Memorera v/s förståelse?

Jag trodde att jag haft tre perfekta lektioner. Två genomtänkta laborationer med genomgång emellan. Jag trodde att alla fattat allt, men när eleverna gjorde en uppgift efteråt såg jag att nästa alla gjort fel! Det här blogginlägget handlar om hur jag genom en snabb analys lyckades reparera det, och jag förklarar varför memorering av fakta ibland är dåligt.

Förr i tiden på mina lektioner fick eleverna testa praktiskt och sedan memorera som läxa eller prov. Den pedagogiken vill jag lämna bakom mig, då det inte är tillräckligt effektivt. Låt mig motivera det påståendet genom att berätta vad som hände i klassrummet.

Arbetsområdet var optik, och elverna skulle lära sig hur ljus bryts i olika konkava och konvexa linser. De hade gjort laborationer för att komma fram till resultat och slutsatser själva och jag hade gått igenom det med förklaringar och olika elevexempel. Sedan hade jag vikarie, och gjorde en uppgift med ett papper med många olika linser där jag ritat strålar som kom in mot olika linser och eleverna skulle rita hur ljuset bröts. När jag bläddrade igenom dessa papper efteråt upptäckte jag att alla utom tre hade gjort fel.

Det jag gjorde när jag upptäckte missuppfattningarna var att ta upp det med klassen. Jag var tydlig med att felet var mitt lektionsupplägg, och att vi nu skulle ha en reparationslektion. Eleverna fick tillbaka sina gamla papper, och de började genast förklara vad misstagen berodde på: ”men vi minns ju inte hur strålarna gick när vi labbade”. Då förstod jag att missarna berodde på att de inte hade fått någon förståelse för de fysikaliska principerna bakom fenomenet. De försökte bara använda sitt minne, alltså leta i minnet efter hur det såg ut när strålarna bröts i de olika linserna, och det räckte inte. Det hade inte heller hjälpt att slå upp i boken, för jag hade ritat många konstiga linser som inte finns i någon bok.

Jag kunde se två saker i deras misstag: vissa svarade bara på de frågor som hade exakt samma linser som vi använt på laborationerna, dessa elever använde troligtvis bara minnet. Andra hade rätt på hur strålarna bröts när de åkte in i linserna men fel när det åkte ut, så jag antar att de inte förstått att ljuset då bryts tvärt om då, för att ljuset har olika hastighet in olika medium. Därför beslutade jag att alla elever behövde träna på att förstå och tillämpa bara den ena förklaringsmodell jag tidigare introducerat: bilkrockmodellen*. Jag repeterade modellen på 10 minuter, både fysiken bakom samt hur man tillämpar den. Sen fick de göra om samma papper. Efter den lektionen kunde alla. ALLA. Nästa vecka ska jag testa dem igen för att se hur väl det fastnat i minnet också. Det blir det slutgiltiga beviset för att 40 minuters förståelse är bättre än timmar av memorering.

Här är en bild av en elevs papper före och efter reparationen.

elevex liten

Jag vill särskilt nämna några saker som underlättade processen.

Alla i klassrummet fick uppdraget att hjälpa varandra att använda modellen rätt. Vi körde alltså C3B4Me, fråga tre elever innan man frågar mig. Då kunde jag stanna extra länge vid vissa elever som hade svårt att tillämpa regeln. Då kunde jag upptäcka exakt vari varje elevs missförstånd låg, medan de jobbade, och korrigera dem direkt. Övriga elever var upptagna med att träna, förklara, fråga och visa varandra.

De som hade svårt att tillämpa regeln visade sig sakna viktig bakgrundsfakta som krävdes för att kunna tillämpa principerna: att ljusets hastighet är 300.000 km/s i luft och 200.000 km/s i glas, farten minskar alltså i glaset och ökar igen när det lämnar glaset. Utan den förståelsen kan man ju inte med bilmodellen avgöra vartåt det bryts. De sa mycket riktigt själva att de inte visste hur de skulle tillämpa modellen när ljuset åkte ut ur glaset. När jag klargjorde det, fick de använda bilmodellen igen medan jag tittade, och när de lyckades fick de varje gång se mig göra en fet glida-på-knäna-målgest r att förstärka de önskvärda prestationerna. Och för att jag på riktigt var jäkligt nöjd och glad.

image

Intressanta händelser: En elev jobbade inte utan satt med sin telefon. När jag sa till så gjorde hen det rätt på en minut, vilket förklarade det helt adekvata ointresset. Den avsaknaden av utmaning måste jag tänka på nästa gång. En annan elev sa första kvarten ”jag fattar ingenting!” vilket berodde på att hen var tionde sekund blev avbruten av kompisar som sa både störande och uppmuntrande saker, men ändå störde elevens koncentration så att hen fick börja om hela tiden. Då sa jag kom, vi sätter oss utanför en minut. Målgesten kom efter 45 sekunder. Efteråt sa jag såg du skillnaden? Du gick från jag fattar ingenting till självständig och kunnig på 45 sekunder. Så lätt kan du hjälpa dig själv i skolan. Hen förstod både problematiken och lösningen omedelbart.

Sammanfattning av processens framgång: Jag utgick från ett verkligt behov hos eleverna, pratade med dem om problemet och bestämde lektionsupplägg utifrån deras specifika behov (Hashtag Timperley). Jag fick information medan eleverna arbetade om deras individuella svårigheter (hashtag Hattie) och kunde anpassa lektionen efter det. Jag hade ämnesdidaktiska kunskaper och fungerande förklaringsmodeller (hashtag ingen aning). Jag aktiverade eleverna som lärresurs för varandra och gav dem effektiv feedback medan de jobbade (hashtag Wiliam).

