Visar alla blogginlägg med kategorin:
Organisation och ledarskap

Så söker du på Pedagog Stockholm

Förstoringsglas

Fotomontage: Martin Trockenheim

”Hur söker jag på Pedagog Stockholm?” Den frågan har redaktionen fått ett antal gånger sedan vi plockade bort sökfunktionen på sajtens startsida i våras.
Innan jag besvarar frågan ska jag kort förklara anledningen till varför vi plockade bort sökfunktionen på Pedagog Stockholm.

Den fungerade helt enkelt dåligt. Inte ens då man sökte på artikelns rubrikord kunde det hända att artikeln inte ens dök upp som förslag i träfflistan. Frustrationen både hos oss själva och våra besökare avgjorde beslutet. Dessutom hade vi stöd i statistiken som visade att endast 2 procent av våra besökare använde verktyget, resten använde sig av Google för att hitta till och på sajten Pedagog Stockholm.

Tillbaka till frågan: Hur söker jag på Pedagog Stockholm?
Gör så här: öppna Google och skriv in ditt sökord, till exempel ”genrepedagogik” följt av pedagog stockholm. Tryck på enter.

Sök på bloggarna fungerar

Sökfunktionen på våra bloggar fungerar precis som vanligt. På sidan med alla våra bloggar http://pedagogblogg.stockholm.se/vara-bloggar/ kan du enkelt skriva in sökord.

Helena Karlson

Lee Orberson bemöter kritik mot skolorna i Kista och Husby

LO PS

Grundskolechef Lee Orberson bemöter kritiken mot skolorna i Kista och Husby.

Igår på Sveriges Radio P4 uttalade sig en boende i området starkt kritiskt till skolorna i Husby och Kista. I reportaget uttrycks det att skolor i området saknar resurser, har få behöriga lärare och för stora klasser. Lee Orberson, som är grundskolechef för skolorna på Järva, bemöter kritiken. Han menar att staden som en del av skolans kompensatoriska uppdrag satsar stora resurser på skolorna i området.

Vilka extra resurser får skolorna på Husby-Kistaområdet?
– Med stadens socioekonomiska tilläggsanslag, som är det som ska kompensera för socioekonomiska utmaningar, får flera skolor på Järvaområdet nästan dubbel skolpeng.

Vad innebär det för skolorna?
– Dessa skolor har den högsta lärartätheten, flest antal förstelärare och de minsta undervisningsgrupperna i Stockholm. Flera av skolorna är dessutom utvalda som fokusskolor dit staden riktar särskilda satsningar och resurser.

Hur stora är undervisningsgrupperna?
– På exempelvis Husbygårdsskolan är det tio elever per lärare, på Rinkebyskolan åtta elever per lärare – lärartätheten är väldigt hög. Man kan jämföra med Spånga grundskola som har ett lägre socioekonomiskt index där det är fjorton elever per lärare.

Om skolorna har så mycket resurser, varför har de då inte stadens bästa skolresultat?
– Den sociala kontexten slår igenom hårt på de här skolorna, det är en utmaning. Det är en del av vårt kompensatoriska uppdrag att hitta sätt att stödja eleverna på nya och bättre sätt. Det är ett pågående arbete.

Det är stora skillnader på andelen behöriga till nationellt program på gymnasiet mellan skolorna på Järvaområdet. Vad beror den skillnaden på?
– Skolorna med högre resultat har ett lägre socioekonomiskt index. Man måste titta på varje enskild skolas förutsättningar. Många tar exempelvis emot många nyanlända elever och det finns en stor in- och utflyttning i området som påverkar skolgången.

Hur arbetar vi med lokalsamhället kring skolan?
– Vi tycker samarbetet med lokala aktörer är väldigt viktigt och arbetar på att utveckla samarbetet med socialtjänst, stadsdelens olika funktioner och närpolisen i området.

Har du något du vill säga till lärarna som arbetar på skolorna i Järvaområdet?
– Dessa skolor har väldigt bra och engagerade rektorer och lärare. Jag är stolt över alla som jobbar på skolorna med dessa utmaningar, säger Lee Orberson.

Husbygårdsskolans rektor Anna Söderberg dementerar uppgiften om att skolan skulle ha få behöriga lärare. Alla lärare är behöriga förutom två stödlärare berättar hon över telefon.

