Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
reading to learn

Reading to Learn – Den bästa pedagogiken?

I Australien drabbades genrepedagogiken av en backlash när medelklassmänniskor ansåg sig hotade. Medelklassen måste återskapa sina privilegier för varje generation och då genrepedagogiken, och speciellt Reading to Learn (R2L), lär ut de akademiska förmågorna som krävs för att bli medelklass, motarbetades pedagogiken. I Sverige har ingen sådan backlash kommit än. Det pedagogiska fältet har andra svagheter här än uppenbara klasskonflikter. En av de svenska pedagogiska akilleshälarna är uppfattningen om pedagogik som modefluga. En pedagogik bör avlösas av nästa, som uppfattas som bättre enbart på grund av att den är nyare, för att inte anses förlegad. Cyklerna är dessvärre så pass snabba att man knappt hinner börja förstå och tillämpa en pedagogik, än mindre utvärdera den, innan det är dags för nästa. Det är på detta sätt R2L har blivit drabbat i Sverige. Att sätta sig in i R2L är att sätta sig in i språket, alla ämnens språk. Språket är ju som bekant det mest komplexa system vi känner till. Själv har jag undervisat i R2L sedan 2011 och det är först nu som jag med ledighet kan använda mig av pedagogiken, planera för undervisning och utvärdera min insats och elevernas resultat någorlunda snabbt och effektivt.

Man har i Sverige också vänt sig mot att R2L anser sig vara den bästa pedagogiken. Det har uppfattats som provocerande. Alla pedagogiker anses väl vara de bästa av de som förespråkar dem. R2L är sprunget ur en rättviserörelse, därför tror jag att det är lättare att slå ner på den. Den är utarbetad av lingvister och lärare i samarbete och är inte en rent akademisk produkt. Lärare som undervisar i R2L har genom klassrumsforskning, som traditionellt sett har varit nedvärderat som forskningsområde, visat att pedagogiken minskar klyftorna mellan de högpresterande och lågpresterande eleverna. På detta är R2L bäst. Om det sedan är den mest innovativa metoden (det är ju den nyaste pedagogiska trenden i Sverige, ”innovativ” pedagogik – att bedriva så kreativ, elevförankrad och rolig undervisning som möjligt.) låter jag vara osagt. För att avgöra vilken pedagogik som är bäst måste vi ställa oss frågan vilket mål vi försöker uppnå.  Jag vill bidra till minskad sortering av elever, till att färre elever känner sig dumma under sin skoltid för att skolans vita medelklasskultur inte görs explicit och förklaras och jag vill förändra världen och bidra till att klassamhället, genom utbildning, avskaffas. Då är en pedagogik som genrepedagogiken, där man har skapat en ”express super highway” till den input och övning som vanligtvis tar väldigt många år att få och som är det som skapar språkfärdigheten och till det akademiska språket och kunskaperna, den mest effektiva. Det är dessa kunskaper som inte är tillgängliga för en majoritet av världens elever.

Det finns inte heller någon motsättning till att dramatisera något, göra ett radioprogram eller uppgifter utan tak som Gibbons skriver om, och R2L . Inte heller att göra tillägg som gör R2L ännu mer explicit som man behöver göra när man undervisar exempelvis nyanlända.

Gemensam konstruktion – styvmoderligt behandlat

Jag jobbar med nyhetstexter med mina nybörjare i engelska just nu.

Extreme weather in Peru

En av de saker jag kämpar med som lärare är min egen rastlöshet. Jag blir lätt stressad om det inte går i en rasande fart. Därför har jag ofta struntat i den gemensamma konstruktionen av en text, alltså det arbetsmoment där man använder sina anteckningar för att återskapa en text. Våra nyckelord såg ut såhär:

  • heavy rains – hit – Peru – put – 200 000 people – risk
  • people who lost their homes – help
  • 60 people – died – year – twelve people – died – last three days
  • there – video – Peruvian woman – stuck – mudslide
  • escapes – then – collapses
  • took – hospital
  • seriously injured

Utifrån detta pratade vi grammatik, subjekt – objekt, partikel, prepositioner, ordföljd (subjektet kommer oftast först) och verbformer (have died – died).

Svårigheter med argumenterande text

När vi gör en gemensam omskriving har jag först analyserat inledningen till en text:

Mening 1 Tes: Murder is wrong.

