Visar alla blogginlägg med kategorin:
ForskarFredag

Så söker du på Pedagog Stockholm

Förstoringsglas

Fotomontage: Martin Trockenheim

”Hur söker jag på Pedagog Stockholm?” Den frågan har redaktionen fått ett antal gånger sedan vi plockade bort sökfunktionen på sajtens startsida i våras.
Innan jag besvarar frågan ska jag kort förklara anledningen till varför vi plockade bort sökfunktionen på Pedagog Stockholm.

Den fungerade helt enkelt dåligt. Inte ens då man sökte på artikelns rubrikord kunde det hända att artikeln inte ens dök upp som förslag i träfflistan. Frustrationen både hos oss själva och våra besökare avgjorde beslutet. Dessutom hade vi stöd i statistiken som visade att endast 2 procent av våra besökare använde verktyget, resten använde sig av Google för att hitta till och på sajten Pedagog Stockholm.

Ny sökfunktion är på gång

Nu några månader senare inser vi på redaktionen att vi trots allt behöver en sökfunktion – en sökfunktion som är bättre och tillförlitlig. När den kan installeras vet vi ännu inte, men förhoppningsvis ganska snart.
Tillbaka till frågan: Hur söker jag på Pedagog Stockholm?
Gör så här: öppna Google och skriv in ditt sökord, till exempel ”genrepedagogik” följt av pedagog stockholm. Tryck på enter.

Sök på bloggarna fungerar

Sökfunktionen på våra bloggar fungerar precis som vanligt. På sidan med alla våra bloggar http://pedagogblogg.stockholm.se/vara-bloggar/ kan du enkelt skriva in sökord.

Helena Karlson

Kunskapsspäckat på ForskarFredag

ForskarFredag

Känner du till ForskarFredag eller Researchers Night som evenemanget kallas internationellt? Det går av stapeln den sista fredagen i september varje år på olika platser i Sverige och i Europa. Evenemanget som utlysts av EU-kommissionen är till för att visa allmänheten hur spännande och roligt forskning är – framförallt vill man nå ut till de unga. På Debaser Medis där evenemanget hölls i Stockholm i fredags var det fullt med gymnasister och högstadieelever som tog del av föreläsningar och aktiviteter.

Stort behov av gympa i rymden

Fugelsang GympaChrister Fugelsang, forskare i partikelfysik och den ende svensken som än så länge varit ute i rymden var bland annat där för att berätta om den internationella rymdstationen ISS. På väg in i den smockfulla salen hör jag en av eleverna exalterat säga till sin kompis: ”Jag har tagit en selfie ihop med Fugelsang”.

Föreläsningen drog igång och Fugelsang berättade att rymdstationen varit permanent bemannad de senaste 14 åren. Men aldrig av samma personer mer än ett halvår i taget.

–       Det är väldigt fysiskt påfrestande att vara i rymden och att leva i tyngdlöshet. Bland annat försvagas ens muskler och skelett. Därför tränar man två gånger om dagen där uppe för att inte vara som ett vrak när man kommer hem, berättad han och tillade att man utnyttjar det för medicinsk forskning om bland annat benskörhet.

–       Under min andra rymdresa hade jag till exempel sex möss med mig för att kunna studera just det. Vi kan lära oss väldigt mycket i rymden i och med att det är nya omständigheter som råder där. Rymdstationen är på så vis ett fantastiskt och unikt laboratorium där man utnyttjar tyngdlösheten för experiment inom många olika områden, fortsatte han.

Fugelsang årets bild

Han berättade också att det är en väldigt härlig känsla att befinna sig i tyngdlöshet och visade en bild från en av sina rymdresor som utsetts till ”Årets resebild 2006” av en blogg.

–       Tyckte det var lite skojigt när jag fick se utnämningen på bloggen och så en av kommentarerna i kommentarfältet som sa att bilden var uppenbart photoshopad – nej jag var faktiskt där, sa Fugelsang glatt.

