Visar alla blogginlägg från: november 2010

Snilleblixtlärare vann Förnyelsepriset 2010

Vi gratulerar Claes Ericsson på Klastorpskolan, Piloten till Förnyelsepriset 2010.

Så här löd juryns motivering;

För sitt engagemang, sitt nytänkande och sin kreativitet vill staden ge förnyelsepriset till en diplomerad snilleblixtlärare i en snilleblixtskola.

Här kan du läsa mer om Stockholms stads förnyelsepris.

Du kan besöka Claes och hans kollegor på Klastorpsskolans inspirationsplats ”Teknik och Kultur i Fokus” . Läs mer och boka in ett besök här.

Vinnande kvalitetsarbete i förskolan, grundskolan och vuxenutbildningen

Gratttis till alla vinnare!
Odenplans förskola och Ängbybarnens förskola fick pris i klassen förskola. I klassen skola fick Åsö Vuxengymnasium priset för bästa kvalitetsarbete.

Claes Eriksson, Klastorpsskolan vann förnyelsepriset och Hässelbygårdsskolan fick ett särskilt hedersomnämnade i klassen skola.

Framgångsrikt kvalitetsarbete
Kvalitetsutmärkelsen är Stockholms stads eget årliga pris för att uppmärksamma, belöna och rikta ljuset mot framgångsrik verksamhetsutveckling i staden. Alla kommunalt drivna verksamheter och enskilt drivna verksamheter som finansieras av staden är välkomna att delta i kvalitetsutmärkelsen. Intresset för kvalitetsutmärkelsen var rekordstort; 46 verksamheter inkom med sina bidrag.

Läs mer om priset och motiveringarna för vinnarna här.

Lathet gav guldäpple

Det var musiken och inte tekniken som fick Martin Fernström och Josef Sahlin att bli riktiga kompisar.
– Ja, vi kände ju varandra från skolan och suttit tillsammans i en massa olika grupper. Men vi hade aldrig arbetat tillsammans, säger Martin.
Faktum är att när de nominerades till Guldäpplet, gjordes det var för sig, för sina insatser på var sitt håll. Men idag betraktas de som Årstaskolans parhästar.

Det är mycket som förenar de båda vinnarna. Ungefär samma ålder, samma inställning till den nya tekniken, samma sprudlande entusiasm när de berättar om sina projekt i klassrummet, som egentligen inte ska kallas projekt utan är en inarbetad metod i undervisningen. Det är också anledningen till varför de tror att just de fick priset.
–Det blev ett jävla liv om vår läxblogg och vi blev Sveriges mest berömda läxbloggare. Det är väl tack vare det vi uppmärksammades. Man gör något som andra tycker är bra och bör lyftas fram. Vi delar gärna med oss, vem som vill får sno våra idéer.
Martin och Josef pratar i munnen på varandra och det är svårt att urskilja vem som säger vad. Det är lätt att associera till Piff och Puff när de på julafton blir intervjuade av Benjamin Syrsa om hur julen med Musse Pigg och Pluto varit.

Slippa en massa papper

Egentligen var det av ren lättja som de tog hjälp av it i undervisningen, avslöjar Josef.
– Jag började med tegelbobarnen.se redan i årskurs ett för jag ville inte hålla reda på massa lösa papper. Det var dessutom lätt för eleverna: att lägga in sina arbeten direkt i bloggen vare sig man var i skolan eller hemma. Martins blogg heter Arstabokblogg.se.
Ett viktigt resultat som de snart upptäckte var att elevernas reflekterande ökade. Det kom in som ett naturligt moment när de läste varandras arbeten och kommenterade.
– Att använda internet är naturligt för eleverna. Om man ställer frågan till elever ”Hur är det att jobba med internet?” tittar de konstigt på en. De vet inget annat, säger Josef.
En annan vinst med att låta eleverna redovisa på webben var att föräldrarna, och även andra, kunde ta del av barnens skolarbete på ett helt annat sätt än tidigare. ”Skolan blev på riktigt”.
– En del föräldrar var skeptiska till en början. ”Ska de aldrig få vara lediga från skolan” var en kommentar, medan andra undrade ”varför har de inga läxor?”, berättar Martin.
Båda är tacksamma över föräldrarnas stöd, även om en del blev alltför engagerade och ville hjälpa till för mycket.

