Visar alla blogginlägg med kategorin:
Okategoriserade

Lektionsupplägg: träna före bedömning biologi

Om eleverna ska bedömas på något, måste de få en rimlig chans att öva på det.

En aspekt som ska bedömas i NO är om eleven har kunskap om biologiska sammanhang och visar det genom att ge exempel på och beskriva/förklara och visa på samband inom dessa/förklara och visa på samband inom dessa och något generellt drag.

Tror du att eleverna vet vad ett biologiskt sammanhang är? Eller sambanden inom dem? Vet de ens vad ett samband är? Hur går man tillväga när man ska upptäcka ett samband? Och en fråga för oss pedagoger: hur konstuerar vi en lektion där detta ska tränas? Om vi bedömer denna aspekt, utan att räta ut dessa frågetecken, då kommer vi få många frågor av eleverna. Varför fick jag bara E här? Vad ska jag göra för att höja mig?

Det slog mig första gången jag skulle bedöma detta, att eleverna aldrig fått öva upp denna förmåga. Då är det inte schysst att plötsligt bedöma det.  Därför skapade jag en träningsmodell för just denna aspekt. Den bygger på en språklig analys av en text för att upptäcka begrepp, sammanhang och samband. Så här gjorde jag.

 

Eleverna behövde tre saker: ett anteckningsblock, biologiboken och ett gem. Gemet, sa jag till eleverna, är er bästa vän i jakten på samband. Snart visar jag varför. Uppgiften bestod i att läsa och analysera ett uppslag i boken som handlade om KROPPENS IMMUNFÖRSVAR.

Steg 1

Vi öppnade det uppslag i boken som vi skulle läsa. Sen slog vi upp en annan sida som sammanfattade kapitlet (brukar finnas i slutet av varje kapitel i läroböckerna). Den sidan visade våra SAMMANHANG. Gemet satte vi mellan dessa sidor, så att det lätt gick att bläddra mellan dem.

 

Steg 2

I anteckningsboken slog de upp ett tomt uppslag. På vänstra sidan skrevs rubriken ORDLISTA, och på högra skrev vi rubriken SAMBAND.

Steg 3

Vi började med att ringa in alla stycken som fanns på uppslaget. Det första stycket skulle jag leda analysen, sen fick eleverna självständigt träna på de resterande åtta styckena.

bild stycken immun 3Bild ur Spektrum Biologi, Liber

 

Steg 4

Med namnlappar drog jag första eleven, som fick välja ett biologiskt begrepp ur första stycket, säga en förklaring, och alla skrev upp det i sin ordlista med tillhörande förklaring. Sen drog jag nästa elev och så vidare. Vi hittade sex begrepp.

Mikroorganismer= mycket små organismer, tex virus och bakterier.

Immunförsvar = kroppens försvar mot oönskade mikroorganismer

osv.

 

Steg 5

Då blev det dags för SAMBAND. Så nu behövdes gemet. Vi bläddrade fram och läste snabbt igenom vilka SAMMANHANG som var tänkbara att koppla ihop med immunförsvaret: andningen, matspjälkningen, cirkulationsorganen osv.

bild sammanhang immun 2Bild ur Spektrum Biologi, Liber

 

Steg 6

Sedan fick eleverna en BÖRJA, en mall som såg ut såhär:

Stycke 1: det finns ett samband mellan ________ och ______, eftersom _________ .

 

Jag läste jag stycket högt igen, och uppmanade eleverna att lyssna efter ord som ledde oss in på sammanhangen.

 

Jag drog en namnlapp, och första eleven hittade inget samband. Då påminde jag om vår metod, gemet. Alla vände fram sidan med sammanhangen, och sedan tillbaka till texten. Jag frågade om något ord från texten också fanns med bland sammanhangen. Plötsligt säger eleven SKELETTET!

 

Yes! Gåshud. Motiveringen står i stycket, så vi skrev tillsammans:

 

Stycke 1: Det finns ett samband mellan immunförsvaret och skelettet, eftersom de vita blodkropparna bildas i benmärgen, som finns i skelettet.

Vi hittade ett till: mellan immunförsvaret och blodet, eftersom blodet transporterar vita blodkroppar.

 

Steg 7

Nu fick eleverna själva upprepa proceduren med resterande åtta stycken.

 

Notera att vi inte bedömde något i denna uppgift. Därför lades ingen tid på att analysera kvaliteten på svaren. Det är bara ren och skär träning i att hitta begrepp och samband. Det är viktigt för eleverna att få höra det innan de börjar jobba, att allt inte bedöms.

 

 

Med denna lektion tränar eleverna flera saker:

  • En teknik för att ta till sig tunga faktatexter.
  • Att hitta och lära sig begrepp.
  • Att samla begrepp som man kan använda i senare textproduktion.
  • Hur man hittar samband.
  • Hur man förklarar och motiverar.
  • Och säkerligen en massa fler goa grejer.

