Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
bedömning

Formativt innehåll i min flipped classroom-lektion

Detta är en uppföljning av förra blogginlägget. Jag kommer avhandla följande begrepp: flipped classroom, effektiva flervalsfrågor samt bedömning av muntligt arbete. Tack till Maria och Daniel, som kommenterade mitt förra inlägg och gav mig tips som jag genast tog fasta på. Så här blev det.

Jag började med att göra en 9 minuter lång film om nervceller (gjord i Explain Everything på paddan) och lade upp den på Youtube. Den ersätter min genomgång på lektionstid, och sparade därmed in massor av tid som kan ägnas åt effektiva övningar (det kallas flipped classroom: istället för föreläsning en hel lektion och arbeta ensam med uppgifter hemma, får de se föreläsningen hemma, så jobbar vi tillsammans i klassrummet istället där jag kan vara aktiv).  De sista tre minuterna i filmen är instruktioner och frågor.

Här är filmen.

Arbetsgången på lektionerna

  1. Eleverna skriver en begreppslista med begrepp från filmen. (bläddrar i filmen på sin telefon)
  2. I grupper om tre: alla svarar på en flervalsfråga från filmen + motiverar för varandra.
  3. Alla spelar in sitt val och sin motivering på sin telefon.
  4. I helklass: drar namn för att höra några motiveringar.
  5. Lyssna på sin inspelade motivering och bedöma den, kryssa i matris.
  6. Helklassgenomgång om motiveringars kvalitet.
  7. Individuell feedback med förlag på förbättringar.
  8. Ny flervalsfråga, upprepa steg 2-7.
  9.  Jag dokumenterar elevernas kvalitet (fota deras ifyllda matris)

Jag har hunnit till steg 4. Resten redovisas i kommande bloginlägg.

 

Styrkan ligger i att

  • frågorna är utformade så att motiveringarna kräver att eleven a) tvingas TÄNKA snarare än minnas, b) tvingas välja ut adekvat fakta.
  • alla är aktiva och får formulera sina egna tankar.
  • frågorna lämpar sig för bedömning och feedback med tips på hur de kan utveckla sina motiveringar.

 

Frågorna

Vad är det man ser högst upp i bilden, ovanför nervcellen?

Bild: http://www.solunetti.fi/se/histologia/aksoni/

a) Dendrit

b)      Nerv

c)       Nervbunt

d)      Axon

e)      Går inte att veta

Vad är detta en del av?

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Nervsystemet-och-sinnesorganen/Hjarna-ryggmarg-och-nerver/?ar=True

a)      Sensorisk nerv

b)      Motorisk nerv

c)       Både sensorisk och motorisk nerv

d)      Går inte att veta

 

Nästa steg för mig att testa:

  • Eleverna gör en gemensam inspelning av hela samtalet de tre emellan, för att även kunna bedöma hur de för diskussionen framåt.
  • Eleverna får skriva sina val och motiveringar i youtube i filmens kommentarsfält, så att alla får se exempel på SKRIFTLIGA motiveringar.
  • Hitta appar där elever spelar in egna och bläddra bland andras kommentarer till min film i form av en ”talking head” uppe i hörnet, så att eleverna kan HÖRA varandras motiveringar. Kanske Voice thread eller appen Video in Video.
Ge mig gärna tips på hur ni gjort och appar ni använt för detta ändamål. Skriv i kommentarfältet nedan.

Elevreaktioner

”Du borde lära ut dina metoder till alla lärarna.”

”Detta sättet är mycket bättre. I vår klass är det några få som alltid pratar och resten vågar aldrig svara.” (Elev med stora kunskaper och är mest aktiv i klassrummet)

”Egentligen borde du få en applåd efter varje lektion.”

”Först trodde jag alternativ B, men så kollade jag fakta i boken, då ändrade jag mig till D.”

”Får man fuska och kolla i filmen…?”         Jag: ”Självklart!”     De ba: ”Va?!”

Rolig anekdot

När jag ska dra ett namn i helklassdiskussionen tycker jag att ett namn ser konstigt ut. När jag några namn senare drar en liknande lapp förstår jag att någon busat och stoppat in fem lappar med sin kompis namn. En elev erkänner. Min respons: ”Det var det finaste buset jag någonsin sett. Du vill ge din vän extra lärande, gud vad snäll gjort!”.

Ps. Tack till er som gav mig tips i kommentarerna till förra inlägget!

Hej då från Tommy Lucassi, @MatteTommy på twitter

 

Omsätta bedömning till omdömen – på 45 minuter per klass.

Jag ska nu beskriva en metod jag använde för att föra över min dokumentation till skriftliga omdömen i skolwebben. Målet är att spara tid, i ett tidskrävande och ganska tråkigt arbete. Det går ut på att förbereda sig på ett särskilt sätt som gör ifyllnaden blixtsnabb. Med hjälp av metoden slog jag nytt rekord: 24 elever på 45 minuter. Noggrant genomfört, nota bene.

Metoden beskriver inte hur du samlar in underlag eller bedömer, men det gör mina övriga blogginlägg.

