Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
IT i skolan

Edcamps – lämna offerkoftan hemma

– Edcamp är en knytkonferens där ni själva står för innehållet, presenterar Per Falk gårdagskvällens Edcamp på Södermalmsskolan. Att det är intresset är ert eget ansvar. Sätt inte på er en offerkofta, om det inte är kul och givande – gå vidare!

Tillsammans med Camilla Askebäck Diaz, Tommy Lucassi, Daniel Barker och Helena Dalivin har han ordnat kvällens Edcamp för Matte/NO-lärare där över 70 lärare från Huddinge, Nacka och Stockholm utbyter tips, erfarenheter och pratar undervisning.

Har du inte varit på ett Edcamp? Det är inte så krångligt, det är en slags knytkonferens där lärare får utbyta erfarenheter och det finns bara en regel, the rule of two feet. Är inte samtalet så stimulerande som du trodde eller känner du dig färdig rör på dig till en annan grupp! Edcamps är öppna och välkomnade tillställningar så om du har vägarna förbi Tokyo den 29:e februari titta in på Edcamp Tokyo med temat Play to Learn/Learn to Play.

Edc_Trängsel

Trängsel när besökarna ska välja ämne för första samtalet.

Några bekanta ansikten för Pedagog Stockholms besökare är Tommy Lucassi, Daniel Barker och Helena Davilin som inledningsvis höll varsin miniinspirationsföreläsning för att sätta fart på de små grå. Och fart blev det. Eftersom det är det egna intresset och nyfikenheten som styr, slänger en lärare med passion ur sig:
– Jag kan ingenting om det, men jag vill verkligen prata programmering! när det är dags att välja ämne.

Vad intresserar dig?

Edc_Bordet

Ena änden av bordet talar appar, andra änden fascineras av Blu-Bot.

Vid ett bord sitter en stor grupp lärare, ena bordshalvan diskuterar appar som man kan använda för att programmera med eleverna medan andra änden av bordet fascineras av en programmerbar robot. Men när samtalet glider över till hur eleverna får syn på det pedagogiska innehållet och inte bara ser det som lek och spel lyssnar alla intresserat.

I rummet intill står Helena Davilin från Mälarhöjdens skola och pratar om en legorobot som hon programmerat och hur begeistrade eleverna blir av den. Det fullkomligt lyser ur ögonen på Helena och publiken. En av dem som lyssnar är Anneli från Saltsjöbadens samskola som berättar hon att hon fått ett teknikstipendium på 10 000 kronor och ska köpa en programmeringsbar robot för dem.

Edc_Helena Davilin

Fart och fläkt när Helena Davilin föreläser.

Edc_Robot

Roboten EV3 är centrum för allas uppmärksamhet.

Men allt handlar inte om teknik och programmering. Vid ett bord sitter ett gäng lärare och samtalar om hur man kan förnya matematikundervisningen. Johanna Bolling från Huddinge ger många praktiska tips på hur hon underlättat undervisningen genom att låta eleverna hjälpa varandra.
– Jag sätter upp fyra A4 på tavlan, ett för varje räknesätt, där eleverna kan skriva upp sitt namn och vilket problemområde de är säkra på och kan hjälpa sina kamrater med. Då kan jag frigöra tid för att hjälpa till där jag verkligen behövs, säger Johanna och de andra i gruppen antecknar.
Vid ett annat bord delar de generöst med sig om hur man kan arbeta ämnesövergripande och tematiskt i No/So.
– Leonardo da Vinci, vilket drömtema att arbeta med utbrister en lärare.

Skit i artigheten, rör på dig!

Edc_Emma & Emma

Nästa gång Emma och Emma besöker ett Edcamp ska de inte vara så förbannat artiga.

