Visar alla blogginlägg med kategorin:
Bedömning och betyg

Spökmatrisen

När vi nu jobbar med Speech tänkte jag fråga eleverna vad som gör en bra berättare. Vi gör en mind map tillsammans och sedan för jag in det de har sagt i en matris medan de tittar på.

För att ha en chans att komma med bra formuleringar har jag i förväg gjort en spökmatris. På så sätt kan jag leda dem från det de säger som är mer vardagligt till ett korrekt metaspråk.för

Förhoppningsvis så ökar det också förmågan till självbedömning.

speech rubric

Vad eleverna kan vara med och bestämma om i skolan

Här följer en tabell över vad eleverna kan vara med och bestämma om i skolan.

Elevmedbestämmande - grid

När det är en fördel att inte förstå – Att kamratbedöma dramaturgi

Vi har jobbat med film i år 6 och innan eleverna lämnar in för summativ bedömning och betygssättning så lämnar de in sina filmer till kamratbedömning av varandra.

Innan de tittar på varandras filmer ska de titta på filmmanusen, som beskriver den berättelse som de ska berätta med sin film.

Filmmanus - rödluvan

Sedan ska de titta på filmen och kamratbedöma den genom two stars and a wish.

Two stars and a wish

För att kunna ge en önskan om förbättring var de tvungna att utgå ifrån någon av matrisens skrivningar. Detta för att kommentaren verkligen skulle innebära att de kunde hjälpa varandra till ett bättre resultat, att gruppen som blev kamratbedömd förstod och för att införa korrekt terminologi (metaspråk).

Matris filmprojekt

Efter att hennes grupp hade tittat igenom kamraternas film sa en elev ”Jag fattar ingenting.”. Om man inte förstår någonting så är det oftast knas med dramaturgin. Man har inte kunnat berätta det man har avsett. Och i och med att eleven sa såhär förstod jag hur bra det var med kamratbedömning av filmerna. Och hur bra det är att inte förstå – bara man kan förklara det. För förstår inte hon, finns det fler som inte förstår och då måste filmen göras om. Vi måste analysera vad som inte fungerade och rätta till det. Ett kognitivt krävande arbete.

Bedömning är ingen neutral aktivitet

Det pratas mycket om bedömning. Hittills har det rört sig om hur man som lärare bedömer elevers uppgifter, kunskaper och förmågor. Detta om hur vi bedömer.

När det kommer till vad bedömning är, har jag inte upplevt många diskussioner om det. Bedömning är faktiskt ett sätt att upprätthålla skolsystemets sortering och jag ska visa hur. (Håll ut om det förekommer en del knepiga begrepp. De är värda att navigera genom för att förstå poängen i det jag har att säga.)

Det här inlägget bygger på Basil Bernsteins forskning och tankar om bedömning. Bernstein var utbildningssociolog och forskade mycket kring samtalets betydelse, och enligt honom verkar utbildningssystemet på tre nivåer.

1. Den första nivån kallar han distributiva regler. Den syftar på fördelningen av kunskap till olika grupper av elever och har att göra med arbetsfördelningen i ett samhälle. Eftersom yrken generellt sett kräver a) universitetsutbildning b) lärlingsutbildning c) ingen utbildning är det skolans uppgift att tillhandahålla elever till dessa tre kategorier. (Skriva Läsa Lära, s. 17)

De distributiva reglerna skapar en hierarki som inte anses vara ett problem i det nuvarande ekonomiska systemet, eftersom det i sig är ojämlikt. Självklart är det dock ett problem eftersom det i och med kraven på skolan leder till att elever behandlas olika. Det är denna ojämlika behandling som är sorteringen.

2. Nivå två kallas rekontextualisering och handlar om hur kunskaper delas in i ämnen och hur dessa presenteras för olika elevgrupper. Kunskap rekontextualiseras för olika elever på helt olika sätt. Högpresterande elever kanske har kompakt teknisk information i sina läroböcker medan de lågpresterandes material (böcker eller till och med arbetsblad) består av översiktliga texter, färgglada bilder, konkreta exempel där informationen sammanfattas. (Skriva Läsa Lära, s. 18)

3. Den tredje nivån är bedömning. Bedömningen är central för utbildning på alla nivåer, menar Bernstein. ”Bedömning genom prov och fortlöpande bedömning i klassrumsinteraktionen skapar en hierarki av framgång och misslyckande inom varje klass. Den formar elevernas identitet som mer eller mindre lyckade inlärare.” (ibid.)

