ATT LEVA SOM Italiensk modersmålslärare i Stockholm

antonella

Mitt namn är Antonella Tiozzo Lundin. Jag är född på en liten ö i den södra delen av den venetianska lagunen. Under min uppväxt blev ön för liten för mig och jag bestämde mig för att se världen. Jag valde med avsikt att läsa språk och under de fantastiska lärorika universitetsåren flyttade jag runt i Europa, mellan England och Tyskland och åkte bara temporärt tillbaka till ön, där jag alltid kunde känna mig hemma.

Med tiden började jag känna mig hemma också i Tyskland; där träffade jag min svenska man och sedan 2001 bor jag i Sverige, där jag nu har rotat mig.
Jag är utbildad lärare i Italien och har en statlig examen. Jag har undervisat flera år i Tyskland som modersmålslärare i italienska och i den tvåspråkiga regionen Sydtyrolen i Italien som modersmålslärare i tyska. I Sverige blev jag anställd vid Språkcentrum i januari 2002. Jag kompletterade min utbildning med de delar som jag saknade för att få svensk lärarlegitimation. Att läsa på universitet i Sverige har varit lärorikt och jag läste andra ämnen också, som svenska som andraspråk.
Sedan 2002 har jag utvecklat min undervisning i klassrummet. Om det vill jag skriva i bloggen.Varför en blogg? För att det är så mycket man inte vet om vad modersmålslärare gör, hur vi bidrar till elevernas framgång i skolan, hur vi utvecklar undervisningen, hur skräddarsydd vår undervisning egentligen är. Det finns många perspektiv som jag vill belysa.

Jag är väldigt imponerad av att Sverige har modersmål som ämne och att Stockholm Stad erbjuder alla barnen 9 års undervisning för att utveckla sitt andra modersmål och sin andra kultur. Men  förutsättningarna för kvalitet i modersmålsundervisningen kunde vara  bättre.

/Antonella Tiozzo Lundin

Glad modersmålsdag!

glad modersmålsdag

Glad modersmålsdag!

Idag vill jag uppmärksamma våra modersmålslärare och elever. Vi firade med goda tårtor i min lärargrupp idag.

Varje torsdag har vi konferens. Vi lär oss mer om skolplattformen nästan varje vecka. Efteråt har vi kompetensutveckling.  Min grupp har valt modulen specialpedagogik på Skolverkets Lärportalen.

Samtidigt som jag arbetar läser jag specialpedagogprogrammet också. Specialpedagogiskt förhållningssätt i modersmålsundervisning behöver faktiskt lyftas, särskilt med tanke på elevers skiftande bakgrund och nivåer i samma grupp..

Att studera heltid och arbeta deltid är ganska slitigt. Det är tuff att få orken och tiden att räcka till. Samtidigt kan det vara en fördel att studenter också arbetar för att ge dem möjlighet att reflektera utifrån nya perspektiv samtidigt.

God fortsättning på Modersmålsdagen!

”En bok i världen” i modersmålsundervisningen

 

Modersmålslärarna Hieu Knutsen-Öy (vietnamesiska), Bussarakam Kanyavongha (thailändska) och Meriel Followell (engelska) har alla deltagit i årets En bok i världen. Foto: Anahit Khatchatryan

Modersmålslärarna Hieu Knutsen-Öy (vietnamesiska), Bussarakam Kanyavongha (thailändska) och Meriel Followell (engelska) har alla deltagit i årets En bok i världen. Foto: Anahit Khachatryan

Hemma – Årets tema för En bok i världen

I höstas var jag och några andra modersmålslärare på ”Bok Afterwork” i Liljeholmen där vi fick tips om böcker som vi skulle kunna läsa med elever i årkurs 1-3 för tävlingen ”En bok i världen”. Det vore roligt om mina elever deltog i tävlingen därför att deras arbete skulle vara med på utställning på bibliotek där alla kan komma och se.

På ”Bok Afterwork” fick vi sitta vid ett bord med barnböcker som ingår i tävlingen och diskutera intressanta frågor om begreppet ”hemma”. Till exempel kan man känna hemlängtan fast man inte har ett hem?  Måste man ha ett hus – en egen plats- för att känna sig hemma?

Jag tänkte på vilken bok som jag skulle kunna använda med mina elever. En förutsättning för att vara med på tävlingen var jag skulle behöva översätta den valda boken till thailändska eftersom den inte finns på modersmålet. Jag fastnade för en bilderbok som heter ”Hemma” av Carson Ellis. Texterna var korta, ungefär en mening per sida, och då tänkte jag att jag skulle kunna översätta dem.

