Visar alla blogginlägg med kategorin:
Vardagsliv

Vi är inte lika

image
Jag är just nu anlitad som talare på en resa till BETT-mässan i London. Med på resan är det rektorer, lärare och datafolk från olika kommuner i hela Sverige. Jag reser ensam men jag tillhör denna stora grupp (flera hundra) så jag är sällan ensam. Hela tiden träffar jag människor som vill prata och diskutera skolfrågor med mig. Så inspirerande och vad mycket jag lär mig.
Idag fick jag dessutom förmånen att lyssna på Pär Johansson från Glada Hudik. Vilken föreläsare! Vilken energi och vilket engagemang. Hans historia gick rakt in i mitt hjärta med en sådan värme och kraft. Jag skrattade och grät omvartannat. Direkt efter var det dags för mig att föreläsa. Herregud, jag har väl aldrig gråtit precis innan jag ska ha en föreläsning. Men jag tänkte att det han pratade om var att vi måste ha ett samhälle som är öppen för att misstag är erfarenheter och att vi människor är olika. Vi är inte lika men det måste finnas plats för alla i ett samhälle. Jag är en person som har nära till mina känslor. Jag skrattar lätt och jag gråter lätt. Det är så jag är.
Idag pratade jag om mottagandet av nyanlända elever och det märks att suget är stort efter att höra hur andra gör för skolor som inte är vana att ta emot nyanlända elever tar blivit tvungna att göra det nu. Det här skulle jag kunna stå och prata om i flera dagar så det var svårt att dra det på 60 min. Imorgon ska jag prata om hur man kommer igång med genrepedagogik och det vet ju ni som känner mig att det ligger mig mycket varmt om hjärtat så jag är glad över att jag fått hela 90 minuter till det.

Skräckblandad förtjusning

image
Det var kallt och halt påväg till backen. Flera hade inte vantar och hade dragit in händerna i jackans ärm. På fötterna hade några pojkar bara tunna gympaskor. Många har inte upplevt snö tidigare och visste inte vad de kunde förvänta sig. På promenaden försökte jag prata och kommunicera med en somalisk pojke som började hos igår. Träd, bil, hus och fotbollsplan. Man får en speciell kontakt när man är ute och promenerar med eleverna.
Så var vi framme och stod där mitt i backen. Några modiga vågade gå högst upp och for nedför med en farlig fart. Känslan var hisnande. Jag visade en flicka att hon kunde åka från mitten men hon skakade frenetiskt på huvudet och sa ”nej, nej”. Fler och fler vågade sig ut och vi skrattade så vi kiknade. Vilken underbar syn att se en 15-åriga kille som springer uppför en pulkabacke med ett tefat i handen och ett leende som går från ena örat till det andra. Samma pojke som förra veckan berättade om sin flykt till Sverige via Pakistan på ett lastbilsflak i 40 dagar och om kompisar som blivit tagna av polis. Han sov i flera veckor när han kom till Sverige för att han var så utmattad. Äntligen fick han vara ett barn.
– Kom nu! Jag åker med dig.
Min kollega tog flickan under armen och gick ut i backen och satte sig på ett tefat. Flickan och en till gjorde likadant. Sedan bar det av nedåt. Jag tror att alla tre skrek av både rädsla och förtjusning. Det leendet som jag sedan såg är obetalbart. Det är så häftigt att få uppleva situationer som denna med alla nyanlända elever. Detta är ett minne för livet för oss alla.

Finns det fiskar i ishallen?

image
Idag var det första gången som flera av eleverna åkte skridskor. Faktiskt första gången som flera såg en isbana.
– Åsa, finns det fiskar här?
En gullig och lite rolig fråga för mig som åkt skridskor sedan jag var två år men inte helt ologisk från någon som kommer från Afrika.
Att åka skridskor med eleverna är bland det bästa jag vet. Vi skrattar och pratar med varandra på ett helt annat sätt än när vi är i klassrummet.
Av den här upplevelsen kan jag sedan plocka hur mycket övningar som helst. Återgivande text, lucktext, instruerande text, dictogloss, klippa isär meningar osv. Bara fantasin sätter gränser.
Vi tittade också på årets julkalender. Så bra! Den bjuder verkligen in till att diskutera och ta reda på mer. Och självklart massor av nya ord att lära sig.

Du är här nu

Så står du där. Uppe på scenen tillsammans med andra elever. För några månader sedan var du några meter från en bilbomb i Syrien. Din gamla skola är bombad och finns inte kvar. Men du är här nu. Nervös och förväntansfull i nya fina kläder som du köpt med din mamma. Håret är flätat i en tjock fläta som hänger långt ned på ryggen.
När ska vi samlas? Hur ska jag veta när jag ska gå upp? Frågorna var många till mig redan på morgonen och jag försökte lugna dig. Nu står du framför mig och sjunger och dansar. Du ser lycklig ut. Det är en speciell känsla att se dig på scenen. Jag blir så rörd av att se dig i ett så fint sammanhang. Musik förenar och berör. Tack musiklärare Johanna som gör detta möjligt för våra elever. Jag vet att det betyder mycket och det gör skillnad i deras liv.
Konserten började med att vi alla sjöng ”Vi tänder ett ljus i advent” och vilka ord kan vara mer passande idag.

