Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Varför?

Digital kompetens bortom verktyg och appar

cat-244060_1280

I efterdyningarna av regeringens beslut om att stärka digital kompetens i styrdokumenten har jag hamnat i många debatter i sociala medier. Mellan raderna läser jag in olika typer av kritik, som i mångt och mycket bottnar i oro. Vi måste bli tydligare i att förklara vad digital kompetens är och varför det är viktigt.  Det digitala är inte något ytligt krimskrams som lärare använder för att skoja till lektionerna lite. Jag berörde det i inlägget om Varför programmering här.

Digital kompetens handlar inte om att hantera appar.  Kanske oförmågan att se komplexiteten i digitaliseringen kommer sig av okunnighet. Om man inte har insyn i hur komplicerad juridiken är, kring kränkingar på nätet, PUL eller upphovsrätt, då förstår jag att man inte ser det som något angeläget att lära ut. Eller om man aldrig har reflekterat över hur datalagringsdirektiv och spärrningen av vissa hemsidor kan få för konsekvenser för medborgare, ja då känns det kanske inte så relevant.

Det absolut viktigaste av den digitala kompetensen är demokratiaspekterna som vi måste sträva efter att komma åt. Det finns allvarliga sidor av att vi lever stora delar av livet på nätet. Om vi synar dessa sidor i sömmarna, kanske det känns mer relevant att regeringen stärker vikten av digital kompetens.

Det handlar inte om appar. Det handlar inte om att göra roliga presentationer i iMovie. Det handlar inte ens om att eleverna ska lära sig programmera. Det handlar om att förstå den värld som vi lever i, oavsett om den tar sig digitala eller fysiska uttryck.

På regeringens uppdrag har Totalförsvarets forskningsinstitut tagit fram en kartläggning om Hatbudskap och våldsbejakande extremism i digitala miljöer  som presenterades i januari 2017. Sedan tidigare jobbar Statens medieråd med material riktat till ungdomar angående medie- och kommunikationskunskap, just för att skolan ska kunna jobba mer långsiktigt för att förebygga radikalisering av unga, åt olika falanger.

Att vi 2017 talar om alternativa fakta, är ett resultat av att vi ignorerat komplexiteten i digitaliseringen för länge, menar jag. Det är dags att vi läser på lite. Digitaliseringen kommer inte att pausa under tiden. Jag förstår att det känns pressat och jobbigt, men vad har vi för val? Hur ska vi annars komma till rätta med problemen som digitaliseringen orsakar, om vi inte försöker lära oss förstå den? Vad är alternativen? Jag ser ingen annan väg än genom mer kunskap, för oss alla.

/Karin

Didaktorn: Digitalkunskap

Dagens blogginlägg blir i form av en podcast. I samband med Bokmässan i höstas, träffade jag Natanael Derwinger och spelade in ett avsnitt av podcasten Didaktorn. Här följer 17 minuter där jag förklarar bakgrunden till mina tankar om programmering och den digitala dimensionen av läroplanen.

/Karin

Didaktorn: Digitalkunskap

didaktorn

Att förstå hur världen fungerar

atomer och bitar

”Titta mamma, jag badar bland vattenmolekylerna”, det sa min dotter när hon var tre år och de hade haft experiment på förskolan. De hade smält is och kokat vatten för att se hur vattenmolekyler kan ta olika form. Jag blev så lycklig. Min dotter hade lärt sig hur allt omkring oss är uppbyggt av atomer och molekyler och vi har haft många samtal om molekylerna sedan dess.

I torsdags radade jag upp fyra sexåringar med två ficklampor i varje hand. Genom att vi tände och släckte ficklamporna skickade vi meddelanden till föräldrarna som fick tolka vad vi skrev utifrån en ASCII-tabell. Jag inbillar mig inte att sexåringarna gick därifrån med en fullständig förståelse för hur data kan skickas runt hela jorden på några sekunder och bli till film, text eller bilder, men jag tänker att jag någonstans i bakhuvudet har placerat ett frö till förståelsen. Föräldrarna tackade så mycket för förklaringen och verkade mycket glada att de äntligen hade fattat något som de inte hade begripit tidigare.

Det handlar om att förstå hur världen fungerar. Genom att läras sig att en dator bara förstår ettor och nollor, alltså på eller av, är det lättare att förstå att det hela tiden måste reduceras till just ett eller noll, när data ska tolkas. En programmerad lösning på ett problem behöver en definitiv gräns. Om vi väljer att installera ett filter på datorn, så har någon programmerat det filtret till att acceptera viss data och blocka annan. Var går gränsen? Om sidor innehållande vissa ord blockas, blir det till exempel svårt att hitta fakta om droger, porr eller vad som nu ska förbjudas. Hemsidan teacherhack , som innehåller tips på hur man kan jobba med digitalt fokus i skolan, gick inte att nå från Stockholms stads datorer ett tag (vet inte hur det är nu) på grund av namnet.