Och det är här, genom att skapa dessa identiteter, som sorteringen sker. Den sociala funktion som bedömning har är att utpeka anledningen till misslyckande eller framgång som något som ligger hos eleven. Den ojämlikhet som skolan reproducerar, ser därför ut som att de är naturliga utfall och att dessa ojämlika möjligheter i skolan och i samhället i stort är oundvikliga. (ibid.)

Det förutsätts att bedömning är nödvändigt för att elever ska lyckas i skolan. Då ska vi tala om för dem vad de gör bra och vad de kan göra bättre. Positiva och negativa bedömningar kan däremot få olika konsekvenser. Att få negativa bedömningar kan skapa känslor av otillräcklighet istället för att verka sporrande. Många aktiviteter i skolan kännetecknas av negativa bedömningar, även om vi lärare inte är medvetna om det. Oftast får barn som är duktiga mer beröm än barn som har svårt att utföra uppgifter. (Läsa Skriva Lära, s. 19)

Egentligen är bedömning inte en nödvändig del av lärandet. Lärande frikopplat från bedömning av någon annan än den lärande fungerar utmärkt. Bedömning är ett led i sorteringen till universitet och andra utbildningar, inte som ett led i lärandet i sig. Det är ett utslag av vår tid att det är så. Michel Foucault menade att vår tid präglas av självreglering istället för att patron låter ridpiskan vina över våra ryggar medan vi arbetar på åkrarna. Vi ska själva leverera det samhället kräver av oss, utan att någon utifrån behöver tvinga oss längre. Jag kan inte låta bli att se självbedömning, som också är på modet inom pedagogiken, som ett eko av Foucaults ord. För mig finns ingen koppling mellan att få påtalat vad man kan/fundera på vad man kan, ännu inte kan och motivation. Jag tror att det är glädjen i att lära sig som nyckeln ligger. Inte i att bli bedömd, av sig själv eller andra.

Självklart är dock bedömning viktig för skolsystemet. Vi lärare måste åtminstone ha ett hum om var eleverna ligger för att kunna undervisa dem inom den proximala utvecklingszonen, ZPD. Eftersom vi har ett betygssystem måste vi lärare också kunna bedöma elevernas uppgifter på ett likvärdigt sätt. Det är viktigt att kunna bedöma elevproduktioner för att se elevernas framsteg, det vill säga se hur framgångsrik ens egen undervisning har varit. Så min poäng är inte att bedömning är oviktigt. Min poäng är att bedömning av uppgifter och kontinuerligt är en röst utanför eleven som har makt över att tala om vad eleven är kapabel till. För mycket fokus läggs på eleverna och för lite på att analysera och utvärdera undervisning och utbildningssystem.

När det gäller självbedömning så tror jag att när man lär sig någonting reflekterar man i högre eller lägre grad över sina framsteg eller brist på framsteg. Får man verktygen till reflektion kan det påverka lärandet. Att reflektera över sitt lärande är ett långt mer komplicerat steg än att bedöma var man ligger. Det är ett steg mot högre empowerment, alltså att ge individen makten över sig själv.

Language is meaning – Språksyn och konsekvenser

Språket är det mest komplexa system som vi människor känner till.

Under den nationella nätverksträffen för Reading to Learn i Uppsala förra veckan föreläste bland annat professor Caroline Coffin, Open University, London. Hennes forskningsområde är lingvistik och engelska. Hon menar att människor i allmänhet uppfattar språk som något som bara ”finns där”.  Inom SFL (systemic functional lingustics) har språk definierats som mening. Med det menas att språk inte bara är ett verktyg man lär sig genom utan språket i sig är mening om man översätter mening till betydelse eller innebörd.  Man lär sig alltså inte NO, eller vilket ämne det nu är, genom språket, utan NO-språket är NO. Att separera ämne från språk går inte. Hur skulle ämneskunskaper annars kommuniceras om inte genom språk?

Om vi i skolan skulle anta denna språksyn skulle det innebära att alla lärare i alla ämnen skulle behöva undervisa i språk. Det skulle också innebära att vi skulle behöva prata mer explicit om språk. Därigenom skulle förhoppningsvis underförstådda förväntningar göras uttalade och de elever som inte delar skolans kultur skulle härmed dels lättare få den hjälp de behöver och dels förstå att det handlar om språkkunskaper och inte om att inte om att vara otillräcklig på något ogripbart sätt.