Mening 2 Majoritetstrick (retoriskt grepp): Since childhood we have been taught this indisputable truth.

Mening 3 Fråga: Ask yourself, then, what is capital punishment?

Mening 4 Svar/Majoritetstrick (alla tycker att dödsstraff är samma sak som mord): Capital punishment is defined as one person taking the life of another.

Mening 5, Jämförelse: Coincidentally, that is the definition of murder.

Mening 6, Förstärkning genom upprepning (av tesen) och börjar räkna upp de argument som ska tas upp i texten (argument 1) : The death penalty has to be abolished because it carries a dangerous risk of punishing the innocent,

(argument 2): it is unethical and barbaric,

(argument 3): and is an ineffective deterrent of crime.

Svårigheten

När man sedan ska göra en gemensam omskrivning med klassen går det inte att göra som i andra typer av texter där man ungefär mening för mening skriver om texten. Istället märkte jag att det fungerar bäst att visa att hennes åsikt kommer först, sedan använder hon majoritetstrick, vad ska vi använda för retoriskt grepp?

Har ni tips på hur ni har jobbat med gemensam omskrivning av argumenterande text skulle jag vilja få dem bums! Det här är en stor utmaning.

Argument och motargument

I inläggen om sammanfattnig Sammanfattningsövning med exempel  och Sammanfattning för förståelse kan ni se Pauline Gibbons övning.

Om man tar övningen ett steg vidare när man jobbar med argumenterande text, har eleverna genom att stryka under kärnmeningarna fått fram argumenten i styckena.

Då kan man passa på att ta fram motargument som man sedan kan använda när man skriver gemensamt.

Tillsammans i klassen kan man då lägga in argument och motargument, som man spånar fram tillsammans, i en tabell.

Tabell argument motargumetn

Sammanfattningsövning med exempel

För att förstå en text har jag börjat med att lägga in momentet att de ska sammanfatta texten enligt en övning av Pauline Gibbons.

Sammanfatta, (Gibbons s. 154)

  1. Skriv en rubrikstycket.
  2. Skriv ner den mening från varje stycke som du tycker sammanfattar det viktigaste i stycket. Den meningen kallas kärnmening och är oftast den första meningen i stycket.

(Övningen innehåller fler punkter men jag valde att jobba med dessa två. De räcker för att skapa förståelse.)

Resultatet

Capital punishment is dead wrong - kärnmening underrubrikDet är inte skrivet i sten att det är just dessa som är kärnmeningarna eller om det är de ultimata underrubrikerna. Det kan självfallet diskuteras.

Capital Punishment is Dead Wrong – argumenterande text från detaljerad läsning till gemensam skrivning

Hela texten

Capital Punishment Is Dead Wrong

By Olivia H., Oneida, WI

Murder is wrong. Since childhood we have been taught this indisputable truth. Ask yourself, then, what is capital punishment? Capital punishment is defined as one person taking the life of another. Coincidentally, that is the definition of murder. The death penalty has to be abolished because it carries a dangerous risk of punishing the innocent, is unethical and barbaric, and is an ineffective deterrent of crime.

Capital punishment is the most ­irreparable crime and it must be abolished. “We’re only ­human, we all make mistakes,” is a commonly used phrase. However, in the case of the death penalty, error becomes too dangerous a risk. The innocent lives that have been taken should be enough to abolish capital punishment. If there is any chance that error is possible (which ­there always is), the drastic measure of capital ­punishment should not be taken.

Judge Jed S. Rakoff in New York ­argued against the death penalty: “The court found that the best evidence shows that, on the one hand, innocent people are more often sentenced to death than we think, on the other hand, proof of their innocence ­often does not come up until long after their convictions. It is clear the death penalty will lead to that a great number of innocent people will be executed.”

To not admit that the death penalty is murder by the state is a double standard. Can we continue to call our government fair if we do not hold it to the same rules we do its people? Murder by a citizen is seen as an atrocity, yet a government-approved ­murder is not only acceptable, but enforceable. What message do we send the American people, and other countries, for that matter, if we continue to be a ­nation that kills its citizens, a nation that enforces the most barbaric form of punishment?

