Visar alla blogginlägg från: november 2014

Fredagskväll

En elev upplevde starkt hot men socialtjänsten bedömde inte situationen som tillräckligt allvarlig över helgen. Eleven var fortfarande rädd och mycket ledsen. Då gav en annan elev sin mobiltelefon till eleven så att hen kan ha den över helgen. Medmänsklighet. Just nu fylls mitt hjärta av både oro och värme.

Naturhistoriska Riksmuseet

image
Idag släppte inte dimman taget om Stockholm men inne på Naturhistoriska Riksmuseet var det varmt och fullt av förskole- och skolklasser. Vi åkte dit för att lära oss mer om de svenska vilda djuren.
Utställningen Natur i Sverige är så fin och på museets hemsida finns det flera färdiga uppgifter för skolklasser. De flesta är för svåra för våra nyanlända elever men om man går in på förskoleklass hittar man en uppgift där man ska svara på frågor om ett valfritt djur. Vi gick igenom uppgiften noga igår på lektionen och idag fick de arbeta i grupper för att få så mycket stöttning som möjligt.
När jag gick runt bland alla elever som jobbade på för fullt får jag höra något som får mig att le för mig själv när jag skriver det här. En elev som varit här i 1,5 år och som har haft en oerhört långsam språkutveckling pratar på för fullt!
– Vargen sover inte på vinter. Den jaga.
Wow, tänkte jag. Det där kommer han ihåg från texten och filmen vi sett.
– Den är grå och lever i skogen.
Han kunde varenda fråga och när de var klara frågade han mig om han fick skriva om ett till djur. Självklart har han långt kvar men idag tog han ett jättekliv. Återigen får jag bevis för att det är så nyttigt att åka iväg och se eleverna i någon annan miljö än klassrummet.
På vägen dit och hem pratar vi alltid med eleverna och mobiltelefonerna är förbjudna. Anledningen är att de ska prata med varandra så det blir mycket språk en sådan här dag. Imorgon ska de få berätta för alla vilket djur de valde och vad de lärt sig om det.
image

Miss Åsa ute på hal is

image

Idag var det en mycket spännande dag för våra elever. En hade vaknat klockan 05.00 och en hade talat i sömnen. Det var nämligen dags att åka skridskor. För de allra flesta var det första gången och det var med skräckblandad förtjusning som de klev ut på isen. Redan när vi provade ut skridskorna i onsdags (vi har ett förråd med låneskridskor på skolan) så slog rädslan till.

- Nej! Inte skridskor! sa eleven högt och satte upp handen till ett stop.
Och det är klart. Har man hittills levt hela sitt liv i ett Afrikanskt land känns det mycket läskigt och främmande att balansera med ett par rangliga saker på fötterna på en hal och kall isbana.
Men det gick jättebra! Alla åkte, även om sargen var deras bästa vän och de var så glada och stolta efteråt. Ok, lite ont i rumpan hade de men det var det värt.
PS! Självklart skrev vi en återgivande text efter lunch.
imageimage

Svenska vilda djur

image
Nu håller vi för fullt på med att lära oss vilka djur som lever vilda i Sverige och fakta kring dem. Vi läser texter (beskrivande rapport) och tittar på film. Vi gör tankekartor för varje djur och ”armarna” i tankekartan kommer sedan att bli underrubriker när vi ska skriva texter.
Underrubrikerna vi arbetar med är klassificering (vad för slags djur), utbredning(var?), utseende, beteende, föda, bo, ungar och fiender.
Idag fick eleverna jobba med en lucktext om lodjuret som vi läste i måndags och som de haft i läxa. Jag hade plockat bort ämnesord såsom rovdjur, jaga, ungar, diar osv. För de flesta gick de väldigt bra och jag blev väldigt imponerad av vad de lärt sig. De sitter aldrig själva och jobbar med en lucktext utan det är en språkövning som de gör i par eller i en mindre grupp. När de är klara går vi gemensamt igenom texten.
– Jag vet, jag vet, Åsa! ropade en elev ivrigt. Hon läste högt från pappret:
”Lodjuret är ett rövdjur.”
Jag kunde inte hålla mig utan brast ut i ett litet skratt.
– Det där lät väldigt roligt för mig sa jag till eleven.
– Varför?
– Jo, för att röv är samma sak som rumpa.
Hela klassen inklusive eleven brast ut i ett hjärtligt skratt.
– Ibland blir det lite tokigt när man lär sig svenska. Förstår ni nu varför det är så viktigt om prickarna ska vara där eller inte?
Hela klassen nickade instämmande.