I artikeln står det att 37 procent av eleverna i Husbygårdsskolan har gymnasiebehörighet, detta är felaktigt och enligt de senaste resultaten har 52 procent av eleverna gymnasiebehörighet 2015.

 

Calle Hedrén och Annebritt Ullén

Utmanade näringslivet och vann världen

Igår var jag på PR-byrån Westanders frukostklubb med rubriken Bryt utanförskapet med företagande. Tre personer i Angeredsutmaningen berättade hur de arbetar för att skapa mötesplatser mellan gymnasieelever från Angeredsgymnasiet och företag i Göteborgsregionen. Utmaningen började när rektorn på Angeredsgymnasiet i Göteborg, Samuel Engelhardt, uppmanade näringslivet i Göteborg att engagera sig i skapandet av bättre framtidsutsikter för skolans elever.

Vad kan man göra sen?

Samuel berättar att när skolan genomförde en undersökning bland eleverna om yrkeskännedom visade det sig att eleverna främst hade koll på högstatusyrken med lång, teoretisk utbildning som arkitekt, jurist, psykolog, apotekare med flera, men att de saknade kunskap om yrken som inte kräver universitet och högskola. Dessutom lyfte han att 80 procent av alla jobb förmedlas genom kontakter och därför är det viktigt att man har ett kontaktnät och därigenom kännedom om vilka jobb som finns.

– De allra flesta av våra ungdomar kommer till vardags inte utanför Angered och därför vill vi skapa nätverk där de får kontakter utanför området.
För att råda bot på detta skickades inbjudningar ut till stadens näringsliv och femtio företag anmälde sitt intresse att engagera sig på olika sätt. Vissa tillhandahöll praktikplatser, andra ställde upp med mentorer, studiebesök, erbjöd läxhjälp eller kunde tillhandahålla exempel från verkligheten som lärare kunde göra om till engagerande uppgifter. På så sätt fick elever kontakt med näringslivet samtidigt som företag fick nya perspektiv och möte framtida anställda och entreprenörer. Samuel talade om hur viktigt det är med praktik och att flera ungdomar fått upp ögonen för fler möjligheter efter att ha praktiserat inom yrken som exempelvis rörmokare eller snickare.

Vad får företagen att engagera sig?

Som representanter för utmanade företag fanns Pär Larshans, hållbarhetschef på Max Hamburgare och Ann Legeby, arkitekt på Sweco. Pär Larshans slog fast att man måste hitta affärsnyttan som företag för att starta ett samarbete med en skola, om det ska bli en bärkraftig satsning.

– Ett exempel från Angeredutmaningen är att SVT, som deltog i utmaningen, kunde locka nya tittare till sina kanaler. Medan för Max handlar det om att locka elever som anställda till våra restauranger.
När Ann får frågan vänder hon sig till publiken och frågar retoriskt om företag har råd att inte ta tillvara på den kompetens som finns på skolor runt om i Sverige. Hon berättar att för Sweco handlar det om att intressera eleverna för arkitekt- och ingenjörsyrkena. Hon berättar att Sweco är med och bygger Angereds nya närsjukhus och att de ska bjuda dit elever, som där kommer att ingå i 6 olika grupparbeten. Eleverna ska få titta på konstruktion och räkna på energiförbrukning och isolering, de ska få analysera trafiksituationen utanför sjukhuset och fundera över vilka yrkesgrupper som kommer att jobba på sjukhuset och vilka arbetsmiljöer dessa kräver, som en praktisk inblick i vad man kan arbeta med. Förhoppningen är att några blir så intresserade att de väljer att läsa ingenjörsutbildningar efter gymnasiet.

Både Ann och Pär framhåller Angeredsutmaningen som en plattform för nätverkande och säger att de har fått positivt gensvar från medarbetare.
– Jag tror detta är en naturlig del av framtidens företagande, säger Pär.
Ann håller med och lyfter också att det finns en enorm snedrekrytering till arkitekturhögskolan och att det missas en massa erfarenheter på det sättet.

Pär lyfter även att det är många som kommer att gå i pension de närmaste åren och i och med det kommer mycket kunskap som inte står i böcker att försvinna från företagen. Genom att koppla ihop elever med mentorer får ungdomarna ingångar på arbetsmarknaden samtidigt som företagen kan ta tillvara på tyst kunskap.

