Visar alla blogginlägg från: januari 2016

Vi är inte lika

image
Jag är just nu anlitad som talare på en resa till BETT-mässan i London. Med på resan är det rektorer, lärare och datafolk från olika kommuner i hela Sverige. Jag reser ensam men jag tillhör denna stora grupp (flera hundra) så jag är sällan ensam. Hela tiden träffar jag människor som vill prata och diskutera skolfrågor med mig. Så inspirerande och vad mycket jag lär mig.
Idag fick jag dessutom förmånen att lyssna på Pär Johansson från Glada Hudik. Vilken föreläsare! Vilken energi och vilket engagemang. Hans historia gick rakt in i mitt hjärta med en sådan värme och kraft. Jag skrattade och grät omvartannat. Direkt efter var det dags för mig att föreläsa. Herregud, jag har väl aldrig gråtit precis innan jag ska ha en föreläsning. Men jag tänkte att det han pratade om var att vi måste ha ett samhälle som är öppen för att misstag är erfarenheter och att vi människor är olika. Vi är inte lika men det måste finnas plats för alla i ett samhälle. Jag är en person som har nära till mina känslor. Jag skrattar lätt och jag gråter lätt. Det är så jag är.
Idag pratade jag om mottagandet av nyanlända elever och det märks att suget är stort efter att höra hur andra gör för skolor som inte är vana att ta emot nyanlända elever tar blivit tvungna att göra det nu. Det här skulle jag kunna stå och prata om i flera dagar så det var svårt att dra det på 60 min. Imorgon ska jag prata om hur man kommer igång med genrepedagogik och det vet ju ni som känner mig att det ligger mig mycket varmt om hjärtat så jag är glad över att jag fått hela 90 minuter till det.

Lektionstips om kroppen

image
I veckan har vi tittat på flera av filmerna om kroppens olika organ på UR. Filmerna är jättebra och till den första filmen finns ett manus också som eleverna kan ha framför sig när man går igenom orden. Filmerna är textade så det är lätt att göra en egen text till de övriga. De passar både för sva och sv och åldersnivån år 4-9. Här hittar du den första filmen om huden:
UR

Skräckblandad förtjusning

image
Det var kallt och halt påväg till backen. Flera hade inte vantar och hade dragit in händerna i jackans ärm. På fötterna hade några pojkar bara tunna gympaskor. Många har inte upplevt snö tidigare och visste inte vad de kunde förvänta sig. På promenaden försökte jag prata och kommunicera med en somalisk pojke som började hos igår. Träd, bil, hus och fotbollsplan. Man får en speciell kontakt när man är ute och promenerar med eleverna.
Så var vi framme och stod där mitt i backen. Några modiga vågade gå högst upp och for nedför med en farlig fart. Känslan var hisnande. Jag visade en flicka att hon kunde åka från mitten men hon skakade frenetiskt på huvudet och sa ”nej, nej”. Fler och fler vågade sig ut och vi skrattade så vi kiknade. Vilken underbar syn att se en 15-åriga kille som springer uppför en pulkabacke med ett tefat i handen och ett leende som går från ena örat till det andra. Samma pojke som förra veckan berättade om sin flykt till Sverige via Pakistan på ett lastbilsflak i 40 dagar och om kompisar som blivit tagna av polis. Han sov i flera veckor när han kom till Sverige för att han var så utmattad. Äntligen fick han vara ett barn.
– Kom nu! Jag åker med dig.
Min kollega tog flickan under armen och gick ut i backen och satte sig på ett tefat. Flickan och en till gjorde likadant. Sedan bar det av nedåt. Jag tror att alla tre skrek av både rädsla och förtjusning. Det leendet som jag sedan såg är obetalbart. Det är så häftigt att få uppleva situationer som denna med alla nyanlända elever. Detta är ett minne för livet för oss alla.