Jag anar också att det skulle lyfta språkkunnighet till något som  är mer värdefullt.

Instruerande text – Att läsa instruktion detaljerat

Den här texten tog jag fram när jag förra året skulle rita kartor med eleverna på idrotten. För att kunna beräkna höjd ungefärligt passade metoden där man syftar med en penna eller pinne och sedan stegar ut längden för att få en uppfattning om hur hög en höjd är fungerar utmärkt.

I år använder jag texten för att visa på ordgrupper, verb i imperativ och person/sak (substantiv) samt konnektorer (tidsbindeord). När jag läser texten detaljerat ber jag dem att identifiera metod (hur man gör något) och material (vad man behöver) också eftersom texten annars inte skulle vara svår för dem att läsa. Verben syfta, stega och så vidare är dock inte verb som eleverna (svenska som andraspråk år 6) skulle förstå utan förklaring.Mäta trädhöjd

 

Instruktionsfilm

Idag gjorde jag en liten instruktionsfilm som en ”exempeltext” åt eleverna. De har valt att bli examinerade genom film. Att göra filmen tog ca. 20 minuter, jag kan verkligen rekommendera det. Den är inte perfekt, långt därifrån, men det är en förlaga som förhoppningsvis får dem att tänka att de kan göra något bättre själva. Jag använde ViTal för att läsa upp texten som jag kommer läsa detaljerat.

Innan de får göra filmer ska de göra bildmanus. Här har jag skannat in en bild och text (med skannermus) för att eleverna ska se hur enkelt man kan rita och skriva.

Bildmanus ex

Vi ska också ha en föreläsning om bildutsnitt (panoramabild, helbild, halvbild, närbild, detaljbild) samt kamerarörelser (tilt, panorering, zoom) för att eleverna ska göra bättre filmer.

 

 

 

Bedömningsmallar för skrivande – Alla texttyper i språkundervisning

Här kommer mina utarbetningar av de olika bedömningskriterierna för skrivande för alla texttyper som påträffas i språkundervisning. Exemplet på bedömningskriterier för skrivande finns på s. 363 i Skriva, Läsa, Lära av Martin & Rose.

I alfabetisk ordning

Argumenterande text

bedömningskrit arg

Berättande text

bedömningskrit ber

Biografi

Bedömningskriterier biografi

Diskuterande text

bedömningskrit disk

Instruerande text

bedömningskrit instr

Nyhetsartikel (opersonlig återberättande text)

bedömningskrit nyh art

Textrespons – (recensioner)

bedömningskrit textresp

Mer att läsa om värdering finns på s. 327.

Inga matriser med textbedömning enligt Reading to Learn

I min strävan efter att bedömningen skulle bli lättare och mer rättssäker blev jag matrisernas drottning. Jag kan verkligen göra matriser. I slutet av min ansträngning med matriser jobbade jag hårt på att få eleverna att förstå och viktigast av allt, komma med exempel på hur ett bild/ljud/klippning (i ett filmprojekt) på till exempel C-nivå skulle kunna se ut.

bedömningsmatris filmprojekt

Jag utvecklade också David Rose bedömningsmall till en bedömningsmatris för att få med skrivningar från matrisen i nationella provet i svenska som andraspråk.

Bedömningsmatris personlig återgivande text

Nu har jag helt frångått matriser. Jag har gått tillbaka till Davids bedömningsmall och utvecklat den för varje texttyp vi skriver.

Davids bedömningsmatris berättande text

I bedömningsmallen värderar man det eleven åstadkommit i sitt skrivande med siffrorna 0-3 på varje nivå av texten, där 0 står för F och 3 står för A. Snabbt går det! Och det är meningen också.

Hur kunde jag frångå mina älskade matriser? Man behöver helt enkelt inte matriser om man har exempeltexter av professionella författare. Man kan alltid hänvisa till texten. Där finns allt: syfte, inledning, spetsställd bisats, varierad meningslängd, korrekt stavning, utvecklade genresteg och faser, verb i rätt tempus och så vidare. Det som blir viktigt i bedömningen är i hur hög grad eleven kunde producera en egen text i den genren.

Mer tid till undervisning, det vill säga visa hur man gör något, alltså att workshoppa skrivandet som vi gör i R2L – mindre tid till att prata om hur man kan göra, det funkar ändå inte.

Plansch på konnektorer

konnektorer 1 konnektorer 2 konnektorer 3 konnektorer 4 konnektorer 5