Att bryta barriärer

Men hur långt ska skolan anpassa sig efter företagens önskemål? Åsikterna går isär, men det är en otroligt viktig fråga påpekar Pär som menar att engagemanget måste växa underifrån. Det kan inte bli ett påbud från politiker. Samuel tar dessutom upp att lärarna på en skola måste vara engagerade i projektet annars kommer eleverna inte bli intresserade. Men han ser det som en självklar del av sin roll som pedagog att arbeta på detta sätt.
– Mitt uppdrag är att skapa en gynnsam pedagogisk miljö där eleverna får förberedda sig för att komma ut i arbetslivet. Det handlar om att vidga sina cirklar för att hämta in erfarenheter och sen ta med dem tillbaka in i skolan.

När han säger det här tänker jag på undervisningen på Språkintroduktion på Ross Tensta som arbetar mycket med att eleverna ska lära känna andra delar av det svenska samhället än där de går i skola och lever. Jag var ute på Ross Tensta och träffade lärarna Lina Pilo och Susanna Franzen med tre av deras elever tidigare i vintras.

Samuel berättar att det har kommit många frågor och att intresset har varit stort från skolor i hela Sverige, men att de velat se till att det fungerar i Angered innan de tar det vidare. Men ambitionen är att utmana näringslivet i resten av Sverige att vara med och skapa bättre möjligheter för ungdomar från utsatta områden.

Om du är intresserad redan idag kan du läsa mer på utmaningens webbplats eller höra av dig till Samuel på sam@angeredsutmaningen.se

/Calle

Årets första redaktionsmöte

Äntligen är hela redaktionen på plats och vi har haft ett första inspirerande redaktionsmöte.

Så här ser vår planeringstavla ut nu:

Redaktionens anslagstavla 12 jan

Håll utkik efter alla spännande reportage som kommer de närmaste veckorna. Är det något du undrar över eller har idéer på hur man kan vinkla, dra iväg ett mail till redaktionen-ps@stockholm.se!

/Calle

Fantastiska möten på skolforum

Montergänget
Andra dagen på skolforum börjar närma sig sitt slut. Det har varit två intensiva dagar fulla av spännande samtal och intressanta möten med mässbesökare, men även med kollegor runt om i staden. Vilken energiboost att träffa alla engagerade människor med inspirerande synsätt som brinner för sitt jobb. det har varit en ynnest att få träffa er och jag hoppas vi ses igen nästa år. Har du inte varit med i år så passa på nästa skolforum för det är en energikick!

Tisdagens #stockholmslärare i vår snygga monter. För att kolla in måndagens gäng kan du kolla här.
Alla som var i  montern gjorde ett jättejobb för att locka nya lärare till staden för ni vet väl att vi söker världens bästa lärare till världens bästa skola?

Världens bästa

ferrariDessutom får man ferraribilar när man står i Stockholmsstads monter, något som fick en kollega att beklaga sig över att när man väl börjat äta kan man inte sluta. Vilket den barskrapade jättelådan i vår garderob skvallrar om.

Diaz

 

 

 

 

 

Stockholmsläraren Camilla Askebäck Diaz lockade en stor publik när hon berättade om hennes roll som förstelärare i digitala verktyg.

Publik

Jonas Meyer

Och Jonas Mejer på Blackebergs gymnasium berättade inlevelsefullt varför han efter 16 år på samma skola älskade sitt arbete. Han berättade om hur viktig en lärare kan vara för sina elever och om gamla elever som hör av sig när de gått ut från skolan och om den intellektuella utmaningen att få tonåringar att förstå kopplingen mellan sin privatekonomi och nationalekonomi. Jag saknar att stå i klassrummet och möta elever när jag lyssnar på honom, även om jag tycker att det är världens bästa jobb att få vara med och inspirera alla er fantastiska lärare i Stockholm att bygga världens bästa skola.
Jan Aili
Sent på tisdag eftermiddag pratade Jan Aili, rektor på Matteusskolan, på gula scenen om hur han arbetat för att utvecklas som skolledare genom att lära känna sig själv och sitt arbete med att vara tydlig mot sina medarbetare så att de får veta vad han tycker och tänker och inte ska behöva gissa. Han uppmanade alla lärare att utforska sig själva och genom självkännedom bli bättre lärare. 

