Visar alla blogginlägg med kategorin:
FOU i Stockholm

Så söker du på Pedagog Stockholm

Förstoringsglas

Fotomontage: Martin Trockenheim

”Hur söker jag på Pedagog Stockholm?” Den frågan har redaktionen fått ett antal gånger sedan vi plockade bort sökfunktionen på sajtens startsida i våras.
Innan jag besvarar frågan ska jag kort förklara anledningen till varför vi plockade bort sökfunktionen på Pedagog Stockholm.

Den fungerade helt enkelt dåligt. Inte ens då man sökte på artikelns rubrikord kunde det hända att artikeln inte ens dök upp som förslag i träfflistan. Frustrationen både hos oss själva och våra besökare avgjorde beslutet. Dessutom hade vi stöd i statistiken som visade att endast 2 procent av våra besökare använde verktyget, resten använde sig av Google för att hitta till och på sajten Pedagog Stockholm.

Ny sökfunktion är på gång

Nu några månader senare inser vi på redaktionen att vi trots allt behöver en sökfunktion – en sökfunktion som är bättre och tillförlitlig. När den kan installeras vet vi ännu inte, men förhoppningsvis ganska snart.
Tillbaka till frågan: Hur söker jag på Pedagog Stockholm?
Gör så här: öppna Google och skriv in ditt sökord, till exempel ”genrepedagogik” följt av pedagog stockholm. Tryck på enter.

Sök på bloggarna fungerar

Sökfunktionen på våra bloggar fungerar precis som vanligt. På sidan med alla våra bloggar http://pedagogblogg.stockholm.se/vara-bloggar/ kan du enkelt skriva in sökord.

Helena Karlson

Kollegialt utforskande och lärande på Kungsholmens gymnasium

IMG_5907Hur får man en skola att vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet? Då gör man som Kungsholmens gymnasium som styrt om sin organisation för lärarnas kompetensutveckling. Veckan efter skolavslutningen ordnades för första gången Kungsholmens akademi, en avslutande studiedag där årets alla projekt presenterades i sexton miniseminarium samt mingel till en utställning.

Fröet till hur man skulle arbeta tog avstamp i en föreläsning med Helen Timperley 
om lärares kollegiala utforskande och lärande. Redan då deltog några av skolans lärare i olika FoU-projekt där lärarna utforskade den egna lärarpraktiken. Men för att få med alla lärare på banan bestämde skolledningen att all skolledd kompetensutveckling under läsåret 2015/2016 skulle utgå från olika lärargruppers önskemål och behov.
”Lite mer konkret innebär det att lärares praktik gått från att vara tyst kunskap till att bygga på erfarenheter som provats under längre tid och är dokumenterade (det vill säga beprövad erfarenhet) och att lärare därmed utvecklat sin förmåga att bedöma effekten av sin undervisning för att anpassa den efter elevernas behov. Syftet med arbetet under detta läsår är att undersöka valda delar av elevers lärande för att utveckla den egna undervisningen”, skrev rektor Annica Tengbom Ödén i sin programförklaring till lärarna.

Under läsåret har alla lärare ingått i olika mindre grupper där de kollegialt granskat någon del av sin praktik och ställt den i relation till teori och sedan reflekterat kring det. Aktionsforskningen har varit handledd av skolans lektorer och förstelärare som i sin tur fått regelbunden handledning av Maria Andrée, didaktikforskare från Stockholms universitet.

Kungsholmsakademien nyMarx teorier och en fågel i bur

”Hur förstår elever Marx teori?” och blir föreläsningen effektivare med en rast? Det ville Lars Swahn och Carl-Henrik Wendt båda lärare i samhällskunskap undersöka.

Vad har en rast för betydelse för inlärningen då undervisningen bedrivs som en föreläsning? Detta hade Lars Swahn och Carl-Henrik Wendt båda lärare i samhällskunskap utforskat under året i fyra parallellklasser i årskurs två.
De planerade upplägget för två lektioner med identiskt innehåll där den enda skillnaden var att den ena lektionen avbröts för en kortare rast. Båda genomförde en lektion av varje.
De valde ut ett stoff som var okänt för eleverna: Marx teori om alienation
och historiematerialismen. För att öka förståelsen för stoffet lade de in en metafor för att göra innehållet tydligare. Stoffet presenterades i samma ordning enligt ett tidschema. Efter genomförd lektion fick eleverna göra ett kunskapstest.

