Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
väggmatris

Ett formativt upplägg för teknik årskurs 9

Undervisning handlar om att förbättra sina prestationer. Vår pedagogik ska innehålla bästa möjliga metoderna för att de ska lyckas med det. En metod är feedback genom självbedömning och bedömningsträning.

Eleverna får två uppgifter. Efter den första görs en självbedömning, som mynnar i vad de kan förbättra i sin text, och hur de ska förbättra den. Jag hjälper eleverna med den bedömningen, det tar en lektion eller två. När de vet hur, får de en andra skrivuppgift, snarlik den första. Då får de genast testa att förbättra sin prestation. Den ska vara så lik att lärdomarna från första verkligen går att tillämpa.

Skifta fokus från långt till kort perspektiv: eleven ska förbättra sin prestation från en uppgift till nästa med guidning av bedömning och feedback. Det långa perpektivet är oanvändbart, ingen kan en tisdag i november hålla i huvudet vad man skulle förbättra för att höja sitt D till ett C.

Mitt i arbetet med den andra texten, när de fått svettas lite, gör man en paus för att bygga en väggmatris. Det görs på samma sätt som jag bloggat om tidigare i matte och fysik. Eleverna sitter i grupper om fyra och tillverkar tre varianter av ett argument; en på vardera nivån E, C och A. Dessa sätts upp på väggen i en matris uppdelad i tre nivåer, E, C och A. Nu har eleverna hjälpts åt att analysera den goda argumentationstekniken, deras händer har själva skrivit dem och satt upp dem på rätt ställe i en matris. Dit kan eleverna sedan återvända för stöd och tips, när de nu fortsätter med sin skrivuppgift.

Skifte i fokus från person till prestation: tipsen handlar inte hur de ska vara utan vad de ska göra för att förbättra sig. Även om en elev är ”pratig” och ”störande” är det effektivast att säga: har du tagit fram den där faktan än som stödjer ditt fina argument? Då ger man eleven en konfliktfri reträttväg utan att hen behöver tappa ansiktet.

I denna uppgift bedömdes endast två aspekter av en enda förmåga i kunskapskraven, nämligen förmågan att värdera teknikens konsekvenser. De två aspekter som bedömdes i uppgiften var hur djupa kunskaperna i resonemangen är;

E: basala kunskaper. C: något djupare kunskaper. A: djupa kunskaper,

och hur underbyggda resonemangen är;

E: nämner konsekvenser. C: konsekvenser+argument. A: konsekvenser+argument+underbyggt med relevant fakta.

Om de exempelvis resonerar om mobiltelefonens konsekvenser, är det inte så djup kunskap att nämna att man kan prata i telefon var man än är, det är förvisso sant, men basalt. De behöver fördjupa kunskapsnivån de resonerar om. Om de påstår att vi pratar mer i telefon nu än förr, kräver vi förstås att få se bevis att det verkligen var så. Leta fakta som underbygger argumentet.

Här är uppgift 1+2: Teknikuppift konsekvenser 1 och 2

Här är instruktionen till väggmatrislektionen: Väggmatrislektion Tk 9 pdf

Här är dokumentationsblanketten inkl. matris: Blankett för självbedömning tk åk 9 pdf

Foton från mina elevers väggmatris publiceras här en vecka efter sportlovet.

 

PS. Det är viktigt att lära framtidens samhällsmedborgare att argumentera. Detta är viktigt oavsett om de ska bli lärare, rörmokare, försäljare, journalister eller politiker. De ska tänka sig för vad de påstår. Vi vill att de ska skilja på fakta och tyckande, på åsiktsfrågor och kunskapsfrågor. Dessa får inte förväxlas och de måste kunna hantera dem båda.

Vi måste odla en vana där vi får lov att fråga: hur vet du att det är så? och man vet att man kan få svar. Eller så svarar man inte utan ber att få återkomma när man satt sig in i hur saker och ting verkligen föreligger. Det är fräscht.

Vi måste leva som vi lär. En gång frågade jag eleverna hur de kunde lita så blint på att min undervisningsmetod utan prov verkligen främjar lärandet. Då svarar en elev: du sa första lektionen att forskningsrapporten ligger på ditt skrivbord!

 

I rest my case!

 

Tommy Lucassi

 

 

Professionell dokumentation – utan att skriva en bokstav

Sedan jag bytte skola i januari undervisar jag även i NO och teknik. Jag har aldrig tidigare jobbat formativt i dessa ämnen, men nu ska jag göra det direkt med mina nya elever. Det är spännande, speciellt som jag ofta fått höra den ogrundade åsikten att det är lättare att jobba formativt i matematik än i andra ämnen. Nu kan jag visa att det inte stämmer.