Emma Nordenbris och Emma Palmqvist arbetar båda på Vittraskolan där de undervisar i matematik.
– Jag gillar att det är fullt fokus på innehållet och undervisningen, och inte en massa artigt småprat, säger Emma Nordenbris.
– Man får lyssna på en massa sjukt bra lärare och kan koppla det till det man gör själv, instämmer Emma Palmqvist.
Emma och Emma säger att det tas upp ganska många saker de har gått runt och funderat på och genom att träffa andra lärare som går i samma tankar eller redan arbetar med det, känner de att de inte är helt fel ute.
– Man behöver bekräftelse på det man gör när skoldebatten ser ut som den gör. Den får en att tvivla på sig själv.
De är båda förstagångsbesökare på en Edcamp och säger att de definitivt kommer gå på Edcamp igen nu när de lärt sig hur de ska utnyttja tillfället bättre.
– Första samtalet satte jag mig längst in i ett hörn. Det ska jag inte göra nästa gång för jag kunde inte röra mig och byta till ett annat samtal när jag kände mig färdig, säger Emma Palmqvist.
Emma håller med:
– Nästa gång ska jag inte vara så artig, man måste våga röra på sig.

 Vi ses i Nacka!

Edc_Christopher

Christopher Arunasalam är lycklig vinnare till ett bokpaket.

Christopher Arunasalam, IT-ansvarig på Saltsjöbadens Samskola i Nacka, var en av dem som besökte Edcamp för första gången och vann ett bokpaket. Han kom till Edcampet tack vare att en kollega bjöd med honom. Fastän han inte var pedagog berättade han att han fick ut mycket av knytkonferensen eftersom han fick tips på nya appar och program som kan användas i skolan.
– Mitt arbete är att vara realist och se till att skolan får ut så mycket som möjligt av den teknik som finns tillgänglig.
På frågan om han kommer att besöka Edcamp igen svarar Christoper:
– Absolut, om det är något som intresserar mig.
Han efterfrågan samtal kring IT-lösningar på skolan och hur man kan utnyttja enkla lösningar och olika appar och program, för att göra så mycket som möjligt med små medel.

Camilla Diaz, mattelärare på Södermalmsskolan ler lyckligt och pustar ut. Efter ungefär halva kvällen har gått kan hon äntligen andas ut. Hon berättar att detta är hennes fjärde Edcamp hon är med och arrangerar, men att det ändå dyker upp oväntade praktiska saker hela tiden.
– Men nu ska jag landa, nästa omgång ska jag delta i samtalen.

Edc_Per & Camilla

Camilla instruerar deltagarna hur samtalen ska gå till. Per är överraskad och glad för alla förstagångsbesökare.

Eftersom det ändå var så många förstagångsbesökare måste man säga att det var lyckat och att allt det hårda jobbet har gett avkastning. Bra jobbat Camilla, Per och alla ni andra!

Vi ses väl på nästa Edcamp i Nacka den 2/3 med tema kollegialt lärande?

Här finns fler bilder från Edcampet den 11 februari 2015.

Calle & Helena

 

Fantastiska möten på skolforum

Montergänget
Andra dagen på skolforum börjar närma sig sitt slut. Det har varit två intensiva dagar fulla av spännande samtal och intressanta möten med mässbesökare, men även med kollegor runt om i staden. Vilken energiboost att träffa alla engagerade människor med inspirerande synsätt som brinner för sitt jobb. det har varit en ynnest att få träffa er och jag hoppas vi ses igen nästa år. Har du inte varit med i år så passa på nästa skolforum för det är en energikick!

Tisdagens #stockholmslärare i vår snygga monter. För att kolla in måndagens gäng kan du kolla här.
Alla som var i  montern gjorde ett jättejobb för att locka nya lärare till staden för ni vet väl att vi söker världens bästa lärare till världens bästa skola?

Världens bästa

ferrariDessutom får man ferraribilar när man står i Stockholmsstads monter, något som fick en kollega att beklaga sig över att när man väl börjat äta kan man inte sluta. Vilket den barskrapade jättelådan i vår garderob skvallrar om.

Diaz

 

 

 

 

 

Stockholmsläraren Camilla Askebäck Diaz lockade en stor publik när hon berättade om hennes roll som förstelärare i digitala verktyg.

