Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
pedagogik

Vad betyder ”För diskussionerna framåt”?

Mina elever och jag har precis lärt oss hur man ska föra diskussioner framåt och fördjupa och bredda dem, vilket är en av bedömningsaspekterna i NO-ämnena. Det finns inget stödmaterial för bedömning i NO-ämnena, och ingen jag frågat har kunnat besvara frågan. Därför fick vi ta tag i saken själva, mina elever och jag. De fick först se en genomgång jag la upp på youtube, sedan förbereda egna svar på två frågor individuellt, därpå diskutera sina svar i par, spela in diskussionen och analysera kvaliteten på diskussionerna. Tillsammans formulerade vi några “börjor” som visar hur man kan agera i samtalet, alltså hur man ska bemöta andras ställningstaganden. Istället för att bara säga “ja, det verkar stämma”, “det tror jag med” eller “jag tror så här…” kan eleven säga:

“När du säger… vad menar du då?”

“Jag håller med dig / inte med dig, därför att…”

“Kan du förtydliga…?

Diskuterar eleven på detta sätt i stället, så säger kriterierna att de höjt kvaliten från E till C-nivå.

Det fantastiska med detta är att 1. de som inte förstått kan ändå bidra och på köpet får en förklaring och 2. de som har förstått får förbättra sina formuleringar ytterligare och visa ännu mer kunskap. (Detta exemplifierar varför heterogena grupper är en förutsättning för det bästa lärandet.)

Det som fått epitetet kvalitetsnivå A kan exemplifieras med följande börjor:

“Du sa såhär… Menar du alltså att…?”

“Menar du att… eftersom…Stämmer det?”

“Om det är så, skulle det i så fall leda till att…?”

Allt detta kräver att man lyssnar på varandra. Och att man tar in och tänker på det som kamraterna säger och drar en slutsats. Och att man slutligen formulerar sina egna tankar.

Jag vill särskilt nämna ett synnerligen välformulerat tips från en av eleverna i årskurs 7: ”säg DU istället för JAG, tex DU tycker alltså att… istället för JAG tycker att…”. Briljant.

Omedelbart efter att vi formulerat börjorna gör vi om processen, med två nya frågor, så att de får testa det medan det är färskt. Nya frågor, nya diskussioner, nya analyser och självbedömningar. Då kan de konstatera att de utvecklat sina diskussioner och verkligen för varandra framåt.

Aha-upplevelse gällande mig själv:

Jag tillämpar ofta NO HANDS UP. Det är en teknik som används när man ställer frågor till en klass, så fördelas ordet till flera i klassrummet genom att slumpmässigt dra namnlappar och ställa lämpliga följdfrågor. Hittills har jag alltid bekräftat elevernas svar med fraser som “Tack, det var intressant” eller “ja, det stämmer”. Hm… vilken kvalitet var det nu igen?

Tack vare att jag tillsammans med eleverna kommit fram till ovanstående börjor, har även jag lärt mig hur jag ska agera och föra diskussionen vidare i klassrummet. Numera på C- och A-nivå.

Vill du veta var jag hittade stöd för vår tolkning av kunskapskraven i NO? Skolverkets stödmaterial i svenska (!) “Språket på väg”.

Tack för idag.

//Tommy

Formativa frågor i Biologi – ett lektionsupplägg

Här kommer ett lektionsupplägg som  bygger på en av de fem nyckelstrategierna för formativ bedömning enligt Dylan Wiliam, den att skapa effektiva klassrumsdiskussioner som visar att elever förstår och lär sig. Ämnet är biologi, hjärnan och nervsystemet. Längst ner i inlägget hittar du lektionsupplägget både som wordfil och som pdf-fil. I slutet kommer en fråga till dig; jag behöver din hjälp att hitta ett bra sätt att bedöma och dokumentera muntliga prestationer formativt.

 

”If you answer all my questions correctly, then you are wasting your time.”

”If you´re not stuck, it´s not hard enough.”

”Never work harder than your students.”

”If children see misstakes in other childrens work, they are more likely to avoid those misstakes.” (Forskning har visat att barn som lärt sig språk av träningsrobotar som gör fel ibland, lär sig mer än från robotar som aldrig gör fel. )

(Dylan Wiliam från en workshop i våras)

 

Så här tänker jag börja årets första lektion:

REGLER!