Tesen var att förståelsen och därmed inlärningen skulle gynnas av en rast. Nu visade det sig att detta kom på skam. Bådas lektion med inlagd rast gav sämre kunskapsresultat vid lektionens slut än den med utan. Ett annat resultat var att två lektioner hade ett stigande resultat i början av lektionen för att sedan peaka och därefter dala medan de två andra lektionerna hade en jämt sluttande kurva med toppresultat i början av lektionen.
Varför kan man undra, och den frågan har både Lars och Karl-Henrik ställt sig. Båda gjorde lektionsbesök hos varandra och dokumenterade varandras lektioner. Ändå blev frågorna många:
• Ny lärare, ny klass?
• Interaktivitet i klassrummet?
• Skillnader i tid nedlagd på de olika momenten?
• Skillnader i svårighetsgrad mellan de olika momenten?
• Skillnader i visuella medel (power points, whiteboards…)?
• Små förändringar/förbättringar i själva föreläsningen som är svåra att undvika?
• En lektion innehöll en avslutande del som inte fanns i de övriga lektionerna, men som anknöt till och belyste de övriga momenten..?
• Skillnaden mellan lärare..?
• Skillnaden mellan klasser..?
• Skillnad i storlek på grupperna som svarade?
En sak är ändå säker: en fråga väckte fler nya.

Kan man styra elevernas kreativitet?

”Hur mycket ska man styra i bildämnet? Vilken typ av uppgift ger mest kreativitet?” Bildläraren Kristina Adlercreutz har liksom många andra bildlärare upplevt att olika uppgifter tar olika tid för eleverna att komma igång. Är uppgiften för fri kan onödigt mycket tid ägnas åt att komma på en bra idé. Är uppgiften styrd kan man uppleva att man begränsar eleverna kreativitet. Därför valde hon att studera hur tre skilda uppgifter i bildämnet påverkade elevernas kreativitet.
Den första var att utifrån en krokilektion placera den avbildade personen i en rumslig kontext där perspektivet var av central vikt.
Den andra uppgiften var att designa en swatchklocka från ett givet tema/ord som eleverna fick sig tilldelade.
Den tredje uppgiften, tror jag, var att måla en akvarell från ett fotografi. Men på grund av tidsbrist hann Kristina inte att redovisa uppgiften och resultat, så jag kan inte närmare redogöra för just denna uppgift.
Krokiteckningen i ny kontext tog tid för eleverna, men kreativiteten var det inget fel på. Uppgiften med att designa en swatchklocka gick snabbare. I uppgiften låg att göra research och att ”tänka utanför boxen”. Även här flödade kreativiteten om än att den var styrd.

Kungsholmsakademien 015Körprofil med komplikationer

Föreläsningen ”Avista-övning som komplement till körsång” hade sitt ursprung i en musiklärares frustration när kursinnehåll försvinner med nya läroplaner. Den tidigare obligatoriska kursen Musik- och gehörslära försvann med Gy11 och Bengt Ollén berättade hur han nu ska reparera detta med höstens ettor. I ett försök ska han under läsåret systematiskt klämma in små avista- och rytmikövningar i körsången och för att sedan när läsåret är slut jämföra och utvärdera resultaten med en trea, som inte fått samma övningar.
– Risken är att blir mycket bra, tror Bengt.

Euforiskt hyllningstal

Dagens studiedag knöts ihop med en gemensam samling i aulan med tal av rektorer, skolborgarråd och en mycket entusiastisk Kicki Skog, universitetslektor från Stockholms universitet.

– Det har varit en otrolig ynnest, nästan magiskt, att få vara med här idag och lyssna på lärare som inspirerar varandra. Det är så imponerande att ni klarat av att genomföra studierna på sex dagar! Jag tänkte springa runt och lyssna lite här och där, men det var så intressant att jag inte kunde byta föreläsning mitt i utan var tvungen att sitta ner och lyssna färdigt.
– Det har varit en sådan fantastisk energi. Ni har ställt egna frågor, gjort nedslag i er egen undervisning. Jag är djupt imponerad att här finns en sådan potential och inspiration tack vare genom att vara så olika. Ni är så rätt ute.
Kicki berättade om ett inledande samarbete som deras lärarstudenter på VFU och KPU ska ha med Kungsholmens gymnasium kommande läsår.
– Studenterna ska involveras och berika projekten, som ska utveckla undervisningen. Vi vill att våra studenter ska vara delaktiga i skolutvecklingsarbetet – inte bara titta på – att det blir en del av utbildningen.
Rektor Lesley Brunnham kunde bara fylla i hyllningskören.
– Vi har påbörjat en resa och vi fortsätter med tolv olika projekt nästa läsår. Kungsholmens gymnasium är en förebild.

