Visar alla blogginlägg från: mars 2015

Vad har genrepedagogik att göra med mötesordning för lärare?

Reading to Learn, som är en utveckling av genrepedagogiken, bygger på Basil Bernsteins tankar om kommunikation i klassrummet, systemet med stöttning och en kunskap om de olika texttyperna som förekommer i skolan och världen.

Det vi inte pratar om så ofta är att alla pedagogiker grundar sig i en människosyn. Hur kapabel är människan till att lära sig? Vilka kognitiva (intellektuella) egenskaper har människor? Genrepedagogiken togs fram av lärare och forskare som ville förändra resultaten för de elever som presterade sämst i den australiska skolan. Grundantagandet för detta projekt måste ha varit att alla elever kan lära sig, att alla har den kognitiva förmågan. Detta låter okontroversiellt, men är faktiskt politiskt sprängstoff. Men det är en annan historia. Det jag försöker komma fram till är att genrepedagogiken försöker få så många människor att få kunskap och därigenom få möjligheten att höras (och få möjligheter och inflytande) som möjligt.

Tidigt i arbetarrörelsen märkte man att mötesstruktur är en grundpelare för demokrati. Likväl märker vi några och hundra år senare att mötena på våra skolor inte präglas av detta. Skolan är ingen demokratisk arbetsplats, förvisso. Det är det inte många arbetsplatser som är. Ändå är det möjligt att införa strukturer som låter många lärare komma till tals. Dels är det som sagt mer demokratiskt, men det är också viktigt att få fram så mycket bra tänkande som möjligt för att kunna lösa de komplexa problem som uppstår i skolan på ett bra sätt.

Det jag kommer ta upp här är mestadels klassisk mötesstruktur som vi av olika anledningar glömmer bort att använda oss av.

Möten har olika syften och först och främst är det viktigt att ta reda på mötets syfte. De möten jag pratar om här är de möten när vi ska ta fram nya lösningar och vaska fram nya idéer, till exempel ämneskonferenser och elevvårdsmöten.

För att kunna förändra något måste minst en person ha tänkt kring det och tagit ansvar för det: Någon måste ta ledarskap för att förändring ska ske. I klassisk mötesstruktur är det ordföranden i en förening som är just den här personen. Förutom den som förbereder mötet måste det också finnas en mötesordförande och en mötessekreterare. Mötesordföranden ansvarar för att lärare kommer till tals i en strukturerad ordning. Finns det ingen sekreterare blir inget protokoll skrivet och förändringsarbetet får ingen kontinuitet.

En till anledning till att någon behöver tänka kring mötet och det som ska tas upp är att i skolans värld påverkar tagna beslut ibland hela skolåret. Den som förbereder mötet bör fundera på detta så att den kan göra mötesdeltagarna medvetna om det.

Innan mötet börjar ska det föregående protokollet läsas upp för att arbetet ska få ett fortlöpande sammanhang. Mötet innan kanske hölls en månad tidigare.

Det arbete som måste göras innan ett möte är just att tänka kring det. Någon måste tänka kring mötets innehåll och ta fram nödvändigt underlag för lärare att ta ställning till. Denna person måste också fundera kring mötets form. När ska mötet diskutera frågor i mindre grupper och när ska det diskuteras i stor grupp? När finns det en poäng med att ha rundor? När behöver alla höras? Hur ofta ska en person få prata innan alla har pratat? Förslagsvis är de som förbereder mötet ämnesutvecklare eller förstelärare, men det kan i princip vara vilken lärare som helst.

För att möjliggöra att så många röster som möjligt hörs är helgruppsdiskussioner ineffektiva. Istället bör mötet organiseras efter ett slags remissförfarande, där alla har fått tänka kring en fråga och presentera vad de har diskuterat i den mindre gruppen, innan det tas upp i stor grupp och man fattar beslut.

För att inte hamna i onödig argumentation är det viktigt att fundera kring hur vi kan bygga på varandras idéer och inte fokusera på ”vem som har rätt”. Detta kan man fastställa innan mötet, att här försöker vi vara konstruktiva och lägga personlig prestige åt sidan så mycket som möjligt. Men jag tror också respekten för varandra växer när man får höra vad andra tänker. De som kommer med de bästa idéerna är troligen inte de som pratar mest.