We don’t cut off the hands of thieves to ­protect property; we do not stone adulterers to stop adultery. We consider that barbaric. Yet we continue to take life as a means of protecting life.

No person or government has the right to decide if another human is worthy or unworthy of life. Our natural rights as humans, which cannot be taken away by the government, include the right to life. Humans do not lose value; no act, no matter how heinous, can make a person less of a human being. However, for most it is easy to ­forget that each of the 1,099 executed since 1977 are fellow humans, not just numbers.

According to Amnesty International, the death penalty violates the right to life stipulated by the UN:s declaration of human rights. Capital punishment contradicts our moral beliefs and claims of a fair and just government. The U.S. must join its political ­allies – including Scandinavia, South Africa, and most of Latin America – and abolish the death penalty. The death penalty is favored by some as an effective deterrent of crime; however, states with the death penalty actually have higher murder rates than those without. In 2006, the FBI Uniform Crime Report revealed that the area of the U.S. that was responsible for the most executions (the South with 80 percent) also had the highest murder rate, whereas the Northern areas that had the fewest ­executions, had the lowest murder rates. These statistics prove that our nation does not need this extreme threat of punishment to prevent crime. Many people favor the death penalty as reparation for the wrong done to a victim’s family; however, in most cases, closure is not the result. Losing a loved one, no matter how that person is lost, is unbearable. Pain like this is shocking and the victim’s family holds onto the hope that the execution of the murderer will bring relief and closure. Nevertheless, when the execution day arrives, the pain is not eased because executing the murderer does not bring their loved one back.

Capital punishment is a double standard, immoral and a violation of human rights. Moreover it does not guarantee safety for innocent victims. It does not follow the standards of a modern and just society but is a residue from a barbaric past that we should have left behind by now. The death penalty does not effectively deter crime, and it does not give closure to victims’ families. Wanting to kill somebody has its roots in hate and nothing good comes of hate as nothing good can ever come from capital punishment. It cannot continue to be accepted by a nation that claims to be democratic, have liberty and justice for all. The death penalty is murder on the sly and it’s dead wrong.

Source: http://www.teenink.com/opinion/all/article/49841/Capital-Punishment-Is-Dead-Wrong/

Detaljerad läsning – Hur man bygger upp ett argument

Vi har läst hela texten detaljerat då i syftet att förstå den. Denna detaljerade läsning syftar till att visa hur skribenten bygger upp sitt argument så jag valde ett stycke:

De flesta argumenterande texter tar upp ett argument per stycke. Oftast kommer argumentet som den första meningen. Det ser vi även här. (fetstil) Sedan bygger hon upp argumentet med att bemöta ett motargument i mening 2, svara på motargumentet i mening 3, använda fakta i mening 4, repetera för att förstärka det hon sagt i mening 4 i mening 5.

Capital punishment is the most ­irreparable crime and it must be abolished. “We’re only ­human, we all make mistakes,” is a commonly used phrase. However, in the case of the death penalty, error becomes too dangerous a risk. The innocent lives that have been taken should be enough to abolish capital punishment. If there is any chance that error is possible (which ­there always is), the drastic measure of capital ­punishment should not be taken.

capital punishment is irreparable - det läsningSom ni ser har jag redan börjat fila på vad jag kan ta upp i den gemensamma omskrivningen.

I den gemensamma omskrivningen tar jag upp det som jag poängterade i den detaljerade läsningen.

Joint rewriting capital punishment

Nu förbereder jag mig i detalj. Jag gör frågor till eleverna. Det som är rosamarkerat är mina förberedelser inför vad de kan tänkas svara eller förslag som jag kan hjälpa dem med om de inte svarar.

Och såhär ser tavlan ut när vi jobbar

tavlan gemensam skrivningDen ska föreställa deras skrivbord, eller flikar som är öppna på deras dator när de själva skriver. Till vänster har vi de ord/fraser från den detaljerade läsningen, de blåa papprena är variation i att uttrycka ‘capital punishment’, det rosa är modalitet och värdering och ovanför det rosa har jag skrivit ner hennes åsikt, vår åsikt, hennes argument och vårt motargument. I mitten finns texten som vi skriver gemensamt.

Här är texten som vi skrev gemensamt. Det var en varm eftermiddag och förslagen haglade inte direkt. Det var jag som stod för den mesta kreativiteten den lektionen.

