Visar alla blogginlägg med kategorin:
Trygghet och studiero

Finns det fiskar i ishallen?

image
Idag var det första gången som flera av eleverna åkte skridskor. Faktiskt första gången som flera såg en isbana.
– Åsa, finns det fiskar här?
En gullig och lite rolig fråga för mig som åkt skridskor sedan jag var två år men inte helt ologisk från någon som kommer från Afrika.
Att åka skridskor med eleverna är bland det bästa jag vet. Vi skrattar och pratar med varandra på ett helt annat sätt än när vi är i klassrummet.
Av den här upplevelsen kan jag sedan plocka hur mycket övningar som helst. Återgivande text, lucktext, instruerande text, dictogloss, klippa isär meningar osv. Bara fantasin sätter gränser.
Vi tittade också på årets julkalender. Så bra! Den bjuder verkligen in till att diskutera och ta reda på mer. Och självklart massor av nya ord att lära sig.

Du är här nu

Så står du där. Uppe på scenen tillsammans med andra elever. För några månader sedan var du några meter från en bilbomb i Syrien. Din gamla skola är bombad och finns inte kvar. Men du är här nu. Nervös och förväntansfull i nya fina kläder som du köpt med din mamma. Håret är flätat i en tjock fläta som hänger långt ned på ryggen.
När ska vi samlas? Hur ska jag veta när jag ska gå upp? Frågorna var många till mig redan på morgonen och jag försökte lugna dig. Nu står du framför mig och sjunger och dansar. Du ser lycklig ut. Det är en speciell känsla att se dig på scenen. Jag blir så rörd av att se dig i ett så fint sammanhang. Musik förenar och berör. Tack musiklärare Johanna som gör detta möjligt för våra elever. Jag vet att det betyder mycket och det gör skillnad i deras liv.
Konserten började med att vi alla sjöng ”Vi tänder ett ljus i advent” och vilka ord kan vara mer passande idag.

Vi tänder ett ljus i advent. Det värmer den som frusen är. Vi tänder ett ljus i advent. Det sprider ljus i vårt mörker här. Och alla som är rädda och fryser på vår jord. De borde få sitta vid vårt bord när vi tänder ett ljus i advent. När vi tänder ett ljus i advent.

Ofattbart

image
Orden finns inte. Bara känslorna. Det är fortfarande ofattbart. En liknande skola med barn från hela världen. Det som inte får hända har hänt. Tänker på familjerna och kollegorna.

Nyanländ

Jag tänker på alla elever som kommer till skolan med alla sina ord och så stor kunskap. Men inte på svenska. Låt dem få delta och ingå. Försök hitta vägar in i våra språk. Både det vi har som förenar men också det som skiljer. Ta varenda unge på allvar och låt dem få känna att de kan saker även om de saknar de svenska orden.

Tröst

Hur tröstar man ett barn som inte är sitt eget? Som blir utsatt av människor barnet älskar mest. Jag vet att barnet inte kan följa med hem till mig men ibland skulle jag vilja. Jag kramar i skolan. Jag gråter hemma när barnet inte ser för ibland kommer alla medmänskliga känslor över mig. Jag har hört mycket. Jag har sett mycket och jag känner fortfarande mycket.

En bra start

image
I det senaste numret av Skolporten kan man läsa om nyanländas situation i Sverige i artikeln ”Vägar till ett bättre mottagande”. Nyttig och bra läsning där man får ta del av både fakta kring nyanlända och goda exempel. Jag har tyvärr inte hittat någon länk utan man måste hitta papperstidningen. 2014 kom ca 21 000 barn i åldern 7-16 år till Sverige från andra länder och det sätter den svenska skolan på prov. Jag har en rektor som tar ansvar och är mycket delaktig i våra nyanländas undervisning. Det är oerhört viktigt för mig. För dig som inte har det är detta en mycket bra artikel att ge vidare för att sprida kunskap och information kring vad som behövs för att ta emot alla nya elever i våra skolor.

image

Frågor

Föreställ dig. Du har just läst en text som var väldigt svår. Du får frågan.

- Finns det några ord som är nya?
Eller du får frågan.
- Finns det några ord som du inte förstår?
Frågorna har samma syfte men helt olika ingångar och synsätt på dig som människa.

Varför tror svenska elever att ett högt betyg på ett prov beror på intelligens?

