Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
no hands up

Bättre än betyg: smart metod för feedback

Det är en konst att skriva bra feedback, och det är en konst att få eleverna att verkligen använda den. Det finns en mycket smart metod för att lyckas med det. Detta blogginlägg handlar om den metoden, men även om hur jag förberedde eleverna på att förstå min feedback, exempel på feedback jag skrev samt alla dokument med de uppgifter och övningar jag genomförde. Kortfattat är upplägget så här: de skriver en text, jag samlar in och skriver feedback, de tränar på bedöming av uppgiften samt tjuvstartar träningen på nästa kapitel, de får tillbaka feedback på ett speciellt sätt (se steg 6 nedan), de skriver en ny text utifrån tipsen i feedbacken. Nu en nogrannare beskrivning av hur jag gjorde.

Syftet var att eleverna skulle träna på att välja relevant fakta och motivera sina val av källor. Så här gjorde vi steg för steg.

  1. Först jobbade vi med fakta inom ett visst område, matspjälkningen, under ett par lektioner.

  2. Sen fick de en uppgift: bland nio olika faktarutor om matspjälkningen skulle de välja ut fyra som var relevanta för en frågeställning och motivera sina val. Uppgiften löd “Tänk att du ska göra ett arbete om hur kroppens körtlar är viktiga för att näring ska komma till cellerna. Välj 4 källor som du tycker passar, och motivera varför du väljer dem.” Jag skrev själv faktarutorna, bestående av  påståenden om matspjälkningen. Några relevanta för frågeställningen och några inte. Här är uppgiften som wordfil och som pdf.

  3. De fick en lektion på sig att skriva och jag samlade in deras texter. Sedan skrev jag individuell feedback till varje elev, se nedan hur jag skrev. Innan jag delade ut den ville jag först träna på bedömning och även börja lite på nästa kapitel, immunförsvaret. Jag vill att feedbacken ska vara färsk när de ska skriva nästa uppgift, så jag väntade några lektioner.

  4. Nästa lektion var en lektion i bedömning. Jag gjorde den direkt efter att de skrev medan uppgiften och deras egen insats skulle vara färsk i huvudet. De fick se olika elevsvar, påhittade av mig, på just den uppgift de gjort. Ett av svaren var på E-nivå, ett på C-nivå och ett på A-nivå. Först frågade jag vilket svar som de tyckte var bäst, och varför. Jag drog ett par namn som fick svara. Följdfrågor var om de kunde peka i texten vilket som gjorde att det var bra, och jag strök under på tavlan. Sedan frågade jag om de kunde rangordna de tre svaren, drog några namn igen med samma följdfrågor. Till sist fick de i grupp sätta kryss i en matris för varje elevsvar, fyra kryss per svar. Underlaget var en matris med fyra aspekter, som jag gick igenom (de hade sett den förut). Här är pappret med elevsvar samt matrisen som wordfil och som pdf.
  5. Ännu är det inte dags att dela ut feedbacken. Först hölls två lektioner med att träna på nästa kapitel, immunförsvaret. För när de fått tillbaka feedbacken ska de genast tillämpa tipsen i en ny liknande fråga, och då måste de ha fått kunskaper om nästa område. (Alternativet är att de får skriva om sina första texter om körtlarna, men jag upplever att de tröttna på att jobba med samma uppgift, och att jag av tidskäl måste skynda vidare.)
  6. Nu kommer hjärtat i arbetet. När jag delade ut min feedback satte jag eleverna fyra och fyra. På bordet framför dem la jag deras arbeten i en hög, och bredvid dem en hög med fyra lappar med feedback som hörde till texterna, fast utan namn (jag hade numrerat dem för att hålla reda på dem). Deras uppgift blev att para ihop rätt feedback med rätt text. På det sättet tvingades alla läsa sin feedback noga och aktivt leta upp vad i texten som feedbacken handlar om. Dessutom fick de sätta sig in i andra elevers texter och feedback. Detta ökar chansen att de faktiskt minns sin feedback och utvecklar sina texter nästa gång de skriver. Vilket är genast.

  7. Feedbacken ska vara färsk när den ska användas, så nu fick de en exakt likadan uppgift, fast med nytt innehåll. Då tillämpas tipsen de fått i feedbacken. Nya uppgiften innehöll inte 9 faktarutor, utan de skulle välja ut 4 av styckena på ett uppslag i boken. Då fick de repetera fakta från boken en gång till. Nya uppgiften finns beskriven här: http://pedagogblogg.stockholm.se/provfrimatematik/2014/10/23/lektionsupplagg-trana-fore-bedomning-biologi/

Exempel på feedback jag gav

”Du säger att det är körtlarnas jobb att sönderdela maten. Här kan du utveckla ditt resonemang, för det saknas ett led här. Det händer ju något mellan det att körtlarna jobbar och att maten bryts ner. Tänk igenom i vilken ordning allt sker och skriv ner alla led i resonemanget. Om du inte kan det utantill, kolla i boken, det är inte bara ok, det är till och med proffsigt. Ett annat tips är att använda ord som EFTERSOM… eller DET LEDER TILL ATT… eller SEDAN… Då får man fler led.

