Ge inte gångertabell-läxa!

Jag ska dela med mig av en metod som är bättre än läxa. Det gäller en av de två vanligaste och mest accepterade läxorna: gångertabellträning (den andra är glosor i engelska). Jag ska förklara varför den läxan är dåligt investerad tid. Debatten är het om läxor, men få frågar varför vi ska ge dem överhuvudtaget. Jag tänker visa varför och hur de kan göras på lektionstid. Alla uppgifter som är viktiga i ett ämne borde ha en given plats på lektionen och utföras med samma förberedelser och planering som andra viktiga inslag i vår undervisning.

Mattelärare ger ofta läxor i gångertabellträning. Två skäl brukar anges: det är en uppgift som eleverna kan utföra själva hemma, och det är viktigt att kunna gångertabellen utantill. Båda påståendena än korrekta, men lurar oss att dra den felaktiga slutsatsen att det är bra att ge det som läxa. Ekot i p1 idag nämnde en sak som viktig för inlärningen: ”stöd och stimulans från kunniga och engagerade lärare”. Därför tänker jag nu beskriva en tidseffektiv metod för att träna in gångertabellen på lektionstid, där jag kan vara aktiv. Tärningsspel och lekar är kuriösa inslag i den träningen, men det behövs en metod som snabbt och tidigt i grundskolan sätter fast gångertabellen i huvudet en gång för alla. Metoden är tagen ur boken ”Huvudräkning” av Wiggo Kilborn. Grymt bra bok, för övrigt.

Så här går det till.

Träningen sker några minuter i början av varje lektion. Det upprepas tills eleven kan upp till och med 9×9, vilket brukar ta 5-6 veckor. Man tar inte en tabell i taget utan istället gör man så här. Steg 1: upp till och med 4×4. Steg 2: upp tom 6×6. Steg 3: upp tom 7×7. Steg 4: upp tom 8×8. Steg 5: upp tom 9×9. Man går vidare till nästa steg först när man kan innevarande steg utantill. Det avgörs genom ett litet test.

Hjälpmedel: en fusktabell i form av ett klassiskt koordinatsystem med 10×10 rutor med svaren i varje ruta. MEN! Den ser olika ut för olika steg. Steg 1: fullständigt ifylld. Steg 2: tomt i rutorna upp tom 4×4, alltså det som lärdes i steg 1, dessa ska ju eleven kunna utantill. Steg 3: tomt i rutorna upp till 6×6, osv till steg fem, där endast 9:ans rad och kolumn är ifyllda och resten tomt.

Eleven börjar varje lektion med ca 3 minuter träning i form av ca 20 uppgifter av typen 1 ∙ 4 = …  3 ∙ 3 = …  4 ∙ 4 = … osv. Detta brukar ta 3-4 lektioner á ca 3 minuter. Man får absolut inte använda fingrar eller addera sig fram till svaret. Om man inte kan utantill, ska man titta i fusktabellen. När eleven är redo, avslutas steget med ett test med uppifter upp till och med 4×4, UTAN fusktabell. Om man klarar det testet går man vidare till steg 2, annars träna mer tills testet klaras utantill. Så håller man på upp till om med 9×9. Detta arbete brukar ta 5-6 veckor, några minuter per lektion. Otroligt effektivt. (Jag har gjort ett material som jag kan lägga upp här om någon är intresserad.)

Fördelen att göra det på lektioner istället för som läxa är att vi kan kontrollera att eleverna inte räknar på fingrar eller adderar. Vi vet att eleverna väldigt, väldigt, väldigt gärna vill använda fingrar eller addera, vilket de gör hemma, och då blir träningen helt bortkastad. De förstår kanske inte varför, men jag gör det. Därför vill jag inte ha gångertabellträningen som läxa. Därför har denna läxa nästan alltid försumbar effekt på elevernas kunskaper i matematik.

Jag är emot rutavdrag för läxhjälp, eftersom jag är emot läxor. Så länge som min undervisning är ett mycket bättre alternativ.

Hej då.

Tillägg okt -16: Övningarna

50 kommentarer

  1. Pingback Ge inte gångertabell-läxa! « Matteutveckling i GNOSJÖ

  2. Malin Larsson, 5 december 2012

    Jag ger inte heller läxor.

    Jag har listat anledningar till varför jag har valt att inte dela ut dem till mina elever.

