Visar alla blogginlägg från: januari 2015

Matematik i språkinlärningen

imageIdag har vi arbetat med längdenheter och klassrumsord. Eleverna har gått omkring i klassrummet med måttband och linjaler i högsta hugg för att leta efter saker i en angiven storlek.

- Åsa, 2 m. Då kan jag inte ta linjalen.
- Ja! Den här är 7 cm. Vad heter det?
- En ask.
- Hur ska jag hitta något 5 mm. Jättelitet!
De har fått känt på måtten och de var tvungna att ta reda på vad allt hette eftersom de skulle skriva upp saken de hittade efter måttet på ett papper. Ett mycket roligt och uppskattat sätt att träna på längdenheterna och samtidigt få repetition på klassrumsorden. Matematik i samspel med svenska hette min utbildning på Lärarhögskolan.

Knock knock

imageJag står mitt i Harlem på ett konstmuseum. Jag har gått in i ett rum där man kan läsa böcker. Jag slår mig ned på en svart pall och mina ögon dras till en bok. På omslaget ser jag en man som bär en pojke. ”Knock-knock” är bokens titel och jag öppnar den och börjar läsa. Det är en barnbok med några få rader på varje sida och jag är fast i boken direkt. Den talar till mig och orden går rakt in i mitt hjärta. Mina ögon fylls av tårar och de börjar rinna nedför mina kinder. Jag gråter för jag delar en pojkes livsöde. Det är mina känslor som väcks men jag gråter för alla pojkar som inte får växa upp med en pappa som de älskar.

Mitt i Harlem står världen plötsligt helt still och jag känner att jag måste ha denna bok.
Idag kom den med posten. Jag öppnade paketet och på kvällen la jag mig bredvid min 10-åriga son för att läsa. Jag läste de första två sidorna men sedan gick det inte att läsa mer. Rösten stockade sig och tårarna vällde upp i mina ögon.
- Jag kan läsa mamma, sa sonen och läste resten av boken. Jag fick översätta ibland men han var så duktig och fixade att läsa hela boken på engelska.
Böcker betyder oerhört mycket för mig och den här boken kommer jag bära inom mig resten av mitt liv. Det är det som är så fantastiskt med böcker. Jag får ta del av andras liv. Får vara med en stund. Andra världar men ändå min.

Australien nästa!

imageDå var det klart! Flygbiljetter bokade. Hotellet bokat. Personligen inbjudna till Adelaide i Australien för att se hur de arbetar med Genrepedagogik. Fröken Karin blir mitt resesällskap i mars. Jippi!!!

Instruktioner

- Va, vad betyder 28m? Ska jag sticka 28 meter?

Frågan ställs av en elev som går i årskurs 9 och som håller på att sticka ett par vantar. Han läser i stickbeskrivningen och har uppenbarligen inte förstått den ämnesspecifika förkortningen på textilslöjden.

Jag är på ett lektionsbesök i en skola i Eskilstuna där jag har utbildning i Genrepedagogik och språkutvecklande arbete och idag började dagen i slöjdsalen. Det är otroligt kul att få vara i andra klassrum och se vad som händer. Dagens huvudämne var den instruerande genren som förekommer i alla ämnen och på alla stadier. Trots det har eleverna väldigt svårt för att förstå och följa en instruktion. Oftast börjar varje mening med en process (ord som uttrycker vad som ska göras eller vad som händer) och det är ofta dessa ord är ämnesspecifika begrepp och därmed nya för eleverna (pressa, sjud, gänga).
Många elever litar inte heller på att de förstår vad de läser så de väljer att istället fråga läraren inför varje moment och det som händer då är att de inte själva lär sig att följa en instruktion eller lära sig t.ex förkortningar eftersom man inte säger förkortningarna muntligt.
Mitt tips är att i början på varje termin när eleverna ska starta upp ett arbete gå igen instruktionen gemensamt. Skriv upp alla ämnesspecifika ord och ta fram dem varje gång när den gruppen kommer. Om hela skolan arbetar med genren samtidigt på olika sätt gör det att eleverna stöter på den i flera sammanhang och blir mer uppmärksamma på den. Glöm inte heller att skriva en gemensam text som gör att elevernas förståelse för genren ökar.