Du skulle också kunna visa hur kroppens olika delar hänger ihop med varandra, genom att beskriva vad blodet eller cellerna har med saken att göra. De är ju mycket viktiga för att näringen ska komma dit den ska.

Tänk på att använda biologiska begrepp mer, precis som du gör i ditt första resonemang. Där använde du två mycket passande begrepp. Där hade du dessutom flera led.”

Slutord

Förr skrev jag ofta feedback i kanten på prov och arbeten i form av frågor, typ “Hur kommer näringen från tarmarna till cellerna?” Men jag gav dem ingen förståelse för varför de skulle lägga till fakta, vilken fakta eller hur mycket. Numera har jag förstått att jag måste planera lektioner med hantering av feedback, och jag använder bedömningens terminologi, som tex resonemang, led, begrepp. Då får de en förklaring till varför de ska göra det jag vill att de ska göra.

Om elever får tillbaka ett arbete med betyg och feedback som respons, kommer de fokusera på betyget och inte feedbacken. Därför får de först enbart feedback. De får en ifylld matris senare, men inte just nu. Betygsbokstav på en uppgift får de givetvis aldrig.

PS 1. När man förstått och upplevt effekten av denna typ av pedagogik blir det extra frustrerande att höra politiker hävda att betyg skulle vara ett redskap för mer kunskap. De visar prov på en oerhörd okunskap och arrogans.

PS 2. Lyssna hur proffsig feedback kan låta (och även hur man på ett snyggt och bra sätt förklarar resonemangsförmågan i svenska) http://youtu.be/BgfauGRRl1g

Mvh och tack från Tommy Lucassi, @MatteTommy på Twitter

Vad betyder ”För diskussionerna framåt”?

Mina elever och jag har precis lärt oss hur man ska föra diskussioner framåt och fördjupa och bredda dem, vilket är en av bedömningsaspekterna i NO-ämnena. Det finns inget stödmaterial för bedömning i NO-ämnena, och ingen jag frågat har kunnat besvara frågan. Därför fick vi ta tag i saken själva, mina elever och jag. De fick först se en genomgång jag la upp på youtube, sedan förbereda egna svar på två frågor individuellt, därpå diskutera sina svar i par, spela in diskussionen och analysera kvaliteten på diskussionerna. Tillsammans formulerade vi några “börjor” som visar hur man kan agera i samtalet, alltså hur man ska bemöta andras ställningstaganden. Istället för att bara säga “ja, det verkar stämma”, “det tror jag med” eller “jag tror så här…” kan eleven säga:

“När du säger… vad menar du då?”

“Jag håller med dig / inte med dig, därför att…”

“Kan du förtydliga…?

Diskuterar eleven på detta sätt i stället, så säger kriterierna att de höjt kvaliten från E till C-nivå.

Det fantastiska med detta är att 1. de som inte förstått kan ändå bidra och på köpet får en förklaring och 2. de som har förstått får förbättra sina formuleringar ytterligare och visa ännu mer kunskap. (Detta exemplifierar varför heterogena grupper är en förutsättning för det bästa lärandet.)

Det som fått epitetet kvalitetsnivå A kan exemplifieras med följande börjor:

“Du sa såhär… Menar du alltså att…?”

“Menar du att… eftersom…Stämmer det?”

“Om det är så, skulle det i så fall leda till att…?”

Allt detta kräver att man lyssnar på varandra. Och att man tar in och tänker på det som kamraterna säger och drar en slutsats. Och att man slutligen formulerar sina egna tankar.

Jag vill särskilt nämna ett synnerligen välformulerat tips från en av eleverna i årskurs 7: ”säg DU istället för JAG, tex DU tycker alltså att… istället för JAG tycker att…”. Briljant.

Omedelbart efter att vi formulerat börjorna gör vi om processen, med två nya frågor, så att de får testa det medan det är färskt. Nya frågor, nya diskussioner, nya analyser och självbedömningar. Då kan de konstatera att de utvecklat sina diskussioner och verkligen för varandra framåt.

Aha-upplevelse gällande mig själv:

Jag tillämpar ofta NO HANDS UP. Det är en teknik som används när man ställer frågor till en klass, så fördelas ordet till flera i klassrummet genom att slumpmässigt dra namnlappar och ställa lämpliga följdfrågor. Hittills har jag alltid bekräftat elevernas svar med fraser som “Tack, det var intressant” eller “ja, det stämmer”. Hm… vilken kvalitet var det nu igen?

Tack vare att jag tillsammans med eleverna kommit fram till ovanstående börjor, har även jag lärt mig hur jag ska agera och föra diskussionen vidare i klassrummet. Numera på C- och A-nivå.

Vill du veta var jag hittade stöd för vår tolkning av kunskapskraven i NO? Skolverkets stödmaterial i svenska (!) “Språket på väg”.

Tack för idag.