Läs intervjun med Annica Tengbom Ödén och mer om Kungsholmens akademi.

Helena Karlson
helena.karlson@stockholm.se

 

Elevinflytande – ja tack!

Gruppbild TekniskaFörra veckan träffade jag det här gänget på institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) på Stockholms universitet. Mer om det kan du läsa i reportaget därifrån. De går i åttan på Kista grundskola och är med i ett projekt inom ramen för sitt Elevens val. Igår träffade jag dem på nytt på Tekniska museet där projektet presenterades under ett seminarium om ungas demokratideltagande.

Barns rätt att komma till tals

Johanna Öberg 2

–  Idag är det 25 år sedan FNs barnkonvention antogs. I den står det bland annat att barn har rätt att ge uttryck för sin åsikt i alla frågor som berör dem. Även läroplanen tar upp hur viktigt det är att vi lyssnar på barnen och ger dem inflytande över sin utbildning. Ändå finns det mycket kvar att göra. Vi vuxna måste i större utsträckning tala MED barnen och inte bara TILL dem och vi måste lyssna på deras frågeställningar och inte bara låta dem svara på våra frågor, sa Johanna Öberg under seminariet.

Johanna är högstadielärare i grunden men doktorerar för tillfället på institutionen för data- och systemvetenskap (DSV) på Stockholms universitet. I samarbete med Kista grundskola arbetar hon och DSVs pedagogikforskare Patrik Hernwall med projektet som åttorna är med i inom ramen för sitt Elevens val. Där har eleverna getts stort inflytande över sin undervisning och fått vara medforskare i en studie som de själva döpt till Forskningspartiet.

Elevinflytande

Elevinflytande

I Forskningspartiet har eleverna fått lära sig ett kritiskt och vetenskapligt arbetssätt och fått fördjupa sig i frågor som rör samhället och demokratin. Frågorna och hur de ska arbeta med dem har de själva fått vara med och bestämma om.

Stor användning av kursen

Panelsamtal

Moderator Ante Runnqvist, change manager på Rektorsakademien, frågade några av eleverna vad de tycker om det vetenskapliga arbetssättet de fått lära sig i Forskningspartiet. De berättade att de haft stor nytta av det kritiska tänkandet i andra skolämnen som krävt analys. Till exempel när de skulle analysera svarsresultat i naturkunskapen. Men framförallt i samhällskunskapen. Där har nämligen inte bara analysförmågan kommit till användning utan även den fördjupade kunskapen de fått om hur samhället fungerar.

Har lärt sig tillsammans

Undervisningen de haft i projektet har bestått mycket av diskussioner. Något som eleverna berättar att de uppskattat. Genom att diskutera med varandra har de resonerat sig fram och lärt sig tillsammans. Eftersom undervisningen inte byggt på genomgångar har de inte behövt anteckna och lyssna samtidigt. Vilket några av dem påpekade inte är helt lätt. De tog även upp att det vanliga skolarbetet bygger på prov och att det kan vara svårt ibland att förstå vad läraren är ute efter vid provtillfället när man inte har någon att resonera med.

Önskas: större valfrihet i skolan

Eleverna framhöll också att lärarna i den vanliga skolundervisningen borde låta dem välja mer vad de ska göra och att alla skolor borde informeras om att man lär sig mer och uppnår bättre studieresultat när man arbetar som de gjort i projektet. Ante frågade dem varför de tror att de gjort det.

–  I projektet har vi ju själva fått vara med och bestämma och arbetat med sådant som vi vill jobba med. Men i skolan har lärarna valt och vi kanske inte alltid är så intresserade av arbetsuppgifterna, svarade en av eleverna.

Därefter uttalade sig andra inbjudna paneltalare om vikten av att unga får komma till tals. Bland annat Olle Wästberg som är ny statlig utredare av klyftor och demokrati. Han sa att skolan ska vara en brygga in i demokratin och politiken och att det därför är viktigt att eleverna under sin skoltid får möjlighet att påverka.

Därefter avslutades seminariet med en uppmaning om att inte missa filmen om Forskningspartiet. Den är gjord av några niondeklassare från Kista grundskola och finns för tillfället att titta på i Tekniska museets utställning ”Forskning pågår”.

Intressestyrda arbetsuppgifter nästa

Per Wadman

På väg från museet tar jag sällskap med Kista grundskolas rektor Per Wadman. Han berättar att skolan strävar efter att eleverna ska få större inflytande över sin undervisning och att projektet är del av ett större förändringsarbete. Man arbetar också för att eleverna ska få större självinsikt i sin skolgång och att de ska ta större ansvar över sitt eget lärande.