 

Jag börjar förberedelserna med att skriva ett dokument, cirka en sida. Det har jag öppet samtidigt som skolwebben. I dokumentet finns

  1. de aspekter som min bedömning avser (”detta kan du utveckla”)
  2. tips för att höja sig från E till C och för att höja sig från C till A. (”så här kan du göra”)
  3. en översiktslista med ett antal minimatriser med kryss.

Alla elever som har samma kryssbild skrivs efter varandra bredvid respektive minimatris. Alla i samma grupp får samma text i omdömet, eftersom de visat samma kvaliteter. De texterna kopierar jag alltså från dokumentet och klistrar in i skolwebbens fritextfält. 

Nu börjar jag med att fylla i en elevs omdöme, och sedan använder jag skolwebbens kopieringsfunktion i form av den knapp som finns direkt under fritextrutorna. Den gör att en elevs text kopieras in i valfria elevers rutor med några få knapptryckningar.

 

Så här såg dokumentet ut för en klass i åttan i fysik. (se hellre bifogade filer nedan, bloggverktyget gillar inte mina matriser…). Där bedömdes tre aspekter ur förmågan att utföra undersökningar. som ni ser har jag tolkat kunskapskraven, så att eleverna förstår.

 

Detta kan du utveckla:

Att använda utrustning: så att den hjälper dig att dra slutsatser, det du faktiskt ska förklara.

Att skriva slutsatser: så att de innehåller rätt begrepp och teorier. En slutsats gäller inte bara det du testat och sett, utan gäller i flera andra sammanhang.

Att utveckla din dokumentation: hur du ritar bilder.

 

Framåtsyftande tips: Från E -> C

Utrustning: Du ska först tänka efter VAD du vill förklara. Då kan du ställa upp utrustningen så att den VISAR det du vill förklara.

Slutsatser: Använd en mall för hur du ska formulera dina meningar. Typ ”detta gäller för alla såna här” eller ”detta gäller för den här. Då måste det vara såhär för alla andra, eftersom…”. Du måste alltså tänka igenom vilken fakta som skulle kunna passa i meningen.

Rita bilder: När du ritar bilder ska du inte rita det du tycker verkar bra, utan ta reda på vilken fakta som behöver vara med i din bild. Sen ritar du bilden (sakliga fakta istället för egna åsikter).

 

Framåtsyftande tips: Från C -> A

Utrustning: Du ska först tänka ut vilka begrepp du kommer vilja rita in i dina bilder. Exempel: Du ska förklara brytning. Du vet att t.ex. begreppet ”normalen” ska visas i slutsatsens bilder. Då ska du från början tänka ut hur utrustningen ska ställas upp för att visa brytningen vid normalen.

Slutsatser: Dina slutsatser ska bevisas med fakta. Då måste du först veta vilken fakta du behöver. Skriv en lista på den fakta som gäller, och använd det i dina förklaringar.

Rita bilder: När du ritar bilder kan du rita av utrustningen, MEN OCKSÅ rita in de begrepp och fakta som du ska förklara. Exempel: rita in och använda ”normalen” när du ritar hur ljuset bryts i en lins.

 

 

Översiktslista

Översikten i slutet visar mig vilka elever som får samma omdömen, samt ger mig en bild av klassens kunskaper generellt. Det kan vara användbart för planering av nästa område. Dessutom ser man i översikten kvalitetens fördelning bland eleverna, ju högre upp eleven är, desto högre kvalitet, samt ju längre till höger matrisen är desto vanligare kvaliteter. (detta syns inte så bra i wordpress, men desto bättre i denna bilaga: wordfil Omdömen fraser och minimatriser, eller som pdf Omdömen fraser och minimatriser pdf.)

Slutligen vill jag tillägga att omdömen kan vara mycket mer än texterna ovan. De säger till exempel inget om den sociala utvecklingen. Det är endast en beskrivning av kunskapskraven. Dessutom finns det ofta något extra att skriva om särskilda elever, vilket jag i de fallen lade till i fritextfältet. Men mitt grovjobb underlättades avsevärt.

 

Mvh Tommy Lucassi, @MatteTommy på twitter

Ett formativt upplägg för teknik årskurs 9

Undervisning handlar om att förbättra sina prestationer. Vår pedagogik ska innehålla bästa möjliga metoderna för att de ska lyckas med det. En metod är feedback genom självbedömning och bedömningsträning.

Eleverna får två uppgifter. Efter den första görs en självbedömning, som mynnar i vad de kan förbättra i sin text, och hur de ska förbättra den. Jag hjälper eleverna med den bedömningen, det tar en lektion eller två. När de vet hur, får de en andra skrivuppgift, snarlik den första. Då får de genast testa att förbättra sin prestation. Den ska vara så lik att lärdomarna från första verkligen går att tillämpa.

Skifta fokus från långt till kort perspektiv: eleven ska förbättra sin prestation från en uppgift till nästa med guidning av bedömning och feedback. Det långa perpektivet är oanvändbart, ingen kan en tisdag i november hålla i huvudet vad man skulle förbättra för att höja sitt D till ett C.

