Visar alla blogginlägg från: december 2012

Blankett för kamratrespons

Till alla er som planerar nästa termin.

Detta är en blankett som jag tänker använda vid kamratbedömning. Den är precis som ”two stars, one wish”, men med tre delar istället: ”feed back, feed up och feed forward”. Framför allt tänker jag använda den när jag har lektioner där kamratbedömning ingår. Men jag tänker också lägga en hög med sådana i klassrummet. Jag vill uppnå att eleverna får en vana att självmant ta fram en sådan blankett, och tillhörande kamrat, närhelst de hittat något de vill utveckla. Då får de en skjuts i sin utveckling.

Min grundinställning som jag lär eleverna är att man kan utveckla vad man vill, bara man gör det systematiskt. En grund i det är att ta en sak i taget och träna det tills det sitter. Vill man till exempel lära sig en metod med högre kvalitet, så är det inte bara möjligt, utan troligt att man lyckas om man är systematisk. En framgångsfaktor för inlärning är att ta hjälp av kamrater. Det vet vi säkert, eftersom forskningen har visat det.

Jag kommer blogga om hur det går i vår, och om några av er också testar den, kan vi utveckla jobbet tillsammans. Som sagt…

Håll tillgodo, och god jul!

Blankett för kamratrespons pdf

Blankett för kamratrespons wordfil

Trygg och stolt

Jag har aldrig kramat så många elever, som efter att jag började med formativ bedömning. Jag har aldrig sett så många elever i ögonen och känt ett äkta samförstånd, för vi har varit stolta tillsammans.

Jag har aldrig haft så många stunder av gåshud över inlärning, så många aha!-utrop, så många high-five, så många konstruktiva diskussioner. Jag har aldrig pratat så ärligt med elever som efter att jag började med formativ bedömning.

Och ändå ser många på bedömning som något hårt, svårt och dömande. Något som stämplar elever, som pressar och stressar dem. Som man är rädd att satsa på. Jag håller inte med om det en endaste sekund.

Till dig, elev, som läser detta, vill jag säga följande.

Jag önskar dig en trygg skolgång, där läraren litar på dina förmågor. Där du kan utveckla precis vad som helst, bara du förstår vad, och hur du ska gå tillväga. Där din lärare säger att smart, det är inget man föds till, det är något man blir. Där din lärare föregår med gott exempel, och själv lär sig något nytt om inlärning, och vågar testa sig fram. Där din lärare anstränger sitt intellekt till det yttersta, för att kunna känna sig stolt och trygg i klassrummet.

Precis som du.

God jul, och ett gott tryggt år.

Istället för läxa: här är övningarna!

Här kommer övningarna som utlovades i gårdagens blogginlägg. Det är ett word-dokument som du får redigera och använda som du vill. Det är alltså en metod för att jobba med gångertabellträning på lektionerna istället för som läxa, som jag anser inte fyller sitt syfte. Argumentet för det, som är mycket viktigt, läser du om i det tidigare inlägget.

Klicka här: Gångertabellen på 5 veckor

 

Tillägg 13 dec: pdf:er

Håll tillgodo!

Ge inte gångertabell-läxa!

Jag ska dela med mig av en metod som är bättre än läxa. Det gäller en av de två vanligaste och mest accepterade läxorna: gångertabellträning (den andra är glosor i engelska). Jag ska förklara varför den läxan är dåligt investerad tid. Debatten är het om läxor, men få frågar varför vi ska ge dem överhuvudtaget. Jag tänker visa varför och hur de kan göras på lektionstid. Alla uppgifter som är viktiga i ett ämne borde ha en given plats på lektionen och utföras med samma förberedelser och planering som andra viktiga inslag i vår undervisning.

Mattelärare ger ofta läxor i gångertabellträning. Två skäl brukar anges: det är en uppgift som eleverna kan utföra själva hemma, och det är viktigt att kunna gångertabellen utantill. Båda påståendena än korrekta, men lurar oss att dra den felaktiga slutsatsen att det är bra att ge det som läxa. Ekot i p1 idag nämnde en sak som viktig för inlärningen: ”stöd och stimulans från kunniga och engagerade lärare”. Därför tänker jag nu beskriva en tidseffektiv metod för att träna in gångertabellen på lektionstid, där jag kan vara aktiv. Tärningsspel och lekar är kuriösa inslag i den träningen, men det behövs en metod som snabbt och tidigt i grundskolan sätter fast gångertabellen i huvudet en gång för alla. Metoden är tagen ur boken ”Huvudräkning” av Wiggo Kilborn. Grymt bra bok, för övrigt.

Så här går det till.

Träningen sker några minuter i början av varje lektion. Det upprepas tills eleven kan upp till och med 9×9, vilket brukar ta 5-6 veckor. Man tar inte en tabell i taget utan istället gör man så här. Steg 1: upp till och med 4×4. Steg 2: upp tom 6×6. Steg 3: upp tom 7×7. Steg 4: upp tom 8×8. Steg 5: upp tom 9×9. Man går vidare till nästa steg först när man kan innevarande steg utantill. Det avgörs genom ett litet test.

Hjälpmedel: en fusktabell i form av ett klassiskt koordinatsystem med 10×10 rutor med svaren i varje ruta. MEN! Den ser olika ut för olika steg. Steg 1: fullständigt ifylld. Steg 2: tomt i rutorna upp tom 4×4, alltså det som lärdes i steg 1, dessa ska ju eleven kunna utantill. Steg 3: tomt i rutorna upp till 6×6, osv till steg fem, där endast 9:ans rad och kolumn är ifyllda och resten tomt.

Eleven börjar varje lektion med ca 3 minuter träning i form av ca 20 uppgifter av typen 1 ∙ 4 = …  3 ∙ 3 = …  4 ∙ 4 = … osv. Detta brukar ta 3-4 lektioner á ca 3 minuter. Man får absolut inte använda fingrar eller addera sig fram till svaret. Om man inte kan utantill, ska man titta i fusktabellen. När eleven är redo, avslutas steget med ett test med uppifter upp till och med 4×4, UTAN fusktabell. Om man klarar det testet går man vidare till steg 2, annars träna mer tills testet klaras utantill. Så håller man på upp till om med 9×9. Detta arbete brukar ta 5-6 veckor, några minuter per lektion. Otroligt effektivt. (Jag har gjort ett material som jag kan lägga upp här om någon är intresserad.)

Fördelen att göra det på lektioner istället för som läxa är att vi kan kontrollera att eleverna inte räknar på fingrar eller adderar. Vi vet att eleverna väldigt, väldigt, väldigt gärna vill använda fingrar eller addera, vilket de gör hemma, och då blir träningen helt bortkastad. De förstår kanske inte varför, men jag gör det. Därför vill jag inte ha gångertabellträningen som läxa. Därför har denna läxa nästan alltid försumbar effekt på elevernas kunskaper i matematik.

Jag är emot rutavdrag för läxhjälp, eftersom jag är emot läxor. Så länge som min undervisning är ett mycket bättre alternativ.

Hej då.

Tillägg okt -16: Övningarna