 Borrning i huvudet mot huvudvärk

Michelangelo

En annan föreläsare var Stefan Plantman. Han forskar om olika typer av hjärnskador men är även intresserad av arkeologi och historia. Han berättade om äldre tiders hjärnforskning och tillade att även många konstnärer genom historien intresserat sig för anatomi.

–       Bland annat Michelangelo. Ser ni likheten mellan hjärnan här och hans målning som finns i sixtinska kapellet? Man tror att det var ett sätt för honom att smyga in en hjärna bland målningarna fast i formen av gud och änglar. Den kristna kyrkan var nämligen emot att man dissekerade döda människor, berättade Plantman.

Kranie

Han visade även en bild på ett gammalt människokranium med ett hål i sig och berättade att det var en metod som förr användes för att motverka huvudvärk.

–       Dog man inte då? frågade en av eleverna ur publiken förskräckt.

–       Nej bara man inte borrade för långt in så överlevde man, svarade Plantman.

Phineas Gage

På en annan bild fick vi se en man vid namn Phineas Gage som klarade sig efter att ha fått ett järnrör genom huvudet under 1800-talet. Men hans personlighet blev helt förändrad.

–       Det var ett av de första fallen som gjorde oss uppmärksamma på att hjärnan hänger ihop med vår personlighet, sa Plantman.

Han berättade också att det är ett problem när det gäller hjärnskador att man inte kan veta hur patienten egentligen var innan en skada när man endast har träffat personen efter.

–       Eftersom jag och mina kolleger försöker förstå vad det är som gör att vissa återhämtar sig snabbare efter en hjärnskada än andra så behöver vi ha kunskap om hur patienten var innan. Därför har vi undersökt en amerikansk veterangrupp som råkat ut för hjärnskador. Den här gruppen har det gjorts gott om undersökningar om redan innan skadorna inträffade och det underlaget använder vi i vår forskning, berättade han.

 Tolkien varvade krigande med poesiskrivande

Tommy Kuusela, forskare i religionshistoria var ytterligare en föreläsare.

–       Jag har främst forskat om jättar. Men är även intresserad av J.R.R Tolkiens författarskap och det är om honom jag tänkte berätta för er, sa han inledningsvis.

Han berättade att språk var J.R.R Tolkiens stora passion i livet och att han redan som liten hittade på så kallade nonsensspråk. I tonåren skapade han ett hemligt sällskap vid namn TCBS – Tea Club Barrovian Society. Han och sällskapets tre andra pojkar brukade ses för att diskutera litteratur och dricka te. Alla drömde de också om att bli poeter och skrev mycket poesi – inte minst om älvor, vilket var något som låg i tiden.

–       När Tolkien gav sig ut i första världskriget så var det såklart fruktansvärt och moraliskt förfall och så fort han fick tid över så skrev han poesi. Men att försörja sig på poesin efter kriget var svårt, sa Kuusela.

Han berättade att Tolkien istället började arbeta på Oxford English Dictionary för att sedan göra en akademisk karriär och blev så småningom professor i engelska. Under den här tiden blev han även god vän med Narniaförfattaren C.S Lewis som också var den som lämnade in manuset av Tolkiens The Hobbit till ett förlag.

–       Tolkien själv var perfektionist och vägrade lämna ifrån sig något innan han ansåg att det var klart. Många av hans böcker har också publicerats först efter hans död genom sonen Christopher, sa Kuusela.

Tolkiens källor

Innan han tackade för sig tog Kuusela även upp olika källor som inspirerat Tolkien till ”Sagan om ringen”-trilogin. Han berättade också att Peter Jacksons populära filmatisering av böckerna gjorde dem kända för en större publik – och Tolkien till en av de mest sålda författarna i världen.