 

Det fina med övningen är att den kan appliceras på valfri text i valfritt ämne, även om man inte ska bedöma hur eleverna ska se samband. Och det är särskilt välbehövligt för alla de elever som av någon anledning har svårigheter med läsning.

 

Tack. Hej.

Tommy Lucassi, @MatteTommy på Twitter

 

Vad betyder ”För diskussionerna framåt”?

Mina elever och jag har precis lärt oss hur man ska föra diskussioner framåt och fördjupa och bredda dem, vilket är en av bedömningsaspekterna i NO-ämnena. Det finns inget stödmaterial för bedömning i NO-ämnena, och ingen jag frågat har kunnat besvara frågan. Därför fick vi ta tag i saken själva, mina elever och jag. De fick först se en genomgång jag la upp på youtube, sedan förbereda egna svar på två frågor individuellt, därpå diskutera sina svar i par, spela in diskussionen och analysera kvaliteten på diskussionerna. Tillsammans formulerade vi några “börjor” som visar hur man kan agera i samtalet, alltså hur man ska bemöta andras ställningstaganden. Istället för att bara säga “ja, det verkar stämma”, “det tror jag med” eller “jag tror så här…” kan eleven säga:

“När du säger… vad menar du då?”

“Jag håller med dig / inte med dig, därför att…”

“Kan du förtydliga…?

Diskuterar eleven på detta sätt i stället, så säger kriterierna att de höjt kvaliten från E till C-nivå.

Det fantastiska med detta är att 1. de som inte förstått kan ändå bidra och på köpet får en förklaring och 2. de som har förstått får förbättra sina formuleringar ytterligare och visa ännu mer kunskap. (Detta exemplifierar varför heterogena grupper är en förutsättning för det bästa lärandet.)

Det som fått epitetet kvalitetsnivå A kan exemplifieras med följande börjor:

“Du sa såhär… Menar du alltså att…?”

“Menar du att… eftersom…Stämmer det?”

“Om det är så, skulle det i så fall leda till att…?”

Allt detta kräver att man lyssnar på varandra. Och att man tar in och tänker på det som kamraterna säger och drar en slutsats. Och att man slutligen formulerar sina egna tankar.

Jag vill särskilt nämna ett synnerligen välformulerat tips från en av eleverna i årskurs 7: ”säg DU istället för JAG, tex DU tycker alltså att… istället för JAG tycker att…”. Briljant.

Omedelbart efter att vi formulerat börjorna gör vi om processen, med två nya frågor, så att de får testa det medan det är färskt. Nya frågor, nya diskussioner, nya analyser och självbedömningar. Då kan de konstatera att de utvecklat sina diskussioner och verkligen för varandra framåt.

Aha-upplevelse gällande mig själv:

Jag tillämpar ofta NO HANDS UP. Det är en teknik som används när man ställer frågor till en klass, så fördelas ordet till flera i klassrummet genom att slumpmässigt dra namnlappar och ställa lämpliga följdfrågor. Hittills har jag alltid bekräftat elevernas svar med fraser som “Tack, det var intressant” eller “ja, det stämmer”. Hm… vilken kvalitet var det nu igen?

Tack vare att jag tillsammans med eleverna kommit fram till ovanstående börjor, har även jag lärt mig hur jag ska agera och föra diskussionen vidare i klassrummet. Numera på C- och A-nivå.

Vill du veta var jag hittade stöd för vår tolkning av kunskapskraven i NO? Skolverkets stödmaterial i svenska (!) “Språket på väg”.

Tack för idag.

//Tommy

Nu vill jag bara ha tråkigt ett tag

Det här året har jag gjort några riktigt bra saker. Men jag har gjort en del misslyckade saker också, som jag inte skrivit om i min blogg.

Nu är det jullov, och jag vill jag inte vara kreativ en dag till. Inte heller vara innovativ, nytänkande, eller utveckla något. Inte heller vill jag känna dåligt samvete för att undervisningen inte alltid blev optimal och kanske inte hade så stor effekt på elevernas inlärning som jag hoppats.

Nu vill bara ha tråkigt ett tag.

Gå långpromenader genom industriområden.

Cykla på landsväg mellan orter.

Meta utan mask.

Hugga ved.

 

Stå.

 

 

Jag hoppas verkligen att du får en skön julledighet. Det ska jag ha. Det har vi förtjänat.

 

Mvh Tommy Lucassi

Formativt för politiker och lärare

Jag har ingen prestige när det gäller rätt eller fel. Jag blir gärna överbevisad, för då har jag ju blivit lite kunnigare. Jag menar detta på riktigt. Men om jag råkar ha rätt, då önskar jag samma neutrala bemötande tillbaka.