I början av vårterminen hade min modersmålslärargrupp en fortsatt fortbildning i ”Läslyftet”. Vi  valde att arbeta med modulen språkutvecklande arbetssätt med fokus på ”meningskapande undervisning” som handlar om att skapa läslust genom estetiska lärprocess till exempel bild och sång. Jag var glad att jag kunde använda samma bok på Läslyftsgruppen och i tävlingen.

Min elevgrupp är inte bara 1-3 utan blandad ålder i låg och mellanstadiet. Jag arbetade med boken genom att jag högläste den på thailändska. Vi diskuterade mycket om de fina bilderna som väckte nyfikenhet och innehöll viktiga budskap som inte alls finns med i texterna: hemma för olika personer i hela världen kan se olika ut. Hur ser hemma hos elever eller släktingar i Thailand ut och hur trivs de när de var där? Hur ser hemma i Sverige ut?  Var och hur skulle de vilja bo? Därefter fick de rita ett drömhus som de skulle vilja bo i framtiden eller deras hem i Thailand eller Sverige och skriva lite om det.

Det var inspirerande och lärorikt att vara med på tävlingen. Vi kommer så klart att delta i tävlingen en bok i världen även nästa läsår.

Bussarakam Kanyavongha

Hej och Gott Nytt År 2018!

Det nya året känns lovande så jag har skaffat mig några nyårslöften och ett av dem är att skriva blogg minst en gång per månad.

Jag vill skriva om mina torsdagsförmiddagar som är de enda tillfällen som jag får träffa mina modersmålskollegor. Det är mycket stimulerande och spännande för att vi får använda tiden till att samarbeta med modersmålslärare inom både samma och andra språk.

Min språkgrupp (thailändska) kommer att arbeta med temat ”Hållbarhet”  under hela vårterminen 2018. Min kollega var snäll och gav en grön kasse till alla i gruppen för att inviga vårt spännande projekt. Jag brukar ha med mig den gröna kassen utöver ryggsäcken.

Parallellt med samarbeten inom språkgruppen så har vi egen fortbildning i Läslyftet som rullat på sedan år 2015. Den är ett samarbete mellan modermålslärare i olika språk. Nyligen har vi arbetat med modulen ”Läsa och skriva faktatexter”. Det passar mycket väl för temat hållbarhet som min språkgrupp arbetar med. Livet känns harmoniskt när båda samarbetena stöttar och kompletterar varandra.

/ Bussarakham Kanyavongha

Appen Språkkraft

Jag upptäckte appen Språkkraft på SETT i april. Jag tyckte att den var mycket bra så jag lovade Maha Fayed som arbetat med appen att jag skulle tipsa mina kollegor om den. Språkkraft är en ideell förening som hjälper nyanlända att lära sig svenska och har hemsidan www.sprakkraft.org  

Vad gör appen Språkkraft?

Den är en läscoach med stöd i glossor i många andra språk t.ex. engelska, arabiska och ryska. Man kan markera svenska ord i texter och får orden översatta i det språket man har valt i inställningen.  Man kan läsa olika typer av texter som delas i olika nivå t.ex. tweets, tidningsartiklar på lätt svenska men även vanliga tidningsartiklar från t.ex. Aftonbladet och Metro. Det finns även tre lättlästa ungdomsböcker d.v.s. Spökskeppet Vallona, Kapten Svarteks grav, Katitzi & Katitzi och Swing.

IMG_2194                   File_001

Dessutom finns det också animerad video med undertext om olika situationer man kan stötta på i samhället. T.ex. på bibliotek, en ny bekantskap, busshållplatsen.

Kopia av IMG_2192                 IMG_2197

 I appen finns det övningar där man fyller i luckor med ord. Jag har använt textad video med mina elever i studiehandledning. Det är en fördel att kunna höra samtalen och se texter samtidigt. Alla elever som har smartphone kan öva på egen hand hemma. 

/Bussarakham Kanyavongha

Modersmålspedagog i thailändska

En förnyelse av modersmålsbloggen

Det finns många saker som är bra med att arbeta i Stockholm. En som jag gillar speciellt är att det finns många fortbildningar eller föreläsningar på kvällarna att gå på som är kostnadsfria.

I februaris deltog jag Kulturombudsträffen som handlar om dramaövningar. Det var mycket lärolikt.  Där träffade jag Rocio Johansson, en kvinnlig modersmålspedagog i spanska, på Kulturombudsträffen. Vi är båda modersmålslärare på Språkcentrum men det innebär inte att vi skulle ha lärt känna varandra på jobbet eftersom vår organisation är stor med cirka 400 modersmålslärare som därför är uppdelad i olika grupper med olika chefer.

