Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
kunskap

Bygg din egen matris

Tänk dig in i din egen skolgång. Minns du en gång då du fick beröm för ett bra jobb? Minns du kanske även de kännetecken som gav jobbet dess kvalitet? Var det någon som berättade det? Jag minns det som en slump om man fick ris eller ros. Så vill vi inte ha det.

Många är skeptiska till begreppet bedömning. Man verkar tro att det handlar om att döma, när det egentligen handlar om att lära. Formativ bedömning i t.ex. matematik är ett sätt att få eleven skickligare i matematik. Därför värderar vi matematiken som eleven använder. Ämneskunskapen är i fokus, inte betygssättningen. För att eleverna ska förstå måste de in innanför sitt eget pannben. Då händer det grejer med lärandet. Det kallas metakognition, medvetenheten om det egna tänkandet. Och det är en bra sak.

Det är bra att härma någon som är duktig. Men det är ännu bättre att förstå vad som är så bra, att lära sig skillnaden mellan bra och dålig matematik. Är det inte så vi alltid har gjort i matematikundervisningen? Att någon som vet får visa andra? Jo. Men det räcker inte. Det behövs något mer. Jag kallar det dokumenterad systematisk metakognition. Nu tänker jag förklara det.

Vi vill att eleven ska kunna upprepa ett gott beteende i framtiden. För att eleven ska förstå och minnas det som var bra, måste vi anteckna det som var bra. Det heter dokumentation, och det är en bra sak. Vissa håller reda på det genom minnesanteckningar i räknehäftet, andra gör det i en kunskapsmatris. Jag föredrar den senare, för i den noteras både vad eleven kan just nu och vad hen vill kunna imorgon. Dessutom kan eleven göra om den matematiska värderingen på egen hand. (Om matrisen är skriven för elever.) Om eleven får träna på detta regelbundet blir eleven skickligare på att lära sig nya goda kunskaper. Då har vi varit bra handledare (appropå mitt förrförra inlägg). Då har man varit systematisk. Och det är en bra sak.

Man kan utnyttja detta i t.ex. kamratbedömning. Det handlar återigen inte om att döma varandra, utan ta reda på vad som är bra matematik. Det är matematiken som bedöms och värderas, inte eleven.

När elever får samtala om och sortera bland olika problemlösningar, metoder, begrepp, resonemang eller uttrycksformer, det är då sker något innanför pannbenet. (Ja, där kände du igen de fem förmågorna i matematik från lgr11). Gradera dessa fem förmågor i tre kvalitetsnivåer, och du har fått en matris med fem rader och tre kolumner. Kä-tsching!

För mig som har slutat med prov i matematik, är alla delarna i denna process ovärderliga: medvetenhet, dokumentation och systematiskt tillvägagångssätt. Och hjärtat i hela processen är att veta hur man petar in goda arbetsexempel på rätt ställe i matrisen.

Ni som inte har prövat att använda formativ bedömning i er undervisning, gör det. Testa en gång. Offra tre lektioner på att verkligen testa. Du har inget att förlora, men mycket att vinna.  Eleverna har redan i sig förmågan att rangordna olika elevarbeten. Tillsammans kommer ni kunna sätta ord på vari skillnaden består. På köpet blir eleverna skickligare i matematik och du blir en skickligare mattelärare.

Här följer ett exempel på att ”det är bäldi bihtig med struhtur”, signerat Alejandro Fuentes Bergström. Jag tror att jag identifierar mig lite med honom. Speciellt den gula pärmen ”brev”.