Vi tänder ett ljus i advent. Det värmer den som frusen är. Vi tänder ett ljus i advent. Det sprider ljus i vårt mörker här. Och alla som är rädda och fryser på vår jord. De borde få sitta vid vårt bord när vi tänder ett ljus i advent. När vi tänder ett ljus i advent.

Läs den!

image
Då var den slut. Eller, vadå slut? Jag har läst sista sidan och det finns inget nytt att läsa. Men slut är den inte. Historien lever kvar i mig och jag är så tacksam över att Lina Axelsson Kihlblom ville dela med sig av sin historia till mig. ”Kommer du tycka om mig nu?” är en stark berättelse om identitet som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv. Läs den. Jag lovar att boken kommer att berika ditt liv och förståelsen inför andra människor kommer att öka. Det behöver vi alla.

Ofattbart

image
Orden finns inte. Bara känslorna. Det är fortfarande ofattbart. En liknande skola med barn från hela världen. Det som inte får hända har hänt. Tänker på familjerna och kollegorna.

Språk – en demokratisk rättighet

Språket är makt. Utan ord ställs du utanför. Kan inte delta. De andra skrattar åt vad någon säger. Du kan inte skratta med. De andra lyssnar uppmärksamt på vad någon allvarsamt berättar. Du kan inte delta i samtalet. De andra börjar göra något efter att de fått en instruktion. Du står ensam kvar.
Utan språk står du utanför. Du kan inte uttrycka din åsikt eller tala om att du håller med. Du kan inte ta till dig ny kunskap eller förmedla vad du redan kan.
Ibland är någon av våra elever inblandade i bråk. Ofta är det missförstånd eller frustration som ligger bakom. När orden inte finns är det lätt att ta till det fysiska språket.
Att lära sig behärska ett språk är en demokratisk rättighet. Läsa, skriva och tala för att kunna delta. Det är livsviktigt. Jag är en av många som har det viktiga uppdraget i samhället. Jag är lärare.

Är du flerspråkig?

När jag frågar mina elever i klassrummet hur många språk de kan svarar de flesta att de kan flera. En del kan två, andra kan fyra och just nu har vi en pojke som svarar att han kan sju. Wow! Om någon frågar mig säger jag att jag kan ett och att min engelska inte är så bra. Ändå klarar jag av att lyssna på föredrag, se på film och hålla en hyfsad hög nivå i en diskussion. Men att se mig själv som tvåspråkig. Nä, det gör jag inte. Jag har ju dessutom läst franska i tre år och tyska i lika många men det nämner jag inte ens. Hur kommer det sig? Är det kulturellt? Är det vi svenskar som är så djupt övertygade om att man måste kunna ett språk totalt flytande för att säga att man behärskar det. Tyvärr tror jag att det blir ett hinder att se på språk på det viset och jag vet att jag inte är ensam om att känna på detta sätt.
Idag har jag varit på Symposium 2015 och lyssnat på forskare från hela världen (och ja, även på engelska!). Jag har lyssnat och reflekterat över begreppet ”translanguaging” (hoppas jag stavade rätt nu).
Translanguaging is the dynamic process whereby multilingual language users mediate complex social and cognitive activities through strategic employment of multiple semiotic resources to act, to know and to be (Garcia and Li Wei, 2014).
Eller som Ofélia Garcia själv förklarade det idag. Språk är inte förpackade i en egen liten låda som vi kan be eleverna öppna när de behöver. Kan eleven flera språk interagerar dessa samtidigt med varandra om det sker i en meningsfull situation. Man använder hela sitt språkliga register när man ska producera språk. Vi har helt enkelt ett språkligt system i våra kroppar där modersmålet finns i hjärtat men där alla andra språk finns i venerna.

Dags för frukost med kaviar

image
Frukost. En del äter godis och andra äter gröt. Många äter flingor av olika slag med yoghurt eller mjölk. Någon äter inte alls förrän lunch. Våra frukostvanor ser väldigt olika ut oavsett varifrån i världen vi kommer ifrån.
I veckan har eleverna har tagit kort på sin frukost och sedan visat oss i skolan. Vi har skrivit texter och tittat på en film. Idag åt vi en frukost tillsammans. Vi dukade och tog fram all mat. Filmjölk, flingor, knäckebröd, smör, ost, te, ägg och såklart kaviar. Denna svenska speciella smak. De var några få modiga som vågade pröva. Ingen tyckte om det. Konstigt tycker vi lärare ;-) Även filmjölk var en ny smak men det tyckte fler om.
Havregrynsgröten sparar vi till en annan gång, eller hur Heidi? Det brukar inte vara någon succé…..

Skolbänkshistoria

image
Sitter i en skolbänk i Eskilstuna. Vilka har suttit här innan mig? Vad har de tänkt på? Vilka drömmar och ambitioner har de funderat över? Så många känslor som har upplevts. Glädje, sorg, rädsla, förhoppningar och bävan. Vilket yrke har de velat ha? Vad arbetar de med idag? Hjälpte vi i skolan till så att de kunde nå sina mål och drömmar? Min nyfikenhet väcks och jag vill veta mer. Jag lovar mig själv att alltid ta reda på vad mina elever vill göra i livet och jag ska göra det jag kan för att hjälpa dem.