  • Alla har samma rätt till lärande och tänkande. Ta inte ordet från någon annan. Stör inte någons tänkande.
  • Alla har samma rätt till lärande och tänkande. Alla har rätt att svara fel och tänka om.
  • ”vet inte” = du får vänta ett tag, jag hjälper dig att svara lite senare
  • No hands up – jag lottar vem som svarar. Annars är det alltid samma personer som får det bästa lärandet.
  • Vi stöttar och hjälper varandra att lära.

Det finns massor av argument för att få fler elever att delta i klassrumsdiskussioner. Det finns massor av forskning som visar hur effektiva klassrumsdiskussioner är för inlärningen.

För dem som deltar.

Ingen lärare kan fördela ordet i klassrummet helt slumpmässigt, det blir alltid någon individ eller grupp av individer som får fler frågor, och därmed bättre undervisning. Vissa elever är bättre på att begära ordet, och de som aldrig begär eller aldrig får ordet fråntas sin rätt till effektiv inlärning. Det är djupt odemokratiskt och orättvist.

Man kan inte förvänta sig att barn och ungdomar självmant berättar att de inte förstår. De behöver hjälp med det, på ett enkelt och avdramatiserat sätt.

”No hands up” är en enkel utgångspunkt. I kombination med andra tekniker för att engagera fler elever, erhålls hög kvalitet med liten insats av läraren. Till exempel om en elev säger ”jag vet inte” säger du att du återkommer om en stund, och låter några andra elever svara. Sedan återkommer du och säger tex ”vilket av dina kompisars svar gillar du bäst och varför?” eller ”återge vad hen just sa” eller en 50/50-chans ”finns det något svar som sagts som du tror är fel?” eller min favorit ”om du hade vetat, vad hade du svarat då?”

Följande lektionsupplägg bygger på klassrumsdiskussioner. Jag har tagit fram ett antal frågor som underlag för diskussionen. Frågorna är stora och tankekrävande, samt har fem svarsalternativ att välja bland. Alla elever ska välja ett av alternativen, och eleverna får motivera sitt val. Jag drar slumpmässigt namnen som ska svara. Givetvis får man räcka upp handen om man har en fråga.

I början av lektionen får varje elev ett kit med olika lappar: fem stycken märkta med bokstäverna A-E för att visa svarsalternativ, samt ett kort som är rött på ena sidan och grönt på andra. Det lägger eleven framför sig med gröna sidan upp, och när de känner att de inte hänger med vänder de upp den röda sidan, så att jag kan se hur de hänger med. Få elever vågar säga att de inte förstår, och detta är en beprövad teknik för att få fler att meddela sig.

När jag visat frågan och svarsalternativen visar eleven vilket alternativ de valt genom att hålla upp en lapp med valt alternativ A-E. Jag får då en första signal om hur mycket klassen kan. Sedan fördelar jag frågan genom att dra namn, och de får motivera sitt val. Många får svara, och jag dröjer med att avslöja svaret tills diskussionen är över och MÅNGA har yttrat sig.  Så fortsätter lektionen, ett nytt kort expriment följt av en eller flera frågor. Lektionen avslutas med en Exit Question, en kort fråga som eleverna besvarar på en lapp och ger till mig när de går ut. Då får jag se hur många som faktiskt lärt sig, och kan anpassa nästa lektion efter det.

Slutligen behöver jag er hjälp med en sak. Jag är osäker på hur jag ska göra med bedömningen av deras muntliga resonemang och motiveringar. Jag har en matris, men hur ska eleverna fylla i den? Ska de bedöma sig själva enskilt? Ska de bedöma varandra parvis eller i grupp med t.ex. ”two stars one wish”? Kommer de minnas vad kompisen sagt? Ge mig dina förslag genom att kommentera i strängen här nedan, så får både jag och andra läsare era tips. Tusen tack på förhand!