    Den listan blev faktiskt ganska lång.

    Malin

    • Tommy Lucassi, 7 december 2012

      Det kunde jag gett mig 17 på! I januari startar vi nätverk. Var kan jag läsa din lista?

  3. Malin Larsson, 8 december 2012

    Jag stoppar ner listan i bakfickan och tar med till första nätverksträffen.

    Gå in på http://www.flippatklassrum.blogspot.com och kolla in vårt senaste projekt – vinterpratarna. Sjuor och åttor vinterpratar.

    May the force be with you! Malin

  4. Frida Wirén, 12 december 2012

    Sitter här och funderar på om vi kan testa din metod i en fjärdeklass. Var kan vi ta del av ditt material – är väldigt nyfiken.
    /Frida

    • Tommy Lucassi, 12 december 2012

      Kul! Menar du gångertabellträningen? Den finns länkad som wordfil i ett inlägg den 6 december, det är bara att klicka på den, och som pdf i en av de andra kommentarerna till samma inlägg.
      Lycka till!

      • Helena, 26 februari 2015

        Hej!

        Jag bor inte i Stockholm, kan det vara anledningen till att jag inte hittar wordfilen?

        Med vänlig hälsning Helena

  5. Kalle Ögland, 1 februari 2013

    Perfekt och gud vilken lättnad! Nu slapp jag hitta på en lösning på nytt och dessutom få allt serverat och klart. TACK! …och bokmärker bloggen också :)

    • Tommy Lucassi, 17 februari 2013

      Tack själv!

  6. Pingback Resurslärare Kalle Ögland » Blog Archive » Roligaste mattestödet ever!

  7. Johannes, 15 mars 2013

    Hej!

    Mycket bra material! Har du färdiga test för de olika stegen så vore det ännu bättre ;)

  8. Johannes, 15 mars 2013

    Mycket bra material!
    Får man fråga om du har färdiga test till de olika stegen också? Vore kanon.

  9. Marlene Lindbäck, 20 mars 2013

    Hej

    Hur tycker du att man ska göra med glosorna då? Är oerhört nyfiken på hur man lyckas få in det också på lektionerna (2 st per vecka á 50-70 minuter)

    /Marlene

    • Tommy Lucassi, 22 mars 2013

      Hej och tack för din kommentar!
      Jag vill också veta hur man gör med glosor. Jag känner till några didaktiker inom matematiken, de har givit mig mycket kunskap om hur man effektiv lär in matematisk kunskap. Men i engelska vet jag inte. Jag antar att det finns massor av språkdidaktiker som har tips om hur man bäst lär sig glosor.
      Mvh Tommy

  10. Rania, 20 mars 2013

    Tack för detta!!! Och engelskan vill jag gärna veta om.
    Tack!

    • Tommy Lucassi, 22 mars 2013

      Tack själv för kommentaren! Jag vill också veta mer om engelskan. Det måste finnas massor med didaktiska tips om hur man bäst lär sig glosor. På lektionstid alltså.
      Mvh Tommy

  11. Fröken Ann, 20 mars 2013

    För argumentationens skull måste jag ändå alltid fråga; varför skall lärande vara begränsat till (typ) fem timmar per dygn, fem dygn i veckan? När har lärande någonsin varit tidsbegränsat?
    Jag tycker generellt att det finns MÅNGA onödiga och dåliga läxor men jag tycker inte att man kan säga att alla läxor är onödiga och/eller dåliga. Kan inte se skammen med att man ger individuella läxor eller typ ”träna-in”-läxor…
    Som bekant är ju även individer olika. En del lär bäst på kvällen, andra på morgonen. För de som lär på kvällen kanske en del läxor är fantastiskt. Man lär också olika snabbt. Så då kan en del behöva få traggla längre tid. Och mer frekvent. Läxor hjälper ju även hjärnan att få fler tillfällen till övning inom en mindre radie tid, för dem som behöver det. Varför får likformighet gälla läxor när det inte får gälla annat?
    Upplever i läxdebatten att det är som med så mycket annat; först skall man ha läxor, sedan skall man inte alls ha läxor. Jag väntar nu på balansen, rätt läxa rätt tid till rätt person.

    Blev en hel argumentation, var inte meningen, men … Jag är lite puzzlig över denna fråga!