När det gäller uppföljning så tror jag att så mycket som möjligt ska klaras av på mötet. Är det någonting som absolut måste göras mellan mötena så ska detta förslagsvis inte göras av någon ensam utan tillsammans med någon annan.

I protokollet kan det skrivas vilka som hade vilka uppgifter och detta kan kollas av när föregående protokoll läses upp på nästa möte.

Istället för att fatta förhastade beslut bör frågor bordläggas.

Tas en fråga upp bör man komma till beslut (i alla fall gällande var ansvaret ligger för att man ska kunna gå vidare) eller bordlägga frågan.

Att ha en pedagogisk ledstjärna är viktigt. Därför ska mötet och skolan fatta beslut i vilken pedagogik de jobbar efter. Gör man det kommer man få en stringens i mötets arbete och det blir lättare att navigera i svåra frågor. Är genrepedagogiken det vi har bestämt att vi jobbar med på vår skola är det till genrepedagogiken våra arbetssätt och beslut ska härledas i så hög grad som möjligt. Då kommer människosynen, där vi tror att männsikor kan lära sig vad som helst med rätt grad av stöttning att, synas i vårt arbete.

 

Genrekarta som verktyg för elevmedbestämmande

Nedan ser vi en genrekarta som jag brukar använda för att låta eleverna vara med och bestämma. När jag använder kartan förstår eleverna att det mesta vi gör utgår från genre. Jag har försökt att lista texttyperna från mer talspråkslika återberättande texter till mer och mer skriftspråkslika texter. Självklart är det inte helt givet att språket i alla argumenterande texter är mer formellt än i alla instruktioner till exempel.

Jag har fyllt i några exempel för att visa hur jag menar.

Välja arbetsområde utifrån texttyp - ny

Och på engelska:

Välja arbetsområde utifrån texttyp - engelska

Samtalet – En bro mellan elevernas erfarenheter och abstrakt kunskap

Att skriva är en abstrakt flerskiktad uppgift. Det är mycket att hålla reda på i huvudet. Ibland blir jag lite för upptagen med att få eleverna att förstå allt det här abstrakta. Jag funderar fram och tillbaka på hur jag ska göra det explicit och vilken ordning i arbetsgången som är optimal för att eleverna ska lära sig skrivandets konst.

När vi jobbade med en nyhetsartikel som handlade om inbrott med mina femteklassare råkade vi komma in på deras erfarenheter av inbrott. Både personliga erfarenheter eller något de hade sett på tv-nyheterna. Det var den roligaste timmen vi haft på länge! Och jag blev påmind, av mina elever, att det här steget (som de flesta lärare som undervisar yngre barn är experter på) verkligen inte får glömmas bort. Jag kan nämligen använda deras erfarenheter och bygga på dem. Och jag kan också använda deras återgivanden att hänvisa tillbaka till när vi sedan ska hitta på en story som håller.

Fantastic Mr. Fox – Individuell omskrivning

Vissa författare bygger upp spänningen genom att ge ledtrådar till vad som kommer hända. Detta är fallet i Roald Dahls Fantastic Mr. Fox.

Det stycke vi jobbade med var

Mr fox sidan 12

Nu har vi precis gjort en gemensam omskrivning och eleverna ska nu fortsätta med skriva en individuell omskrivning. För att visualisera hur ledtrådarna ser ut gjorde jag en tabell.

Skrivplanen som vi gjorde behövde revideras en del och här är version 2.o

Writing plan, p. 12

 

Att skriva nyhetsartikel tillsammans – En utmanande uppgift

När jag nu jobbar med nyhetsartiklar med min femteklass kom jag på att det gäller att dels jobba med språket eftersom nyhetsartiklar har ett formellt språk där det förekommer många nominaliseringar, där substantiv uttrycker skeenden som i mer vardagligt tal skulle uttryckas av ett verb och ett substantiv, exempelvis kapitulation innebär att människor (substantiv) gav upp (verb).

Först läste jag ingressen detaljerat. Sedan läste vi resten av nyhetsartikeln stycke för stycke efter nyhetsfrågorna.

Nyhetsartikel - Tjuvar

Sedan gick jag igenom gången i rättsystemet fungerar.