Förra veckan var Christian Lundahl på vår skola och föreläste. Han presenterade bland annat forskning om att svenska elever tror att ett högt betyg på ett prov beror på intelligens. Detta är svenska ungdomar ensamma om att tro i världen.
Varför tror svenska elever att ett högt betyg på ett prov beror på intelligens?

Min teori är att man i skolan inte tydligt och medvetet visar och faktiskt undervisar eleverna om hur de ska göra när de ska läsa och förstå texter i allmänhet och inte bara inför prov. Eftersom de allra flesta får lista ut det själva tror de att det har med intelligens att göra. Om alla lärare undervisade på ett så tydligt och grundligt sätt som genrepedagogiken är skulle fler elever förstå att detta är något man kan lära sig och träna upp.
Det här har jag personligen erfarenhet av. Jag hade det lätt för mig i skolan och hoppade till och med över en klass. Jag behövde bara läsa en text en gång och sedan kunde jag innehållet hyfsat eftersom jag följde med på lektionerna och var väldigt aktiv. Någonstans i 9:an eller på gymnasiet började det bli svårt. Att bara läsa texten rätt upp och ned en gång fungerade inte längre. Jag stod helt handfallen och visste inte vad jag skulle göra. Jag stämplade inte mig själv som dum, som tur var men att jag inte hade förmågan att plugga. Detta gjorde att mina betyg stannade på strax under 4,0 och jag fick söka mig till yrken där man slapp plugga vidare. Hela den akademiska världen var stängd. Vet inte riktigt vad som hände sen men av någon anledning vågade jag söka mig till Lärarhögskolan och plötsligt så kunde jag studera. Jag kan inte låta bli att undra vad som hade hänt om jag hade fått undervisning i att läsa en text för att lyckas med mina studier. Detta är en av anledningarna till att jag brinner för Genrepedagogik.

Vad rör sig i hans huvud?

imageJag har lektion. Det är många nya ord och det är svårt. Då vet jag vad som kommer att hända. Han börjar nynna. Han hackar med pennan i bordet. Han reser sig upp och vässar pennan. Jag har lärt mig hans mönster och jag ger honom extra stöttning. Jag låter det pågå så länge att det inte stör de andra. Då ger jag ett tecken. Det räcker. Han slutar då.

Vad rör sig i hans huvud? Lugnar han sig själv genom att sjunga tyst för sig själv?
Jag läser en bok som heter Mr Tourette och jag av Pelle Sandstrak. Där berättar han hur det är att leva med Tourettes syndrom och vad som ligger bakom hans tics och tvångstankar. Boken ger mig en förståelse för hans liv som jag även tar mig med in i klassrummet när jag har lektion. Pojken jag träffar har inte Tourettes men han har ett beteende som jag undrar över. Han har svårt för att titta andra människor i ögonen. När vi sitter och samtalar runt ett bord tittar han sällan på de andra trots att han talar till dem. När de andra skrattar och pratar rakt ut sätter han händerna för öronen och sänker ned huvudet. Jag vet att han haft ett tufft liv. Inte haft någon bostad alla gånger och levt på gatan. Han har lämnat sina systrar och sin mamma i sitt hemland. Klart han saknar dem. Ibland skulle jag vilja läsa hans bok så att jag får reda på vad som händer i hans huvud.

Den viktiga leken

image

- Hej, jag heter Åsa. Ska vi leka?

Jag var ett socialt barn med livlig fantasi. Jag älskade att leka. Jag är fortfarande en lekande människa. Jag behöver leken för att må bra. Jag leker med mina tankar. Jag leker med mina och andras ord. Kreativitet är viktigt för mig. Jag har alltid lekt. Leken gör mig nyfiken och glad.

Jag är så lycklig över att jag får leka på jobbet. I veckan hade vi julgransplundring. Den lilla, lilla granen stod i mitten av ringen med barn från alla världens hörn. Räven raskar över isen, Små grodorna och  Raketen. Vi stampade, klappade och hoppade upp samtidigt som vi tjöt och skrattade. Oj, vad vi skrattade. Eleverna skrattade åt oss vuxna. Vi skrattade åt oss själva och för att det är så kul att leka.
Vi hade fiskdamm och jag skrattade lika mycket som eleverna när det satt en gammal toffel på kroken istället för en liten godispåse. Sedan var det dags för lekar. Snurra flaskan,  Apelsinleken, Gömma nyckeln och  Hela havet stormar. Skratten fortsatte ljuda i klassrummet och när det var dags att gå och äta lunch hade jag en sådan där varm känsla i hela kroppen.