    • Tommy Lucassi, 22 mars 2013

      Hej och tack för ditt inlägg!
      Jag läser och tänker. Först en fråga: om man hellre vill jobba på kvällen, får man vara ledig på lektionen på dagen då? Ska man få välja? Utveckla gärna.
      Du har rätt i att jag inte kan påstå att alla läxor är dåliga bara för att många är det. Men fundera ett slag på följande argumentation. Om tillhörande slutsats är ok så ryker alla läxor:
      Appropå din förra fråga om jag jobbar mycket övertid: Nej! Om jag inte hinner göra mitt jobb på min arbetstid är något fel, och då måste något organiseras annorunda. Om eleverna inte hinner lära sig tillräckligt på lektionstid, måste lektionstiden organiseras annorlunda. Min chef får inte ge mig hemarbete, inte jag heller till mina elever. Fritid=rektreation. Arbetstid=jobba hårt.

      Mvh Tommy

      • Lärar'n, 10 april 2013

        Du arbetar under kollektivavtal. Eleverna går i skolan enligt skollagen. Din arbetsgivare köper 40h/veckan i genomsnitt per år. Eleverna ska ha ett visst antal minuter fördelat på 17 ämnen under nio år och ges alla möjligheter att nå alla kunskapskrav plus diverse annat.

        Pinsam jämförelse av en akademiker!

        • Tommy Lucassi, 10 april 2013

          Hej igen.
          Jag ser att du beskriver förutsättningar för lärares och elevers arbetstid, som jag för övrigt redan kände till. Jag ser dock ingen förklaring till VAD som är pinsamt i jämförelsen dem emellan, bara ATT du tycker det är pinsamt. Kan du förklara vad som är pinsamt?
          Dessutom blir jag fundersam över ordvalet ”akademiker”. Är min jämförelse mer pinsam för att jag är akademiker? Kan du i så fall motivera varför?
          Mvh Tommy

          • Lärar'n, 10 april 2013

            Det pinsamma blir att du drar den parallellerna mellan kollektivavtalad tid och elevernas tid i skolan som arbetstid och dess tak.

            Självfallet blir en dålig jämförelse mer pinsam av en högutbildad då utbildning generellt brukar kunskaper och förmågor att hantera mer komplexa samband och dra andra former av slutsatser.

  12. Cin, 20 mars 2013

    Tänk om lärarna här hos oss tänkte som du. I mina barns skola, som egentligen varit full av möjligheter om man velat, kör de med läxor enl plan (trots att eleverna inte kommit till de kapitel i klassrummet än) och belöningar i mängder, för att de ska sköta sig. De eleverna kommer inte ens i närheten av den kunskap de borde…
    Kanske skulle vara en grej att åka runt i SE och peppa lärare till nytänkande?

  13. Ulrika, 20 mars 2013

    Fröken Ann: Arbetar du övertid ett par timmar varje dag?

  14. Ulrika, 20 mars 2013

    Fröken Ann: brukar du jobba över flera timmar varje dag?

    • Tommy Lucassi, 22 mars 2013

      Hej!
      Nej, för 17 hakar! Jag vill jobba mindre, fast bättre. När jobbet är slut, runt 16.30, är det tid för rekreation. Annars blir jag dum i huvudet.
      Trevlig helg!

  15. Lena Munther Sandström, 21 mars 2013

    Bra tips! Själv tror jag dock på läxor men det ska vara rätt sorts läxor. Läxor som antingen handlar tex reflektion över något som handlar om hemmet att befästa något som eleven behöver träna mer på. En del elever arbetar bra hemma, andra inte så det måste finnas alternativ i form av någon variant av läxstudio. Metoden som används i Flipped classroom är något som jag har börjat arbeta med och fått positiv respons på. Jag har spelat in korta genomgångar som lagt upp på youtube. Eleverna har då tillgång till dessa och kan titta på dem om och om igen vid behov. På lektionen så har jag bara korta inledningar och vi kan fokusera på ev frågor som eleverna har fått när de tittade på filmerna. Inte bara tidsbesparande utan även gynnar det de elever som inte orkar koncentrerar sig längre stunder.

    • Tommy Lucassi, 22 mars 2013

      Hej Lena och tack!
      Jag har också testat att flippa, med stor framgång. Ska faktiskt göra det igen tillsammans med min NO-kollega i nästa område, ekologi. Oerhört bra och användbart på så många nivåer.