Tack för mig

Ni är framtidens forskare

En annan föreläsare var kemiforskaren Henric Mickos. Under rubriken ”Forskning – nördigt eller coolt?” ville han i sitt föredrag sticka hål på nidbilden som ges i media av forskare som lite världsfrånvända och dåliga på att kommunicera.

Mickos

Han betonade också att man inte behöver vara duktig på ett ämne för att längre fram forska om det. Men man måste ha ett intresse av att vilja lära sig mer om ämnet och våga fråga när man inte förstår.

–       Ibland får jag frågan av unga: ”Måste vi verkligen forska? Vet vi inte allt redan?” Nej vi vet så oerhört lite. På 80-talet var det AIDS man inte förstod sig på. Man märkte att många dog, men förstod inte varför. Hade man då inte forskat om virus i många år så hade man inte förstått att sjukdomen spreds med hjälp av det så kallade HIV-viruset och lyckats ta fram den första bronsmedicinen inom ett år, sa Mickos.

–       På det medicinska området finns det fortfarande oerhört mycket att göra inom forskningen. Vi har nästan inga mediciner som botar idag. Bara de som bromsar upp, fortsatte han.

–       Och samma sak är det med flera andra områden. Bland annat inom miljöområdet. Vi har långt kvar innan vi lever på ett hållbart sätt. Det blir ni som får föra forskningen framåt inom de här och andra områden. Jag och mina kolleger är snart för gamla, uppmanade han.

 Robotsamtal och vanliga forskaregenskaper

Utöver att lyssna på föreläsningar så kunde eleverna bland annat gå en poängpromenad. Den innehöll 10 frågor som eleverna var tänkta att besvara med hjälp av forskare och andra som stod i evenemangets olika montrar.

En fråga löd: ”Hur kan vi ge robotar sociala färdigheter? (Tips: Spana in robothuvudet Furhat vid en av KTH:s forskningsstationer!)”

Furhat

Gabriel Skantze som ingår i projektgruppen som skapat Furhat berättade att de programmerat honom så att han lärt sig olika fraser och hur han ska bete sig när han samtalar med människor.

–       Vilken är din favoritfilm? frågade en av eleverna Furhat.

–       Jag är en robot, jag går inte på bio, svarade han.

–       Varför har du en mössa på huvudet? frågade en annan elev.

–       Det är senaste modet, svarade Furhat för att lite senare ge ett annat svar på samma fråga: ”Den har varit min mormors och jag tycker att den ser snygg ut”.

Skantze berättade att de programmerat Furhat så att han ska kunna ge lite olika svar på samma fråga och att han är programmerad för att hålla konversationen uppe även om han inte förstår frågan. Ställer man en fråga som han inte kan svaret på så svarar han exempelvis inte ”Förlåt vad sa du?” utan pratar bara på, precis som många människor gör när de samtalar. Furhats läppar följde dessutom hans tal och han kunde också röra på huvudet och hålla ögonkontakt med den som han samtalade med.

En annan fråga löd: ”Vad är det för skillnad på isen i Arktis och Antarktis? (Tips: Sök upp polarforskarna inne på Debaser!)

Polarforskarna

I sin monter hade polarforskarna bland annat olika vykort som gav information om isarna. På baksidan av vykortet ovan stod till exempel följande svar att läsa från polarforskaren Michael Tjernström:

”Isen vid de två polerna är väldigt olika. Havsisen i Arktis ligger redan i havet. Därför är det främst inlandsisen på Grönland som kan orsaka att havsytan höjs. Om hela Grönlands is smälter höjs havsytan med omkring sju meter. I Antarktis ligger nästan all is på land och om den skulle smälta höjs haven med ungefär 65 meter. För att Antarktis inlandsis ska smälta krävs en mycket stor klimatförändring. Det är osannolikt att det kommer att inträffa under de närmaste tusen åren. Grönlandsisen däremot kommer antagligen att smälta inom några hundra år om vi inte får bukt med klimatförändringen.”

