Visar alla blogginlägg med kategorin:
Flipped classroom

Memorera v/s förståelse?

Jag trodde att jag haft tre perfekta lektioner. Två genomtänkta laborationer med genomgång emellan. Jag trodde att alla fattat allt, men när eleverna gjorde en uppgift efteråt såg jag att nästa alla gjort fel! Det här blogginlägget handlar om hur jag genom en snabb analys lyckades reparera det, och jag förklarar varför memorering av fakta ibland är dåligt.

Förr i tiden på mina lektioner fick eleverna testa praktiskt och sedan memorera som läxa eller prov. Den pedagogiken vill jag lämna bakom mig, då det inte är tillräckligt effektivt. Låt mig motivera det påståendet genom att berätta vad som hände i klassrummet.

Arbetsområdet var optik, och elverna skulle lära sig hur ljus bryts i olika konkava och konvexa linser. De hade gjort laborationer för att komma fram till resultat och slutsatser själva och jag hade gått igenom det med förklaringar och olika elevexempel. Sedan hade jag vikarie, och gjorde en uppgift med ett papper med många olika linser där jag ritat strålar som kom in mot olika linser och eleverna skulle rita hur ljuset bröts. När jag bläddrade igenom dessa papper efteråt upptäckte jag att alla utom tre hade gjort fel.

Det jag gjorde när jag upptäckte missuppfattningarna var att ta upp det med klassen. Jag var tydlig med att felet var mitt lektionsupplägg, och att vi nu skulle ha en reparationslektion. Eleverna fick tillbaka sina gamla papper, och de började genast förklara vad misstagen berodde på: ”men vi minns ju inte hur strålarna gick när vi labbade”. Då förstod jag att missarna berodde på att de inte hade fått någon förståelse för de fysikaliska principerna bakom fenomenet. De försökte bara använda sitt minne, alltså leta i minnet efter hur det såg ut när strålarna bröts i de olika linserna, och det räckte inte. Det hade inte heller hjälpt att slå upp i boken, för jag hade ritat många konstiga linser som inte finns i någon bok.

Jag kunde se två saker i deras misstag: vissa svarade bara på de frågor som hade exakt samma linser som vi använt på laborationerna, dessa elever använde troligtvis bara minnet. Andra hade rätt på hur strålarna bröts när de åkte in i linserna men fel när det åkte ut, så jag antar att de inte förstått att ljuset då bryts tvärt om då, för att ljuset har olika hastighet in olika medium. Därför beslutade jag att alla elever behövde träna på att förstå och tillämpa bara den ena förklaringsmodell jag tidigare introducerat: bilkrockmodellen*. Jag repeterade modellen på 10 minuter, både fysiken bakom samt hur man tillämpar den. Sen fick de göra om samma papper. Efter den lektionen kunde alla. ALLA. Nästa vecka ska jag testa dem igen för att se hur väl det fastnat i minnet också. Det blir det slutgiltiga beviset för att 40 minuters förståelse är bättre än timmar av memorering.

Här är en bild av en elevs papper före och efter reparationen.

elevex liten

Jag vill särskilt nämna några saker som underlättade processen.

Alla i klassrummet fick uppdraget att hjälpa varandra att använda modellen rätt. Vi körde alltså C3B4Me, fråga tre elever innan man frågar mig. Då kunde jag stanna extra länge vid vissa elever som hade svårt att tillämpa regeln. Då kunde jag upptäcka exakt vari varje elevs missförstånd låg, medan de jobbade, och korrigera dem direkt. Övriga elever var upptagna med att träna, förklara, fråga och visa varandra.

De som hade svårt att tillämpa regeln visade sig sakna viktig bakgrundsfakta som krävdes för att kunna tillämpa principerna: att ljusets hastighet är 300.000 km/s i luft och 200.000 km/s i glas, farten minskar alltså i glaset och ökar igen när det lämnar glaset. Utan den förståelsen kan man ju inte med bilmodellen avgöra vartåt det bryts. De sa mycket riktigt själva att de inte visste hur de skulle tillämpa modellen när ljuset åkte ut ur glaset. När jag klargjorde det, fick de använda bilmodellen igen medan jag tittade, och när de lyckades fick de varje gång se mig göra en fet glida-på-knäna-målgest r att förstärka de önskvärda prestationerna. Och för att jag på riktigt var jäkligt nöjd och glad.