      Jag är emot meningslösa läxor som inte har effekt på inlärningen, läxor som krockar med fem andra läxor och läxor för läxans skull. Dessutom skulle jag inte acceptera att min chef kom och sa till mig att göra en sak hemma på kvällen som hade med jobbet att göra. Det är en fräsch princip som även borde gälla för elever.

      /Tommy

      • Lärar'n, 10 april 2013

        Syftet med läxan kan vara många, men det måste alltid vara att eleven ska göra det och göra det bra utifrån syftet. Läxor kan ha andra effekter än ju inlärning – lära sig att lära sig. Utan studier på fritiden får du knappast någon högskoleexamen. Förmågan att hantera detta lär du dig inte på högskolan!

  16. Lärar'n, 10 april 2013

    Om ni inte ser några kunskapsvinster med läxor kan jag bara konstatera att vår syn inte är samma. Självfallet kan man göra det du beskriver på lektionstid, men högre upp i åldrarna behövs tiden till annat än att öva sådant som borde sitta i lägre åldrar.

    Den björntjänst jag anser du(/ni) propagerar för är vikten av att lära sig använda sin egen (fri)tid och ta ansvar för att göra ett arbete. Detta lika mycket en fostranseffekt som kunskapseffekt.

    När ska svenska elever, om inte i tidiga år då de är mest formbara och vetgiriga, lära sig att ”göra läxor”? Högstadiet då motivationen är som lägst? Gymnasiet? Eller ska vi fortsätta propagera detta stuk och säga att det ska vara ”läxfritt” på högskolor också? Jag blir rädd när jag hör sådan retorik!

    • Tommy Lucassi, 10 april 2013

      Hej.
      Jag kan inte riktig svara på om vi har samma syn på läxor. Du anger bara ett argument för läxor, att det är bra träning för hemuppgifter vid högre studier. Jag uppfattade inget argument som talar för läxors inverkan på inlärningen. Du får gärna dela med dig av dina argument.
      Mvh Tommy

      • Lärar'n, 10 april 2013

        Den aspekt av läxor jag beskrev är något du och andra förespråkare till den läxfria skolan aldrig tar hänsyn till. Skulle nu en lärares läxor vara så fantastiskt dåliga att inget ny ämnesinnehåll förvärvas genom själva läxan så övas åtminstone förmågan att hantera sitt arbeta och disponerandet av den själv ägda tiden. Att sträva efter läxfri skola hävdar jag därför med en dåres envishet att det är en björntjänst. Tror du inte på förstärkning av behandlat material så finns en del som pekar på vinsterna av att inför kommande lektionspass förbereda sig genom att läsa i boken, titta på filmsekvensen mm.

  17. Nenna, 24 april 2013

    Svar till Lärar´n: Jag tar mig själv som exempel, då jag känner till det bäst.

    Jag är född och uppvuxen i ett alkoholisthem. Det fanns ingen tid till att läsa läxor på min fritid. Det handlade istället om att ta hand om mina föräldrar, allt för ofta. Och mina mindre syskon väldigt ofta. Och försöka undvika att bli slagen av föräldrarna. Det blev så svårt att förklara i skolan varför jag snubblade så ofta in i elementen…
    Alla dessa blåmärken som syntes i tid och otid på mig.
    Som tur var jag skarp på mitt eget sätt.
    Läxorna tog jag på skolbussen till & från skolan (vi bodde på bonnvischan). Plus stor uppmärksamhet på lektionerna. Minnet var bra. Viljan att vilja lära mig var ännu bättre. Jag hade hittat ett sätt som gjorde att jag dessutom inte fick frågor om mina hemförhållanden. Lägg sedan till att jag hade lärare som kunde lära ut på lektionstid, likt det Tommy beskriver.
    Jag gick ur varje årskurs från 6-9 med allra högsta betyg i alla ämnen. Ni vet… Med högsta betyg kan det ju inte ens misstänkas att elever kan ha det enormt tufft hemmavid – så att det inte ens finns tid att läsa läxor på fritiden ens..