Cap punishment gemensam omskrivning

Inför att de ska skriva själva har jag gått igenom hur de skriver en inledning. Innan de börjar skriva ska de ha fyllt i en skrivplan.

Writing plan argumentative text

Inför det individuella skrivandet har jag också lagt ut konnektorer som uttrycker att man inte håller med på min lärarblogg.

connectors that express disagreeSamt pappret med hur många sätt man kan uttrycka ‘capital punishment’.

different ways of saying capital punishment

Dåliga resultat för andraspråkselever eller Varför Reading to Learn kom till Sverige

Detta inlägg baseras på rapporten Will the implementation of Reading to Learn in Stockholm schools accelerate literacy learning for disadvantaged students and close the achievement gap? av literacykonsulten Claire Acevedo för Språkforskningsinstitutet. 

Trots att Sverige är ett av länderna i OECD:s topp med internationellt sett hög grad av jämlikhet och med hänsyn till välstånd, utveckling och tillgång till gratis utbildning samt att 80% av befolkningen har gymnasial utbildning har invandrade elever generellt lägre skolresultat. Speciellt första generationens invandrare, alltså elever som inte är födda i Sverige. Klyftan mellan andraspråkseleverna och förstaspråkseleverna kan man se redan tidigt i skolåldern men den ökar ju äldre eleverna blir och svårast får de på gymnasiet.

OECD:s  Review of Migrant Education in Sweden 2010 tyckte att resultatet var så pass iögonfallande att de rekommenderade följande åtgärder:

  • Att prioritera lärarfortbildning och kompetenshöjning hos alla lärare, inte bara språklärare utan även ämneslärare så att de får en förståelse av sina elevers språkliga och kulturella mångfald
  • Att tillhandahålla ledarskapsutbildning för skolledare för att kunna implementera en ”whole-school approach” för andraspråkselever

Reading to Learn är framtaget i samarbete mellan lärare och lingvister i Australien. Vid tiden för detta samarbete hade explicit undervisning övergivits till förmån för progressiv pedagogik som syftar till personlig utveckling. Detta ledde till att endast en handfull elever självständigt kunde utveckla de läs- och skrivkunskaper som var nödvändiga för att lyckas på gymnasial nivå och där andraspråkselever i högre grad tillhörde den grupp som inte lyckades med detta. Utvecklingen av Reading to Learn skedde genom en serie av storskaliga aktionsforskningsprojekt på Basil Bernsteins utvecklingssociologiska grund och Michael Hallidays banbrytande forskning om språkutveckling. 

17 % av alla andraspråkselever i Sverige riskerar att inte ens nå upp till PISA:s nivå 1 i läsförståelse, medan denna siffra är motsvarande 3 % för förstaspråkselever. I Australien, där Reading to Learn är en del av den nationella kursplanen, är denna klyfta endast 1 %. Där är det 6 % (andraspråkselever)  respektive 5 % (förstaspråkselever) som inte klarar denna nivå i PISA:s läsförståelsetest. Australien är för övrigt det enda landet, enligt OECD:s rapport Where Immigrant Students Succeed (baserad på PISA-talen från 2003) där andraspråkselever lyckas.

I ett projekt 2008 i delstaten New South Wales där 90 skolor deltog och som varade i 2-3 terminer höjdes resultaten på följande sätt:

Closing the gap

Det vi ser på bilden är klyftan mellan den lågpresterande gruppen elever (mörkare stapel) och den högpresterande gruppen (ljusare stapel), vilken uppgår till 83 % i projektets början. Vid projektets slut har den minskat till 47 % och den lågpresterande gruppen har ökat sin prestation med 74 %. Anledningen till att denna pedagogik är speciellt kraftfull och speciellt så för andraspråkselever är att den undervisar i språkkunskaper och ämneskunskaper samtidigt. Vid undervisning av andraspråkselever krävs denna kombination för att dessa elever inte ska vara efter för alltid. 