Publik

Jonas Meyer

Och Jonas Mejer på Blackebergs gymnasium berättade inlevelsefullt varför han efter 16 år på samma skola älskade sitt arbete. Han berättade om hur viktig en lärare kan vara för sina elever och om gamla elever som hör av sig när de gått ut från skolan och om den intellektuella utmaningen att få tonåringar att förstå kopplingen mellan sin privatekonomi och nationalekonomi. Jag saknar att stå i klassrummet och möta elever när jag lyssnar på honom, även om jag tycker att det är världens bästa jobb att få vara med och inspirera alla er fantastiska lärare i Stockholm att bygga världens bästa skola.
Jan Aili
Sent på tisdag eftermiddag pratade Jan Aili, rektor på Matteusskolan, på gula scenen om hur han arbetat för att utvecklas som skolledare genom att lära känna sig själv och sitt arbete med att vara tydlig mot sina medarbetare så att de får veta vad han tycker och tänker och inte ska behöva gissa. Han uppmanade alla lärare att utforska sig själva och genom självkännedom bli bättre lärare. 

Stolta vinnare
I måndags var det glädjerus på mässan för oss #stockholmslärare då Karin Nygårds på Sjöstads skolan vann Guldäpplet för sitt arbete med programmering med eleverna. Här är Karin flankerad av sina talangfulla medfinalister Jacob Möllstam och Ylva Pettersson som fick Juryns Särskilda Pris 2014. Känner du inte till dem? Gå in på Guldäpplets hemsida och läs allt om dessa spännande lärare!

Segerintervjun med Karin och en presentationsfilm av henne hittar du här.

Om du är nyfiken på twitterflödet från skolforum 2014 hittar du det under #stockholmslärare och #skolforum.#stockholmslärare
Stort tack till alla er som jobbat i montern med att prata med lärare, skolutvecklare och skolledare om möjligheterna med att jobba i Stockholm stad och vilka karriärvägar som finns. Hoppas ni har haft det lika givande som vi på redaktionen.

Calle Hedrén

Framtidens moderna språk val: C++ eller arabiska?

Min vecka på redaktionen har präglats av funderingar kring språk. Språkforskarna har satt myror i huvudet på mig med tankar på förhållandet mellan modersmålsundervisning och moderna språk som skolämne. Jag har hängt med Karin Nygårds (grishund) och vi har pratat om att kunna programmeringsspråk för att bli en aktiv digitalmedborgare. Och på min spanska kurs, fick vi (med staplande formuleringar) diskuterar varför vi valt att läsa just spanska.

I moderna språk erbjuds de flesta elever att läsa franska, tyska och spanska samt kanske kinesiska. Kinesiska för att Kina är en framtidsmarknad, franska och tyska har vi ju alltid undervisat i, och spanska är ju så populärt. Men det finns så många andra språk. Exempelvis är arabiska Sveriges tredje största språk, men det är en resurs som inte utnyttjas i skolan. Hur kan vi ta tillvara på dessa språkkunskaper och utnyttjar de enorma språkresurser som finns inom svenska skolan?

Ett vanligt argument för språkundervisning är att man måste kunna tala ett språk för att verkligen förstå en kultur. Och tillviss del tror jag det är så. Genom att förstå ett språk och hur det är uppbyggt är det lättare att förstå tankarna som formuleras på språket. Exempelvis hoppar jag som feminist högt varje gång jag blir påmind om hur manscentrearat spanskan är. Men jag kan också förstå varför mina feministiska spanska vänner tycker det är viktigt att ha ett specifikt ord för en kvinnlig lärare eller skådespelare, medan utvecklingen i Sverige snarare går åt andra hållet. Men om vi tittar på internet där många av oss har alltmer av sitt liv – banken, försäkringskassan, tvättstugebokningen, underhållning, sociala kontakter, lokalsinnet – hur många av oss förstår hur det är uppbyggt eller vad det är som styr vilket resultat vi får när vi googlar den där livsviktiga informationen?