Stolta vinnare
I måndags var det glädjerus på mässan för oss #stockholmslärare då Karin Nygårds på Sjöstads skolan vann Guldäpplet för sitt arbete med programmering med eleverna. Här är Karin flankerad av sina talangfulla medfinalister Jacob Möllstam och Ylva Pettersson som fick Juryns Särskilda Pris 2014. Känner du inte till dem? Gå in på Guldäpplets hemsida och läs allt om dessa spännande lärare!

Segerintervjun med Karin och en presentationsfilm av henne hittar du här.

Om du är nyfiken på twitterflödet från skolforum 2014 hittar du det under #stockholmslärare och #skolforum.#stockholmslärare
Stort tack till alla er som jobbat i montern med att prata med lärare, skolutvecklare och skolledare om möjligheterna med att jobba i Stockholm stad och vilka karriärvägar som finns. Hoppas ni har haft det lika givande som vi på redaktionen.

Calle Hedrén

Elever ger hopp om framtiden

Alla som har varit i ett klassrum och hört ord som ”jävla bög” eller ”blattehora” muttras vet att det är både tungt och svårt att ta debatten. Ska man orka säga till en gång till? Ja! Som lärare är du en av de viktigaste förebilderna i dina elevers liv. 

Tid för toleransI media tar vi dagligen del av främlingsfientliga aktioner och hatbrott och det är lätt att få känslan att Sverige aldrig varit så intolerant som nu. Främlingsfientliga grupper begår våldsdåd och använder sig av demokratiska kanaler för att nå ut med sina budskap, samtiden ser mörk ut. Men det finns hopp – våra elever! Enligt undersökningen Tid för tolerans, där Forum för levande historia tagit tempen på toleransen bland svenska skolelever, får elever en allt positivare attityd till andra människor. Och de särskiljer sig från andra grupper i samhället genom att överlag vara öppnare för mångfald och invandring.

Undersökningen analyserar vad skolungdomar tycker och tänker om varandra och samhället i stort. Den tar upp deras oro och förhoppningar, utsatthet för intolerans och intolerans mot grupperna invandrare, romer, muslimer, judar och HBT-personer. En av slutsatserna i undersökningen är att utsattheten för våld, hot och trakasserier är stor inom vissa elevgrupper. Det kan tyckas vara en paradox men samtidigt som de intoleranta attityderna minskar ökar antalet intoleranta handlingar. Projektledare Jacob Severin exemplifierar med att det tidigare fanns hundra personer med intoleranta attityder, men de agerade inte på dem. Idag finns tio intoleranta personer som agerar efter sina negativa attityder. Alla som har klassrummet som sin arena vet att det ibland kan förekomma kränkningar och att det är viktigt att agera om något sådant händer. Rapporten lyfter fram välutbildade lärare, lugn i klassrum och trivsel i skola som toleransskapande faktorer. Överhuvudtaget är elevernas förtroende för lärare mycket stort och det förtroendet är något som vi alla som jobbar i och med skola måste förvalta, och vara stolta över! Ni lärare är med och formar framtidens medborgare. Att ni orkar reagera och vara en förebild lägger grunden för en ljusare framtid.

Men hur uppmuntrar man och arbetar man med att öka toleransen på sin skola? Och hur mäter man tolerans? Levande historias definition av tolerans illustreras genom en toleranstrappa;

Trappa

Acceptans är den traditionella tolkningen av tolerans. Jag accepterar dig, men jag vill inte ingå i en djupare relation. Forum för levande historia lägger till en stegring av toleransen – respekt, öppenhet, inkludering och slutligen självrannsakan. Istället för att skapa ett dom som motsats till vi, vänder vi blicken inåt och funderar över våra egna reaktioner och tankar. Är du tolerant och bejakar olikheterna som finns i ditt klassrum och hur bemöter du intolerans?

Det är ett tungt arbete och ingen ska behöva vara ensamma med det, prata med varandra och dela erfarenheter. Och glöm inte att vara stolt över dina elever när de visar öppenhet och omfamnar det olika. Kunskap är toleransens moder och ni lärare drar ett av de tyngsta lassen, och allt jobb ger resultat!

Vill du läsa mer om Forum för levande historia och se en film om hur ett elevbesök kan gå till så har Pedagog Stockholm varit där på utställningen PK – en utställning om intolerans.

Trappbilden är tagen av Moyan Brenn och bearbetat under CC-licens.