    Högskoleexamen kom med tiden, dock senare i vuxen ålder och med 4 egna småttingar runt benen. Tid att läsa på ”fritiden” som vuxenstuderande med 4 små?
    Nej, knappast… Men tekniker för effektiv kunskapsinhämtning borde mer ofta läras ut istället. Oavsett ålder på eleverna.
    Ansvar för kunskapsinlärning är visserligen alltid ens eget.
    Men man kan som lärare också underlätta – om man har möjlighet och viljan.
    Jag tror att min räddning var en kombination av min egen teknik för inlärning liksom lärarnas, som var likt Tommys sätt att lära ut. Jag (och flera andra elever i mina olika årgångsklasser) kunde helt enkelt haka fast på de krokarna.

    Så… Alla har inte fritid i överflöd. Eller lugna, normala hemförhållanden. Tänk en stund på det, Lärar´n.
    Utveckla dig gärna i ditt eget tänkande och våga ta in att det finns de som kan behöva andra typer av ”krokar” att haka fast sin inlärning på.
    De eleverna kanske inte syns på samma sätt. Men det sätt de lär sig på, tar de med sig på sin resa, resten av livet. Oavsett det blir en högre examen senare eller ej.

    Våga lyfta ögonen högre än katedern räcker till.
    Jag tillför i detta fora inte mer än min egen historia.
    Den delas tyvärr fortfarande av andra elever idag.
    De eleverna möter alla typer av lärare under sin utbildningstid. De har inget val.
    De kan dessutom inte heller välja sina hemförhållanden.
    Skillnaden för mig idag, förutom att vara 4-barnsmor till barn i lägre grundskola, är att jag är verksam som egen företagare inom skolmåltidsverksamheten samt politiker inom utbildningsväsendet. Jag har förmågan och viljan att påverka hur vårt samhälle bör vara en vacker dag.

    Jag tar med mig min insikt och mina nyanser som jag fått på min resa. Och tackar en högre makt, för att jag hade turen att möta under en bräcklig uppväxt, nyanserade lärare som vågade tänka och göra nytt. En bra kombination till de traditionella läxorna! Det ena sättet uteslöt alltså inte det andra. Det kompletterade istället. Och tur var väl det!

    • Lärar'n, 11 maj 2013

      Jag vet egentligen inte vad du vill att jag ska kommentera. Själv är jag förälder och kanske ett fysiskt yttre och sätt som av många tolkas som okänslig men i själva verket jag är jag precis likadan. Jag berörs av din tragiska uppväxt och använder mina tentakler dagligen för att snappa upp sådant som avviker från ”det normala”, och inte sällan fångar jag också upp sådant och skolan och soc (om eleven har tur) kan hjälpa.

      Du klarade dig utan att göra läxor av tre orsaker, som tveklöst är gynnsamma för goda resultat. Effektivt nyttjande av lektionstid och en stark vilja i kombination med ett tillräckligt intellekt. Långt ifrån alla elever har dessa tre vilket leder till att de behöver ägna annan tid, mer tid, än vad du gjort. Jag ser inte att min ståndpunkt av lång erfarenhet skulle stå i motsatsförhållande till din uppväxt och skolgång.

      Det är en blanding av irritation och komik i att du ber mig lyfta blicken längre än katedern då jag påtalar om den samhällsekonomiska faran i att hela tiden sänka kraven, vilket vi länge gjort i svensk skola, Lgr 11 exkluderat. Lägre krav och sämre resultat. Mindre andel behöriga till gymnasiet och mindre andel som tar studenten av de som börjar. Individuella programmet, största programmet i gymnasieskolan som bokstavligen är en repetition av grundskoleämnet… Vad är priset av detta?

      På gott och ont är åsikter om skolan lika förknippat som kroppsdelen vi sitter på… Alla har en och därför vet alla vad som är bäst. Vi har en långtgående trend av olika människor i den akademiska världen som sätter trender och taktpinnar av ideologiska skäl, få eller inga av dessa är lärare, än mindre har de erfarenhet av att ha elever. Hur kan finska elever prestera så bra? Finsk skola tog rygg på svensk, ändra fram till det totala förflummandet. Ingenstans har så många, gjort så mycket för att göra något så dåligt som svenska politiker och ”sakkunniga” gjort för svensk skola sedan slutet av åttiotalet.

