Skolportens konferens – Reflektioner från Reading to Learn-dagen och samtalet med David Rose

I skrivande stund sitter jag på Skolportens årliga konferens i svenska som andraspråk. Dagens tema är Reading to Learn.

David Rose föreläste på förmiddagen och den stora behållningen av föreläsningen var för flertalet att se en video med en pojke ur en specialklass som inte kunde läsa ens en bilderbok för att sedan kunna ta sig igenom en hel berättelse med hjälp av den stöttning som R2L tillhandahåller. I ett samtal med David efteråt (intervju kommer) berättade han vilka öden aboriginska barn som misslyckades i skolan mötte under den tiden han började engagera sig i utbildning och rättvisa för dessa barn. De blev limsniffare. I massor.

Skolmisslyckanden tillhör en grupp ord som kallas inkongruenta ord. Sådana ord finns runtomkring oss i bland annat tidningar och historiska förklaringar och de döljer det mänskliga lidandet som de beskriver. Krig. Ekonomisk kris. Skolmisslyckande. Det senare innebär att varje minut få sin identitet som ‘loser’ bekräftad. Istället för en identitet som någon som kan. Vad innebär då skolmisslyckanden för världen? Att rasismen består. Att klassförtrycket består. Att demokratin förblir i sin linda. Att vi går miste om så mycket intelligens. Intelligens som troligen skulle göra världen till ett mycket intressantare ställe att leva i. Intelligens som vi behöver för att lösa de problem som mänskligheten tampas med.

Utbildningssystemets och medelklassens framväxt är sammanflätad. Utbildningssystemet vilar på medelklasskultur. Att ta människor och släppa ner dem i en obekant miljö (som man inte ifrågasätter) skulle producera misslyckanden vilken kultur det än gällde. När det gäller utbildningssystemet får det bara mycket större konsekvenser eftersom alla barn går igenom det. Det känns hoppfullt att tillhöra en rörelse som vill, och kan, demokratisera världen. Kraftfull läs- och skrivundervisning får genomslag på alla områden eftersom det har med språket att göra. Och språk finns överallt där det finns mänsklig aktivitet.

Hur kommer det sig då att språkundervisningen ser ut som det gör har en historisk förklaring. Reading to Learn går från det stora mot de mindre delarna, från kontext – text (stycke) – mening – ord (stavelse och bokstav). En intressant fråga berörde hur det kommer sig att bottom-up pedagogiken (som gör tvärtom) har kunnat vara förhärskande. (Börjar man med bokstäverna börjar man med det som är obekant för barnen, och utgår inte från deras tidigare kunskaper och erfarenheter. Davids svar var att detta har med historiska faktorer att göra. Skriftspråket som vår kultur bygger på utformades i det antika Grekland. Man kom på bokstäverna (med inspiration från egyptier och perser), bildade ord av dem och sedan märkte man att ord/ordgrupper följer vissa regler. Detta kom att bli grammatiken. Att upptäckterna följde denna ordning kom att utgöra traditionen för språkundervisningen. Att undervisa på det här sättet fungerar för vissa elever, men för det stora flertalet gör det inte det. Undervisning under antiken utgick inte heller från en tanke om undervisning för alla, utan för endast en del av befolkningen, vilket skiljer sig i stort från utbildningssystemets roll idag.

En sista reflektion är att Reading to Learn snor idéer från olika författare. Precis som författare gör från varandra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.