I samarbete med institutionen för data- och systemvetenskap utvecklar man undervisningen för att göra eleverna mer delaktiga med hjälp av digital teknik. Varje elev har allt skolmaterial och alla verktyg på sin ipad vilket underlättar att fortsätta skolarbetet hemma. Tanken är också att arbetsuppgifterna ska bli mer intressestyrda framöver inom ramen för ett visst ämne så att elevernas vilja att arbeta hemma stärks.

Man har också bytt ut utvecklingssamtalen mot elevledda samtal. På dem är det eleverna som talar om för föräldrarna vilka kunskaper och förmågor de uppnått och vad de anser att de behöver göra för att utvecklas och uppnå högre måluppfyllelse.

–  Att eleverna då även måste få större inflytande över sin undervisning ser vi som en naturlig följd av det. I de fall som eleverna redan fått det har vi också märkt att studieresultaten höjts. Min intuition säger mig därför att vi är på rätt väg även om jag inte har några vetenskapliga belägg för det, konstaterade Per och log.

Tänker

… tillbaka på när jag lämnade gymnasie- och grundskolepluggandet bakom mig i början av 2000-talet och äntligen fick studera efter mitt eget intresse. Det första jag läste på universitetet var Praktisk filosofi. En kurs som byggde på just kritiskt tänkande och innehöll mycket diskussioner. Jag har läst många kurser efter det men det är helt klart den kurs som jag haft mest nytta av. Den förändrade nämligen mitt sätt att tänka. Jag hade gärna velat ha en kurs liknande den som åttorna som deltagit i projektet haft – när jag gick i högstadiet.

//Sarah Magnusson

Mer om projektet kan du som sagt även läsa i det här reportaget. 

 

Lärarens livslånga lärande

Timperley_bild

Professor Helen Timperley vid universitetet i Auckland på Nya Zeeland är på besök i Stockholm och i måndags talade hon för runt tusen förstelärare och skolledare från hela Stockholms län på Folkets Hus. Hennes forskningsfält är lärares professionella lärande och utveckling och hur det påverkar elevernas lärande och utveckling.

(Se också vår sida om Helen Timperley där föreläsningen finns filmad och allt hennes presentationsmaterial ligger.)

Timperleys grundtes är att lärare aktivt måste arbeta med att utveckla sitt eget lärande och att detta måste organiseras och främjas av skolornas ledare. Genom att ställa frågan vilka kunskaper och färdigheter eleverna behöver kan lärare fördjupa sin professionalitet och fördjupa sina färdigheter. Timperley menar att lärare måste delta i ett livslångt lärande där de utvecklar sina metoder, testar och utvärderar för att ytterligare främja elevernas lärande.

En vision för skolan

När Hon talar på Folkets hus är den stora salen nästan full och stämningen förväntansfullt sorlig innan hon kommer ut på scenen. Timperley är liten och försynt, men sorlet tystnar omedelbart, hon brinner av engagemang och det är knäpptyst när hon inleder med att berätta om Nya Zeelands vision för skolan.

Helen Timperley NZ vision

Flera deltagare twittrar ut att de nu har hittat sin vision.

Hennes mission är att lärare ska utveckla sitt professionella lärande och bilda sin uppfattning om undervisningen utifrån elevernas måluppfyllelse och resultat. Forskning visar att lärare måste tro på att deras elever kan prestera bättre och snabbare, bara genom att tro på sina elever kan man utmana dem och få dem att nå nya höjder. För att göra detta måste lärare ständigt utveckla sitt yrkeskunnande och pröva nya pedagogiska metoder och utvärdera dessa.

– Hur vet du att dina nya metoder gör skillnad? frågar hon som öppen fråga innan hon drämmer till med; vet du inte det är du inte närmare målet än innan du började.

Att fråga eleverna vad de tycker och ta reda på vad de lär sig för att anpassa undervisningen efter deras behov och förståelse är enligt henne livsnödvändig i lärargärningen. Detta får mig att tänka på Dylan Williams i dokumentären The Classroom project där han säger:

– Skolorna idag är bättre, ungdomarna smartare men samhällen är mer komplicerade och därför kräver det mer kunskaper av eleverna för att fungera i samhället.