  18. Dana, 25 april 2013

    Tänk om jag hade haft förmånen att få en mattelärare som tänkte som du när jag gick i skolan!
    Istället fick jag hemläxor, och på lektionerna fick vi räkna i boken och rätta våra svar själva- facit fanns Länstidningen bak i matteboken. Så läxorna struntade jag i, och på lektionerna skrev jag av facit… Detta ”lärande” höll fram tills i gymnasiet, där jag inte fattade ett jota, och således slutade gå på mattelektionerna.
    Det ironiska är att jag idag, i mitt yrkesliv, är en hejare på praktisk matte. Tänker ibland på hur bra på matte jag hade kunnat bli om mattelektionerna hade varit annorlunda när jag gick i skolan. Praktiska övningar, löpande mini-tester… Ett pedagogiskt helhetstänk i undervisningen… Ja, precis allt det där du beskriver!

    • Lärar'n, 11 maj 2013

      Tyvärr har just matteämnet varit ”belönade” med metodik av denna sort. Eget övande är dock en del som inte kan bortses ifrån om man ska lära sig matematik men det ska vara just en del.

      Men allt kan heller inte vara lärarens ansvar. Den som inte vill lära sig något kommer heller inte att göra det. Precis som att en alkoholist inte blir nykter om den inte vill det, eller narkomanen…

      • Dana, 15 maj 2013

        Nej men nu tror jag att du kanske missförstod vad jag försökte säga. Jag FÖRSTOD inte. Vi hade. Inga genomgångar, inget forum där man fick lära sig, tordas fråga, inga praktiska övningar tillsammans. Så jag fuskade mig igenom grundskolans matte. Det handladeinte om att jag inte VILLE lära mig. Det ville jag (till en början iaf, sen sket jag i det). Men jag fattade inte och ingen såg/brydde sig att jag inte fattade, och vi förväntades lära oss själva….

        … Att öva själv är ju en självklarhet. Men då måste man ju ha grunden och veta hur man ska öva, eller hur? Och känna att man törs fråga, och kanske att bli sedd ibland. Det är för mig en gåta hur en elev ”slinker igenom” och kan skriva av facit i flera år utan att det ens uppmärksammas!

        Därav min tidigare kommentar om att jag önskat att det pedagogiska tänk m praktiska övningar i klassrummet förekommit även på min tid. För jag tror med bestämdhet att jag i ett sånt klimat hade tordas fråga mer, och samtidigtkanske hade behövt fråga mindre då det hade funnits genomgångar och pedagogik på våra lektioner.

  19. Fröken, 15 maj 2013

    Hej!

    Varför tycker du att man inte får använda sig utav fingrarna eller addera sig fram till svaret? Att använda fingrarna är ett utmärkt hjälpmedel då annat laborativt material inte finns till hands och att addera sig fram till svaret kan befästa kunskapen om multiplikationstabellen ännu bättre då man faktiskt adderar sig ”igenom” hela tabellen tills man kommer till svaret. Som jag uppfattar det så vill du att eleverna ska lära sig att ”rabbla” de utantill och bara veta automatiskt att exempelvis 8 * 8 är 64. Ungefär den metoden jag fick göra när jag själv var liten. Är det inte bättre att ge eleverna en förståelse för tabellen genom att låta de räkna själva? Är inte bortkastad tid enligt mig!

    • Lärar'n, 15 maj 2013

      I mitt yrke som matematiklärare på högstadiet möter jag elever, som som mest kommit från elva skolor i samma grupp. Med andra ord ska jag ta över frukten/misslyckanden/tolkningar från (åtminstone) elva olika lärare. Då börjar de årskurs sex. Som det sett ut de senaste åren så har löjligt många av dessa elever, (samtliga har ju självklart klarat nationella proven i få fall med liten marginal, i de flesta fall utan anmärkningar) kommit med klara brister.

      När jag får elever i sexan förväntar jag mig att de också har grunder att stå på, för att klara framtida matematikutbildning. Det finns inget egenvärde i att rabbla multiplikationstabellerna men det är ett mycket nyttigt och nödvändigt verktyg t.ex. när det handlar om att skriftligen kunna dividera.

      När det kommer till högre/mer avancerad matematik klarar du dig inte utan att kunna hantera dina tabeller då du inte kommer se möjligheter i att hantera tal genom förkortning, förlängning osv.

      Dina resonemang tyder inte på att du har en målbild av att elever ska kunna matematik med en möjlighet att studera på någon högre nivå. Att diskutera huruvida man ska räkna på fingrarna eller ej lägger jag personligen ingen vikt vid, då detta handlar om lågstadiet/tidigt mellanstadium, därefter bör alla utan biologiska svårigheter behärska tabellerna. Har man annan åsikt så anser jag inte att man ska undervisa matematik, för då vet man inte vilka verktyg man berövar eleverna. Du kan lösa allsköns problem utan att kunna algebra, exempelvis genom att gissa. Med din retorik kan vi istället välja gissningslekar i stället för algebra, då den kan anses abstrakt inledningsvis.