Efter detta skulle jag göra en gemensam omskrivning (skriva en nyhetsartikel tillsammans om en händelse som klassen har valt) men det visade sig vara alltför svårt. Eleverna förstod inte tillräckligt väl för att kunna göra en individuell omskrivning efter den, så jag fick backa bandet och göra en gemensam konstruktion (de skrev om originaltexten utifrån de överstrukna stödorden) parvis för att jobba igenom språket i artikeln. När eleverna får skriva samma nyhetsartikel som exempeltexten ger detta dem möjlighet att diskutera ords betydelse och vilka grammatiska ord (”småord”) som behövs för att meningen ska få samma betydelse som i originaltexten. Det viktiga är att återskapa en text som fungerar innehållsmässigt och grammatiskt, inte att komma ihåg exakt hur originaltexten är formulerad.

Detta är vad de lärde sig av den gemensamma konstruktionen enligt egen utsago:

”Man måste ha bra information om det som hände för att de som läser ska fatta texten.”

”Att nyhetsartiklar kan vara spännande och roliga.”

”Att det är en opersonlig text.”

För att repetera att nyhetsartiklar svarar på nyhetsfrågorna fick de svara på dem, formulerade såhär:

1. Vad har hänt?

2. Vilken är nyheten? Vad är speciellt med den här händelsen?

3. Vilka var med om händelsen?

4. När skedde det?

5. Var skedde det?

6. Hur kändes det? Vem/vilka har blivit intervjuade för att vi ska få reda på hur det kändes?

7. Vad händer nu? Vem/Vilka har blivit intervjuade för att vi ska få reda på det?

För att den gemensamma omskrivningen (när vi skriver om en händelse vi har röstat fram i klassen) ska bli bra måste man planera den redan i skedet när man gör den detaljerade läsningen.

Nyhetsartikel - Tjuvar 3

Som det kanske syns här så har jag inte följt meningsstrukturen slaviskt utan mer försökt använda mig av samma typer av formuleringar men poängtera att det viktiga är att svara på nyhetsfrågan.

Ingressen däremot kan läsas detaljerat. Den är så pass informationstät och komplex eftersom den är en sammanfattning av det viktigaste i nyhetsartikeln.

Jag betonar alltid olika saker i varje lärandecykel. Jag utgår från elevernas ålder och tidigare kunskap om nyhetsartiklar. I denna lärandecykel har jag koncentrerat mig på att de ska förstå att nyhetsartiklar är baserade på nyhetsfrågorna och att journalister måste intervjua människor för att få svar på Hur kändes det? och Vad händer nu? Jag har inte gått in på nyhetsartiklarnas struktur, där det viktigaste kommer först, annat än att ha nämnt det. Inte heller syftet, förutom att återberätta en händelse, som är att sälja nyheten, har vi gått in på av hänsyn till att den här texttypen är svår för eleverna.

Jag kan inte nog betona vikten av en skrivplan för att eleverna ska förstå nyhetsartikelns innehåll.

Det jag har lärt mig av detta arbete hittills är att alltid, alltid, alltid planera den gemensamma omskrivningen samtidigt som den detaljerade läsningen. Annars blir det aldrig riktigt bra. Även att prata lite om hur journalister arbetar kan vara klargörande för eleverna.

Textkritiska frågor – Nyhetsartiklar

Historiskt sett har tolkning av text varit utmärkande för läsning av texter. Självklart är det viktigt att öva upp förmågan att använda sina erfarenheter och kunskaper utanför texten, som tolkning innebär, till att förstå det man läser, men det finns också andra aspekter på hur man kan förhålla sig till text än att bara försöka förstå den. Att förhålla sig kritisk är att försöka förstå bakomliggande orsaker, synsätt, budskap mm.

I följande inlägg listar jag fler exempel på textkritiska frågor enligt Reading to Learn.

Till nyhetsartikeln Tjuvar firade julen i fångenskap ur Fixa texten 1 tycker jag att följande textkritiska frågor passade.

Textkritiska frågor Tjuvar firade

Den första frågan

1. Är det viktigt att veta att det var två män och hur gamla de var som hade utfört brottet? Varför tror du att artikeln har valt att ta med det?

hade mina femteklassare väldigt svårt att kognitivt förstå (eftersom de troligen inte har övat så mycket på att förhålla sig textkritiska). Jag valde den frågan för att visa på hur tidningar jobbar med eller mot fördomar. De som utfört brottet i den här nyhetsartikeln var två män i 20-årsåldern. Genom den frågan kunde jag exemplifiera ‘Hur hade vi reagerat om det hade varit två kvinnor i 60-årsåldern som hade begått inbrottet?’ Vi kunde också prata om fakta, att det är män som begår de flesta brott och fundera på varför det ligger till på detta sätt.

