Visar alla blogginlägg med kategorin:
Okategoriserade

En förnyelse av modersmålsbloggen

Det finns många saker som är bra med att arbeta i Stockholm. En som jag gillar speciellt är att det finns många fortbildningar eller föreläsningar på kvällarna att gå på som är kostnadsfria.

I februaris deltog jag Kulturombudsträffen som handlar om dramaövningar. Det var mycket lärolikt.  Där träffade jag Rocio Johansson, en kvinnlig modersmålspedagog i spanska, på Kulturombudsträffen. Vi är båda modersmålslärare på Språkcentrum men det innebär inte att vi skulle ha lärt känna varandra på jobbet eftersom vår organisation är stor med cirka 400 modersmålslärare som därför är uppdelad i olika grupper med olika chefer.

Efter träffen klockan åtta på kvällen så gick vi tillsammans till tunnelbanestationen. Jag var relativt trött men Rocio verkade vara uppiggad av workshoppen och deklarerade glatt att hon skulle använda dramaövningarna redan dagen efter. Vidare berättade hon att hon är kulturombud och har till uppgift att sprida kunskaper om kulturombudsträffarna och kulturlivet till modersmålslärare i hennes grupp.  Det uppenbarade sig för mig att hon är den perfekta bloggskrivaren så jag tipsade henne om att hon skulle kunna skriva om modersmålsämnet på ”pedagogstockholm” och hon tyckte det lät mycket roligt.

Det är glädjande att dela bloggen med henne. Jag ser fram emot att läsa hennes blogginlägg.

/Bussarakham Kanyavongha (modersmålspedagog i thailändska)

Fackets betydelse för jobbet

En del av  mitt lärarjobb handlar om kontakten med fackförbundet. 

Jag blev överraskad när jag fick kunskap om att några av mina kollegor inte är medlemmar i något fackförbund. Man känner till dem men vill inte vara med. De tycker kanske att det är onödigt att lägga massa pengar på medlemsavgiften. Kanske känner de att man inte får något tillbaka, vilket jag gissar kan bero på okunskap om vart avgiften faktiskt går.

Den klassiska frågan om medlemskapet är: Varför man ska vara med i facket? Vad får man tillbaka om man blir medlem?

Det är självklarhet att alla får medlemstidning gratis när man är medlem. Utöver det så är det dock inte självklart att man ska få något tillbaka. Att betala medlemsavgift är som att betala en försäkringsavgift till ett försäkringsbolag. I fall det händer någonting så vet man att det finns stöd. Händer det inget betalar man ändå, och då kan ju avgiften naturligtvis kännas onödig.


När jag jobbade som modersmålslärare på halvtid på Västkusen så var jag till en början tveksam om medlemskapet. Modersmålslärare är ju bara ett fåtal i en liten kommun så jag undrade om facket skulle bryr sig om en. Jag gick med i facket när jag började arbeta mer än halvtid i Mellansverige. Tjänstomfattningen kunde variera beroende på antal elevgrupper man fick. Den viktiga frågan var: hur borde man gruppera elever?  Arbetsgivare brukade vilja ha en så stor grupp som möjligt vilket kunde innebära att elever på lågstadiet och högstadiet blir ihopsatta till samma grupp.

Att ha elever med så stor ålderskillnad i samma undervisningsgrupp är negativt för lärandet då de är i så olika utvecklingsfaser inte bara som barn, utan också oftast också från ett lärandeperspektiv, samt att detta också är negativt både för mig som pedagog och för mig som arbetstagare då min tjänsteomfattning riskerar att minskas.  Då insåg jag fackets betydelse och ville vara medlem. Det kändes tryggare att veta att man kunde få rådgivning och att allt skulle gå rätt till om arbetsbrist skulle uppstå.

Dessutom tycker jag att medlemskapet ger mig möjligheten till ”rätt koncentration” i mitt pedagogiska arbete. Jag vet att fackförbundet jobbar ju på att lösa våra problem så jag kan känna mig lugn och inte slösa tid på att grubbla om saker som facket jobbar att lösa åt mig. Det finns hopp om att framtiden kan bli bara bättre och bättre. Man får ha tålamod med de stora problemen för de löser sig inte över en dag utan kräver långsiktigt fackligt arbete, som t.ex. vår arbetsmiljö, arbetstider och våra löner.