En tredje fråga löd: ”Hur är det att forska som gymnasieelevev?” (Tips: Hör med studenter som har gått Rays sommarforskarskola!)

Rays

Forskarskolan som är inriktad mot de naturvetenskapliga ämnena, finansieras av företag och stiftelser och är helt kostnadsfri för deltagarna. Tomas Liiv är en av ungdomarna som gått den. I montern fanns en presentation av hans sommarprojekt ”Acceleration av partiklar i tidsberoende ABC-magnetfält”.

– I skolan finns alltid svaren som man söker i läroboken. Men på forskarskolan är det en riktig forskningsfråga utan facit som man ska undersöka – och det är väldigt lärorikt. Dessutom får man göra det i en miljö med andra i ens ålder som också intresserar sig för forskning, vilket är väldigt roligt, berättade han.

En fjärde fråga löd: ”Vilka egenskaper är bra att ha som forskare?” (Tips: Nobelmuseet har bra idéer!)”

Samarbete

I en liten folder presenterades följande egenskaper som vanliga hos många av dem som fått nobelpriset: att vara nyfiken, modig, tävlingsinriktad, uthållig och att kunna samarbeta. För varje egenskap fick eleverna även testa på olika saker för att se om de har egenskapen ifråga. Under folderrubriken ”Kan du samarbeta?” stod det exempelvis: ”Gå tillsammans med en kompis till skylten där det står SAMARBETE. Ta varsin bit snöre. Sätt på er varsin ögonbindel. Utan att titta, kan ni lägga ihop era snören så att de bildar en perfekt kvadrat?”

Den som hade gjort alla övningar fick sedan ett Nobelpris – en guldpeng med Alfred Nobel på, fast istället för äkta guld var myntet fyllt av choklad!

Packmanspel – med hjälp av frukter

Det fanns också fullt med montrar där eleverna kunde testa på olika saker.

ParfymTill exempel att blanda sin egen parfym.

Spel

Utmana en forskare i olika spel.

Packman

Och spela Packman med hjälp av frukter.

 Barnövervikt, Kärlek och Svävande föremål

Vad vill du forska om

I ett av rummen kunde eleverna också sätta upp gula ”post-it”-lappar där de skrivit vad de skulle vilja forska om. På lapparna stod det bland annat att läsa:

ALS, Kärlek, Hur maten kan ätas men ändå inte försvinna, Cancer, Ost, Uppkomsten av hjärtsjukdomar samt hitta en lösning för att få stopp på det, Kändisskap, AIDS, Historia, Vad är 1+1, Livets mening, Medicin/droger, Djurorgan som kan placeras i människor, Rymden, Svävande föremål, Rasbiologi, Supraledare i rumstemperatur, Barnövervikt, Hur hjärnans neutroner fungerar och hur olika tankar och personligheter bildas, We can’t go any further if we can feel ordinary love, Knark, Mig själv, Djurbeteende, Världen, Astrofysik eller mörk materia med inslag av kvantmekanik och strängteori, Cuba, Adam Comeau, Något som man kan testa på istället för test på djur, Samspelet mellan jordens liv och rymden, Sex, Counter strike, Genetisk modifiering så att man kan ta bort de ärftliga sjukdomarna, Vulkaner, Fetma, Virus, Musikterapi (musikens påverkan på hjärnan) och Skadlig programkod.

 Tänker…

Tänker

Känns väldigt roligt med evenemang som ForskarFredag där forskningen når ut till en bredare publik och kanske även får några av de unga besökarna att tänka att forskare kunde vara något för dem. För tänk vad tråkigt det vore utan alla dessa kunskapstörstiga människor som är så fascinerade av något att de grottat ner sig i allt från klimathot till biografier och olika sjukdomstillstånd – och gör oss andra lite kunnigare om världen och människorna förr och idag. Men också om vad som väntar i framtiden.

//Sarah Magnusson