Mitt i arbetet med den andra texten, när de fått svettas lite, gör man en paus för att bygga en väggmatris. Det görs på samma sätt som jag bloggat om tidigare i matte och fysik. Eleverna sitter i grupper om fyra och tillverkar tre varianter av ett argument; en på vardera nivån E, C och A. Dessa sätts upp på väggen i en matris uppdelad i tre nivåer, E, C och A. Nu har eleverna hjälpts åt att analysera den goda argumentationstekniken, deras händer har själva skrivit dem och satt upp dem på rätt ställe i en matris. Dit kan eleverna sedan återvända för stöd och tips, när de nu fortsätter med sin skrivuppgift.

Skifte i fokus från person till prestation: tipsen handlar inte hur de ska vara utan vad de ska göra för att förbättra sig. Även om en elev är ”pratig” och ”störande” är det effektivast att säga: har du tagit fram den där faktan än som stödjer ditt fina argument? Då ger man eleven en konfliktfri reträttväg utan att hen behöver tappa ansiktet.

I denna uppgift bedömdes endast två aspekter av en enda förmåga i kunskapskraven, nämligen förmågan att värdera teknikens konsekvenser. De två aspekter som bedömdes i uppgiften var hur djupa kunskaperna i resonemangen är;

E: basala kunskaper. C: något djupare kunskaper. A: djupa kunskaper,

och hur underbyggda resonemangen är;

E: nämner konsekvenser. C: konsekvenser+argument. A: konsekvenser+argument+underbyggt med relevant fakta.

Om de exempelvis resonerar om mobiltelefonens konsekvenser, är det inte så djup kunskap att nämna att man kan prata i telefon var man än är, det är förvisso sant, men basalt. De behöver fördjupa kunskapsnivån de resonerar om. Om de påstår att vi pratar mer i telefon nu än förr, kräver vi förstås att få se bevis att det verkligen var så. Leta fakta som underbygger argumentet.

Här är uppgift 1+2: Teknikuppift konsekvenser 1 och 2

Här är instruktionen till väggmatrislektionen: Väggmatrislektion Tk 9 pdf

Här är dokumentationsblanketten inkl. matris: Blankett för självbedömning tk åk 9 pdf

Foton från mina elevers väggmatris publiceras här en vecka efter sportlovet.

 

PS. Det är viktigt att lära framtidens samhällsmedborgare att argumentera. Detta är viktigt oavsett om de ska bli lärare, rörmokare, försäljare, journalister eller politiker. De ska tänka sig för vad de påstår. Vi vill att de ska skilja på fakta och tyckande, på åsiktsfrågor och kunskapsfrågor. Dessa får inte förväxlas och de måste kunna hantera dem båda.

Vi måste odla en vana där vi får lov att fråga: hur vet du att det är så? och man vet att man kan få svar. Eller så svarar man inte utan ber att få återkomma när man satt sig in i hur saker och ting verkligen föreligger. Det är fräscht.

Vi måste leva som vi lär. En gång frågade jag eleverna hur de kunde lita så blint på att min undervisningsmetod utan prov verkligen främjar lärandet. Då svarar en elev: du sa första lektionen att forskningsrapporten ligger på ditt skrivbord!

 

I rest my case!

 

Tommy Lucassi

 

 

Professionell dokumentation – utan att skriva en bokstav

Sedan jag bytte skola i januari undervisar jag även i NO och teknik. Jag har aldrig tidigare jobbat formativt i dessa ämnen, men nu ska jag göra det direkt med mina nya elever. Det är spännande, speciellt som jag ofta fått höra den ogrundade åsikten att det är lättare att jobba formativt i matematik än i andra ämnen. Nu kan jag visa att det inte stämmer.

Jag ska beskriva mitt första arbetsområde, fysik i årskurs 8. Det är uppbyggt kring fem laborationer i optik med tillhörande bedömningar. Syftet är att eleverna ska hitta detaljer i en utförd laboration, och systematiskt förbättra dem i nästa. Mitt jobb blir att stötta dem så att de genomför förbättringarna på rätt sätt. Ren och skär pedagogik, med självbedömning som verktyg. Byt ut ordet ”laboration” mot valfri uppgift så har du en träningsmetod för alla ämnen.

Arbetet inleds med den första laborationen. När eleverna genomför den, hjälper jag knappt till alls. Istället motiverar jag dem att testa själva och se vad som händer. Precis som i problemlösning i matematik. Framför allt säger jag aldrig: ”Om du skulle göra såhär då…?”. Jag observerar och antecknar bra och dåliga saker jag ser i deras arbete. Dessa anteckningar ligger till grund för genomgången lektioner därpå. Den lektionen innehåller en genomgång av rätt svar i tre kvalitetsnivåer, en för vardera nivån E, C och A.

Genomgången om slutsatser från laboration om hur linsens form påverkar brännvidden.

