Visar alla blogginlägg med kategorin:
Vardagsliv

ATT LEVA SOM Italiensk modersmålslärare i Stockholm

antonella

Mitt namn är Antonella Tiozzo Lundin. Jag är född på en liten ö i den södra delen av den venetianska lagunen. Under min uppväxt blev ön för liten för mig och jag bestämde mig för att se världen. Jag valde med avsikt att läsa språk och under de fantastiska lärorika universitetsåren flyttade jag runt i Europa, mellan England och Tyskland och åkte bara temporärt tillbaka till ön, där jag alltid kunde känna mig hemma.

Med tiden började jag känna mig hemma också i Tyskland; där träffade jag min svenska man och sedan 2001 bor jag i Sverige, där jag nu har rotat mig.
Jag är utbildad lärare i Italien och har en statlig examen. Jag har undervisat flera år i Tyskland som modersmålslärare i italienska och i den tvåspråkiga regionen Sydtyrolen i Italien som modersmålslärare i tyska. I Sverige blev jag anställd vid Språkcentrum i januari 2002. Jag kompletterade min utbildning med de delar som jag saknade för att få svensk lärarlegitimation. Att läsa på universitet i Sverige har varit lärorikt och jag läste andra ämnen också, som svenska som andraspråk.
Sedan 2002 har jag utvecklat min undervisning i klassrummet. Om det vill jag skriva i bloggen.Varför en blogg? För att det är så mycket man inte vet om vad modersmålslärare gör, hur vi bidrar till elevernas framgång i skolan, hur vi utvecklar undervisningen, hur skräddarsydd vår undervisning egentligen är. Det finns många perspektiv som jag vill belysa.

Jag är väldigt imponerad av att Sverige har modersmål som ämne och att Stockholm Stad erbjuder alla barnen 9 års undervisning för att utveckla sitt andra modersmål och sin andra kultur. Men  förutsättningarna för kvalitet i modersmålsundervisningen kunde vara  bättre.

/Antonella Tiozzo Lundin

Min reflektion

Mitt  nya år har börjat bra och lovande med diktläsningen av Alfred Tennysons ”Nyårsklockan” av Malena Ernman. På nyårsafton åkte jag hem efter en utlandsresa och hann precis hem för att slå på tv:n och se nyårsfirandet på Skansen.

Under jullovet har jag fått min stilla stund till reflektion om arbetslivet som känns allt mer stressigt. På vilket sätt är mitt arbetsliv stressigt? Resandet tar mycket ork. Förutom de dagliga resorna från och till min bostad i Husby till skolorna i söderort så har jag också mycket restid mellan skolorna som ligger väldigt utspridda. Jag åker kollektivt mellan skolorna. Restiden i jobbet är nästan 6,5 timma varje vecka. Dessutom, utöver detta så veckopendlar jag till Mellansverige också vilket tar ungefär 5 timmar fram och tillbaks det med. Tillsamman lägger jag alltså 1,5 arbetsdag av en normal heltid till resor varje vecka. Därför så har jag ett tag funderat på lösningar som jag själv kan påverka så det blir mindre resande som suger musten ur en. Jag funderar bland annat på om jag borde försöka gå ner i tjänst tills nästa läsår? Då har man lättare att hitta ett mer harmonisk liv kanske, men jag är inte beredd på att jobba deltid i ett första steg för detta påverkar ju plånboken mycket idag och även i förlängningen, pensionen. Så nu försöker jag lindra stressen genom att veckopendla två gånger i månaden i stället för varje helg. På så sätt får jag mer tid över för förberedelser av lektioner (18.5 timmar)

Här är således min analys: Att man är tvungen att lägga mycket tid till resor utanför arbetet som jag beskrivit ovan är sådant som många människor gör, framförallt i Stockholmsregionen och i glesbygd om man har långt till arbetet. Däremot är saken en annan om man är tvungen att lägga mycket tid till resor i tjänsten som egentligen borde ägnas åt förberedelsetid och lektionsplanering istället. Vi får inte tillräcklig kompensation för alla tjänsteresor i form av färre undervisningstimmar. Detta får till resultat att risk föreligger att kvaliteten på lektionerna som vi modersmålslärare ger försämras. Vi måste ta av vår fritid för att hinna med. Tiden måste tas någonstans och det som slutligen blir lidande är då den personliga livskvaliteten som får stryka på foten i form av mindre tid till familj och fritidsaktiviteter.

Det nya året har trots allt  börjat bra och lovande. Jag får kraft och styrka genom möten med elever och kollegor. Dessa stunder är inspirerande och utvecklande. Jag tackar för att kylan ger med sig till slut och önskar alla en god fortsättning!

Min sköna höstlovsvecka

Det är så skönt med höstlovsveckan. En vanlig arbetsdag så reser jag till 2-3 olika skolor. På höstlovet fick jag jobba två dagar  i ett lugnare tempo och får stressa av. På måndagen jobbade jag med omdömen på Skolwebben hemifrån i Mellansverige.  På tisdagen hade vi åtta modersmålspedagoger i thailändska ett språkgruppmöte på Språkcentrum på Blekingegatan.  Jag åkte buss till Stockholm på morgonen kl.06.55  och hem igen på kvällen kl.19.40.


Vi fick också delta i Skolforum om vi ville men vi fick bekosta biljetter dit själva. Då tyckte vi att det var mer spännande och givande att arbeta i eget språkgruppsmöte i stället. I gruppen delade vi ansvarområden i 3 grupper. Den första gruppen ska ansvara för anpassning av pedagogisk planering som andra språkgrupper skrivit. Den andra gruppen ska ansvara för studiehandledning där man ska översätta svenska texter i olika ämnen till thailändska. Den tredje gruppen ska ansvara för skapande av thailändska läromedel som anpassas till elevgrupper som växt upp i Sverige. (Läromedel från Thailand passar inte så bra för de om växt upp här i Sverige.)


Det känns utmärkt att ha kollegor som jobbar med samma språk vilket är nytt för mig. När jag jobbade i Mellansverige så hade man snälla arbetskollegor men var själv med sitt ämne och då alltså själv med pedagogiska planeringar och skapande av läromedel för just sitt modersmål.