      • Tobbe (före detta elev), 23 augusti 2014

        Då jag gick i skolan fick jag varken räkna på fingrarna eller tänka ut svaret på multiplikationstabellen. Man skulle helt enkelt kunna den utantill och som ni kanske förstår så lyckades jag aldrig med det heller. Detta ledde naturligtvis till massor av läxor, för tabellen skulle bara tryckas in, punkt. Vilket också ledde till sänkt självförtroende och sämre betyg i andra ämnen också.
        Att läraren hade en åsikt och visste vad var och en av eleverna behövde, var ingen tvekan om. Det är bra med lärare med driv och kunskap, men alla måste vi lyfta blicken i bland.
        Jag såg ett inslag på SVT från Kina där eleverna uppmuntrades att räkna på fingrarna. Vilket ledde till att de blev mycket snabbare på huvudräkning, de borde uppmuntras här också. Att lyfta blicken och se hur andra gör och följa upp och se resultat på långsikt borde vara ett krav för alla.
        För min egen del, civilingenjör med nästan 100p i matte och som fortfarande räknar ut multiplikationstabellen, så har jag svårt att förstå varför man skall plåga barn med detta. Att dränka matten med sifferexercis gör bara att man till slut inte ser matten, för alla siffror som står i vägen.
        Att lära sig texter, glosor, årtal, namn kräver kanske någon form av utantill kunskap. Men varför görs det med matte?
        Jag har föreläst för flera som gått på universitet och som fortfarande har svårt att se bortanför siffrorna, det blir som ett handikapp, som står i vägen för att kunna se komplexare sammanhang.
        Att lära sig förstå grunden ser jag också som nödvändighet, men vad är det grundläggande. Man lär ju inte ut färgens alla beståndsdelar när man lär sig att måla. Samma i matte, man borde lära ut de som matten skall användas till, inte vad den består av.

        • Tommy Lucassi, 27 november 2014

          Hej Tobbe!
          Alla är olika. Jag har mött elever som fått problem AV gångertabellen, och elever som fått problem för att de SAKNAR den. Alltså måste man som lärare anpassa för eleven, eller som du sa, lyfta blicken. Ett problem för vissa att räkna på fingrarna är att det blir för stor belastning på närminnet att samtidigt räkna tex en uppställning i multiplikation, med en massa minnessiffror, och samtidigt hålla fingerräkningen i huvudet. För dem hade en inlärd gångertabell avlastat arbetsminnet. Det finns annat sånt som underlättar, tex tiokamrater mm. Men såklart finns det bra och dåliga sätt att öva in dessa. Läxa är ett dåligt sådant, det finns massor av roliga spel och lekar som är roliga, men mitt föreslagna sätt är det effektivaste, så blir man av med skiten en gång för alla.

          Mvh Tommy, som själv hade stora matteproblem i skolan.

  20. Sanna, 28 maj 2013

    Hej Tommy!

    Vad kul att hitta dig! Hade dig som NO-lärare i Johan Skyttesskolan och har aldrig glömt ditt ärr på armbågen ;)

    Tack för att du är och förblir den bästa läraren jag haft! (Pluggar nu på Universitet)

    Mvh
    Sanna

  21. Pingback Annikadaniels | Pearltrees

  22. Pingback Matte | Pearltrees

  23. Pingback Matematik | Pearltrees

  24. Markus, 18 mars 2016

    Fantastiskt!

    Jag har ett särbegåvat barn som ”vägrar” lära sig tabellen utantill eftersom han med huvudräkning kan komma fram till svaret ändå, men som vid alla mer komplicerade tal fallerar när närminnet inte räcker till.

    Jag tror (också?) att om han hade tabellen automatiserad så skulle han kunna räkna mer utmanande tal, och tycka att matten är roligare.

  25. Pingback Automatiserad multiplikationstabell- låt hjärnan tänka i fred - Nicklas Mörk

  26. Pingback Multiplikation | Pearltrees

  27. Pingback Idrott och hälsa | Pearltrees

  28. Pingback Matte | Pearltrees

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.