 

Genomgången utgör mallen mot vilken eleverna kan bedöma sitt eget arbete. Den bedömningen dokumenteras i en speciell blankett som innehåller två viktiga element: en matris med kryssrutor, samt fält att notera vad de ska förbättra till nästa gång.  När eleverna fyllt i den, går jag runt och kontrollerar bedömningen. Det går fort, mina ögon scannar endast texten om slutsatser, inte hela laborationen, och kontrollerar sedan att krysset om slutsatser är rätt satt. Därför ska man ta få aspekter åt gången, så att man hinner en hel klass på en lektion. Min egen dokumentation består sedan av ett foto av varje elevs ifyllda blankett, och kopplar det till dropbox så att det automatiskt hamnar i min dator.  Så här kan en ifylld blankett se ut:

Exempel på en dokumentationsblankett, laboration 1.

 

När de konstaterat vad de bör göra för att förbättra sitt arbete nästa lektion, vill de genast få en andra chans. De påpekar upprört att de inte visste att man skulle skriva på det sättet. Då svarar jag att nu vet du det, vill du visa det nu? Det vill de. Då är de motiverade för laboration nr 2. Efter bedömningen av labortation 2 börjar de förstå principen, och genomför galant laboration nr 3.

Efter att den tredje laborationen är gjord och bedömd stannar vi upp ett ögonblick, och summerar vad som visat sig vara kvalitet i laborativt arbete. Det görs genom att fylla en väggmatris med elevexempel, på samma sätt som beskrivits i tidigare blogginlägg: i grupper om fyra får eleverna producera tre varianter på slutsatser, en E-,  en C- och en A-variant. Dessa sätts upp på väggen på rätt ställe i en väggmatris. Det fyller flera funktioner, bland annat:

-          Det fungerar som en transparent kontrollinstans. Om olika elever bedömt samma kvalitet på olika sätt kommer de säga ifrån.

–          Det blir en extra och neutral bedömningsträning.

–          Eleverna får ta del av varandras kunskaper, som används som en resurs i undervisningen.

–          Elevernas exempel sitter kvar på väggen och kan konsulteras i det fortsatta arbetet, både stoff och bedömning.

 

Nu har de fått ytterligare stöd inför de avslutande laborationerna. När den sista laborationen är utförd får eleverna jämföra med sin första. Då blir deras framsteg tydliga och arbetssättet blir trovärdigt.

Med detta arbetssätt har jag efter fem laborationer en professionell och tydlig dokumentation om varje elev, utan att jag skrivit en enda bokstav. Utan att jag rättat ett enda elevarbete på min planeringstid. Utan att jag fyllt i ett enda dokument. Både jag och eleverna har ett kvitto på att de utvecklats.

 

 

Mina förberedelser

 1.      Välja aspekter

Jag väljer först vilka av kunskapskravens aspekter som undervisningen och bedömningen ska gälla. I mitt fall: 1. hur eleven använder utrustningen, 2. hur eleven drar slutsatser och 3. hur slutsatserna kopplas till fysikaliska modeller och teorier (sid 135-136 i Lgr-11). Fler aspekter är svårt att hinna med enligt min erfarenhet.

Eftersom dessa tre aspekter ska bedömas, måste jag planera utifrån dem. Alltså sätter jag mig in i hur man använder utrustningen, vad en slutsats är och hur den dras, samt vilka fysikaliska modeller och teorier eleverna kan behöva använda. Detta måste nämligen eleverna få veta tidigt i processen, eftersom det är vad som ska bedömas. Mitt fokus ligger snarare på processer än på stoff.

2.      Identifiera skillnaderna i kvalitet (E, C, A)

Sedan tänker jag igenom vad kvalitetsskillnaden är mellan

-          att använda utrustning på ett säkert och i huvudsak fungerande/ ändamålsenligt/ ändamåls-enligt och effektivt sätt,

-          att dra enkla/utvecklade/välutvecklade slutsatser, och

-          att dra slutsatser med viss/relativt god/god koppling till fysikaliska modeller och teorier.

Det formulerar jag i en matris med både läroplanens formuleringar och med egna enklare formuleringar.De enklare formuleringarna hämtar jag från Kommentarmaterial till kursplanen i fysik.

 

3. Förbereda laborationer

Till sist bestämmer jag vilka laborationer som ska genomföras, och framför allt bestämmer jag hur frågeställningarna i laborationerna ska formuleras. Detta steg är helt avgörande för att upplägget ska fungera. Ställer jag inte tillräckligt öppna/rika frågor som går att undersöka och dra slutsatser av, går det inte heller att bedöma i tre kvalitetsnivåer. Jag väljer därför att varje experiment ska innehålla denna formulering: ”Undersök vad som händer när… ” och ”Vilken slutsats drar du om xxx?”

 

Denna ordning är tvärt om mot hur jag brukar göra. Det har bidragit till ett större pedagogiskt fokus i stället för att vara fast i gamla planeringar och gammalt stoff. Det höjer den pedagogiska kvaliteten.

 

De fem laborationerna:

1. Laserstråle genom ett glasblock med olika infallsvinkel

2. Parallella strålar genom olika linser

3. Hur formen på konvexa linser ska ändras för att ändra brännvidden

4. Reflektion i olika formade speglar

5. Den femte och sista laborationen är inte bestämd ännu.

 

 

Elevexempel

 

Exempel på slutsatser från laboration nr 2

Uppgiften löd: Ta reda på vad som händer med fem parallella laserstrålar som lyser rakt in i konvexa och konkava linser. Skriv först hypotes. Rita och skriv resultat. Vilken slutsats drar du om ljus som åker genom olika linser?”

