Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
ställa frågor

Vad betyder ”För diskussionerna framåt”?

Mina elever och jag har precis lärt oss hur man ska föra diskussioner framåt och fördjupa och bredda dem, vilket är en av bedömningsaspekterna i NO-ämnena. Det finns inget stödmaterial för bedömning i NO-ämnena, och ingen jag frågat har kunnat besvara frågan. Därför fick vi ta tag i saken själva, mina elever och jag. De fick först se en genomgång jag la upp på youtube, sedan förbereda egna svar på två frågor individuellt, därpå diskutera sina svar i par, spela in diskussionen och analysera kvaliteten på diskussionerna. Tillsammans formulerade vi några “börjor” som visar hur man kan agera i samtalet, alltså hur man ska bemöta andras ställningstaganden. Istället för att bara säga “ja, det verkar stämma”, “det tror jag med” eller “jag tror så här…” kan eleven säga:

“När du säger… vad menar du då?”

“Jag håller med dig / inte med dig, därför att…”

“Kan du förtydliga…?

Diskuterar eleven på detta sätt i stället, så säger kriterierna att de höjt kvaliten från E till C-nivå.

Det fantastiska med detta är att 1. de som inte förstått kan ändå bidra och på köpet får en förklaring och 2. de som har förstått får förbättra sina formuleringar ytterligare och visa ännu mer kunskap. (Detta exemplifierar varför heterogena grupper är en förutsättning för det bästa lärandet.)

Det som fått epitetet kvalitetsnivå A kan exemplifieras med följande börjor:

“Du sa såhär… Menar du alltså att…?”

“Menar du att… eftersom…Stämmer det?”

“Om det är så, skulle det i så fall leda till att…?”

Allt detta kräver att man lyssnar på varandra. Och att man tar in och tänker på det som kamraterna säger och drar en slutsats. Och att man slutligen formulerar sina egna tankar.

Jag vill särskilt nämna ett synnerligen välformulerat tips från en av eleverna i årskurs 7: ”säg DU istället för JAG, tex DU tycker alltså att… istället för JAG tycker att…”. Briljant.

Omedelbart efter att vi formulerat börjorna gör vi om processen, med två nya frågor, så att de får testa det medan det är färskt. Nya frågor, nya diskussioner, nya analyser och självbedömningar. Då kan de konstatera att de utvecklat sina diskussioner och verkligen för varandra framåt.

Aha-upplevelse gällande mig själv:

Jag tillämpar ofta NO HANDS UP. Det är en teknik som används när man ställer frågor till en klass, så fördelas ordet till flera i klassrummet genom att slumpmässigt dra namnlappar och ställa lämpliga följdfrågor. Hittills har jag alltid bekräftat elevernas svar med fraser som “Tack, det var intressant” eller “ja, det stämmer”. Hm… vilken kvalitet var det nu igen?

Tack vare att jag tillsammans med eleverna kommit fram till ovanstående börjor, har även jag lärt mig hur jag ska agera och föra diskussionen vidare i klassrummet. Numera på C- och A-nivå.

Vill du veta var jag hittade stöd för vår tolkning av kunskapskraven i NO? Skolverkets stödmaterial i svenska (!) “Språket på väg”.

Tack för idag.

//Tommy

Formativt innehåll i min flipped classroom-lektion

Detta är en uppföljning av förra blogginlägget. Jag kommer avhandla följande begrepp: flipped classroom, effektiva flervalsfrågor samt bedömning av muntligt arbete. Tack till Maria och Daniel, som kommenterade mitt förra inlägg och gav mig tips som jag genast tog fasta på. Så här blev det.

Jag började med att göra en 9 minuter lång film om nervceller (gjord i Explain Everything på paddan) och lade upp den på Youtube. Den ersätter min genomgång på lektionstid, och sparade därmed in massor av tid som kan ägnas åt effektiva övningar (det kallas flipped classroom: istället för föreläsning en hel lektion och arbeta ensam med uppgifter hemma, får de se föreläsningen hemma, så jobbar vi tillsammans i klassrummet istället där jag kan vara aktiv).  De sista tre minuterna i filmen är instruktioner och frågor.

Här är filmen.

Arbetsgången på lektionerna

  1. Eleverna skriver en begreppslista med begrepp från filmen. (bläddrar i filmen på sin telefon)
  2. I grupper om tre: alla svarar på en flervalsfråga från filmen + motiverar för varandra.
  3. Alla spelar in sitt val och sin motivering på sin telefon.
  4. I helklass: drar namn för att höra några motiveringar.
  5. Lyssna på sin inspelade motivering och bedöma den, kryssa i matris.
  6. Helklassgenomgång om motiveringars kvalitet.
  7. Individuell feedback med förlag på förbättringar.
  8. Ny flervalsfråga, upprepa steg 2-7.
  9.  Jag dokumenterar elevernas kvalitet (fota deras ifyllda matris)

Jag har hunnit till steg 4. Resten redovisas i kommande bloginlägg.