Jag ska beskriva mitt första arbetsområde, fysik i årskurs 8. Det är uppbyggt kring fem laborationer i optik med tillhörande bedömningar. Syftet är att eleverna ska hitta detaljer i en utförd laboration, och systematiskt förbättra dem i nästa. Mitt jobb blir att stötta dem så att de genomför förbättringarna på rätt sätt. Ren och skär pedagogik, med självbedömning som verktyg. Byt ut ordet ”laboration” mot valfri uppgift så har du en träningsmetod för alla ämnen.

Arbetet inleds med den första laborationen. När eleverna genomför den, hjälper jag knappt till alls. Istället motiverar jag dem att testa själva och se vad som händer. Precis som i problemlösning i matematik. Framför allt säger jag aldrig: ”Om du skulle göra såhär då…?”. Jag observerar och antecknar bra och dåliga saker jag ser i deras arbete. Dessa anteckningar ligger till grund för genomgången lektioner därpå. Den lektionen innehåller en genomgång av rätt svar i tre kvalitetsnivåer, en för vardera nivån E, C och A.

Genomgången om slutsatser från laboration om hur linsens form påverkar brännvidden.

 

Genomgången utgör mallen mot vilken eleverna kan bedöma sitt eget arbete. Den bedömningen dokumenteras i en speciell blankett som innehåller två viktiga element: en matris med kryssrutor, samt fält att notera vad de ska förbättra till nästa gång.  När eleverna fyllt i den, går jag runt och kontrollerar bedömningen. Det går fort, mina ögon scannar endast texten om slutsatser, inte hela laborationen, och kontrollerar sedan att krysset om slutsatser är rätt satt. Därför ska man ta få aspekter åt gången, så att man hinner en hel klass på en lektion. Min egen dokumentation består sedan av ett foto av varje elevs ifyllda blankett, och kopplar det till dropbox så att det automatiskt hamnar i min dator.  Så här kan en ifylld blankett se ut:

Exempel på en dokumentationsblankett, laboration 1.

 

När de konstaterat vad de bör göra för att förbättra sitt arbete nästa lektion, vill de genast få en andra chans. De påpekar upprört att de inte visste att man skulle skriva på det sättet. Då svarar jag att nu vet du det, vill du visa det nu? Det vill de. Då är de motiverade för laboration nr 2. Efter bedömningen av labortation 2 börjar de förstå principen, och genomför galant laboration nr 3.

Efter att den tredje laborationen är gjord och bedömd stannar vi upp ett ögonblick, och summerar vad som visat sig vara kvalitet i laborativt arbete. Det görs genom att fylla en väggmatris med elevexempel, på samma sätt som beskrivits i tidigare blogginlägg: i grupper om fyra får eleverna producera tre varianter på slutsatser, en E-,  en C- och en A-variant. Dessa sätts upp på väggen på rätt ställe i en väggmatris. Det fyller flera funktioner, bland annat:

-          Det fungerar som en transparent kontrollinstans. Om olika elever bedömt samma kvalitet på olika sätt kommer de säga ifrån.

–          Det blir en extra och neutral bedömningsträning.

–          Eleverna får ta del av varandras kunskaper, som används som en resurs i undervisningen.

–          Elevernas exempel sitter kvar på väggen och kan konsulteras i det fortsatta arbetet, både stoff och bedömning.

 

Nu har de fått ytterligare stöd inför de avslutande laborationerna. När den sista laborationen är utförd får eleverna jämföra med sin första. Då blir deras framsteg tydliga och arbetssättet blir trovärdigt.

Med detta arbetssätt har jag efter fem laborationer en professionell och tydlig dokumentation om varje elev, utan att jag skrivit en enda bokstav. Utan att jag rättat ett enda elevarbete på min planeringstid. Utan att jag fyllt i ett enda dokument. Både jag och eleverna har ett kvitto på att de utvecklats.

 

 

Mina förberedelser

 1.      Välja aspekter

Jag väljer först vilka av kunskapskravens aspekter som undervisningen och bedömningen ska gälla. I mitt fall: 1. hur eleven använder utrustningen, 2. hur eleven drar slutsatser och 3. hur slutsatserna kopplas till fysikaliska modeller och teorier (sid 135-136 i Lgr-11). Fler aspekter är svårt att hinna med enligt min erfarenhet.