För sex år sedan visste jag inte mycket alls om datorer. I dag är jag mycket mer kompetent att avgöra vad som är säkert och inte, vilka faror som är verkliga och vilka som är inbillade. Jag kan ha åsikter om politik som rör vår datasäkerhet och jag kan fundera över hur jag tycker att storföretagen ska hantera min data. Jag är verkligen inte expert på datorer. Jag har inte läst någon högskoleutbildning i datavetenskap, men jag känner mig mycket tryggare i den digitala världen. Att ha kunskap eller inte ha kunskap, det är frågan. Vad tycker du?

/Karin

Varför programmering?

dog-2083991_1280

Jag orkar inte lära mig om programmering också.

Känner du så? Har du kollegor som säger så när de hör ordet programmering nämnas i skolsammanhang? Det är inte helt ovanligt. Jag har hört det mesta i trötthetsväg och uppgivenhet. Jag hade kollegor som undvek mig i personalrummet och slog ner blicken när jag kom. De orkade inte med mitt ständigt predikande om att de borde lära sig liiite mer om programmering och internet. Japp, jag har tjatat hål i huvudet på mer än en kollega och politiker genom åren. Här kommer de vanligaste argumenten mot programmering i skolan, och mina svar.

pisa

Skolan ska lära barnen läsa och räkna först, innan de ger sig på nymodigheter.

Det här är det absolut vanligaste argumentet mot programmering i skolan. Jag brukar svara med att det är väldigt sällan läs-och skrivundervisning eller matematik lärs ut i ett vakuum. Vi kan faktiskt göra flera saker samtidigt. Precis som vi lär eleverna om gråsparvar och bofinkar, kan vi lära dem om hur datorer fungerar och programmeras, utan att eleverna för den sakens skull går miste om värdefull läs-och skrivkunskapstid. Jag kommer att återkomma till den här frågan, hur vi kan göra för att kombinera de nya kunskaperna med de gamla stoffet, utan att det blir för mastigt.

inkompetentaLärarna kan inte undervisa i programmering.

Nä, jag är inte världens bästa programmerare, men lärare är proffs på att lära ut. Vi kan ta in ny kunskap, processa den och förmedla den till våra elever, utifrån deras kunskapsnivå. Vi gör det hela tiden. Hur många gånger har jag inte fått frågor från mina elever, om hur atombomber fungerar, eller hur länge man kan överleva i öknen utan vatten, sådant som jag inte kunde svaret på, men fick ta reda på och förklara. Det är ju min profession. I grundskolan ska vi inte utbilda programmerare, vi ska ge eleverna en förståelse för vad programmering är och hur datorer är skapade av människor och inte magi.

oense Vilket språk ska skolan lära ut?

Ja, det här kommer oftare från programmerare än från vanligt folk. Det finns tusentals programmeringsspråk. Jag lärde mig Python som första språk och tycker därför att allt annat är lite udda och konstigt. Jag är inte helt bekväm med Scratch, utan föredrar att jobba med eleverna i Kojo, för jag känner mig mer hemma med den miljön. Vissa menar att det här kommer att bli ett problem. Hur gör vi när elever på skolan X lär sig Python och skola Y lär ut JavaScript, när en elev sedan byter och inte kan hänga med i undervisningen? Det låter onekligen lite problematiskt, men det är faktiskt inget nytt dilemma. Ända sedan vi slutade ha fasta planer för vad som skulle tas upp när i skolan, har vi hela tiden problemet med elever som missar medeltiden helt på grund av flytt, eller en elev kommer från en klass utan digitala verktyg, till en som använder appar för att redovisa och tar för givet att den nya eleven kan allt. Vi har inte en likvärdig skola idag. Det finns inte två klassrum som ser likadana ut. Programmeringsundervisningen kommer också se väldigt olika ut, precis som i alla andra ämnen. Grunden i programmering är dock densamma, oavsett språk. Det finns en grundläggande grammatik som återkommer. En logik och ett sätt att tänka. Det finns begrepp att lära sig, som innebär samma sak, men heter olika i olika miljöer. Jag oroar mig inte över just detta. Det gäller bara att vi håller oss till de grundläggande begreppen, så spelar det inte någon roll vilka verktyg vi använder.

orkar inteJag orkar inte, måste jag?

Här var jag snällare förr. Då tyckte jag inte att alla var tvungna att lära sig hur det digitala fungerar. I dag tänker jag annorlunda. Nej, alla måste inte kunna programmera, men att ha ett hum om hur människor skriver kod som får datorer och robotar att fungera, det är dagens nya allmänbildning. En kollega sa till mig ”Karin, jag går snart i pension, jag orkar inte med något nytt”. Jag svarade ”Men du ska ju bara gå i pension, inte dö. Du ska väl leva i 20-30 år till, tror du världen blir mindre digital med tiden?”. Det argumentet bet på henne. Nyligen hade jag en kurs om internet och programmering för en seniorförening. Klart att det är lika viktigt för alla som lever i ett samhälle där det digitala dominerar, att vi kan vara kritiska konsumenter och förstå vad som ligger bakom det som händer på våra skärmar. Så ja, du måste lära dig något nytt. Det kanske känns kämpigt, men jag tror att det kommer löna sig i längden.

Jag stannar där i dag, men jag kommer att återkomma till den ständiga frågan VARFÖR.

/Karin

Bildinfo: Foto från Pixabay. Illustrationer av mig själv.