 

Styrkan ligger i att

  • frågorna är utformade så att motiveringarna kräver att eleven a) tvingas TÄNKA snarare än minnas, b) tvingas välja ut adekvat fakta.
  • alla är aktiva och får formulera sina egna tankar.
  • frågorna lämpar sig för bedömning och feedback med tips på hur de kan utveckla sina motiveringar.

 

Frågorna

Vad är det man ser högst upp i bilden, ovanför nervcellen?

Bild: http://www.solunetti.fi/se/histologia/aksoni/

a) Dendrit

b)      Nerv

c)       Nervbunt

d)      Axon

e)      Går inte att veta

Vad är detta en del av?

http://www.1177.se/Stockholm/Tema/Kroppen/Nervsystemet-och-sinnesorganen/Hjarna-ryggmarg-och-nerver/?ar=True

a)      Sensorisk nerv

b)      Motorisk nerv

c)       Både sensorisk och motorisk nerv

d)      Går inte att veta

 

Nästa steg för mig att testa:

  • Eleverna gör en gemensam inspelning av hela samtalet de tre emellan, för att även kunna bedöma hur de för diskussionen framåt.
  • Eleverna får skriva sina val och motiveringar i youtube i filmens kommentarsfält, så att alla får se exempel på SKRIFTLIGA motiveringar.
  • Hitta appar där elever spelar in egna och bläddra bland andras kommentarer till min film i form av en ”talking head” uppe i hörnet, så att eleverna kan HÖRA varandras motiveringar. Kanske Voice thread eller appen Video in Video.
Ge mig gärna tips på hur ni gjort och appar ni använt för detta ändamål. Skriv i kommentarfältet nedan.

Elevreaktioner

”Du borde lära ut dina metoder till alla lärarna.”

”Detta sättet är mycket bättre. I vår klass är det några få som alltid pratar och resten vågar aldrig svara.” (Elev med stora kunskaper och är mest aktiv i klassrummet)

”Egentligen borde du få en applåd efter varje lektion.”

”Först trodde jag alternativ B, men så kollade jag fakta i boken, då ändrade jag mig till D.”

”Får man fuska och kolla i filmen…?”         Jag: ”Självklart!”     De ba: ”Va?!”

Rolig anekdot

När jag ska dra ett namn i helklassdiskussionen tycker jag att ett namn ser konstigt ut. När jag några namn senare drar en liknande lapp förstår jag att någon busat och stoppat in fem lappar med sin kompis namn. En elev erkänner. Min respons: ”Det var det finaste buset jag någonsin sett. Du vill ge din vän extra lärande, gud vad snäll gjort!”.

Ps. Tack till er som gav mig tips i kommentarerna till förra inlägget!

Hej då från Tommy Lucassi, @MatteTommy på twitter

 

Professionell dokumentation – utan att skriva en bokstav

Sedan jag bytte skola i januari undervisar jag även i NO och teknik. Jag har aldrig tidigare jobbat formativt i dessa ämnen, men nu ska jag göra det direkt med mina nya elever. Det är spännande, speciellt som jag ofta fått höra den ogrundade åsikten att det är lättare att jobba formativt i matematik än i andra ämnen. Nu kan jag visa att det inte stämmer.

Jag ska beskriva mitt första arbetsområde, fysik i årskurs 8. Det är uppbyggt kring fem laborationer i optik med tillhörande bedömningar. Syftet är att eleverna ska hitta detaljer i en utförd laboration, och systematiskt förbättra dem i nästa. Mitt jobb blir att stötta dem så att de genomför förbättringarna på rätt sätt. Ren och skär pedagogik, med självbedömning som verktyg. Byt ut ordet ”laboration” mot valfri uppgift så har du en träningsmetod för alla ämnen.

Arbetet inleds med den första laborationen. När eleverna genomför den, hjälper jag knappt till alls. Istället motiverar jag dem att testa själva och se vad som händer. Precis som i problemlösning i matematik. Framför allt säger jag aldrig: ”Om du skulle göra såhär då…?”. Jag observerar och antecknar bra och dåliga saker jag ser i deras arbete. Dessa anteckningar ligger till grund för genomgången lektioner därpå. Den lektionen innehåller en genomgång av rätt svar i tre kvalitetsnivåer, en för vardera nivån E, C och A.

Genomgången om slutsatser från laboration om hur linsens form påverkar brännvidden.