Här behöver vi språk som C++, Java, PHP mm. Om skolan ska förbereda elever för att fungera i samhället och ge dem bästa möjliga förutsättningar för ett långt och lyckligt liv, borde vi inte lära alla elever grunderna i att koda och förstå vad den digitala världen är uppbyggd av? Inget på internet är uppkommet av evolutionen, det är skapat av människor och om barn lär sig programmeringsspråk i skolan, både att koda och att förstå, kan de vara med och utveckla framtidens samhälle – där det digitala och det fysiska allt mer närmar sig varandra.

Varför valde jag spanska när jag kunde valt Java? Jag läser det för att jag tycker om spansk film och mat, jag gillar att uttalet bara blir bättre när man pratar högt och snabbt, och dessutom är det passionerat och sexigt! Det är ett utrycksfullt språk, men det kan kod också vara. I somras kodade min man ett interaktivt hjärta till mig i javascript. Jag kan inte mycket om att koda och pratar inte så mycket spanska (än), men att jag har en viss förståelse gör att jag är friare att kommunicera, skapa och uttrycka mig. Att delta som medborgare i det globaliserade, digitala samhället.

Kan C++ och arabiska bli två språk som elever självklart kan välja i framtidensskola? Det borde i alla fall bli det om Sverige, och Stockholm, ska ha en skola i världsklass. Globaliseringen och digitaliseringen av vårt samhälle kräver det.

/ Calle

Guldäpplechans för en grishund

Grishund

Det har väl undgått få att Stockholmsläraren Karin Nygårds a.k.a Grishund har fått en plats i finalen till Guldäpplet, ett pris som hyllar lärare som utvecklar skolan med IT. Karin är tidigare mest känd för sitt arbete med att alla elever ska få lära sig att koda, för att de ska förstå hur den digitala världen är uppbyggd av ettor och nollor.

Jag kommer i samarbete med Karin göra hennes presentationsfilm till finalen på Skolforum 27 oktober. För att planera träffades vi på hennes arbetsplats, Sjöstadsskolan i Luma, och jag passade på att ställa några frågor till en nörd som förenar kärleken till det digitala med kärlek till skolan, för en utbildning för framtiden.

Grattis till finalplatsen! Hur känns det?
– Det är stort att få vara med i ett sådant fint sällskap. Det är människor som jag beundrar och ser upp till. Jag hade inte kunnat drömma om det här, det har gått overkligt fort.

Varför ska just du vinna?
– Jag kämpar hårt för hela Sveriges skola. Jag gör inte det här för min egen karriär eller egen vinning utan för att alla barn ska få en bra utbildning som passar för framtidens behov. Att vinna guldäpplet skulle ge mina ord ytterligare tyngd när jag pratar utanför skolans värld med politiker och företag och arbetar för en skola i världsklass!

Vad menar du med att hacka läroplanen?
– Att digitalkunskap ska in i alla ämnen i skolan.

Varför behövs mer digitalkunskap i skolan?
– Därför att det digitala finns överallt runt omkring oss, det genomsyrar livet. Den som förstår hur det fungerar kan vara med och påverka, men de som inte förstår systemen står utanför och kan inte delta i samhällsutveckling på lika villkor. Det är en demokratifråga.

Varför heter du grishund på twitter?
– Jag heter Grishund för när jag gick på konstskola målade jag en rosa stol, klippte isär den och gjorde en schablon som såg ut som en rosa hund. De andra eleverna frågade om det var en hund eller en gris och jag svarade att det var en grishund. Jag gör dem fortfarande.

När jag började twittra hade jag redan en My space sida under aliaset grishund. Det fanns en tradition att man skulle vara anonym, av att använda alias. Så Grishund blev mitt. Nu är det min logga, min signatur.

Birobot

En bi-robot som barn får lära sig programmera i förskoleklass.

Redaktionen önskar Karin lycka till i sin mission av alla elever ska få koda och kunna delta i den digitala samhällsutvecklingen!