Filmtips

”När ett svenskt företag som tar emot färdtjänstsamtal öppnar ett callcenter i Senegal börjar jakten på lokala språksnillen. 650 unga senegaleser söker företagets svenskkurs i hopp om att få ett jobb. De har sju månader på sig att lära sig flytande svenska och bara de allra bästa kommer att klara det stora slutprovet. Det finns nu en blågul bubbla i Dakar som upptäckt Josef Fares ”Jalla Jalla” och sjunger med i Peps Perssons låtar. En humoristisk dokumentär av Magdalena och Marcus Rosen.”

Alla som inte sett dokumentärfilmen Hallå Dakar får passa på att se den innan den 4 februari då den tas bort från SVTPlay. Jag skrattade och grät om vartannat när jag såg den. Den passar även att visas för äldre elever och vuxenstuderande. Igenkänningsfaktorn är oerhört hög.

Hjälp, min röst är borta!

imageJag har tappat rösten. Min röst är borta. Ett av mina viktiga arbetsredskap. En stor del av min identitet. Jag pratar ju hela tiden. Jag kunde inte ens sjukanmäla mig. Min röst fanns inte. Min man fick ringa skolan.

- Min fru har tappat rösten och kan inte komma till skolan idag.
Nu sitter jag hemma ensam och tyst. Det här händer mig lite då och då så jag vet hur det är. För flera år sedan när jag gick på Lärarhögskolan tappade jag rösten dagen innan en tentadag. Det var obligatorisk närvaro så jag var tvungen att gå dit. Jag skrev min tenta och sedan var det en gruppdiskussion. Jag hamnade i en grupp med fyra andra blivande lärare. Vi hade fått frågor som vi skulle diskutera. Det var bedömning i matematik. Till en början vände sig de andra till mig eftersom de var vana vid att jag brukade uttrycka min åsikt men vartefter tiden gick och jag inte kunde säga något blev jag mer och mer utanför diskussionen. De slutade att titta på mig. En vände ryggen till. De väntade sig inte att jag skulle bidra med något. Jag hamnade i en situation som jag inte var van vid. Jag kände mig exkluderad och faktiskt lite ledsen. Kanske fick jag då uppleva det många blyga och tysta både barn och vuxna upplever varje dag. Även våra nyanlända elever måste känna samma sak. De kanske är lika verbala som jag men på svenska kan de inte säga många ord och de hamnar därför utanför. Just därför brukar jag alltid försöka få eleverna att tala högt så fort som möjligt. De får presentera sig inför de andra redan första dagen. Tala om var de kommer ifrån och vad de talar för språk.

Den viktiga leken

image

- Hej, jag heter Åsa. Ska vi leka?

Jag var ett socialt barn med livlig fantasi. Jag älskade att leka. Jag är fortfarande en lekande människa. Jag behöver leken för att må bra. Jag leker med mina tankar. Jag leker med mina och andras ord. Kreativitet är viktigt för mig. Jag har alltid lekt. Leken gör mig nyfiken och glad.

Jag är så lycklig över att jag får leka på jobbet. I veckan hade vi julgransplundring. Den lilla, lilla granen stod i mitten av ringen med barn från alla världens hörn. Räven raskar över isen, Små grodorna och  Raketen. Vi stampade, klappade och hoppade upp samtidigt som vi tjöt och skrattade. Oj, vad vi skrattade. Eleverna skrattade åt oss vuxna. Vi skrattade åt oss själva och för att det är så kul att leka.
Vi hade fiskdamm och jag skrattade lika mycket som eleverna när det satt en gammal toffel på kroken istället för en liten godispåse. Sedan var det dags för lekar. Snurra flaskan,  Apelsinleken, Gömma nyckeln och  Hela havet stormar. Skratten fortsatte ljuda i klassrummet och när det var dags att gå och äta lunch hade jag en sådan där varm känsla i hela kroppen.