//Tommy

Formativa frågor i Biologi – ett lektionsupplägg

Här kommer ett lektionsupplägg som  bygger på en av de fem nyckelstrategierna för formativ bedömning enligt Dylan Wiliam, den att skapa effektiva klassrumsdiskussioner som visar att elever förstår och lär sig. Ämnet är biologi, hjärnan och nervsystemet. Längst ner i inlägget hittar du lektionsupplägget både som wordfil och som pdf-fil. I slutet kommer en fråga till dig; jag behöver din hjälp att hitta ett bra sätt att bedöma och dokumentera muntliga prestationer formativt.

 

”If you answer all my questions correctly, then you are wasting your time.”

”If you´re not stuck, it´s not hard enough.”

”Never work harder than your students.”

”If children see misstakes in other childrens work, they are more likely to avoid those misstakes.” (Forskning har visat att barn som lärt sig språk av träningsrobotar som gör fel ibland, lär sig mer än från robotar som aldrig gör fel. )

(Dylan Wiliam från en workshop i våras)

 

Så här tänker jag börja årets första lektion:

REGLER!

  • Alla har samma rätt till lärande och tänkande. Ta inte ordet från någon annan. Stör inte någons tänkande.
  • Alla har samma rätt till lärande och tänkande. Alla har rätt att svara fel och tänka om.
  • ”vet inte” = du får vänta ett tag, jag hjälper dig att svara lite senare
  • No hands up – jag lottar vem som svarar. Annars är det alltid samma personer som får det bästa lärandet.
  • Vi stöttar och hjälper varandra att lära.

Det finns massor av argument för att få fler elever att delta i klassrumsdiskussioner. Det finns massor av forskning som visar hur effektiva klassrumsdiskussioner är för inlärningen.

För dem som deltar.

Ingen lärare kan fördela ordet i klassrummet helt slumpmässigt, det blir alltid någon individ eller grupp av individer som får fler frågor, och därmed bättre undervisning. Vissa elever är bättre på att begära ordet, och de som aldrig begär eller aldrig får ordet fråntas sin rätt till effektiv inlärning. Det är djupt odemokratiskt och orättvist.

Man kan inte förvänta sig att barn och ungdomar självmant berättar att de inte förstår. De behöver hjälp med det, på ett enkelt och avdramatiserat sätt.

”No hands up” är en enkel utgångspunkt. I kombination med andra tekniker för att engagera fler elever, erhålls hög kvalitet med liten insats av läraren. Till exempel om en elev säger ”jag vet inte” säger du att du återkommer om en stund, och låter några andra elever svara. Sedan återkommer du och säger tex ”vilket av dina kompisars svar gillar du bäst och varför?” eller ”återge vad hen just sa” eller en 50/50-chans ”finns det något svar som sagts som du tror är fel?” eller min favorit ”om du hade vetat, vad hade du svarat då?”

Följande lektionsupplägg bygger på klassrumsdiskussioner. Jag har tagit fram ett antal frågor som underlag för diskussionen. Frågorna är stora och tankekrävande, samt har fem svarsalternativ att välja bland. Alla elever ska välja ett av alternativen, och eleverna får motivera sitt val. Jag drar slumpmässigt namnen som ska svara. Givetvis får man räcka upp handen om man har en fråga.

I början av lektionen får varje elev ett kit med olika lappar: fem stycken märkta med bokstäverna A-E för att visa svarsalternativ, samt ett kort som är rött på ena sidan och grönt på andra. Det lägger eleven framför sig med gröna sidan upp, och när de känner att de inte hänger med vänder de upp den röda sidan, så att jag kan se hur de hänger med. Få elever vågar säga att de inte förstår, och detta är en beprövad teknik för att få fler att meddela sig.

När jag visat frågan och svarsalternativen visar eleven vilket alternativ de valt genom att hålla upp en lapp med valt alternativ A-E. Jag får då en första signal om hur mycket klassen kan. Sedan fördelar jag frågan genom att dra namn, och de får motivera sitt val. Många får svara, och jag dröjer med att avslöja svaret tills diskussionen är över och MÅNGA har yttrat sig.  Så fortsätter lektionen, ett nytt kort expriment följt av en eller flera frågor. Lektionen avslutas med en Exit Question, en kort fråga som eleverna besvarar på en lapp och ger till mig när de går ut. Då får jag se hur många som faktiskt lärt sig, och kan anpassa nästa lektion efter det.

Slutligen behöver jag er hjälp med en sak. Jag är osäker på hur jag ska göra med bedömningen av deras muntliga resonemang och motiveringar. Jag har en matris, men hur ska eleverna fylla i den? Ska de bedöma sig själva enskilt? Ska de bedöma varandra parvis eller i grupp med t.ex. ”two stars one wish”? Kommer de minnas vad kompisen sagt? Ge mig dina förslag genom att kommentera i strängen här nedan, så får både jag och andra läsare era tips. Tusen tack på förhand!

Lektionen som wordfil: Intro Bi åk 9 v.34

Lektionen som pdf-fil: Intro Bi åk 9 v.34 pdf

Ajö. Tommy (@MatteTommy på twitter)