Visar alla blogginlägg med kategorin:
Debatt och skolpolitik

Läxor

Läxor. Ett ord laddat med extra. Extra arbete och extra tid. Någonting utöver det obligatoriska som man kan slippa. Om man har tur. Det sista sitter i sedan jag var elev. Jag gillade inte läxorna. Det var tråkigt att sitta ensam och läsa om ganska ofta tråkiga saker. Annat blev det när jag började på Lärarhögskolan. Då slukade jag en hel hög med böcker som låg utanför det obligatoriska. Det fanns ett sug. Jag ville veta mer bortom det som hanns med på seminarier och föreläsningar.
Just nu har jag frivilliga läxor med mina nyanlända. Några elever kom själva och bad om att få skrivuppgifter eftersom de själva känt att de behöver träna på att skriva.
– Du ska rätta allt. Jag vill lära mig rätt.
Jag tänkte hmm. Hur blir det här? Att ge ut skrivläxor som jag inte hunnit gå igenom ordentligt innan och ta fram den röda pennan igen. Det strider mot vad jag trott på hittills. Men låt gå. Vi prövar. De elever som vill får göra det. Två gånger i veckan. Det var deras förslag. Det är väl det här som kallas för elevdemokrati?
Annars brukar jag inte ge nya uppgifter som läxa. De har läxor. Varje dag. De kan repetera det vi gjort samma dag. Inget nytt som de behöver ha hjälp av föräldrar eller andra människor. Fast det där med att repetera är svårt. För vissa. En del läser och läser och lär sig svenska oerhört fort. För andra finns det ett motstånd. Kanske sitter de hemma ensamma och har tråkigt. Jag vet ju hur det känns.
Jag är inte bara lärare utan även mamma och vet hur det här med läxor kan ställa till det och hur olika det är för alla barn. Min första unge gjorde allt själv. Helt frivilligt och med glädje, dessutom. Nu bor hon i Skottland och pluggar på universitetet. På engelska. Den andra ungen hatade skolan från år 1. Vi har bråkat, skrikigt och kämpat i 12 år. I vår tar han studenten. Den tredje ungen hade inga läxor i skolan. Eller, det fanns men det var oklart när de skulle göras. I år har vi slitit med studieteknik (hon går i ettan på gymnasium) och jag har varit lärare i genrepedagogik även hemma. Tänk om skolan gjort det jobbet på lektionstid istället? Den fjärde ungen (går i fyran) gillar matte, idrott och slöjd men tycker inte om att läsa böcker. Läxfriskola men med en mamma som är svensklärare har vi tjafsat och tjatat om läsningen. Vi läser fortfarande varannan sida för att det ska vara roligare i Harry Potter boken. Trots att jag vet att det är så viktigt att läsa gör vi det inte varje dag. Jag hinner inte. Det här med läxor är komplicerat och svårt. Jag har inte tänkt klart även om jag har tänkt idag.

En bra start

image
I det senaste numret av Skolporten kan man läsa om nyanländas situation i Sverige i artikeln ”Vägar till ett bättre mottagande”. Nyttig och bra läsning där man får ta del av både fakta kring nyanlända och goda exempel. Jag har tyvärr inte hittat någon länk utan man måste hitta papperstidningen. 2014 kom ca 21 000 barn i åldern 7-16 år till Sverige från andra länder och det sätter den svenska skolan på prov. Jag har en rektor som tar ansvar och är mycket delaktig i våra nyanländas undervisning. Det är oerhört viktigt för mig. För dig som inte har det är detta en mycket bra artikel att ge vidare för att sprida kunskap och information kring vad som behövs för att ta emot alla nya elever i våra skolor.

image

Nyanlända elevers rätt till ett likvärdigt mottagande

image

I fredags deltog jag i en konferens som Stockholms stad arrangerade tillsammans med Språkforskningsinstitutet. Syftet med konferensen var att presentera de nya gemensamma rutiner som nu gäller för mottagande av nyanlända elever. Alla elever har rätt till samma professionella mottagande och undervisning oavsett vilken skola de kommer till i Stockholms kommun. På tiden kan jag verkligen tycka.

Mitt lilla uppdrag på konferensen var att visa hur man kan arbeta med genrepedagogiken med nyanlända elever. Jag kände mig glad, stolt och nervös eftersom närmare 400 rektorer, lärare och andra tjänstemän på förvaltningen hade kommit för att lyssna. Självklart inte bara på mig utan på flera andra lärare och forskare. Dagen blev väldigt lyckad och jag hoppas nu att flera kommuner följer efter. Det är alla nyanländas rätt att oavsett i vilken kommun de kommer till få ett likvärdigt professionellt mottagande. Gå gärna in på Pedagogstockholms sida och läs mer om det stödmaterial som Språkforskningsinstitutet har tagit fram. Checklistan är väldigt användbar eftersom man snabbt ser om just din skola har vad som förväntas för att mottagandet ska bli så bra som möjligt.
image

Nu är jag arg på riktigt

Men va fan! Vem har skrivit denna omänskliga och inkompetenta ledare på DN (22/10)?Ursäkta mitt språk men nu är jag arg igen.
Plågsam dissonans. Skribenten känner plågsam dissonans när hen lyssnar till Gustav Fridolin som till Ekot säger att barn till tiggare från EU som följer med sina föräldrar till Sverige ska få gå i skola här. Självklart ska han säga så. Det är en mänsklig rättighet att gå i skolan och vi i Sverige ska absolut inte göra skillnad på vilka människogrupper som ska få tillgång till vårt skolsystem. Jag förstår inte hens resonemang överhuvudtaget.