/ Calle

Det går bra nu…

pengar rullar in som de ska, det går bra nu… Nej, nu rullar ju inga pengar in i vår verksamhet. Men jag är säker på att de skulle göra det i en strid ström om vi hade varit ett privat företag. För det går väldigt bra nu.

Det är så myket kul och spännande saker som är på gång inom skolutvecklingen i Stockholm just nu. Hos oss ser jag tydligt att vi har ett rekordstort inflöde av nya spännande bloggar. Vi snackar ämnen som podcasts, flipp, nyanlända, IT och inkludering. Viktiga ämnen som vi dessutom vet att våra målgrupp har ett stort intresse i.

Jag ser också att våra befintliga bloggare utvecklas och blir duktigare för var dag, idéerna haglar tätt, vi samarbetar bättre och mer effektivt inom förvaltningen och jobbar mer modernt. Vi diskuterar samarbeten med både andra pedagogsajter och Skolverket. Här känns det inte bara som en win win situation utan snarare som en win win win win situation.

Den tuffaste utmaningen nu är att få tiden att räcka till. Som vanligt lutar vi oss mot vår LEAN-process och använder dessa tre verktyg:

  • Effektivisera/automatisera
  • Delegera
  • Tacka nej

Ser fram emot en fortsatt spännande höst!

/Pelle
Huvudredaktör för Pedagog Stockholm

 

Lärarens livslånga lärande

Timperley_bild

Professor Helen Timperley vid universitetet i Auckland på Nya Zeeland är på besök i Stockholm och i måndags talade hon för runt tusen förstelärare och skolledare från hela Stockholms län på Folkets Hus. Hennes forskningsfält är lärares professionella lärande och utveckling och hur det påverkar elevernas lärande och utveckling.

(Se också vår sida om Helen Timperley där föreläsningen finns filmad och allt hennes presentationsmaterial ligger.)

Timperleys grundtes är att lärare aktivt måste arbeta med att utveckla sitt eget lärande och att detta måste organiseras och främjas av skolornas ledare. Genom att ställa frågan vilka kunskaper och färdigheter eleverna behöver kan lärare fördjupa sin professionalitet och fördjupa sina färdigheter. Timperley menar att lärare måste delta i ett livslångt lärande där de utvecklar sina metoder, testar och utvärderar för att ytterligare främja elevernas lärande.

En vision för skolan

När Hon talar på Folkets hus är den stora salen nästan full och stämningen förväntansfullt sorlig innan hon kommer ut på scenen. Timperley är liten och försynt, men sorlet tystnar omedelbart, hon brinner av engagemang och det är knäpptyst när hon inleder med att berätta om Nya Zeelands vision för skolan.

Helen Timperley NZ vision

Flera deltagare twittrar ut att de nu har hittat sin vision.

Hennes mission är att lärare ska utveckla sitt professionella lärande och bilda sin uppfattning om undervisningen utifrån elevernas måluppfyllelse och resultat. Forskning visar att lärare måste tro på att deras elever kan prestera bättre och snabbare, bara genom att tro på sina elever kan man utmana dem och få dem att nå nya höjder. För att göra detta måste lärare ständigt utveckla sitt yrkeskunnande och pröva nya pedagogiska metoder och utvärdera dessa.

– Hur vet du att dina nya metoder gör skillnad? frågar hon som öppen fråga innan hon drämmer till med; vet du inte det är du inte närmare målet än innan du började.

Att fråga eleverna vad de tycker och ta reda på vad de lär sig för att anpassa undervisningen efter deras behov och förståelse är enligt henne livsnödvändig i lärargärningen. Detta får mig att tänka på Dylan Williams i dokumentären The Classroom project där han säger:

– Skolorna idag är bättre, ungdomarna smartare men samhällen är mer komplicerade och därför kräver det mer kunskaper av eleverna för att fungera i samhället.

Precis som på eleverna måste det från skoledarna finnas stor tilltro till lärares vilja att utvecklas och lära sig nya metoder. Timperley slår fast att detta ställer krav på att det finns strategier för att tillvara ta erfarenheter och föra dem vidare mellan kollegor. Om en lärare åker iväg på fortbildning men det inte finns någon strategi för att föra dessa kunskaper vidare till sina kollegor eller utvärdera hur detta påverkar elevernas lärare så kommer den nya kunskapen inte organisationen till godo. Timperley trycker på förstelärare här har en roll som ledare av andra lärare och att de måste arbeta med grupper.