”Strålarna bryts mer längre ut på linsen, samlas i en punkt i konvexa linser”

(E: drar slutsats)

 

”Strålarna samlas i en punkt, därför att glaset lutar mer längst ut på linsen än i mitten”

(C: drar slutsats och motiverar)

 

”Strålarna samlas i en punkt. Mittenstrålen bryts inte alls, ju längre ut från mitten, desto mer bryts de. Detta beror på att ju större infallsvinkel, desto större brytning. Normalen lutar mer längst ut på linsen, se bild. Då blir infallsvinkeln större längre ut på linsen, och ljuset bryts mer.

(A: drar slutsats, motiverar, koppling till fakta)

 

Exempel på elevernas förbättringsområden

Rita större bilder så att jag får plats med mer detaljer som tex rita normaler.”

”Rita av det jag ser som det ser ut,  och inte slarva med resultatet. Annars kan jag inte dra rätt slutsats”

”Jag ska fota av mina resultat istället för att rita, jag ritar för dåligt”

”Använda mer fakta i mina slutsatser och inte bara gissa. Kolla i fysikboken.”

”Jag ska motivera och skriva …DÄRFÖR ATT…”

”jag ska mäta noga och lägga linserna rakt.”

”Jag ska lägga alla linser likadant hela tiden för att kunna jämföra dem”

 

 

Hej då och tack.

 

 

 

 

 

 

 

Blankett för kamratrespons

Till alla er som planerar nästa termin.

Detta är en blankett som jag tänker använda vid kamratbedömning. Den är precis som ”two stars, one wish”, men med tre delar istället: ”feed back, feed up och feed forward”. Framför allt tänker jag använda den när jag har lektioner där kamratbedömning ingår. Men jag tänker också lägga en hög med sådana i klassrummet. Jag vill uppnå att eleverna får en vana att självmant ta fram en sådan blankett, och tillhörande kamrat, närhelst de hittat något de vill utveckla. Då får de en skjuts i sin utveckling.

Min grundinställning som jag lär eleverna är att man kan utveckla vad man vill, bara man gör det systematiskt. En grund i det är att ta en sak i taget och träna det tills det sitter. Vill man till exempel lära sig en metod med högre kvalitet, så är det inte bara möjligt, utan troligt att man lyckas om man är systematisk. En framgångsfaktor för inlärning är att ta hjälp av kamrater. Det vet vi säkert, eftersom forskningen har visat det.

Jag kommer blogga om hur det går i vår, och om några av er också testar den, kan vi utveckla jobbet tillsammans. Som sagt…

Håll tillgodo, och god jul!

Blankett för kamratrespons pdf

Blankett för kamratrespons wordfil

Närbilder på väggmatrisen

Här kommer några närbilder från väggmatrisen som min årskurs åtta fyllt med olika lösningar. Bedömningen avser förmågan ”Använda och analysera matematiska begrepp och samband mellan begrepp”, i arbetsområdet geometri. Uppgiften är från ”Kommentarmaterial till kunskapskraven i matematik”, sidan 27. Eleverna har i grupper om fyra enats om lösningarnas kvalitet. De tre bilderna nedan kommer i ordningen E, C, A.

Håller du med om deras bedöming?

 

28 formativa fraser

Vi kan hjälpa eleverna att förstå formativ bedömning genom att tänka på hur vi uttrycker oss. Jag vill visa 28 fraser som leder eleven till tankar om hur de ska agera för att utvecklas. Sluta använda otydliga fraser som ”Utveckla dig muntligt” eller ”Visa mer beräkningar” eller ”Repetera kapitlet”. De ger varken ledtrådar om elevens behov eller om hur eleven ska agera för att träna upp sig. Om du som lärare tycker det är svårt att precisera vad eleven konkret ska utföra, hur ska då ett barn kunna göra det, utan hjälp dessutom? I matematikundervisningen ska eleverna utveckla förmågor om problemlösning, begrepp, metoder, uttrycksformer och resonemang. Användningen ska dessutom bedömas. Därför måste vi använda ett tydligare språk och uttrycka vad vi faktiskt menar att eleven ska utföra. Här är 28 fraser som leder eleven rätt:

Om metoder

  • Vilken metod använder du när du löser denna uppgift? (Istället för Hur tänkte du?)
  • Visa mig hur du använder din metod. (Istället för ”Har du rättat med facit?”)
  • Känner du till någon annan metod som du kan använda? (Istället för ”Har du gjort läxan?”)
  • Vet du hur man använder denna metoden? (Istället för ”Har du förstått?”)
  • Är din metod användbar i hela kapitlet? (Istället för: ”Har du gjort alla sidorna?”)
  • Vill du ha en ny/bättre metod? (Istället för: ”Repetera sidan 25.”)
  • Får jag visa dig en bra metod?
  • Vilka metoder använder dina kompisar?
  • Varför valde du just denna metod?
  • Du behöver stanna upp och träna på denna metoden innan du går vidare.