I en debattartikel i DN den 14 februari använder Tomas Tobé och Anders Borg begreppet ”kunskapsutveckling” och använder det i resonemanget ”betyg är viktigt för kunskapsutvecklingen” och slutsatsen ”införa betyg från årskurs 3”. Jag säger inte ännu om de har rätt eller fel. Jag undrar först hur de använder begreppet, och även hur de underbygger sitt resonemang med fakta (IFOUs rapport 2010:8).

Låt oss pausa ett slag för att dra en parallell till skolan. Jag har bloggat om hur man kan utveckla elevernas begreppsförmåga och resonemangsförmåga. Jag möter varje dag massor av rätt och fel. I en kunskapsorganisation finns inget utrymme för prestige, då skulle få våga lära sig något. När jag upptäcker brister i elevernas texter, tex begreppsanvändning eller slutsatser i en labrapport i fysik, säger jag inte ”det där var fel, gör så här för det är rätt”. Jag använder istället det neutralare ”kan du förklara vad du menade med…” och det ofta tillhörande ”hur vet du att det stämmer, vilken fakta grundar du det på?”. Då kommer eleven antingen

a)      Förklara vad den menade, och visa hur hens fakta underbygger slutsatsen. Då kan jag säga: ”Aha! Nu förstår jag. Om du skriver det du just sa, så kommer din text bli strålande. Lägg till fakta du hittat.”

b)      Eleven kommer själv upptäcka bristen och säga ”Aha! Nu förstår jag, jag skrev ju så här, det var ju lite tokigt. Då säger jag ”jag hör att du är grym på detta, jag lämnar dig en stund så återkommer jag och läser igen.”

c)       Vi upptäcker båda att vi vet för lite om begreppet i fråga. Vi konstaterar att vi inte kan dra en slutsats för vi saknar kunskaper i området. Antingen läser vi in oss på ämnet eller så släpper vi slutsatsen helt och börjar om.

Detta är mycket vanliga scenarion. Det är också känsloneutrala och konstruktiva scenarion. De inträffar flera gånger per lektion när jag jobbar formativt med feedback. A och b är vanligast, för oftast hör en annan elev i klassen vad vi pratar om och hjälper oss. Jag älskar när det händer, då upptäcker eleverna att de är en resurs för varandra och att vi lyssnar och respekterar varandra. Vi vuxna måste alltid föregå med gott exempel i detta avseende.

Jag ställer alltså samma typ av fråga till Tomas Tobé. Jag vill verkligen inte vara dryg och låta påskina att jag är hans lärare, utan jag ställer frågan för att hans regeringspartis beslut handlar om och påverkar min profession. Därför frågar jag hur de använder begreppet ”kunskapsutveckling” och hur de drar sin slutsats om tidigare betyg utifrån den rapport de hänvisar till. Det skulle kunna mynna i antingen

a)      Han förklarar vad han menar och hur hans fakta underbygger slutsatsen. Då kan jag säga ”Aha, nu förstår jag vad du menar. Skriv det du just sa, så blir ditt budskap till svenska folket och alla lärare strålande.”

b)      Moderaterna kommer själva upptäcka bristen och säga ”Aha, nu förstår jag, det jag skrev var lite tokigt. Då säger jag ”Ni är grymma, moderaterna, jag lämnar er en stund så återkommer ni”.

c)       Vi upptäcker båda att det finns för lite forskning på området. Vi konstaterar båda att vi inte kan dra en slutsats. Moderaterna finansierar en oberoende forskargrupp som forskar i frågan. Eller så släpper vi slutsatsen helt och börjar om.

Vilket av dem det blir, spelar ingen som helst roll för mig. Bara vi inte i förväg har bestämt vilket som är det rätta. Bara vi har samma prestigelösa strävan efter de rätta kunskaperna och de rätta slutsatserna.

Mvh Tommy Lucassi, @MatteTommy på twitter

Istället för läxa: här är övningarna!

Här kommer övningarna som utlovades i gårdagens blogginlägg. Det är ett word-dokument som du får redigera och använda som du vill. Det är alltså en metod för att jobba med gångertabellträning på lektionerna istället för som läxa, som jag anser inte fyller sitt syfte. Argumentet för det, som är mycket viktigt, läser du om i det tidigare inlägget.

Klicka här: Gångertabellen på 5 veckor

 

Tillägg 13 dec: pdf:er

Håll tillgodo!

Två minuter ansiktstid

Jag har gett mig 17 på att jag ska hinna bedöma alla elever i en klass på en lektion. Alla ska få feedback om vad de kan, vad som är nästa mål samt hur de ska träna för att nå dit. Lyckas jag med det, och om jag samtidigt lyckas dokumentera varje elev, kan jag slopa proven helt.