Precis som på eleverna måste det från skoledarna finnas stor tilltro till lärares vilja att utvecklas och lära sig nya metoder. Timperley slår fast att detta ställer krav på att det finns strategier för att tillvara ta erfarenheter och föra dem vidare mellan kollegor. Om en lärare åker iväg på fortbildning men det inte finns någon strategi för att föra dessa kunskaper vidare till sina kollegor eller utvärdera hur detta påverkar elevernas lärare så kommer den nya kunskapen inte organisationen till godo. Timperley trycker på förstelärare här har en roll som ledare av andra lärare och att de måste arbeta med grupper.

– Om försteläraren arbetar med enskildas lärare finns risken att det uppfattas att det är ett straff för dåliga lärare och försteläraren får dåligt rykte.

Timperley menar att lärare måste uppmuntras att utvecklas och att det måste bli en naturlig del av yrkets vardag.

Cissi och Malin, förstelärare från Sätraskolan, som besökte föreläsningen håller med det som sägs.

– Förändring måste komma inifrån, om det blir ett krav låser sig folk, säger Cissi. Malin håller med och tillägger:

– Man känner igen diskussionerna från skolan, det är inte nyheter men man får en del Aha-upplevelser.

Men när ska man hinna med sitt lärande, i en redan tidspressad organisation är det lätt att hoppa över det som inte brinner men Timperley pekar på att det måste skapas tid för lärande exempelvis i form av möten och att denna tid ska vara prioriterad samt att skolan ska fokusera på ett utvecklingsområde åt gången.

– Ingen lärare kan vara inblandad i mer än ett fokusområde åt gången. Och det tar tid att uppnå djuplärande. Minimum är att fokusera på ett område i ett år, men två år är mer lämpligt, säger Timperley.

Samtidigt menar hon att förändringar i elevernas resultat och förståelse kommer snabbt.

– Mät förändringar, får du inte resultat så måste du tänka om. Förändringsarbete behöver inte ta lång tid. Fastna inte i mätprocessen och bara mät och mät utan att få resultat. Uppvisas inget resultat får du tänka om.

I slutet av föreläsningen applåderar alla länge och så snart publiken reser sig börjar det surras och smida planer. Vissa håller med, andra inte, men alla är engagerade och rosiga om kinderna.

Att vara en skolutvecklare

Dagen efter får förstelärare chansen att arbeta fördjupande kring frågorna om kollegialt lärande i seminarium där de stöter och blöter frågorna om hur de kan bedriva utvecklingsarbete på sina skolor. Karin och Åsa, förstelärare från Lillholmsskolan var där och seminariet har gjort intryck på dem. De är båda ansvariga för att utveckla pedagogiken på sin skola och håller med Timperley i mångt och mycket.

Karin berättar att hon ser sin roll som en utvecklingstjänst där man ska ligga i framkant i pedagogisk forskning, men även vara lyhörd för vad ens kollegor behöver för stöd.

– För att hålla sig framme så blir det mycket läsning i digitala kanaler som Pedagog Stockholm, olika nätverk och Skolverkets kedjebrev.

Åsa tillägger att man måste fokusera på några områden, att man inte kan förändra allt på en gång eller hoppa på alla projekt.

Just nu är jag som mattelärare jätteintresserad av flippat klassrum eftersom mina elever behöver mer tid att räkna på lektionen. Jag fokuserar på det nu och sen tar jag med mig erfarenheterna ut till mina kollegor.

De är båda överens om att utvecklingsarbetet måste anpassas till hela lärargruppens behov och att det inte får bli för smala ämnen.

– Exempelvis betyg och bedömning är alla lärare intresserade av, säger Åsa.

Timperley fokuserar mycket på det konkreta exempelvis hur en förstelärare närmar sig sina kollegor.

– Det är viktigt hur man närmar sig sina kollegor, det måste vara respektfullt, påpekar Åsa.

– Försteläraren är inte en expert som kan lösa alla problem, tillägger Karin, men det är en resurs, eftersom de har tid frigjort för kreativt utvecklingsarbete. Sen måste man också tänka på att alla lärare inte vill gå den här vägen i yrket.

De slår båda fast att lärare måste lära sig av varandra och utbyta erfarenheter. Man kan inte stå och slå huvudet i väggen utan måste experimentera tillsammans och komma fram till vad som fungerar.

Vill du veta mer och fortsätta diskussionen så finns det gruppen Helen Timperley i svensk skola på facebook. Senare in veckan kommer även den filmade intervjun upp här på pedagog Stockholm och vi kommer att göra en exklusiv intervju med henne där vi ber henne fördjupa sig i hur man skapar delarkultur och livslångt lärande i skolans värld.

 

/ Calle