Efter träffen klockan åtta på kvällen så gick vi tillsammans till tunnelbanestationen. Jag var relativt trött men Rocio verkade vara uppiggad av workshoppen och deklarerade glatt att hon skulle använda dramaövningarna redan dagen efter. Vidare berättade hon att hon är kulturombud och har till uppgift att sprida kunskaper om kulturombudsträffarna och kulturlivet till modersmålslärare i hennes grupp.  Det uppenbarade sig för mig att hon är den perfekta bloggskrivaren så jag tipsade henne om att hon skulle kunna skriva om modersmålsämnet på ”pedagogstockholm” och hon tyckte det lät mycket roligt.

Det är glädjande att dela bloggen med henne. Jag ser fram emot att läsa hennes blogginlägg.

/Bussarakham Kanyavongha (modersmålspedagog i thailändska)

Ett nytt läsår….

Jag längtar efter att skriva på min blogg igen. Jag vill  skriva om min nya läsårstart. Stockholms Stad har ett köp- och säljsystem när det gäller modersmålsundervisning och studiehandledning. Det är skolorna som köper tjänster från Språkcentrum. I början av höstterminen så höll vi modersmålslärare på med tjänstefördelningen utifrån beställningarna av modersmålsundervisning och studiehandledning som inkommit till Språkcentrum.

Jag fick en mjukstart på höstterminen. Först hade jag nämligen bara fått 9 timmar i modersmålsundervisning men beställningarna har fortsatt att komma in under terminen och så småningom så har jag fått 18 timmars undervisning. De flesta timmarna som jag fått senare gäller studiehandledning.  Kommunala skolor har frihet att välja om de vill köpa studiehandledningstjänster från Språkcentrum eller privata företag. Så när skolorna inte hörde av sig i början av terminen blev jag lite fundersam över hur det skulle gå. Men lyckligvis så har jag nu fått alla timmar jag ska ha till slut.  Jag har behövt ändra schemat för de flesta skolor när jag väl fått alla mina timmar. Svårigheter och utmaningar i vår schemaläggning beror på att modersmålsundervisningen ordnas efter det att ordinarie skoltid är slut. Nuförtiden har eleverna längre skoldagar. T.ex. så slutar årkurs 1 ofta sin skoldag först kl.14.30.

Några elevgrupper kan få modersmålsundervisning precis när de slutat sin skoldag men andra behöver vänta på mig. Det är tre skolor som måste få sin undervisningstid kl.16.00–17.00. Jag vet att det är ganska sent för eleverna men vad kan jag annars göra? På grund av arbetsvillkoren vi har så tvingas några elevgrupper ha undervisning sent. Resultatet blir att många elever slutar gå på sin modersmålsundervisning på grund av att de inte orkar vänta så länge på sin lektion. Det är både tråkigt för dem och mig som lärare.

Min reflektion

Mitt  nya år har börjat bra och lovande med diktläsningen av Alfred Tennysons ”Nyårsklockan” av Malena Ernman. På nyårsafton åkte jag hem efter en utlandsresa och hann precis hem för att slå på tv:n och se nyårsfirandet på Skansen.

Under jullovet har jag fått min stilla stund till reflektion om arbetslivet som känns allt mer stressigt. På vilket sätt är mitt arbetsliv stressigt? Resandet tar mycket ork. Förutom de dagliga resorna från och till min bostad i Husby till skolorna i söderort så har jag också mycket restid mellan skolorna som ligger väldigt utspridda. Jag åker kollektivt mellan skolorna. Restiden i jobbet är nästan 6,5 timma varje vecka. Dessutom, utöver detta så veckopendlar jag till Mellansverige också vilket tar ungefär 5 timmar fram och tillbaks det med. Tillsamman lägger jag alltså 1,5 arbetsdag av en normal heltid till resor varje vecka. Därför så har jag ett tag funderat på lösningar som jag själv kan påverka så det blir mindre resande som suger musten ur en. Jag funderar bland annat på om jag borde försöka gå ner i tjänst tills nästa läsår? Då har man lättare att hitta ett mer harmonisk liv kanske, men jag är inte beredd på att jobba deltid i ett första steg för detta påverkar ju plånboken mycket idag och även i förlängningen, pensionen. Så nu försöker jag lindra stressen genom att veckopendla två gånger i månaden i stället för varje helg. På så sätt får jag mer tid över för förberedelser av lektioner (18.5 timmar)

Här är således min analys: Att man är tvungen att lägga mycket tid till resor utanför arbetet som jag beskrivit ovan är sådant som många människor gör, framförallt i Stockholmsregionen och i glesbygd om man har långt till arbetet. Däremot är saken en annan om man är tvungen att lägga mycket tid till resor i tjänsten som egentligen borde ägnas åt förberedelsetid och lektionsplanering istället. Vi får inte tillräcklig kompensation för alla tjänsteresor i form av färre undervisningstimmar. Detta får till resultat att risk föreligger att kvaliteten på lektionerna som vi modersmålslärare ger försämras. Vi måste ta av vår fritid för att hinna med. Tiden måste tas någonstans och det som slutligen blir lidande är då den personliga livskvaliteten som får stryka på foten i form av mindre tid till familj och fritidsaktiviteter.