”Våga misslyckas”

Att det skulle kosta mycket pengar att använda ny teknik i undervisningen avfärdar de.
– Datorerna fanns ju redan och arbetsmaterialet är gratis och finns på webben.
– Det finns säkert skolor som har sämre förutsättningar och andra som har ruggigt mycket bättre. Men det behöver inte kosta så mycket, säger Martin.
Här vill Martin och Josef passa på att tacka sin skolledning för att de fått fria händer och sina kollegor för allt stöd.
De har flera tips till lärare som vill komma igång med it i undervisningen.
– Våga misslyckas! Våga fråga andra! Jag kunde inget om teknik, inte ens intresserad, utan jag frågade Josef som kunde mer och redan var igång med tegelbobarnen, säger Martin som säger sig ha åtskilliga misslyckade lektioner bakom sig.
– När jag gick på Lärarhögskolan fick jag lära mig att man ska vara glad om man lyckas göra några riktigt bra lektioner under sin lärarbana, skrattar Martin.
Ett annat tips är Webbstjärnan.se där eleverna publicerar sina arbeten och tävlar med varandra.

”Och så vill vi tacka…”

Trots den nya tekniken, hyllar både Josef och Martin pedagogen i klassrummet.
– Tekniken är bara ett verktyg, men ett kraftfullt verktyg. Skolan är sina lärare. Utan bra engagerade lärare i skolan skulle det inte fungera.
– Jag har ruggig respekt för sådana där kunniga lärarveteraner och önskar att jag själv får bli en med tiden, säger Martin.
När vi ska avsluta intervjun kommer tacktalen som brukligt är, men som aldrig hanns med vid prisceremonin. Martin börjar med sina förebilder och anledning till att han är lärare idag.
– Jag vill tacka Britt Wikman som jag hade i samhällskunskap på gymnasiet. Lasse Forsberg på Lärarhögskolan som fick mig att inse vilket oerhört hårt arbete det innebär att vara lärare. Man får inget gratis. Slutligen mamma och pappa som båda är lärare. Jag är ”skadad” redan från födseln, skrattar Martin.
Josef snubblade in på lärarbanan när han pluggade till läkare och vikarierade som mattelärare. Han bytte ut k:et mot ett r, konstaterar han.
– Den lärare som varit viktigast för mig är Göran Elfors. Han väckte mitt intresse för litteratur och språk. Berit Nilsson är en annan favorit. Av henne lärde jag mig ”göra en Berit”. Det innebär att man inför en kollega ger en närvarande elev positiv kritik, och låtsas att man inte vet att eleven hör vad man säger. Harriet Persson på Lärarhögskolan kunde konsten att få en att känna sig speciell, nästan favoriserad. När man pratade med sina studiekamrater sa de precis samma sak, skrattar Josef.

…och några till…

Här avbryter Martin som vill lyfta fram ännu en förebild.
– Lasse Brandt som jag hade i svenska på gymnasiet. Han blev senare rektor för Vasa real och en person som jag har haft många bra samtal med. Jag tror att han gillade att prata med mig också.
Slutligen har Josef en lärare från lärarutbildningen som inte längre finns bland oss.
– Rutger Ingelman kunde verkligen trollbinda sin publik. Han hade ett sätt att fabulera, även om triviala saker. Alla satt tysta och gapade. Han kunde verkligen bygga upp en magi. Även hos honom kände man sig speciell. Han lyssnade och man fick alltid feedback.
Innan vi bryter upp säger de apropå feedback:
– Kommentera vår blogg! Skriv det! uppmanar Martin. Eller var det Josef?

Husbygårdsskolan vidare till Skandinavisk final i Lego Leauge

Det gick bra för Husbygårdsskolan i den senaste tävlingen i First Lego League 2010. Genom att skrapa ihop 160 poäng säkrade man plats i den skandinaviska finalen. Finalen går av stapeln i Grimstad i södra Norge 4 december.

Laget Blue wolverines från Klastorpsskolan kom på andra plats. Grattis till er båda!