Eftersom dessa tre aspekter ska bedömas, måste jag planera utifrån dem. Alltså sätter jag mig in i hur man använder utrustningen, vad en slutsats är och hur den dras, samt vilka fysikaliska modeller och teorier eleverna kan behöva använda. Detta måste nämligen eleverna få veta tidigt i processen, eftersom det är vad som ska bedömas. Mitt fokus ligger snarare på processer än på stoff.

2.      Identifiera skillnaderna i kvalitet (E, C, A)

Sedan tänker jag igenom vad kvalitetsskillnaden är mellan

-          att använda utrustning på ett säkert och i huvudsak fungerande/ ändamålsenligt/ ändamåls-enligt och effektivt sätt,

-          att dra enkla/utvecklade/välutvecklade slutsatser, och

-          att dra slutsatser med viss/relativt god/god koppling till fysikaliska modeller och teorier.

Det formulerar jag i en matris med både läroplanens formuleringar och med egna enklare formuleringar.De enklare formuleringarna hämtar jag från Kommentarmaterial till kursplanen i fysik.

 

3. Förbereda laborationer

Till sist bestämmer jag vilka laborationer som ska genomföras, och framför allt bestämmer jag hur frågeställningarna i laborationerna ska formuleras. Detta steg är helt avgörande för att upplägget ska fungera. Ställer jag inte tillräckligt öppna/rika frågor som går att undersöka och dra slutsatser av, går det inte heller att bedöma i tre kvalitetsnivåer. Jag väljer därför att varje experiment ska innehålla denna formulering: ”Undersök vad som händer när… ” och ”Vilken slutsats drar du om xxx?”

 

Denna ordning är tvärt om mot hur jag brukar göra. Det har bidragit till ett större pedagogiskt fokus i stället för att vara fast i gamla planeringar och gammalt stoff. Det höjer den pedagogiska kvaliteten.

 

De fem laborationerna:

1. Laserstråle genom ett glasblock med olika infallsvinkel

2. Parallella strålar genom olika linser

3. Hur formen på konvexa linser ska ändras för att ändra brännvidden

4. Reflektion i olika formade speglar

5. Den femte och sista laborationen är inte bestämd ännu.

 

 

Elevexempel

 

Exempel på slutsatser från laboration nr 2

Uppgiften löd: Ta reda på vad som händer med fem parallella laserstrålar som lyser rakt in i konvexa och konkava linser. Skriv först hypotes. Rita och skriv resultat. Vilken slutsats drar du om ljus som åker genom olika linser?”

”Strålarna bryts mer längre ut på linsen, samlas i en punkt i konvexa linser”

(E: drar slutsats)

 

”Strålarna samlas i en punkt, därför att glaset lutar mer längst ut på linsen än i mitten”

(C: drar slutsats och motiverar)

 

”Strålarna samlas i en punkt. Mittenstrålen bryts inte alls, ju längre ut från mitten, desto mer bryts de. Detta beror på att ju större infallsvinkel, desto större brytning. Normalen lutar mer längst ut på linsen, se bild. Då blir infallsvinkeln större längre ut på linsen, och ljuset bryts mer.

(A: drar slutsats, motiverar, koppling till fakta)

 

Exempel på elevernas förbättringsområden

Rita större bilder så att jag får plats med mer detaljer som tex rita normaler.”

”Rita av det jag ser som det ser ut,  och inte slarva med resultatet. Annars kan jag inte dra rätt slutsats”

”Jag ska fota av mina resultat istället för att rita, jag ritar för dåligt”

”Använda mer fakta i mina slutsatser och inte bara gissa. Kolla i fysikboken.”

”Jag ska motivera och skriva …DÄRFÖR ATT…”

”jag ska mäta noga och lägga linserna rakt.”

”Jag ska lägga alla linser likadant hela tiden för att kunna jämföra dem”

 

 

Hej då och tack.

 

 

 

 

 

 

 

Närbilder på väggmatrisen

Här kommer några närbilder från väggmatrisen som min årskurs åtta fyllt med olika lösningar. Bedömningen avser förmågan ”Använda och analysera matematiska begrepp och samband mellan begrepp”, i arbetsområdet geometri. Uppgiften är från ”Kommentarmaterial till kunskapskraven i matematik”, sidan 27. Eleverna har i grupper om fyra enats om lösningarnas kvalitet. De tre bilderna nedan kommer i ordningen E, C, A.

Håller du med om deras bedöming?