Språkforskningsinstitutet i Stockholm, som startade som ett svar på OECD:s rekommendationer, letade i samarbete med näringslivet, på uppdrag av Utbildningsförvaltningen, under många år efter en läs- och skrivinriktad pedagogik som kunde möta de lågpresterande elevernas behov, och som man beskriver det i Australien, ”close the gap” mellan högpresterande och lågpresterande elever. Det anordnades internationella konferenser och workshops i detta syfte. Dessutom gjordes studiebesök i USA, Australien och på övriga håll för att undersöka lyckade pedagogiska tillvägagångssätt. På den första konferensen fanns Jim Martin, David Rose och John Polias representerade. Resten är, förhoppningsvis, historia.

R2L – På vetenskaplig grund

Skolans arbete ska baseras på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet enligt Skolverket. Detta är något för få lärare känner till, enligt Lärarnas Nyheter. Det är lärarens skyldighet att undervisa och känna till det senaste inom forskningen men det finns ingen instans som samordnar den nyaste forskningen tar Skolministeriet, P1 upp. Därför kan det vara svårt att som enskild lärare känna till de nyaste rönen och vilka vetenskapliga diskussioner som förs.

John Hatties forskning känner däremot de flesta till. Hattie utförde den största metaundersökningen i sitt slag där han utgår ”från över 50000 studier och 80 miljoner elever i fler än 800 metaanalyser om vad som påverkar elevers studieresultat” DIU. Dessa rön presenterar han i sin bok Visible Learning, Synligt lärande. Under devisen Know thy impact tillmäter han läraren stor betydelse för skolframgång. SvD Elevernas förväntningar på lektionen, lärarens feedback och diskussionerna i klassrummet är enligt honom de mest avgörande faktorerna för goda prestationer i skolan. (ibid.)

Dessa tre element återfinns i Reading to Learn-pedagogiken. Då läraren endast ställer frågor som eleven kan svara på enligt prepare task elaborate

förbered (prepare), uppgift (task), utveckla (elaborate) (se ovan) har eleven på förhand givits den information som läraren efterfrågar. På detta sätt byggs självförtroendet upp för varje gång de svarar och identiteten av dem som kapabla lärande stärks. Detta undervisningssätt känns avigt för de flesta av oss eftersom vi själva undervisats enligt frågemodellen ”gissa vad som finns i lärarens huvud” (föreläsning David Rose, Uppsala, november 2013). Ibland kan det finnas en poäng med att ställa frågor som ombeder eleverna att förutse ett resultat eller skeende men det finns annars ingen anledning till att fråga något som de flesta elever i klassrummet inte har en sportslig chans att känna till. Vid frågor som syftar till förutsägelse finns inte heller krav på ett korrekt svar, vilket det i allra högsta grad finns om man frågar ”Vilket år tror ni att franska revolutionen var?” eller liknande frågor. Med detta sätt att undervisa, genom förbered – uppgift – utveckla kan eleven ha positiva förväntningar på lektionen.

När det gäller feedback hänvisar jag åter till ovanstående modell. Eleven får med detta arbetssätt utföra uppgiften flera gånger innan summativ bedömning. Vid textskrivning med R2L:s metodik skriver vi först gemensamt, sedan skriver eleverna eventuellt tillsammans, efter det skriver eleven enskilt om måltexten och sist skriver eleven självständigt om ett ämne den valt på egen hand. På detta sätt ges fler chanser till att utföra något innan eleven betygsätts. I och med detta finns många chanser till feedback – och feed forward – som överensstämmer med Hatties studie om vikten av lärarens feedback. Ibland ges denna feedback i form av kamratrespons i mitt klassrum. 

Att ha en diskussion i klassrummet återfinns även den i R2L-pedagogiken, där textkritiska diskussioner ingår MoD, ofta i slutet av ett arbetsmoment. Frågor som Vilken genre är den här texten och varför har författaren valt den genren? På vilka andra sätt kan man skriva om det här ämnet? och Varför skriver jag den här texten? ställer dels höga kognitiva krav på eleven och förmedlar att jag har höga förväntningar på dem. Och då har vi ännu inte berört diskussionernas oftast förvånansvärt höga kvalitet.