– Om försteläraren arbetar med enskildas lärare finns risken att det uppfattas att det är ett straff för dåliga lärare och försteläraren får dåligt rykte.

Timperley menar att lärare måste uppmuntras att utvecklas och att det måste bli en naturlig del av yrkets vardag.

Cissi och Malin, förstelärare från Sätraskolan, som besökte föreläsningen håller med det som sägs.

– Förändring måste komma inifrån, om det blir ett krav låser sig folk, säger Cissi. Malin håller med och tillägger:

– Man känner igen diskussionerna från skolan, det är inte nyheter men man får en del Aha-upplevelser.

Men när ska man hinna med sitt lärande, i en redan tidspressad organisation är det lätt att hoppa över det som inte brinner men Timperley pekar på att det måste skapas tid för lärande exempelvis i form av möten och att denna tid ska vara prioriterad samt att skolan ska fokusera på ett utvecklingsområde åt gången.

– Ingen lärare kan vara inblandad i mer än ett fokusområde åt gången. Och det tar tid att uppnå djuplärande. Minimum är att fokusera på ett område i ett år, men två år är mer lämpligt, säger Timperley.

Samtidigt menar hon att förändringar i elevernas resultat och förståelse kommer snabbt.

– Mät förändringar, får du inte resultat så måste du tänka om. Förändringsarbete behöver inte ta lång tid. Fastna inte i mätprocessen och bara mät och mät utan att få resultat. Uppvisas inget resultat får du tänka om.

I slutet av föreläsningen applåderar alla länge och så snart publiken reser sig börjar det surras och smida planer. Vissa håller med, andra inte, men alla är engagerade och rosiga om kinderna.

Att vara en skolutvecklare

Dagen efter får förstelärare chansen att arbeta fördjupande kring frågorna om kollegialt lärande i seminarium där de stöter och blöter frågorna om hur de kan bedriva utvecklingsarbete på sina skolor. Karin och Åsa, förstelärare från Lillholmsskolan var där och seminariet har gjort intryck på dem. De är båda ansvariga för att utveckla pedagogiken på sin skola och håller med Timperley i mångt och mycket.

Karin berättar att hon ser sin roll som en utvecklingstjänst där man ska ligga i framkant i pedagogisk forskning, men även vara lyhörd för vad ens kollegor behöver för stöd.

– För att hålla sig framme så blir det mycket läsning i digitala kanaler som Pedagog Stockholm, olika nätverk och Skolverkets kedjebrev.

Åsa tillägger att man måste fokusera på några områden, att man inte kan förändra allt på en gång eller hoppa på alla projekt.

Just nu är jag som mattelärare jätteintresserad av flippat klassrum eftersom mina elever behöver mer tid att räkna på lektionen. Jag fokuserar på det nu och sen tar jag med mig erfarenheterna ut till mina kollegor.

De är båda överens om att utvecklingsarbetet måste anpassas till hela lärargruppens behov och att det inte får bli för smala ämnen.

– Exempelvis betyg och bedömning är alla lärare intresserade av, säger Åsa.

Timperley fokuserar mycket på det konkreta exempelvis hur en förstelärare närmar sig sina kollegor.

– Det är viktigt hur man närmar sig sina kollegor, det måste vara respektfullt, påpekar Åsa.

– Försteläraren är inte en expert som kan lösa alla problem, tillägger Karin, men det är en resurs, eftersom de har tid frigjort för kreativt utvecklingsarbete. Sen måste man också tänka på att alla lärare inte vill gå den här vägen i yrket.

De slår båda fast att lärare måste lära sig av varandra och utbyta erfarenheter. Man kan inte stå och slå huvudet i väggen utan måste experimentera tillsammans och komma fram till vad som fungerar.

Vill du veta mer och fortsätta diskussionen så finns det gruppen Helen Timperley i svensk skola på facebook. Senare in veckan kommer även den filmade intervjun upp här på pedagog Stockholm och vi kommer att göra en exklusiv intervju med henne där vi ber henne fördjupa sig i hur man skapar delarkultur och livslångt lärande i skolans värld.

