Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Dylan Wiliam

Exempel på exit tickets

Vi blev nyfikna på den formativa bedömningsmetoden exit tickets som Dylan Wiliam och Christian Lundahl introducerat på många skolor i Sverige så vi åkte till Helena Bergsmarks klassrum på Eiraskolan för att se hur hon arbetade med dem. Och vad det gav för vinster i undervisningen.

Så här såg elevernas exit tickets ut under Helena Bergsmarks klass om nedbrytare.

Eleverna skulle besvara två frågor: Vad innebär nedbrytning? Ge exempel på nedbrytare i vår natur.

ET 1 WP ET 2 WP ET 4 WP ET 5 WP ET WP 1ET 6 WP

/Calle

Ceci n’est pas une ruche

En gång som ny lärare skulle jag vikariera på en kollegas svenskalektion. Eleverna skulle arbeta med minoritetsspråken i Sverige. Jag skulle hålla en kort genomgång och sen skulle eleverna sitta i bikupa och efteråt berätta vad de kommit fram till i bikupan. Sen skulle de arbeta i redan bestämda grupper och skapa korta presentationer om sitt tilldelade språk som de skulle hålla lektionen därpå.

Lätt som en plätt? Jag undervisade i svenska och kände gruppen, men vad f-n var en bikupa. Jag försökte googla och hittade massor med referenser till att prata i bikupa men ingenstans hittade jag någon som förklarade vad det var. Till slut lät jag dem diskutera två och två med den som satt jämte.

Bikupa

Men vad är då en bikupa? En bikupa innebär att ett ämne diskuteras i par eller mindre grupper. När bikupan har fått surra i några minuter fångar läraren upp tankar från någon/några av grupperna eller så får grupperna kort redogöra vad de kommit fram till. Det är inte hjärnkirurgi och många gör det säkert utan att kalla det bikupa men namnet satte griller i huvudet på mig. Jag trodde detta skulle vara en ny pedagogisk och otroligt effektiv metod som just jag hade missat. Har du känt så någon gång?

Skolans värld är full av olika metoder, vissa av dem återkommer år efter år medan andra blir flugor som det plötsligt känns som alla använder och pratar om innan de brinner ut som tomtebloss. Men hur ska man veta hur, var och när man ska använda dessa nya metoder? Eller för den delen veta om de är effektiva och ger effekt på elevernas resultat?

För att svara på den frågan så ska Pedagog Stockholm starta en filmserie som vi kallar gestaltade klassrumspraktiker. Det går ut på att vi gör 3-5 minuter långa filmer där vi visar upp och dokumenterar hur olika lärare arbetar med olika pedagogiska metoder i sin undervisning. Det ska bli en ”så gör du film”, där vi besöker en lärare i dennes klassrum och skildrar och dokumenterar hur denne arbetar med specifika metoder. Först ut är metoderna No hands up och flygande bedömning som är populariserade av Dylan Wiliam.

Bikupa
Flickr cc-licens: Jennie Ivins

/Calle

Dylan Wiliam på Adolf Fredrik

Det har varit en händelserik vecka. I måndags var jag ute på Rinkebyskolan och möte den dynamiske och engagerande försteläraren Titte Kjellberg, Karin Nygård har blivit nominerad till Guldäpplet, återigen grattis Karin! Och i onsdags besökte Gurun Adolf Fredriks musikklasser – Dylan Wiliam – pedagogikens egen rockstjärna.

Hand uppräckning

Det var första gången jag fick chans att höra honom tala live och det var en spännande upplevelse för han drar publiken med sig i sin passion för formativ bedömning och en bättre skola för alla elever.
– When teachers do their job better, their students live longer, are healthier, and contribute more to society.

Klassrum viktigare än skola

För er som inte var på föreläsningen ska jag försöka återge lite av hans klokskaper och tipsar dessutom om var du kan hitta mer Dylan Wiliam, för han är en man som är svår att få nog av. Han är en man med pondus och han pekar med hela handen när han pratar om hur viktigt det är med formativ bedömning, om att läraren måste ha stor tilltro till sina elevers förmåga och att en bra skolgång inte handlar om vilken skola en elev går i utan i vilket klassrum denne hamnar. Han menar att alla lärare måste utveckla sig själva och sina kunskaper för att kunna stimulera elevernas lärande. Han understryker att det inte bara gäller en lite grupp utan att alla lärare måste engageras.
– Utveckla inte bara förstelärarna! Inte för att de andra lärarna är sämre eller behöver mer utveckling utan för att alla kan, och behöver, utvecklas.

