Ibland gör man fel

Mitt förra blogginlägg handlade om hur eleverna spelat in diskussioner som vi bedömde och utvecklade. Men efter att vi genomfört det, fick jag feedback från flera elever som hade synpunkter på upplägget. Synpunkter som ledde till att jag var tvungen att ändra min planering.

Detta blogginlägg handlar om när jag gjorde fel. Annars bloggar jag bara om lyckade upplägg som varit fantastiska. Men bloggen är knappast representativ för mina lektioner. Bakom varje framgång ligger en uppsjö misslyckanden. Här kommer ett. Håll till godo!

Det fanns flera syften med att eleverna skulle spela in sina diskussioner. Dels skulle de utveckla sin förmåga att bidra i diskussioner, dels skulle de visa sina kunskaper. Jag skulle även använda det som underlag för mina bedömningar. Upplägget var att göra inspelningar vid tre tillfällen, och eleverna skulle få feedback mellan gångerna. Diskussionerna gick till så att de skulle svara på frågor och diskutera varandras svar och förklara och argumentera.

Inför andra inspelningen märkte jag att några elever kände sig osäkra. Först trodde jag att det berodde på deras ovana att spela in sina samtal och dela dem med läraren. Men det var något annat.

Flera elever, från olika klasser, modiga och kloka elever, berättade för mig om hur de upplevde situationen. Synpunkten var att de inte kände sig tillräckligt kunniga i ämnet för att genomföra diskussioner och motivera och argumentera. De behövde träna mer på själva ämnesinnehållet och lära sig mer helt enkelt. Jag hade alldeles för tidigt givit dem diskussionsfrågorna.

De hade rätt. De hade fått träna för lite på kunskaperna, som de fått på ett par olika sätt. Dels i form av en föreläsning som jag la upp på youtube och övningar till det, en lab-lektion med olika stationer om innehållet, samt en helklasslektion om att analysera kvaliteten på olika elevsvar från övningarna. Sedan fick de de första diskussionfrågorna. Tydligen räckte det inte för att de skulle lära sig tillräckligt och veta vad de skulle säga i diskussionerna.

Det fanns bara en sak att göra. Nästa lektion började jag med att berätta vad jag fått höra. Många nickade instämmande. Därför presenterade jag min lösning som de fick tycka till om.

Jag konstuerade ett ”testa dig själv”, en diagnos som skulle visa vad de behövde träna mer på. Jag tog fram ett stort antal övningar som de kunde välja bland beroende på vad de behövde. Vi bedömde tillsammans att de behövde två lektioner på sig att träna själva. Detta håller vi på med just nu. Nästa lektion ska vi fortsätta och spela in de diskussioner vi sköt upp.

Detta upplägg är exakt samma som jag tillämpat i matematiken i fler år, men inte lyckats systematisera tillräckligt i min NO-undervisning.

Jag har identifierat tre misstag. Jag stirrade mig blind på processen iställer för innehållet. Båda är viktiga, men innehållet i arbetsområdet måste komma först. Jag var också för ivrig med att testa min nya idé med inspelningar. Och jag ville så snabbt som möjligt ge eleverna feedback så att de skulle ha tid att förbättra sina diskussioner. Men som eleverna gjorde mig uppmärksam på, man måste behärska innehållet först.

Eleverna har uppskattat förändringen. Jag tror att det är viktigt för dem att se att alla kan göra misstag. Men framför har jag visat att det är ok att erkänna det och ändra sig. Ännu en gång har det visat sig att feedback från eleverna till läraren om lärarens undervisning är effektivt. Bara man lyssnar.

3 kommentarer

  1. Toura Hägnesten, 18 februari 2014

    Du har kloka elever. Tänk så mycket du lär dig genom eleverna! Grattis!

  2. Tommy Lucassi, 18 februari 2014

    Tack!

  3. Anna-Karin Andersson, 19 februari 2014

    Intressant! Jag fick mig en tankeställare… och lärde mig mer! :o)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.