 

/ Calle

Hur man når framgång genom att låta andra göra jobbet

Jag har precis berättat om Pedagog Stockholm på konferenes IT på utbildningsförvaltningen med IT-strateger från Sveriges kommuner. Jan Hylén, som var moderator för tillställningen, sammanfattade min föreläsning med:

”Hur man når framgång genom att låta andra göra jobbet.”

Det är alltid spännande och utvecklande när någon annan omformulerar ens egna tankar. Och det är inte alls någon dum analys. Det han åsyftade är naturligtvis det jag berättade om hur vi har lyckats engagera så många duktiga, kunniga, roliga, spännande bloggare som hjälper oss att göra vårt jobb. Nämligen att sprida goda exempel från Stockholms skolor.

Enligt prognosen bör vi nå sammanlagt över en miljon sidvisningar på bloggen i år. Det tycker jag är fantastiskt med tanke på att det är en miljon sidvisningar av inlägg som beskriver en positiv och inspirerande bild av Stockholms skolor författade av Stockholms lärare.

Vi är helt överens om att detta är det spår vi ska fortsätta jobba efter. Det här är också en stor del i förklaringen på den vanligaste frågan vi får. Hur många är ni i redaktionen? Va? Är ni bara tre? Vi hade aldrig klarat av att administrera de tusentals webbartiklar och blogginlägg vi har om vi inte fått hjälp av våra bloggare. Tillsammans kan vi skapa någonting riktigt stort.

Läs gärna Världens mest framgångsrika blogginlägg för att se lite av statistiken.

Vad behöver vi egentligen kunna?

sett fotoUnder den lockande rubriken föreläste Hans Albin Larsson, professor i historia och utbildningvetenskap vid Högskolan i Jönköping, på SETT 2014. Ja, vad behöver vi egentligen kunna? Har vi inte fått nog nu när vi har hela världens samlade kunskap på internet?

Svaret vi fick var inte oväntat: lite av varje. När vi förvärvar nya kunskaper måste vi ha ett kritiskt förhållningssätt och dra egna slutsatser. Det gör man inte utan en bred allmänbildning. Sedan beror det på vad man sysslar med och vilka djupkunskaper man behöver. En ämneslärare som saknar djupkunskaper i sitt ämne och inte kan gå från helheter, sammanhang till detaljer får nog svårt att entusiasmera sina elever, tror Hans Albin Larsson.

Lärare möter ofta elevernas frågor som ”måste vi kunna det här?” eller ”kommer det här på provet?” Med en smart telefon i fickan har kunskapsinhämtning fått ett nytt perspektiv. Det eleverna inte känner till  kan de snabbt googla upp och få svar på, och lite till. ”Varför ska man lära sig saker som man inte behöver, om de inte kommer på provet” resonerar de. Skolarbeten har blivit till att kopiera och förpacka andras redan färdiga kunskaper, menar Larsson.

Och i det snabba informationsflödet väljer vi att gå direkt till experterna. Det här leder till att vi ”blir som plankton i en ström som någon annan bestämt” och Hans Albin Larsson kopplar det till en demokratifråga. Vi måste kunna tolka och reflektera och dra självständiga slutsatser och till det krävs det kunskaper. Kunskap är inget värt om man inte kan värdera den, menar Hans Albin Larsson.

Om nu internet är en sådan stor källa till elevernas kunskapsinhämtning, vem styr då över internet? Frågan ställdes av Kristina Alexandersson chef för Internet i skolan på .se, Stiftelsen för internetinfrastruktur.  Hon vill att alla elever och lärare ska skaffa sig en digital kompetens och använda nätet i skolan på ett säkert och kritiskt sätt. ”Det är viktigt att det blir på riktigt” det skapar motivation, intresse och engagemang hos eleverna, menar Katarina Alexandersson som själv arbetat som lärare i många år. Hon tipsade om  stödmaterial för skolan som finns upplagt på .se och om skoltävlingen Webbstjärnan , som för övrigt haft prisutdelning idag. Här är vinnarna.

Jag lyssnade även på PRIO Stockholms föreläsning och deras framgångsrika arbete på Stockholms stads grundskolor. Ann Goliath Pillola berättade att eftersom flera skolor vill komma igång så fort som möjligt har tolv nya förrändringsledare anställts till projektet. Läs hennes gästbloggsinlägg om en vanlig dag i en förändringsledares vardag. Läs mer om PRIO och min artikel om hur det blev efter PRIO på Mälarhöjdens skola.

Helena Karlson