Många har redan sjungit Hatties lov. Men om vi vill veta vad som leder till framgångsrik undervisning går det inte att bortse från hans studie. Även Reading to Learn ger dokumenterat goda resultat. I detta blogginlägg vill jag löst koppla dessa till varandra mer än att göra en djuplodande analys. Min poäng är att vi bör ha kravet på pedagogiker och åtgärder i skolan, att de ska vara välundersökta, beprövade och visa på att de har förmågan att ge goda resultat, alltså bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Pälsen som förändrade liv

Vi måste revolutionera utbildningssystemet säger Ken Robinson i sitt TED-talk Bring on the Learning Revolution. Han vädjar i slutet av sitt tal, i ett citat av Yeats, till oss som pedagoger att, när barnen lägger dem vid våra fötter, inte trampa på deras drömmar. Han pratar om organiskt lärande, om passion, om att göra något av våra liv som ”resonates with our spirit”. Stora ord.

Igår hände något som talade till min själ, något som gjorde mig förkrossad och lycklig på samma gång. En elev – av vilken jag inte förväntade det – visade komplexa kognitiva förmågor på en läsförståelseuppgift. Han ligger strax under E. Trodde jag. Tills jag hade kalibrerat min undervisning att bli tillräckligt vass, tillräckligt explicit för att gräva fram hans dolda talang i läsförståelse, trodde jag det. Uppgiften var att svara på frågor till novellen Pälsen av Hjalmar Söderberg som utkom 1898.

Att den här eleven hade gått i min klass ett helt år och i den här skolan ett antal år utan att vi hade upptäckt hans begåvning gjorde mig förkrossad. Rädd. Jag kunde inte låta bli att fråga mig hur många självbilder, drömmar, talanger, passioner, alla de här stora orden, jag har medverkat till att krossa. Lycklig blev jag för att jag förstod att jag från och med nu vet jag att min vision har bäring. Att de stora ord jag drömmer om kan infrias.

Vad hade jag då gjort? Jag kan ju inte vara helt säker men jag tror att det var att jag skrev ut vilka lässtrategier de skulle använda när de svarade på frågorna.

Frågor pälsen

När vi stod i korridoren och kramade varandra i glädjen över ett godkänt betyg sa eleven till mig – Den här novellen har förändrat mitt liv. Nu kommer jag inte längre tveka när kollegor fnyser åt Reading to Learn eller när de orden som är mina ledstjärnor verkar för svulstiga i andras öron. Numera är jag övertygad om att pedagogik förstör eller förändrar liv.

 

Att vägra tro på att någon är dum – Hur Reading to Learn startade

I följande artikel beskriver David Rose hur Reading to Learn växte fram ur en strävan efter rättvisa utbildningsmöjligheter för aboriginska elever i Australien.

Barnen fick inte den utbildning de hade rätt till och behövde. De lärare som arbetade där visste inte hur de skulle möta eleverna. På lärarutbildningen hade de förberetts för att möta barn från en utbildad medelklass, inte barn från en muntlig landsbygdskultur. Min uppgift blev att hitta ett sätt att hjälpa dem”, säger David Rose. Lärarnas nyheter

För att ett sådant här demokratiserings- och rättviseprojekt ska kunna uppstå krävs en förståelse för att ingen misslyckas i skolan för att den är ointelligent. Jag menar att det krävs en människosyn som förstår människans kognitiva kapacitet grundat på det vi vet om vår biologi. Människosyn är annars ett begrepp som oftast för tankarna till etiska ställningstaganden men här menar jag rena fakta: Vad är människan gjord för? Vilka egenskaper och förmågor har människan som biologisk art?

Människan är en organism vars existens inte vore möjlig utan att vi tänkte. Det som utmärker oss som art är vår fantastiska intellektuella förmåga. Vi löser problem, formulerar dilemman, samarbetar, umgås. Våra kognitiva förmågor har varit lika stora sedan stenåldern. Vår biologi har inte förändrats på 150 år, alltså sedan folkskolans införande.  En folkskola som tyvärr inte hade devisen om alla elevers magnifika intellekt som ledstjärna.

Det viktigt att veta vilken människosyn som ligger till grund för olika pedagogiker. En pedagogik som tar hänsyn till hur människor är kan aldrig bortförklara att eleverna inte har lärt sig med att eleverna inte har det som krävs. Istället försöker den felsöka: Vad kunde jag som pedagog ha gjort annorlunda? Vilken kunskap har jag inte tillräckligt av? Vad mer behöver jag veta om de jag undervisar? Vad är det som krävs för att lärande (behärskandet av en praktik) ska uppstå? Pedagogiken behöver svara på de frågorna och många andra. Det är då den blir relevant.