Jag vill avsluta med mitt påstående om att det är ineffektivt att memorera en massa fakta, i detta fall konvexa och konkava linser, vilken riktning ljuset kommer ta i och ut ur en massa olika sorters linser, glasblock och andra genomskinsliga föremål, och ljusets hastighet i olika medier). Trots tre lektioner hade mina elever uppenbarligen problem. Det är istället mycket effektivare att träna på att tillämpa naturvetenskapliga modeller och lagar, i detta fall räcker det att minnas  två saker (en modell samt att ha koll på att ljusets hastighet ökar eller minskar, tex genom att titta i en tabell). Det gör dessutom att eleverna kan hantera alla tänkbara situationer självständigt. Alltså, memorera allt skulle ta många timmar, min variant tog en timme och är dessutom förmodligen mer beständigt. Av detta skäl är jag följaktligen emot den typ av läxor eller prov som bara innebär att memorera en massa fakta. Som ytterligare problematisering vill jag visa denna bild från en lärobok och ställa dig frågan: Vad uppmuntrar den till, att memorera ineffektivt eller att förstå på djupet?

image

mvh Tommy Lucassi

* Modellen går ut på att likna ljuset vid en bil som krockar snett in mot en vägg. Då kommer det ena hjulet, som träffar väggen först, bromsa upp och det andra fortsätta vilket ger bilen en vridning. När det går ut igen, från glas till luft, då ökar det hjulet som först kommer ut sin fart först, medan det andra är kvar i glaset och bromsas så att bilen vrids igen. Så får man riktningen för hur ljuset svänger av. En annan modell är att rita upp en normal mot glasytan, alltså vinkelrätt mot glasytan där strålen träffar, och tillämpa regeln att ljus bryts mot normalen när det går från tunnare till tätare medium, och från normalen när det går från tätare till tunnare medium. Så ritas strålarnas väg. Båda dessa förklaringsmodeller funkar alltid vid alla passager i alla vinklar för alla medium.

4 kommentarer

  1. Jonas Svensson, 19 november 2015

    Hej Tommy,

    Bra och inspirerande case det här! Hos mig väckte det några tankar.

    Det du förespråkar i din text är väl egentligen att man ska lära eleverna de mest effektiva metoderna och strategierna för att lösa ett visst sorts problem vilket inte nödvändigtvis behöver ha något med förståelse att göra eller vara i motsats till memorering/minne. Det jag menar med det är två saker:
    1. Att eleverna kan använda bilkrocksmodellen för att förstå hur ljuset bryts betyder ju inte att de har fått någon djupare förståelse för VARFÖR ljus beter sig på det sättet. Det är en hjälpsam metod för att komma ihåg hur man klurar ut det men säger väldigt lite om ljus fysikaliska natur så länge man inte också har förstått vissa andra grundläggande saker som att ljus är en våg (bilkrocksmodellen är ju svår att få förståelse för om man tror att ljus bara är en partikel eller en ”rak stråle” som vissa elever säger).
    2. Även bilkrocksmetoden måste ju memoreras. I det här fallet är det självklart mycket mer effektivt att memorera den modellen än att memorera varje möjilg kombination av medier, böjningar, etc. Dock finns det massa andra kunskapsområden där man inte kan använda sådana metoder och där man istället måste memorera varje alternativ (t.ex. stora delar av språken). Det finns också många områden där memorering är en stor hjälp i livet genom att man kan det direkt och inte behöver lägga kognitiva resurser på att räkna ut eller härleda det – t.ex. grundläggande aritmetik. När lärare säger att man inte behöver memorera saker märker jag att många elever tolkar det som att man inte måste öva eller träna för att lära sig något och då gör man dem tyvärr en björntjänst.

    • Tommy Lucassi, 26 november 2015

      Hej Jonas, och tack för din kommentar!
      Jag håller med dig om allt du skriver, båda punkterna. Det är just såna tankar och diskussioner kollegor behöver! Låt mig kommentera några saker.

      Meningen var inte att ge dem djupare förståelse för VARFÖR ljuset beter sig på det sättet. Meningen var att de skulle träna på att förutse HUR ljuset kommer bete sig. Därför valde jag att fokusera övningen enbart på det syftet. Hade syftet varit förståelse för ljusets egenskaper hade jag valt andra laborationer. Du kanske menar att mitt val av bakgrundsfakta var otillräckligt?

      Viss memorering behövs ibland, absolut, speciellt för att avlasta arbetsminnet vid kognitivt ansträngande moment. Därför skrev jag just det ordet, ibland, redan i ingressen, men kunde förstås varit tydligare med det. Nu tror jag inte att detta moment var ett sådant, eller?

      Att jag såhär aktivt väljer att slå ett slag för alternativ till memorering beror på att det redan är så lätt att välja den vägen till kunskap. Det är redan för vanligt att som enda metod be eleverna att gå hem och memorera sidor ur en bok. Det behöver knappast mer uppmuntran. Även elevernas repertoar av kunskapande är begränsad till att plugga in fakta. Jag som pedagog måste vara skickligare kunskapsguide än så. Det blir min uppgift att lära dem vad de måste memorera och vad de måste låta bli att memorera, och då erbjuda lämpligare metoder. Vilket jag tror vi är överens om.

      Mvh Tommy Lucassi

    • Tommy Lucassi, 30 november 2015

      En sak till som är viktig i sammanhanget är minnesforskning. Det jag vet om det är att man minns bäst det man tänkt på, och med tänkande menas hög kognitiv aktivitet. Därför gynnas även memorerandet av min övning gissar jag. Hur ser en effektiv tänkande övning för glosinlärning ut, och hur många elever tillämpar det hemma vid köksbordet en tisdagskväll?
      Mvh Tommy

  2. Pingback Pedagogik - davidase | Pearltrees

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.