image

Intressanta händelser: En elev jobbade inte utan satt med sin telefon. När jag sa till så gjorde hen det rätt på en minut, vilket förklarade det helt adekvata ointresset. Den avsaknaden av utmaning måste jag tänka på nästa gång. En annan elev sa första kvarten ”jag fattar ingenting!” vilket berodde på att hen var tionde sekund blev avbruten av kompisar som sa både störande och uppmuntrande saker, men ändå störde elevens koncentration så att hen fick börja om hela tiden. Då sa jag kom, vi sätter oss utanför en minut. Målgesten kom efter 45 sekunder. Efteråt sa jag såg du skillnaden? Du gick från jag fattar ingenting till självständig och kunnig på 45 sekunder. Så lätt kan du hjälpa dig själv i skolan. Hen förstod både problematiken och lösningen omedelbart.

Sammanfattning av processens framgång: Jag utgick från ett verkligt behov hos eleverna, pratade med dem om problemet och bestämde lektionsupplägg utifrån deras specifika behov (Hashtag Timperley). Jag fick information medan eleverna arbetade om deras individuella svårigheter (hashtag Hattie) och kunde anpassa lektionen efter det. Jag hade ämnesdidaktiska kunskaper och fungerande förklaringsmodeller (hashtag ingen aning). Jag aktiverade eleverna som lärresurs för varandra och gav dem effektiv feedback medan de jobbade (hashtag Wiliam).

Jag vill avsluta med mitt påstående om att det är ineffektivt att memorera en massa fakta, i detta fall konvexa och konkava linser, vilken riktning ljuset kommer ta i och ut ur en massa olika sorters linser, glasblock och andra genomskinsliga föremål, och ljusets hastighet i olika medier). Trots tre lektioner hade mina elever uppenbarligen problem. Det är istället mycket effektivare att träna på att tillämpa naturvetenskapliga modeller och lagar, i detta fall räcker det att minnas  två saker (en modell samt att ha koll på att ljusets hastighet ökar eller minskar, tex genom att titta i en tabell). Det gör dessutom att eleverna kan hantera alla tänkbara situationer självständigt. Alltså, memorera allt skulle ta många timmar, min variant tog en timme och är dessutom förmodligen mer beständigt. Av detta skäl är jag följaktligen emot den typ av läxor eller prov som bara innebär att memorera en massa fakta. Som ytterligare problematisering vill jag visa denna bild från en lärobok och ställa dig frågan: Vad uppmuntrar den till, att memorera ineffektivt eller att förstå på djupet?

image

mvh Tommy Lucassi

* Modellen går ut på att likna ljuset vid en bil som krockar snett in mot en vägg. Då kommer det ena hjulet, som träffar väggen först, bromsa upp och det andra fortsätta vilket ger bilen en vridning. När det går ut igen, från glas till luft, då ökar det hjulet som först kommer ut sin fart först, medan det andra är kvar i glaset och bromsas så att bilen vrids igen. Så får man riktningen för hur ljuset svänger av. En annan modell är att rita upp en normal mot glasytan, alltså vinkelrätt mot glasytan där strålen träffar, och tillämpa regeln att ljus bryts mot normalen när det går från tunnare till tätare medium, och från normalen när det går från tätare till tunnare medium. Så ritas strålarnas väg. Båda dessa förklaringsmodeller funkar alltid vid alla passager i alla vinklar för alla medium.

Formativt innehåll i min flipped classroom-lektion

Detta är en uppföljning av förra blogginlägget. Jag kommer avhandla följande begrepp: flipped classroom, effektiva flervalsfrågor samt bedömning av muntligt arbete. Tack till Maria och Daniel, som kommenterade mitt förra inlägg och gav mig tips som jag genast tog fasta på. Så här blev det.

Jag började med att göra en 9 minuter lång film om nervceller (gjord i Explain Everything på paddan) och lade upp den på Youtube. Den ersätter min genomgång på lektionstid, och sparade därmed in massor av tid som kan ägnas åt effektiva övningar (det kallas flipped classroom: istället för föreläsning en hel lektion och arbeta ensam med uppgifter hemma, får de se föreläsningen hemma, så jobbar vi tillsammans i klassrummet istället där jag kan vara aktiv).  De sista tre minuterna i filmen är instruktioner och frågor.

Här är filmen.

