt, men missat, att fylla i om den anställda är vikarie eller allmän visstidsanställd. Då får jag kontrollera det så, att personen kan får sin lön.
    Så! Neej! Inte bara lärare har det för jävligt i skolan, men ingen talar för kanslisternas sak och välmående. Kram!

    • Carina, 7 september 2014

      ”Tillbaka via” i två ord!
      Carina.

  2. Pelle Mårtenson, 8 september 2014

    Och det är därför vi gillar att läsa om de positiva exempel du sprider Åsa! Fast du får gärna ryta i också. Hoppas bara att du inte tappar din glöd. Den behövs.

  3. Åsa Sebelius, 8 september 2014

    Tack så mycket Pelle! Jag lovar att fortsätta vara en engagerad lärare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.