Om uttrycksformer

  • Du vet hur du ska lösa uppgiften, men du vet inte hur du ska uttrycka det, eller hur?
  • Vet du vilka uttrycksformer som är lämpliga här?
  • Får jag visa dig två bra uttrycksformer?
  • Hur har dina kompisar uttryck sina idéer?
  • Varför valde du denna uttrycksform?

Om problemlösning

  • Vilken strategi har du för att lösa problemet?
  • Vilken strategi har du använt förut?
  • Varför valde du den strategin?
  • Hur brukar du göra när du ska lösa problem?
  • Vet du vilka strategier man skulle kunna använda

Om begrepp

  • Vet du vilka begrepp du kan använda här?
  • Behöver du träna på fler begrepp?
  • Vet du vilka begrepp du kan eller saknar?

 Om resonemang

  • Hur vet du att din slutsats är sann, korrekt?
  • Jag tror inte dig, kan du bevisa för mig att det verkligen stämmer?
  • Hur kan du bevisa för mig att din slutsats stämmer?
  • Har du gjort någon beräkning som bevisar din teori?
  • Vet du hur du ska motivera din slutsats?

 

Om du inte kan hjälpa alla elever med svaren på frågorna, vad behöver du för göra för att lära dig det? Känner du till några strategier? Varför valde du den strategin?

Med mera.

Tillägg till min föreläsning

Igår höll jag en presentation på Utbildningsförvaltningens träff för kontaktpersoner i bedömning och betyg. Jag visade hur jag använder min väggmatris (se tidigare inlägg) och beskrev mitt jobb med formativ bedömning i matematik. Det är svårt men härligt att prata inför så många kunniga bedömare.

Jag måste lägga till några saker. Men först vill jag sammanfatta mina bästa tips om du vill börja med /jobba mer med formativ bedömning:

Läs kunskapskraven tills du fattar. Ja, det är jobbigt. Men det går liksom inte annars. Ta dock hjälp av alla resurser som finns: stödmaterial, kollegor och framför allt dina elever.

Lägg ner tid på hur du ska dokumentera elevernas kunskaper. Om du utvecklar hur du ska dokumentera, tvingas du välja vad du ska dokumentera. Omvänt, ja. Men konkret.

Läs Synligt lärande. Läs bara.

Utveckla dig systematiskt. Låt inte slumpen styra din utveckling. Bestäm vad du vill utveckla och ta en sak i taget. Som eleverna.

Twittra. Följ proffsen. Du får mer fortbildning på twitter på en vecka, än vad din chef kan erbjuda på ett år. Och det är gratis.

 

Tillägg till gårdagens föreläsning

Pernilla Lundgren förklarade hur öppna frågeställningar synliggör fler förmågor. Hon visade hur frågorna ”Redogör för kolets kretslopp”, eller ”Vilka atomer finns i frukt?” enbart synliggör begeppsförmågan. En öppnare fråga, tex ”Beskriv hur en kolatom i ett äpple kan hamna i en banan” kan synliggöra många olika förmågor i samma fråga. I matematiken använder vi oss också av öppnare frågor, sk rika problem, eller mattegömmor.

Men! Det är inte formativt än!

Det är en sak att upptäcka elevernas kunskaper genom bedömning. Men det är en annan sak att använda upptäckten formativt. Formativt blir det först när eleven kan använda bedömningen för att välja lämplig träning. Öppna frågeställningar synliggör mycket, och vi som pedagoger måste hjälpa eleven att systematisera träningen, alltså att ta en sak i taget. Vi måste anpassa och organisera undervisningen så att alla får möjlighet att träna på det som bedömningen upptäckt. Först då jobbar vi formativt.

 

Slutsats om oss lärare

Vi börjar fatta att formativ bedömning har positiv effekt på elevernas inlärning. Men vi verkar inte fatta att det även gäller oss själva. Så här gjorde jag:

Förut kände jag att tiden inte räckte till. Jag visste var jag stod just då: jag var bra på summativ bedömning, men det var inte tillräckligt för att kartlägga elevernas kunskaper effektivt. Jag bestämde vad jag ville uppnå: frigöra tid för bedömning och dokumentation. Jag bestämde hur jag skulle göra det: genom att ”slå två flugor i en smäll”, och slog ihop tre av mina arbetsuppgifter till en: bedömning+dokumentation+mattelektion. Jag läste Lgr11 som en tok, skissade på en blankett för dokumentation och sneglade på böcker om kamratbedömning. Drygt ett års systematisk utveckling genom ”trial and error” testade jag mig fram till en modell som jag idag är mycket nöjd med. Gosse, vad jag har sparat tid på det. Detta som jag är nöjd med blir nu min nya nulägesanalys och processen dras ett varv till. Så utvecklas jag formativt.

 

Typ.

 

Frågor och svar om väggmatrisen

Jag har fått många frågor om mitt förra inlägg om hur jag gjorde en väggmatris med eleverna. Här kommer de. Frågorna alltså. Och svaren.

 

Hur vet eleverna var i väggmatrisen de ska placera sin metod?