Arbetsgången på lektionerna

  1. Eleverna skriver en begreppslista med begrepp från filmen. (bläddrar i filmen på sin telefon)
  2. I grupper om tre: alla svarar på en flervalsfråga från filmen + motiverar för varandra.
  3. Alla spelar in sitt val och sin motivering på sin telefon.
  4. I helklass: drar namn för att höra några motiveringar.
  5. Lyssna på sin inspelade motivering och bedöma den, kryssa i matris.
  6. Helklassgenomgång om motiveringars kvalitet.
  7. Individuell feedback med förlag på förbättringar.
  8. Ny flervalsfråga, upprepa steg 2-7.
  9.  Jag dokumenterar elevernas kvalitet (fota deras ifyllda matris)

Jag har hunnit till steg 4. Resten redovisas i kommande bloginlägg.

 

Styrkan ligger i att

  • frågorna är utformade så att motiveringarna kräver att eleven a) tvingas TÄNKA snarare än minnas, b) tvingas välja ut adekvat fakta.
  • alla är aktiva och får formulera sina egna tankar.
  • frågorna lämpar sig för bedömning och feedback med tips på hur de kan utveckla sina motiveringar.

 

Frågorna

Vad är det man ser högst upp i bilden, ovanför nervcellen?

Bild: http://www.solunetti.fi/se/histologia/aksoni/

a) Dendrit

b)      Nerv

c)       Nervbunt

d)      Axon

e)      Går inte att veta

Vad är detta en del av?

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Nervsystemet-och-sinnesorganen/Hjarna-ryggmarg-och-nerver/?ar=True

a)      Sensorisk nerv

b)      Motorisk nerv

c)       Både sensorisk och motorisk nerv

d)      Går inte att veta

 

Nästa steg för mig att testa:

  • Eleverna gör en gemensam inspelning av hela samtalet de tre emellan, för att även kunna bedöma hur de för diskussionen framåt.
  • Eleverna får skriva sina val och motiveringar i youtube i filmens kommentarsfält, så att alla får se exempel på SKRIFTLIGA motiveringar.
  • Hitta appar där elever spelar in egna och bläddra bland andras kommentarer till min film i form av en ”talking head” uppe i hörnet, så att eleverna kan HÖRA varandras motiveringar. Kanske Voice thread eller appen Video in Video.
Ge mig gärna tips på hur ni gjort och appar ni använt för detta ändamål. Skriv i kommentarfältet nedan.

Elevreaktioner

”Du borde lära ut dina metoder till alla lärarna.”

”Detta sättet är mycket bättre. I vår klass är det några få som alltid pratar och resten vågar aldrig svara.” (Elev med stora kunskaper och är mest aktiv i klassrummet)

”Egentligen borde du få en applåd efter varje lektion.”

”Först trodde jag alternativ B, men så kollade jag fakta i boken, då ändrade jag mig till D.”

”Får man fuska och kolla i filmen…?”         Jag: ”Självklart!”     De ba: ”Va?!”

Rolig anekdot

När jag ska dra ett namn i helklassdiskussionen tycker jag att ett namn ser konstigt ut. När jag några namn senare drar en liknande lapp förstår jag att någon busat och stoppat in fem lappar med sin kompis namn. En elev erkänner. Min respons: ”Det var det finaste buset jag någonsin sett. Du vill ge din vän extra lärande, gud vad snäll gjort!”.

Ps. Tack till er som gav mig tips i kommentarerna till förra inlägget!

Hej då från Tommy Lucassi, @MatteTommy på twitter

 

Formativa frågor i Biologi – ett lektionsupplägg

Här kommer ett lektionsupplägg som  bygger på en av de fem nyckelstrategierna för formativ bedömning enligt Dylan Wiliam, den att skapa effektiva klassrumsdiskussioner som visar att elever förstår och lär sig. Ämnet är biologi, hjärnan och nervsystemet. Längst ner i inlägget hittar du lektionsupplägget både som wordfil och som pdf-fil. I slutet kommer en fråga till dig; jag behöver din hjälp att hitta ett bra sätt att bedöma och dokumentera muntliga prestationer formativt.

 

”If you answer all my questions correctly, then you are wasting your time.”

”If you´re not stuck, it´s not hard enough.”

”Never work harder than your students.”