När det gäller fråga 2

Vilken bild får du av inbrottstjuvarna? Hur tror du att de är som personer?

fick vi fatt på en hel del intressanta tankar. Eleverna sa bland annat att de tror att de är korkade och fattiga (eftersom de inför julen var tvungna att göra inbrott för att ha råd med julklappar). Här ser vi att eleverna får använda sin förmåga för att dra slutsatser och att vi också sätter fingret på hur nyhetsartiklar får oss att uppfatta olika människor ur olika grupper, även om det är genom relativt subtila metoder.

 

 

Att tydliggöra innehållet i text – Jobba med skrivplan

Ett enkelt sätt att visa på hur olika texttyper skiljer sig från varandra och vilka olika komponenter de har är att göra en (gemensam) skrivplan innan gemensam skrivning. Även det faktum att vissa av nyhetsfrågorna besvaras av journalisten men att journalisten måste intervjua människor för att svara på  andra nyhetsfrågor (Hur kändes det? Vad händer nu?) tydliggörs.

Nu när vi jobbar med nyhetsartiklar (vi har jobbat med nyhetsartikeln Tjuvar firade julen i fångenskap, ur Fixa texten 1) blir nyhetsfrågorna tydliga i följande skrivplan:

Händelse/Vad har hänt? Ett brott har begåtts. Ett inbrott där inbrottstjuvarna blev kvar i huset.

Vilka utförde brottet? Två män i tjugoårsåldern

Vilka blev utsatta för brottet? Familjen Molavi

Var hände det? I Degerbo

När hände det? Under julhelgen

Hur kändes det? (intervju med Tommy Molavi) ledsamt och komiskt

Vad händer nu? (intervju med Felicia Hallsten, polisinspektör) Personerna är häktade i väntan på åtal.

 

Jag börjar tycka mer och mer om skrivplaner när jag ser hur mycket de hjälper mig att visualisera innehållet i texten för eleverna.

 

Att jobba med poesi

Imorgon ska vi börja jobba med poesi. Det finns en massa exempel på att lärare har fått elever att hata poesi eller i vart fall tycka att det är ett meningslöst konstnärligt uttryck.

Jag ser poesi som ett informationstätt uttryckssätt som inte bara ger många tillfällen till tolkning utan även till att se på hur författare använder alla möjliga berättargrepp, rytm och mångbottnade, ofta motsägelsefulla, betydelser.

När jag har gjort förarbetet till denna dikt har jag fått använda mig av min kunskap om språk, eftersom jag inte har så stor kunskap om poesi, versmått och dylikt.

Jag har utgått från en dikt som heter Både och och varken eller av Özgur Kibar och försökt ta ut de berättargrepp som han använder.

Både och och antningen eller

Det jag försökte ta fasta på är berättargreppen, de mångbottnade betydelserna och att den här dikten faktiskt rimmar och att den rimmar på lite olika sätt.

Berättargrepp – Personifikation

I detta avsnitt drömmer huvudpersonen Sofia om minorna som ligger utspridda i jorden och begränsar barnens liv, eftersom de ständigt måste tänka på var de går och leker.

Eldens hemlighet s 12

Avsnittet ur Eldens hemlighet av Henning Mankell, s. 12, är en liten guldgruva. Det jag har fokuserat på i detta avsnitt är att jobba med personifikation, där antagonisten, minorna, får mänskliga egenskaper.

I vår skrivplan som vi gjorde efter den detaljerade läsningen tog vi också en antagonist som inte var mänsklig. Vi valde en naturkatastrof.

Skrivplan eldens hemlighet

För att förtydliga vad författaren hade gjort lade jag till kategorin ‘antagonist, egenskaper’ – där vi analyserade minorna. ‘Om de ‘väntar och väntar’ är de tålmodiga, men också onda på något sätt eftersom de väntar på att explodera så att de kan skada någon.’

Därefter gjorde vi en gemensam omskrivning som blev såhär

eldens hemlighet - gemensam omskr

En av de bästa gemensamma omskrivningarna jag har gjort med en klass. Nyckeln ligger i att inse att antagonisten inte är mänsklig men har givits mänskliga egenskaper.