Jag har cirka 23 elever åt gången på lektioner som är 60 minuter. I verkligheten blir det två minuter per elev på en lektion. Det får inte ta längre tid, jag har provat det, och det tog två veckor innan alla fått hjälp en gång var. Så vad hinner man prata om på två minuter? Det ska jag berätta för dig. Men låt mig först stanna upp vid den händelse som startade allt.

Det hände sig på den tiden, att en typisk mattelektion innehöll räkning i matteboken. Händerna viftade i luften och svetten formade små, små pärlor i min panna. En kollega observerade min lektion och undrade om de elever som aldrig räckte upp handen. Jag tänkte mig in i deras situation och fick ytterligare svettningar.

Denna episod rymmer så många felperspektiv. Eleven som beroende av min hjälp. De som ropar mest får hjälp. Ineffektivitet. Stress. Tyst, enskild räkning. Elever som inte får en endaste stund med sin lärare. Jag som trodde jag var rättvis.

Jag började använda uttrycket ansiktstid. Alla elever har rätt till ansiktstid med mig. Ingen ska behöva räcka upp handen för att få stöd av en pedagog.Ingen kan heller välja bort den stunden, för jag ska se alla. Uttrycket använder jag även som argument till elever som medelst tröjdragning försöker få mig för sig själv. Då säger jag: ”Alla har rätt till sin ansiktstid med mig”. Det köper alla direkt.

Två minuter per elev är inte lång tid. Men tid är relativt. Håll andan och det är en evighet. I en karusell har det knappt hänt. Alltså bortser jag från tiden och tänker istället: med vilket innehåll vill jag fylla en elevs ansiktstid just denna lektion? Vad vill jag ha sagt i det mötet?

Jag är lärare, alltså ska jag fylla dessa två minuter med kloka råd som eleven kan ha nytta av i sitt lärande, samtidigt som jag minskar deras beroende av mig. Det finns en term för det. Det kallas formativ bedömning. (För mig är formativ bedömning att ge individuella, adekvata och ämnesspecifika tips till en elev, så att eleven förstår vad hen behöver ägna kommande lektioner åt. Inte kommande termin. Utan kommande lektioner. Varje ansiktstid slutar med samma meningsutbyte: ”Alltså: Vad ska du göra nu?” ”Jag ska göra det här och det här.” ”Bra, var så god att börja.”)

I samma sekund som jag bestämde mig för att jag skulle fylla ansiktstiden med formativ bedömning, fick jag fyra nya beslut att ta ställning till: Hur ska jag veta vad varje elev ska få för tips? Hur ska jag hinna förmedla det på två minuter? Hur ska eleven ta till sig det jag pratar om på två minuter? Hur ska vi komma ihåg vad vi pratat om?

Ansiktstid en och en kan man inte ha jämt, det behövs annat också. Men när det sker, ska det ske genomtänkt, systematiskt, konkret och vara givande för eleven. Det kräver en del förberedelser, ämneskunskaper och metodik. Men dessa tänker jag inte berätta om nu, för nu ska jag ta mig en kopp kaffe.

Bedömning i praktiken

Jag har rättat matteprov i 15 år. Varenda gång jag gjort det, har jag känt samma sak: mycket jobb för liten nytta. Efterarbetet, t.ex. att repetera de bitar som saknas eller att dra lärdomar av misstag, får låg prioritet när nästa kapitel drar igång. Och den stress som många känner före och under ett prov påverkar själva resultatet negativt.

Parallellt med denna vånda har jag i några år haft utvecklingsområdet att utveckla en praktiskt metodik för formativ bedömning. När det började falla på plats, märkte jag att proven behövdes allt mindre. Vi, alltså jag och eleven, visste redan före provet vad hen kunde. När jag frågade eleverna om de kunde tänka sig att slopa proven helt, tänkte de i en sekund och beslutet var taget.

Nu ställs höga krav på mig att hålla reda på vad de kan. Men först måste jag locka fram kunskaperna som jag ska dokumentera. Därför ställer jag krav på dem att ge mig all information de bär på. Det är ju de som har den. De måste börja dokumentera sin utveckling.

Just nu kämpar jag med den dokumentationen. Jag började för två år sedan med ett abnormt exceldokument. Nu är jag nere på ett nätt A4 som ska rymma både det centrala innehållet de behärskar och kunskapsnivån. Jag är mitt uppe i en bedömningsfas, och när den är klar och blanketten är ifylld ska jag testa ett nytt sätt: jag ska helt sonika gå runt och fota deras blanketter, en efter en. Fotot hamnar automatiskt i min Dropbox. Voila!

Vi börjar där. Sen ser vi var vi hamnar.

Tommy Lucassi