/ Calle

Pedagog Stockholms kursmål för #Digiskol

Jag och mina kollegor Pelle och Helena har nu börjat formulera våra kursmål för vårt deltagande i det Digitala skollyftet. Så här långt kom vi idag.

  1. Lära mer om Bambuser och se om Pedagog Stockholm kan ha nytta av det. Ett mål är att prova olika livesändningar under vårt deltagande på Kvalitetsmässan i Göteborg, 19-21 oktober.
  2. Lära mer om Creative Commons licenser och hur vi kan utöka vår digitala bildbank.
  3. Bli bättre på omvärldsbevakning för att kunna få syn på var Pedagog Stockholms reportage och filmer dyker upp för olika sammanhang. Finns det fler och bättre verktyg än Google Alert?

Här hittar du vårt dokument med redaktiones kursmål för #digiskol. Vi jobbar vidare med dokumentet allt eftersom kursen går framåt.

Här nedanför kan du läsa våra tidigare inlägg om det Digitala Skollyftet.

http://pedagogblogg.stockholm.se/redaktionen/2013/09/13/bli-en-del-av-det-digitala-skollyftet-alla-far-vara-med/

http://pedagogblogg.stockholm.se/redaktionen/2013/10/28/digitala-skollyftet-digilyftet-ar-pa-rull/

/Eva-Li

Vi tar inte bort, vi lägger till

Jag smälter SETT 2012. Massor av matnyttigt material och mycket inspiration. Precis som många andra på Kistamässan trängdes jag på seminarier där lärare och elever delade med sig av erfarenheter och undervisning. Det var min bästa behållning av mässan. Lärarna som delade med sig och det nya nätverket för pedagogsajter i Sverige.

Ett axplock från föreläsningarna

Anne-Marie Körling trollband  flera hundra pedagoger i den stora salen på onsdagen. Josef Sahlin och Martin Braekken Fernström från Årstaskolan körde hårt med oss i samma sal och uppmuntrade alla att Våga. Pröva. Göra. Sammas saker som förut men med nya redskap. Och att inte vara rädda för lite fulhet och osynk.  Ulf Jämterud från Bromma gymnasium kallade SETT för en högmässa för IT i undervisningen. Och Ulf är sannerligen en av profeterna man vill lyssna till.

Husbygårdsskolans föreläsning om iPads i undervisningen i årskurs 7-9 hade en lång ringland kö innan start. Så lång kö att de fick göra ett extra seminarium på torsdagen. Vi fick många handfasta tips och genomgångar av hur elever och lärare använder iPad i undervisningen. Särskilt gillade jag påminnelsen om att använde de inbyggda apparna, till exempel pages, som Ibrahim demonstrerar på bilden. Vi fick också se exempel från  både bild-  och musikundervisningen.

Daniel Barker, från Norra Real, undervisar i The flipped classroom.  Som inte handlar om att göra filmade lektioner. Nej, det handlar om att utveckla undervisningen. Daniel reflekterade över sin egen lärarroll och delade generöst med sig av både erfarenheter och metoder.

Nätverket för pedagogsajter i Sverige

I samband med SETT-mässan startade vi ett nätverk för pedagogsajter i Sverige. Vi hoppas på att bli riktigt många kommuner som berättar bilden av förskola och skola så som vi känner den, genom att sprida goda och lärande exempel.

Det var väldigt roligt att träffa UmeåPedagog Malmö, Torghandel (Göteborg) Kungsbacka delar och så nyförlösta Parasoll (Sollentuna) Vi bestämde oss för att starta en Facebookgrupp och fortsätta samarbeta och dela erfarenheter.

Vår egen föreläsning gick också bra. Vi blev glada över att så många kom och lyssnade och visade Pedagog Stockholm stort intresse.

Den bästa slogan jag såg i utställningshallen stod Sollentuna kommun för. På en blyertspenna hade de tryckt

”Vi tar inte bort. Vi lägger till.” Precis så är det.

/Eva-Li