De måste konsultera 1. vår bedömningmatris, 2. sina kamrater, 3. mig. Men alla måste vi följa reglerna = bedömningsmatrisen. Jag har gjort en egen utifrån Lgr 11. Jag tror att det går snabbare för eleverna att förstå. Exempel:

”i huvudsak fungerande – ändamålsenliga – ändamålsenliga och effektiva” med  Lgr 11:s ord.

”passar till en sort uppgifter – passar några olika sorters uppgifter – passar till alla uppgifter” med mina ord.

Ingen skulle få för sig att säga: nu ska jag hitta en ändamålsenlig metod, eh, var finns de? Hur prövar man det? Men jag har många elever som säger: Nu jäklar ska jag testa om min metod passar till flera olika uppgifter. De börjar räkna utan att jag ens bett om det. De tar egna initiativ och formar sin lektion på ett adekvat, individanpassat och matematiskt föredömligt sätt. Formativ bedömning på egen hand.

 

Tänk om eleverna sätter en metod på  fel ställe?

Det var precis vad som hände, trots att jag hade kollat av alla innan de satte upp dem. Men vad hände då? Jo, andra elever som spanade på väggen upptäckte det. Upprört kom de till mig och sa: den där metoden funkar inte alls på alla uppgifter! De räknade, resonerade, kontrollerade, kommunicerade. Tack för det, sa jag. Öppenhet och transparens leder enbart till goda ting i slutändan.

 

Sätter du betyg utifrån väggmatrisen?

Nej. Detta är en övningssituation. Eleverna mår bra av att allt inte bedöms hela tiden, och att istället upptäcka att bedömning är ett redskap för att se den goda matematiken. Få pratade betyg den lektionen, men alla pratade matematisk kvalitet. Vi bedömer inte eleverna, utan metoderna.

 

Hur dokumenterar du varje elev?

Jag dokumenterar inte i denna övningssituation. Jag dokumenterar vid andra tillfällen, en till två gånger per kapitel. När eleverna fyllt i en självbedömning går jag runt och godkänner och fotograferar deras bedömning (och kopplar till dropbox eller google drive eller liknande så att det ploppar in i datorn).

 

Vad gör du med allt när det blir fullt på väggen?

Väggmatrisen visar upp aktuellt område. Resten arkiveras. När kapitlet är över och nästa tar vid, arkiverar jag metoderna i pärmar som får bo i klassrummet. Dessa kan eleverna återkomma till, för de kommer behöva metoderna igen. Tex i geometri kommer de beräkna arean på en rektangel med måtten 0,2 x 0,3 dm. Tänk vad jag har om ett år: fem pärmar fulla med metoder, begrepp, resonemang, problemlösningar och uttrycksformer! Alla graderade A-E!

 

Saker jag upptäckt

  • Eleverna går självmant fram till väggmatrisen för att få hjälp av den, om de saknar metoder och vill ha en ny. De ber också kamrater om nya metoder. Förut satt de och väntade med handen i luften och tappade tempo. Nu tar de egna initiativ, de vet var de ska leta samt vad de letar efter.
  • Eleverna tränar fel. På en lektion gör de lite av varje, för de vill kunna allt (dvs de följer bokens kapitel  i stället för sitt eget behov). Inga kunskaper hinner fastna då. Därför inför vi arbetsmodellen att välja en metod som de ska tokträna tills den sitter. T.ex. träna en metod för multiplikation med positiva tal mindre än 1. Först när de är helt säkra på att den sitter får de byta moment, t.ex. till att träna en metod för division med positiva tal mindre än 1. En sak i taget. Då kan de plötsligt komma till mig och säga: ”jag behöver fler uppgifter med multiplikation, för jag är inte säker ännu”. Då fullständigt jublar jag, som Fuentes Bergström brukar säga.
  • Eleverna frågar varandra: ”vilken metod använder du?” och vill lära sig den metoden. Förut visade en kompis hur de löste en uppgift, man sa ”Jaha” och gick oreflekterat till nästa uppgift och körde fast igen. Nu tar de metoden testar den. Medvetet och systematiskt!
  • Några elever klagar på att det bara finns metoder för multiplikation i väggmatrisen. De efterfråga metoder i övriga delar av kapitlet. De har förstått principen bakom begreppet centralt innehåll i Lgr11. De ger mig feedback på hur jag bättre kan anpassa väggmatrisen till styrdokumenten.
  • Några elever frågar när vi ska bedöma andra aspekter än metoder. De vill bli bättre på begrepp, eller på resonemang. De har insett principen bakom förmågorna i Lgr11.

 

Allt detta har skett av sig självt. Det enda jag ville uppnå var medvetenhet kring bedömningen. På köpet inträffade massor av fantastiska matematiska inlärningssituationer. Bara för att jag vågade kasta mig ut.