”If children see misstakes in other childrens work, they are more likely to avoid those misstakes.” (Forskning har visat att barn som lärt sig språk av träningsrobotar som gör fel ibland, lär sig mer än från robotar som aldrig gör fel. )

(Dylan Wiliam från en workshop i våras)

 

Så här tänker jag börja årets första lektion:

REGLER!

  • Alla har samma rätt till lärande och tänkande. Ta inte ordet från någon annan. Stör inte någons tänkande.
  • Alla har samma rätt till lärande och tänkande. Alla har rätt att svara fel och tänka om.
  • ”vet inte” = du får vänta ett tag, jag hjälper dig att svara lite senare
  • No hands up – jag lottar vem som svarar. Annars är det alltid samma personer som får det bästa lärandet.
  • Vi stöttar och hjälper varandra att lära.

Det finns massor av argument för att få fler elever att delta i klassrumsdiskussioner. Det finns massor av forskning som visar hur effektiva klassrumsdiskussioner är för inlärningen.

För dem som deltar.

Ingen lärare kan fördela ordet i klassrummet helt slumpmässigt, det blir alltid någon individ eller grupp av individer som får fler frågor, och därmed bättre undervisning. Vissa elever är bättre på att begära ordet, och de som aldrig begär eller aldrig får ordet fråntas sin rätt till effektiv inlärning. Det är djupt odemokratiskt och orättvist.

Man kan inte förvänta sig att barn och ungdomar självmant berättar att de inte förstår. De behöver hjälp med det, på ett enkelt och avdramatiserat sätt.

”No hands up” är en enkel utgångspunkt. I kombination med andra tekniker för att engagera fler elever, erhålls hög kvalitet med liten insats av läraren. Till exempel om en elev säger ”jag vet inte” säger du att du återkommer om en stund, och låter några andra elever svara. Sedan återkommer du och säger tex ”vilket av dina kompisars svar gillar du bäst och varför?” eller ”återge vad hen just sa” eller en 50/50-chans ”finns det något svar som sagts som du tror är fel?” eller min favorit ”om du hade vetat, vad hade du svarat då?”

Följande lektionsupplägg bygger på klassrumsdiskussioner. Jag har tagit fram ett antal frågor som underlag för diskussionen. Frågorna är stora och tankekrävande, samt har fem svarsalternativ att välja bland. Alla elever ska välja ett av alternativen, och eleverna får motivera sitt val. Jag drar slumpmässigt namnen som ska svara. Givetvis får man räcka upp handen om man har en fråga.

I början av lektionen får varje elev ett kit med olika lappar: fem stycken märkta med bokstäverna A-E för att visa svarsalternativ, samt ett kort som är rött på ena sidan och grönt på andra. Det lägger eleven framför sig med gröna sidan upp, och när de känner att de inte hänger med vänder de upp den röda sidan, så att jag kan se hur de hänger med. Få elever vågar säga att de inte förstår, och detta är en beprövad teknik för att få fler att meddela sig.

När jag visat frågan och svarsalternativen visar eleven vilket alternativ de valt genom att hålla upp en lapp med valt alternativ A-E. Jag får då en första signal om hur mycket klassen kan. Sedan fördelar jag frågan genom att dra namn, och de får motivera sitt val. Många får svara, och jag dröjer med att avslöja svaret tills diskussionen är över och MÅNGA har yttrat sig.  Så fortsätter lektionen, ett nytt kort expriment följt av en eller flera frågor. Lektionen avslutas med en Exit Question, en kort fråga som eleverna besvarar på en lapp och ger till mig när de går ut. Då får jag se hur många som faktiskt lärt sig, och kan anpassa nästa lektion efter det.

Slutligen behöver jag er hjälp med en sak. Jag är osäker på hur jag ska göra med bedömningen av deras muntliga resonemang och motiveringar. Jag har en matris, men hur ska eleverna fylla i den? Ska de bedöma sig själva enskilt? Ska de bedöma varandra parvis eller i grupp med t.ex. ”two stars one wish”? Kommer de minnas vad kompisen sagt? Ge mig dina förslag genom att kommentera i strängen här nedan, så får både jag och andra läsare era tips. Tusen tack på förhand!

Lektionen som wordfil: Intro Bi åk 9 v.34

Lektionen som pdf-fil: Intro Bi åk 9 v.34 pdf

Ajö. Tommy (@MatteTommy på twitter)