 

Genomgången utgör mallen mot vilken eleverna kan bedöma sitt eget arbete. Den bedömningen dokumenteras i en speciell blankett som innehåller två viktiga element: en matris med kryssrutor, samt fält att notera vad de ska förbättra till nästa gång.  När eleverna fyllt i den, går jag runt och kontrollerar bedömningen. Det går fort, mina ögon scannar endast texten om slutsatser, inte hela laborationen, och kontrollerar sedan att krysset om slutsatser är rätt satt. Därför ska man ta få aspekter åt gången, så att man hinner en hel klass på en lektion. Min egen dokumentation består sedan av ett foto av varje elevs ifyllda blankett, och kopplar det till dropbox så att det automatiskt hamnar i min dator.  Så här kan en ifylld blankett se ut:

Exempel på en dokumentationsblankett, laboration 1.

 

När de konstaterat vad de bör göra för att förbättra sitt arbete nästa lektion, vill de genast få en andra chans. De påpekar upprört att de inte visste att man skulle skriva på det sättet. Då svarar jag att nu vet du det, vill du visa det nu? Det vill de. Då är de motiverade för laboration nr 2. Efter bedömningen av labortation 2 börjar de förstå principen, och genomför galant laboration nr 3.

Efter att den tredje laborationen är gjord och bedömd stannar vi upp ett ögonblick, och summerar vad som visat sig vara kvalitet i laborativt arbete. Det görs genom att fylla en väggmatris med elevexempel, på samma sätt som beskrivits i tidigare blogginlägg: i grupper om fyra får eleverna producera tre varianter på slutsatser, en E-,  en C- och en A-variant. Dessa sätts upp på väggen på rätt ställe i en väggmatris. Det fyller flera funktioner, bland annat:

-          Det fungerar som en transparent kontrollinstans. Om olika elever bedömt samma kvalitet på olika sätt kommer de säga ifrån.

–          Det blir en extra och neutral bedömningsträning.

–          Eleverna får ta del av varandras kunskaper, som används som en resurs i undervisningen.

–          Elevernas exempel sitter kvar på väggen och kan konsulteras i det fortsatta arbetet, både stoff och bedömning.

 

Nu har de fått ytterligare stöd inför de avslutande laborationerna. När den sista laborationen är utförd får eleverna jämföra med sin första. Då blir deras framsteg tydliga och arbetssättet blir trovärdigt.

Med detta arbetssätt har jag efter fem laborationer en professionell och tydlig dokumentation om varje elev, utan att jag skrivit en enda bokstav. Utan att jag rättat ett enda elevarbete på min planeringstid. Utan att jag fyllt i ett enda dokument. Både jag och eleverna har ett kvitto på att de utvecklats.

 

 

Mina förberedelser

 1.      Välja aspekter

Jag väljer först vilka av kunskapskravens aspekter som undervisningen och bedömningen ska gälla. I mitt fall: 1. hur eleven använder utrustningen, 2. hur eleven drar slutsatser och 3. hur slutsatserna kopplas till fysikaliska modeller och teorier (sid 135-136 i Lgr-11). Fler aspekter är svårt att hinna med enligt min erfarenhet.

Eftersom dessa tre aspekter ska bedömas, måste jag planera utifrån dem. Alltså sätter jag mig in i hur man använder utrustningen, vad en slutsats är och hur den dras, samt vilka fysikaliska modeller och teorier eleverna kan behöva använda. Detta måste nämligen eleverna få veta tidigt i processen, eftersom det är vad som ska bedömas. Mitt fokus ligger snarare på processer än på stoff.

2.      Identifiera skillnaderna i kvalitet (E, C, A)

Sedan tänker jag igenom vad kvalitetsskillnaden är mellan

-          att använda utrustning på ett säkert och i huvudsak fungerande/ ändamålsenligt/ ändamåls-enligt och effektivt sätt,

-          att dra enkla/utvecklade/välutvecklade slutsatser, och

-          att dra slutsatser med viss/relativt god/god koppling till fysikaliska modeller och teorier.

Det formulerar jag i en matris med både läroplanens formuleringar och med egna enklare formuleringar.De enklare formuleringarna hämtar jag från Kommentarmaterial till kursplanen i fysik.

 

3. Förbereda laborationer

Till sist bestämmer jag vilka laborationer som ska genomföras, och framför allt bestämmer jag hur frågeställningarna i laborationerna ska formuleras. Detta steg är helt avgörande för att upplägget ska fungera. Ställer jag inte tillräckligt öppna/rika frågor som går att undersöka och dra slutsatser av, går det inte heller att bedöma i tre kvalitetsnivåer. Jag väljer därför att varje experiment ska innehålla denna formulering: ”Undersök vad som händer när… ” och ”Vilken slutsats drar du om xxx?”