Vad tänker du på när jag säger träd?

Ord och begrepp. Vi tror att betydelsen är den samma för oss båda. Att upplevelsen är gemensam. Vi kan slå upp ord i ordboken men vad tänker du på när jag säger träd? En stor och pampig ek? En vindpinad björk eller en palm som stolt växer på en lång sandstrand? Orden bär med sig upplevelser och de är unika för oss båda. Ibland förstår vi inte varandra. Människor som vuxit upp någon annanstans än du själv har andra inre bilder till orden du uttalar.

Tema: hemländer och beskrivande text

image

I veckan har vi lyssnat på nationalsånger från Etiopien, Malaysia, Iran, Kurdistan, Rumänien, Turkiet och Syrien. Vi har sett danser, lyssnat på populär musik och tittat på bilder på mat som gjort oss alla väldigt hungriga. Jag har sett stolthet och en stor iver att vilja berätta om sitt hemland för oss andra och jag blir väldigt sugen på att resa runt i världen.

Arbetet började med att vi har läst texter och tittat på filmer om Sverige. Vi har sedan gjort en tankekarta över den fakta vi fått reda på. Därefter skrev vi en gemensam modelltext som eleverna sedan har använt sig av i sitt enskilda skrivande om sitt hemland. Underrubrikerna som vi använt oss av var: var ligger landet (karta), yta och befolkning, språk, huvudstad, valuta, klimat, natur och djur, religion, kultur och sport. Alla elever har klarat av att tillsammans med oss lärare skriva en egen beskrivande text oavsett hur länge de varit i Sverige. Ju kortare tid här desto mer lik modelltexten och mer stöttning från oss lärare men en egen text har det blivit som eleverna är oerhört stolta över. De har fått kunskaper både om sitt hemland, kunskaper i genren beskrivande text, lärt sig göra tankekartor och tränat på muntlig framställning.

Textgenren kommer vi att arbeta vidare med när vi läser om svenska vilda djur och maten kommer vi att få smaka på när vi har en gemensam knytis-lunch när vi avslutar temat. Det ser vi alla fram emot

Ibland är lärarjobbet känslomässigt tungt

Var tredje måndag får vi lärare som arbetar med de nyanlända handledning av vår skolpsykolog. Det är guld värt. Behovet att få prata av oss och bearbeta tunga livsöden är stort. Vi känner ofta stor oro kring många elever och det är därför en trygghet att det är en utbildad psykolog som lyssnar och ger feedback.

Ibland är elever traumatiserade av krig eller andra upplevelser. De kan vara ensamkommande eller ha tvingats lämna en förälder i sitt hemland. Ibland får de inte uppehållstillstånd och försvinner under jord eller tvingas lämna Sverige. De allra flesta elever blir dessutom rätt nedstämda efter ett tag eftersom det är oerhört jobbigt att inte kunna göra sig förstådda. Många gråter och en del är frustrerade och blir aggressiva.
Som lärare stöter vi alla på elever som far illa och mår dåligt någon gång oavsett om vi arbetar med nyanlända eller inte. Ofta kan vi stötta och hjälpa till men ibland står vi maktlösa och våra försök att göra något räcker inte till. Det händer att lärarjobbet är känslomässigt tungt och det upphör att bara vara ett jobb. Man blir en medmänniska som vill agera utanför ramarna och man reagerar med sina egna känslor. Det är helt oundvikligt eftersom vi använder oss själva som arbetsredskap.
Jag önskar att att alla lärare som känner sig behöva handledning får det så att de orkar fortsätta  att bli berörda och kan engagera sig så mycket som de önskar.