Bygg en levande väggmatris med elevexempel

Jag ska beskriva hur mina elever bygger en levande kvalitetsmatris på väggen i klassrummet. Jag ska också förklara och motivera varför det har så stor effekt på elevernas inlärning, på min undervisning samt på min relation till eleverna. Här är ett foto på hur den ser ut. Lapparna är elevernas lösningsmetoder:

Så här gjorde jag i praktiken:

 Steg 1: Uppgifter

Eleverna fick tre uppgifter från aktuellt område (räkning med decimaltal, potenser, negativa tal). En lätt och en med inbyggt kritiskt moment på varje. Tex först 0,02×12 och 0,2×0,3. Alltså uppgifter där olika metoder och begreppskunskaper lockas fram. (Vi skulle bara analysera dessa två förmågor). Uppgifterna innehöll följdfrågor av typen ”förklara hur och motivera varför din metod fungerar i dessa sammanhang”.

 

Steg 2: Självbedömning

Eleverna tar fram sin blankett med en matris och kryssar i sina lösningars kvalitet. Det förbereder dem för resten av processen.

 

Steg 3: Gruppbedömning

I grupper om 4 ska eleverna förklara sina metoder för varandra, värdera och sortera dem efter kvalitet, och slutligen sätta upp metoderna på väggen i bilden ovan (renskrivna, utan namn). Detta steg kan pågå i flera lektioner om man vill, för de vill testa metoder, förstå vad som karaktäriserar en användbar metod, fråga mig om dess användbarhet, fråga om vilken kvalitetsnivå just deras metod har, få förklarat en ny metod osv. Tack vare att så många kan och vill förklara för varandra, kan jag fokusera på dem som verkligen behöver mig.

 

Steg 4: Använda väggmatrisen

Nu kan eleverna, när de behöver en ny metod, gå fram till väggen och leta efter något som passar dem. De kan också ta med en egen lösning och jämföra med andra på väggen, för att få sin metod bedömd.

 

 

Argument för att detta är så bra

Argumenten gäller inte bara förmågan Metoder, utan de gäller alla förmågor.

Effektstorlekarna är tagna ur Visible Learning av John Hattie. De som ligger över 0,4 är stora och under 0,2 är försumbara effekter på inlärningen.

 1.   Fokus på innehåll i stället för betyg

Märks hos eleverna:

De säger inte längre: ”Vad ska jag göra för att få ett A?” Utan: ”Vilken metod ska jag använda så att den passar i alla sammanhang?”. Bokstaven A säger ingenting, men: ”lär dig dessa metoder, de passar i även de här sammanhangen”. Det ger dem något relevant att göra på lektionerna.

Märks i min undervisning:

Vi kan inte bara räkna i boken. Nu måste jag tillhandahålla en undervisning kring olika metoder: övningar där flera metoder behövs, diskutera och jämför metoder, eleverna får visa varandra metoder, sätta ord på skillnaden mellan metoder, testa olika metoder, värdera och bedöma metoder. Jag har tvingats förkovra mig i matematikämnet, för att ha koll på de bästa metoderna och den korrekta ämnesmetodiken.

Effektstorlek:

Formativ bedömning 0,90. Återkoppling på prestationer: 0,73. Övning inför prov: 0,22.

 

 2.   Fokus på prestation istället för person.

Man får frågan ”vad ska jag göra för ett A?  Hur ska man kunna svara på det? Faller man för frestelsen att svara, tvingas man säga ”läs i matrisen och kämpa på”. Värdelös fråga, värdelöst svar.

Märks hos eleverna:

När man fokuserar på prestation i stället för person, slipper de säga/känna ”jag kan inte”, ”jag är dålig på matte”. I stället kommer det självmant fram och säger ”jag behöver en bättre metod”. Sedan kan de få reda på en sådan metod och träna på den metoden. Som DE SJÄLVA frågat efter!

Märks i min undervisning:

Jag säger inte/skriver inte i omdömen ”gör läxorna, koncentrera dig mer, satsa hårdare” utan jag frågar ”vilken metod använder du här” eller ”välj en metod som är passar även i dessa uppgifter” eller ”varför är den metoden bättre än din”, eller ”hur ska du göra för att lära dig denna metod”.

 

Effektstorlek:

Personliga egenskaper: 0,19Återkoppling på prestationer: 0,73 

 

3.    Kamratbedömning och självskattning

Märks hos eleverna:

Istället för att bara lyssna på mig, ger jag eleverna tillfälle a) analysera sitt arbete och b)sätta ord på sina kunskaper. Därigenom formulerar de sina tankar. Då brukar de upptäcka var deras matematiska metoder och begrepp brister. Eleverna lär sig vad de ska titta efter, och hur de ska fråga om hjälp. Kamratbedömningen blir en resurs, de får ta del av en stor variation av metoder, som de kan få inspiration av. Elevernas delaktighet blir oumbärlig i undervisningen. De får känna sig behövda.

Märks i min undervisning:

Ofta slutar en dialog med att jag säger: ”Du behöver ett matematiskt språk för det uttrycka dina tankar, eller hur? ”. Omedelbar konsensus. Medan järnet är varmt: ”Träna på det här!”. ”Tack, kära magister! Jag börjar genast!”.

Effektstorlek

Självskattning 1,44. Klargöra mål och kriterier 0,75. Elevexempel 0,53. Kamratpåverkan 0,53.

 

 

 

Tack för idag, slut för idag.