 

Denna ordning är tvärt om mot hur jag brukar göra. Det har bidragit till ett större pedagogiskt fokus i stället för att vara fast i gamla planeringar och gammalt stoff. Det höjer den pedagogiska kvaliteten.

 

De fem laborationerna:

1. Laserstråle genom ett glasblock med olika infallsvinkel

2. Parallella strålar genom olika linser

3. Hur formen på konvexa linser ska ändras för att ändra brännvidden

4. Reflektion i olika formade speglar

5. Den femte och sista laborationen är inte bestämd ännu.

 

 

Elevexempel

 

Exempel på slutsatser från laboration nr 2

Uppgiften löd: Ta reda på vad som händer med fem parallella laserstrålar som lyser rakt in i konvexa och konkava linser. Skriv först hypotes. Rita och skriv resultat. Vilken slutsats drar du om ljus som åker genom olika linser?”

”Strålarna bryts mer längre ut på linsen, samlas i en punkt i konvexa linser”

(E: drar slutsats)

 

”Strålarna samlas i en punkt, därför att glaset lutar mer längst ut på linsen än i mitten”

(C: drar slutsats och motiverar)

 

”Strålarna samlas i en punkt. Mittenstrålen bryts inte alls, ju längre ut från mitten, desto mer bryts de. Detta beror på att ju större infallsvinkel, desto större brytning. Normalen lutar mer längst ut på linsen, se bild. Då blir infallsvinkeln större längre ut på linsen, och ljuset bryts mer.

(A: drar slutsats, motiverar, koppling till fakta)

 

Exempel på elevernas förbättringsområden

Rita större bilder så att jag får plats med mer detaljer som tex rita normaler.”

”Rita av det jag ser som det ser ut,  och inte slarva med resultatet. Annars kan jag inte dra rätt slutsats”

”Jag ska fota av mina resultat istället för att rita, jag ritar för dåligt”

”Använda mer fakta i mina slutsatser och inte bara gissa. Kolla i fysikboken.”

”Jag ska motivera och skriva …DÄRFÖR ATT…”

”jag ska mäta noga och lägga linserna rakt.”

”Jag ska lägga alla linser likadant hela tiden för att kunna jämföra dem”

 

 

Hej då och tack.

 

 

 

 

 

 

 

Tala är guld

Det finns massor av sätt att synliggöra kunskap. Det måste vara den viktigaste uppgiften för lärare. Att synliggöra kunskap. När jag nu skippar proven blir det ännu viktigare. Jag lyckades inte med att synliggöra kunskapen förrän jag började med formativ bedömning. Först när jag och eleverna tillsammans började värdera vad som är god matematik, kunde jag själv se vad det var. Men jag behövde, och jag är chockad över att höra mig själv säga detta, en ny läroplan. När nya läroplanen kom, med förmågorna tydligt utpekade, föll allt på plats.

Formulera och lösa problem
Använda och analysera begrepp
Välja och använda metoder
Föra och följa resonemang
Använda matematikens uttrycksformer

Frågor jag ställer mig själv nu för tiden (när jag planerar):
Vilka förmågor vill jag belysa i just denna uppgift?
Hur kan eleverna visa sina förmågor i denna uppgift?
Vilka förmågor behöver eleverna träna på i just denna uppgift?
Hur får jag veta vilka förmågor varje elev besitter eller saknar inför ett arbetsområde?
Hur ser en god förmåga att använda metoder ut?
Hur tränar man upp en viss förmåga?

Frågor jag ställer till eleven nu för tiden (och väntar tills de svarar):
Vilka metoder använder du i denna uppgift?
Är dina metoder till hjälp eller behöver du nya?
Vad finns det för metoder som du skulle kunna använda?
Vilka begrepp använder du? Hur använder du dem?
Det du sa till mig med ord nyss, hur skulle du uttrycka det på ett rutigt papper?

Plötsligt kommer elever fram till mig med nya frågor. De har en ny arsenal med ord nu. Formulerade på ett sätt som jag aldrig hört ett barn säga. Uttalade av elever som jag aldrig pratat matte med. Tack vare att jag begränsat antalet ord som jag slänger mig med när jag pratar.
Autentiska exempel:

- Tommy, jag har inga metoder för att lösa det här problemet.
– Tommy, jag känner att jag behöver en metod här.
– Tommy, har jag använt begreppen bra här?

Det blir lätt att planera undervisningen när man lagt grundplåten rätt. Då blir det också lättare att veta vad man ska säga till eleven.