”Ska barnen placeras i vanliga klasser utifrån sin ålder, trots att de inte kan språket, trots att deras kunskapsnivå sannolikt är mycket lägre än jämnåriga svenska barns?”

De ska självklart placeras i förberedelsegrupper precis som alla andra barn som är nyanlända till Sverige. Här lär vi dem svenska och anpassar nivån på undervisningen precis som vi gör varje dag med alla andra elever. Vi tar varje år emot elever som trots att de är tonåringar aldrig har gått i skola och ibland inte kan läsa eller skriva.

”Eller ska 12-åringar sättas i årskurs ett?”

Självklart inte.

”Tänker sig Fridolin att de östeuropeiska barnen ska gå tillsammans med nyanlända i speciella introduktionsklasser?”

Det verkar som om vår skolminister är mer påläst än ledarskribenten på DN.

”Ska varje barns förutsättningar utredas innan de får en klass anvisad för att relativt kort därefter ändå behöva lämna Sverige när föräldrarna återvänder hem? Ska det rentav inrättas särskilda tiggarklasser, specialanpassade för elever som plötsligt försvinner och kanske, kanske inte, kommer tillbaka några veckor eller månader senare?”

Men så ser vår verklighet ut varje dag. Vi har ingen aning om våra elever kommer stanna på skolan eller i Sverige. Det händer ofta att de tvingas flytta eftersom de inte får någon bostad i vårt område och varje år får vi ta avsked till en elev som inte fått uppehållstillstånd. Även svenska elever flyttar och byter skola. Vad är problemet?

Återigen tycker någon till om skolan och dess organisation och denna hen tycker sig ha rätt att tycka dessa saker utan att ha en aning om hur det ser ut i skolans värld. Jag anser att denna text endast fortsätter diskrimineringen och förföljelsen av romer. Vi ska självklart se till att Rumänien eller vilket land de kommer ifrån tar sitt ansvar men de barn som befinner sig i Sverige ska behandlas med respekt och vi ska följa barnkonventionen. Jag önskar barnen och skribenten välkomna till Grimstaskolan för här gör vi inte skillnad på varifrån du kommer eller varför!

Sverige, Sverige älskade land

Idag blev jag djupt ledsen och berörd när jag lyssnade till
en berättelse om en nyanländ flicka i en liten kommun någonstans i Sverige. Hon
gick i en skola där de hade en förberedelsegrupp för nyanlända och där hon
trivdes mycket bra. Skolan hade endast 3% flerspråkiga elever så i princip var
det hela förberedelsegruppen som stod för de procenten.

Hon började så småningom i en av skolans ”vanliga” klasser
men där trivdes hon tyvärr inte lika bra. Hon fick nämligen inte några
kompisar. Ingen ville vara med henne och ingen ville prata med henne eftersom
hon inte behärskade språket till fullo. När skoldagen var slut fanns det en
svensk tjej som hon träffade och lekte med men den tjejen kände att hon inte kunde
visa att hon var den nyanlända flickans kompis under skoltid för då skulle
ingen av de andra tjejerna i klassen vilja vara med henne.

Mitt hjärta går sönder när jag hör sådana här historier.
Tänk om det varit min dotter. Tänk om vi tvingats fly/flytta till ett annat
land där vi inte kunde språket och jag visste att hon satt ensam rast efter
rast och bara tittade på de andra som lekte.

Sedan blir jag arg. Det här kan man inte skylla barnen för.
Det är inte deras ansvar. Det är de vuxnas ansvar och i slutändan hela
samhällets ansvar. Vi kan inte lägga skulden på den enskilda flickan som inte
vågade stå upp inför de andra tjejerna. Det är föräldrarna som skulle ha lärt
ut vettiga värderingar till sina barn hur man beter sig mot människor som
tvingats fly/flytta till ett annat land och hur det skulle kännas för dem att
inte bli insläppta i gemenskapen. Det är självklart även lärarnas ansvar att se
detta och göra något åt problemet men har eleverna inte med sig värderingarna
hemifrån är det inte lätt att tvinga barn att leka med varandra. I slutändan är
det politikernas ansvar som tillåter att segregeringen bara växer och växer.

Välkommen, välkommen hit. Vem du än är, var du än är………