Lektionen som wordfil: Intro Bi åk 9 v.34

Lektionen som pdf-fil: Intro Bi åk 9 v.34 pdf

Ajö. Tommy (@MatteTommy på twitter)

28 formativa fraser

Vi kan hjälpa eleverna att förstå formativ bedömning genom att tänka på hur vi uttrycker oss. Jag vill visa 28 fraser som leder eleven till tankar om hur de ska agera för att utvecklas. Sluta använda otydliga fraser som ”Utveckla dig muntligt” eller ”Visa mer beräkningar” eller ”Repetera kapitlet”. De ger varken ledtrådar om elevens behov eller om hur eleven ska agera för att träna upp sig. Om du som lärare tycker det är svårt att precisera vad eleven konkret ska utföra, hur ska då ett barn kunna göra det, utan hjälp dessutom? I matematikundervisningen ska eleverna utveckla förmågor om problemlösning, begrepp, metoder, uttrycksformer och resonemang. Användningen ska dessutom bedömas. Därför måste vi använda ett tydligare språk och uttrycka vad vi faktiskt menar att eleven ska utföra. Här är 28 fraser som leder eleven rätt:

Om metoder

  • Vilken metod använder du när du löser denna uppgift? (Istället för Hur tänkte du?)
  • Visa mig hur du använder din metod. (Istället för ”Har du rättat med facit?”)
  • Känner du till någon annan metod som du kan använda? (Istället för ”Har du gjort läxan?”)
  • Vet du hur man använder denna metoden? (Istället för ”Har du förstått?”)
  • Är din metod användbar i hela kapitlet? (Istället för: ”Har du gjort alla sidorna?”)
  • Vill du ha en ny/bättre metod? (Istället för: ”Repetera sidan 25.”)
  • Får jag visa dig en bra metod?
  • Vilka metoder använder dina kompisar?
  • Varför valde du just denna metod?
  • Du behöver stanna upp och träna på denna metoden innan du går vidare.

Om uttrycksformer

  • Du vet hur du ska lösa uppgiften, men du vet inte hur du ska uttrycka det, eller hur?
  • Vet du vilka uttrycksformer som är lämpliga här?
  • Får jag visa dig två bra uttrycksformer?
  • Hur har dina kompisar uttryck sina idéer?
  • Varför valde du denna uttrycksform?

Om problemlösning

  • Vilken strategi har du för att lösa problemet?
  • Vilken strategi har du använt förut?
  • Varför valde du den strategin?
  • Hur brukar du göra när du ska lösa problem?
  • Vet du vilka strategier man skulle kunna använda

Om begrepp

  • Vet du vilka begrepp du kan använda här?
  • Behöver du träna på fler begrepp?
  • Vet du vilka begrepp du kan eller saknar?

 Om resonemang

  • Hur vet du att din slutsats är sann, korrekt?
  • Jag tror inte dig, kan du bevisa för mig att det verkligen stämmer?
  • Hur kan du bevisa för mig att din slutsats stämmer?
  • Har du gjort någon beräkning som bevisar din teori?
  • Vet du hur du ska motivera din slutsats?

 

Om du inte kan hjälpa alla elever med svaren på frågorna, vad behöver du för göra för att lära dig det? Känner du till några strategier? Varför valde du den strategin?

Med mera.

Tack, 90-talets flumskola.

Om du tar fram tre uppsatser och ber elever rangordna dem efter kvalitet, så lyckas alla göra det korrekt. Jag menar verkligen alla elever. De kan lätt urskilja skillnad i kvalitet. Men om du ber dem formulera vad som är skillnaden, går de flesta bet. Men likväl kan de se skillnaden. Och det är här vi ska kliva in som ämneskunniga handledare.

Nittiotalets flumskola har fått mycket kritik. Men trots alla brister var den ett nödvändigt steg på väg mot den nya tidens framgångsrika skola. Eran kan sammanfattas med att ordet lärare ersattes av ordet handledare. Vi skulle leda eleven till kunskapen, inte förmedla den. Det var rätt tänkt, men fel genomfört. Eleverna lärde sig hur de skulle leta, men inte vad de skulle leta efter. Nu har pendeln svängt, bort från handledaren, tillbaka till läraren. Men lyckligtvis så svänger pendeln inte hela vägen tillbaka till det förflutna. Något har förändrats tack vare flumskolans handledningsfrossa. Vi har börjat fokusera på vad den goda kunskapen egentligen består av.

Eleverna kan redan urskilja kvalitet. Det är därför formativ bedömning är dömt att lyckas. Allt vi behöver göra är att lära dem att identifiera dessa skillnader, sätta ord på dem och till slut få dem att tillämpa den bästa matematiken.

Nästa gång tänker jag beskriva det jag kallar för dokumenterad systematisk metakognition. Erkänn att du knappt kan bärga dig.

Adieu.