Metod CPubliken antecknar flitigt på iPads och med penna och papper. Det är mycket som ska dokumenteras för att reflekteras över senare. Vi pendlar mellan att lägga pannorna i djupa veck och skratt. Wiliam är inte nådigt, men alltid rolig och träffsäker.
– Öva på det som är svårt, det gör dig till en skickligare lärare. De som är okej lärare övar sig på det som de tycker är lätt. Utmanande arbete gör dig smartare!

Wiliam tycker att man ska skapa en konversationskultur i klassrummet. Istället för att eleverna bara svarar på de frågor de redan kan svaret på, eller att läraren säger till dem om ett svar är rätt eller fel, bör läraren be eleven utveckla, resonera och fördjupa sitt svar. Alla elever i ett klassrum ska utmanas på varje lektion, om de inte utmanas fördriver de bara tid.
– Ett väldigt viktigt ord är ännu… jag kan inte detta ännu. Är du bra på violin? Inte än. Det som är bra med det uttrycket är att ingen är naturligt bra på violin, alla måste öva.

Wiliam menar att det är svårt att bedöma vilka som är duktigare lärare eftersom undervisning sker nu, men lärande sker över tid. Men det som utmärker bra lärare är att de utvecklar elevens förmåga att lära. En skicklig lärare vågar dessutom misslyckas.
– En lärare misslyckas hela tiden, jag kommer att misslyckas under den här föreläsningen. Ta en lärare som inte misslyckas och jag visar dig en lärare som inte försöker eller har extremt låga förväntningar.

Välj dina strategier

Porya EbrahimiPorya Ebrahimi är lärare i Idrott och hälsa på Klara grundskola på Kungsholmen. Han är på föreläsningen för att se Wiliam på scen, även om han redan läst hans bok och sett mycket av honom på youtube.
– Jag är ganska nyexad och jag läste mycket om honom på universitet när jag gjorde mitt sista år. Det är ett nytt sätt att tänka för lärare och det utvecklar undervisningen. Det jag tycker om är att hans idéer ger många ingångar till att variera undervisningen som stärker elevernas lärande. Dessutom gillar jag tanken att elever lär av varandra.
Porya berättar att han diskuterar formativ bedömning med sina kollegor på skolan. Idéerna är ganska populära och trendiga just nu och det är viktigt att utbyta erfarenheter menar han.
– Det är svårt att veta ifall man gör rätt. Därför pratar jag mycket med mina kollegor och diskuterar hur man kan jobba formativt i både de teoretiska och de praktiska delarna av kursen.
Jag frågar hur han använder formativ bedömning i de olika delarna av kursen och han berättar:
– I de teoretiska använder jag för att kolla av ifall eleverna är med på banan medan i den praktiska idrotten arbetar jag mycket med att eleverna ska lära varandra.

Wiliam menar inte att alla bra lärare gör på samma sätt utan han lyfter fram att varje lärare måste odla sin egen särart och välja ut vilka metoder denne ska arbeta med. Hans budskap är att du ska ta små steg och arbeta med några metoder och förfina dem tills de blir naturliga för dig.

Tre strategier för att främja formativ bedömning i klassrummet:
· Aktivera elevernas lärande, eleverna ska alltid jobba hårdare i klassrummet än läraren.
· Aktivera eleverna som lärande resurser och låt dem lära varandra.
· Arbeta med feedback – ge inte betyg, ge feedback som leder eleven framåt och utvecklar dennes förmåga.

Kan du inte få nog av Dylan Wiliam? Här får du lite länkar med lördagsgodis för lärare;
TV-serien Klassrumsexperimentet del 1
TV-serien Klassrumsexperimentet del 2
Här hittar du mer om Dylan Wiliam på bloggen Lärande och bedömning 
Tidningen Lära skrev en artikel om Dylan Wiliam på hans besök i maj 2013 #5 2013 
Hans egen webbplats 

/ Calle