Det nya året har trots allt  börjat bra och lovande. Jag får kraft och styrka genom möten med elever och kollegor. Dessa stunder är inspirerande och utvecklande. Jag tackar för att kylan ger med sig till slut och önskar alla en god fortsättning!

Kartläggning av avkodningsförmåga

Det uppdagades nyligen att några nyanlända elever inte kan avkoda ord skrivna med det moderna latinska alfabetet som vi använder i engelska och svenska språket.

Hur uppdagades det då? Jo, det var en duktig ämneslärare som slog larm.

Först var jag inte medveten om detta problem för jag utgick ifrån att de thailändska barnen kunde detta eftersom man får lära sig engelska redan från årskurs ett i Thailand, men sent omsider blev jag varse det. Synligen verkar det som om de kan läsa enkla ord som t.ex. ”a cat, a dog”, men är osäkra på längre ord.

Till saken hör att det har gått cirka 2 månader innan detta upptäcktes. Hur kunde det ta så lång tid? En orsak kunde  möjligen vara att det saknas rutiner i kartläggning och avkodning i läsning, och även kunskaper i andra skolämnen.

Ändå, hur kunde jag som jobbar som studiehandledare helt missa det? Mitt arbetssätt som studiehandledare brukar fokusera på förklaring av textinnehåll och grammatik. Jag brukar inte checka av avkodningsförmågan i engelska eller svenska på grund av att jag utgick ifrån att ansvaret att öva avkodning och uttalsträning ligger hos SVA-lärare eller svenska lärare.

Fackets betydelse för jobbet

En del av  mitt lärarjobb handlar om kontakten med fackförbundet. 

Jag blev överraskad när jag fick kunskap om att några av mina kollegor inte är medlemmar i något fackförbund. Man känner till dem men vill inte vara med. De tycker kanske att det är onödigt att lägga massa pengar på medlemsavgiften. Kanske känner de att man inte får något tillbaka, vilket jag gissar kan bero på okunskap om vart avgiften faktiskt går.

Den klassiska frågan om medlemskapet är: Varför man ska vara med i facket? Vad får man tillbaka om man blir medlem?

Det är självklarhet att alla får medlemstidning gratis när man är medlem. Utöver det så är det dock inte självklart att man ska få något tillbaka. Att betala medlemsavgift är som att betala en försäkringsavgift till ett försäkringsbolag. I fall det händer någonting så vet man att det finns stöd. Händer det inget betalar man ändå, och då kan ju avgiften naturligtvis kännas onödig.


När jag jobbade som modersmålslärare på halvtid på Västkusen så var jag till en början tveksam om medlemskapet. Modersmålslärare är ju bara ett fåtal i en liten kommun så jag undrade om facket skulle bryr sig om en. Jag gick med i facket när jag började arbeta mer än halvtid i Mellansverige. Tjänstomfattningen kunde variera beroende på antal elevgrupper man fick. Den viktiga frågan var: hur borde man gruppera elever?  Arbetsgivare brukade vilja ha en så stor grupp som möjligt vilket kunde innebära att elever på lågstadiet och högstadiet blir ihopsatta till samma grupp.

Att ha elever med så stor ålderskillnad i samma undervisningsgrupp är negativt för lärandet då de är i så olika utvecklingsfaser inte bara som barn, utan också oftast också från ett lärandeperspektiv, samt att detta också är negativt både för mig som pedagog och för mig som arbetstagare då min tjänsteomfattning riskerar att minskas.  Då insåg jag fackets betydelse och ville vara medlem. Det kändes tryggare att veta att man kunde få rådgivning och att allt skulle gå rätt till om arbetsbrist skulle uppstå.

Dessutom tycker jag att medlemskapet ger mig möjligheten till ”rätt koncentration” i mitt pedagogiska arbete. Jag vet att fackförbundet jobbar ju på att lösa våra problem så jag kan känna mig lugn och inte slösa tid på att grubbla om saker som facket jobbar att lösa åt mig. Det finns hopp om att framtiden kan bli bara bättre och bättre. Man får ha tålamod med de stora problemen för de löser sig inte över en dag utan kräver långsiktigt fackligt arbete, som t.ex. vår arbetsmiljö, arbetstider och våra löner.