Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
kompetensutveckling

Edcamps – lämna offerkoftan hemma

– Edcamp är en knytkonferens där ni själva står för innehållet, presenterar Per Falk gårdagskvällens Edcamp på Södermalmsskolan. Att det är intresset är ert eget ansvar. Sätt inte på er en offerkofta, om det inte är kul och givande – gå vidare!

Tillsammans med Camilla Askebäck Diaz, Tommy Lucassi, Daniel Barker och Helena Dalivin har han ordnat kvällens Edcamp för Matte/NO-lärare där över 70 lärare från Huddinge, Nacka och Stockholm utbyter tips, erfarenheter och pratar undervisning.

Har du inte varit på ett Edcamp? Det är inte så krångligt, det är en slags knytkonferens där lärare får utbyta erfarenheter och det finns bara en regel, the rule of two feet. Är inte samtalet så stimulerande som du trodde eller känner du dig färdig rör på dig till en annan grupp! Edcamps är öppna och välkomnade tillställningar så om du har vägarna förbi Tokyo den 29:e februari titta in på Edcamp Tokyo med temat Play to Learn/Learn to Play.

Edc_Trängsel

Trängsel när besökarna ska välja ämne för första samtalet.

Några bekanta ansikten för Pedagog Stockholms besökare är Tommy Lucassi, Daniel Barker och Helena Davilin som inledningsvis höll varsin miniinspirationsföreläsning för att sätta fart på de små grå. Och fart blev det. Eftersom det är det egna intresset och nyfikenheten som styr, slänger en lärare med passion ur sig:
– Jag kan ingenting om det, men jag vill verkligen prata programmering! när det är dags att välja ämne.

Vad intresserar dig?

Edc_Bordet

Ena änden av bordet talar appar, andra änden fascineras av Blu-Bot.

Vid ett bord sitter en stor grupp lärare, ena bordshalvan diskuterar appar som man kan använda för att programmera med eleverna medan andra änden av bordet fascineras av en programmerbar robot. Men när samtalet glider över till hur eleverna får syn på det pedagogiska innehållet och inte bara ser det som lek och spel lyssnar alla intresserat.

I rummet intill står Helena Davilin från Mälarhöjdens skola och pratar om en legorobot som hon programmerat och hur begeistrade eleverna blir av den. Det fullkomligt lyser ur ögonen på Helena och publiken. En av dem som lyssnar är Anneli från Saltsjöbadens samskola som berättar hon att hon fått ett teknikstipendium på 10 000 kronor och ska köpa en programmeringsbar robot för dem.

Edc_Helena Davilin

Fart och fläkt när Helena Davilin föreläser.

Edc_Robot

Roboten EV3 är centrum för allas uppmärksamhet.

Men allt handlar inte om teknik och programmering. Vid ett bord sitter ett gäng lärare och samtalar om hur man kan förnya matematikundervisningen. Johanna Bolling från Huddinge ger många praktiska tips på hur hon underlättat undervisningen genom att låta eleverna hjälpa varandra.
– Jag sätter upp fyra A4 på tavlan, ett för varje räknesätt, där eleverna kan skriva upp sitt namn och vilket problemområde de är säkra på och kan hjälpa sina kamrater med. Då kan jag frigöra tid för att hjälpa till där jag verkligen behövs, säger Johanna och de andra i gruppen antecknar.
Vid ett annat bord delar de generöst med sig om hur man kan arbeta ämnesövergripande och tematiskt i No/So.
– Leonardo da Vinci, vilket drömtema att arbeta med utbrister en lärare.

Skit i artigheten, rör på dig!

Edc_Emma & Emma

Nästa gång Emma och Emma besöker ett Edcamp ska de inte vara så förbannat artiga.

Emma Nordenbris och Emma Palmqvist arbetar båda på Vittraskolan där de undervisar i matematik.
– Jag gillar att det är fullt fokus på innehållet och undervisningen, och inte en massa artigt småprat, säger Emma Nordenbris.
– Man får lyssna på en massa sjukt bra lärare och kan koppla det till det man gör själv, instämmer Emma Palmqvist.
Emma och Emma säger att det tas upp ganska många saker de har gått runt och funderat på och genom att träffa andra lärare som går i samma tankar eller redan arbetar med det, känner de att de inte är helt fel ute.
– Man behöver bekräftelse på det man gör när skoldebatten ser ut som den gör. Den får en att tvivla på sig själv.
De är båda förstagångsbesökare på en Edcamp och säger att de definitivt kommer gå på Edcamp igen nu när de lärt sig hur de ska utnyttja tillfället bättre.
– Första samtalet satte jag mig längst in i ett hörn. Det ska jag inte göra nästa gång för jag kunde inte röra mig och byta till ett annat samtal när jag kände mig färdig, säger Emma Palmqvist.
Emma håller med:
– Nästa gång ska jag inte vara så artig, man måste våga röra på sig.

 Vi ses i Nacka!

Edc_Christopher

Christopher Arunasalam är lycklig vinnare till ett bokpaket.

Christopher Arunasalam, IT-ansvarig på Saltsjöbadens Samskola i Nacka, var en av dem som besökte Edcamp för första gången och vann ett bokpaket. Han kom till Edcampet tack vare att en kollega bjöd med honom. Fastän han inte var pedagog berättade han att han fick ut mycket av knytkonferensen eftersom han fick tips på nya appar och program som kan användas i skolan.
– Mitt arbete är att vara realist och se till att skolan får ut så mycket som möjligt av den teknik som finns tillgänglig.
På frågan om han kommer att besöka Edcamp igen svarar Christoper:
– Absolut, om det är något som intresserar mig.
Han efterfrågan samtal kring IT-lösningar på skolan och hur man kan utnyttja enkla lösningar och olika appar och program, för att göra så mycket som möjligt med små medel.

Camilla Diaz, mattelärare på Södermalmsskolan ler lyckligt och pustar ut. Efter ungefär halva kvällen har gått kan hon äntligen andas ut. Hon berättar att detta är hennes fjärde Edcamp hon är med och arrangerar, men att det ändå dyker upp oväntade praktiska saker hela tiden.
– Men nu ska jag landa, nästa omgång ska jag delta i samtalen.

Edc_Per & Camilla

Camilla instruerar deltagarna hur samtalen ska gå till. Per är överraskad och glad för alla förstagångsbesökare.

Eftersom det ändå var så många förstagångsbesökare måste man säga att det var lyckat och att allt det hårda jobbet har gett avkastning. Bra jobbat Camilla, Per och alla ni andra!

Vi ses väl på nästa Edcamp i Nacka den 2/3 med tema kollegialt lärande?

Här finns fler bilder från Edcampet den 11 februari 2015.

Calle & Helena

 

Lärarens livslånga lärande

Timperley_bild

Professor Helen Timperley vid universitetet i Auckland på Nya Zeeland är på besök i Stockholm och i måndags talade hon för runt tusen förstelärare och skolledare från hela Stockholms län på Folkets Hus. Hennes forskningsfält är lärares professionella lärande och utveckling och hur det påverkar elevernas lärande och utveckling.

(Se också vår sida om Helen Timperley där föreläsningen finns filmad och allt hennes presentationsmaterial ligger.)

Timperleys grundtes är att lärare aktivt måste arbeta med att utveckla sitt eget lärande och att detta måste organiseras och främjas av skolornas ledare. Genom att ställa frågan vilka kunskaper och färdigheter eleverna behöver kan lärare fördjupa sin professionalitet och fördjupa sina färdigheter. Timperley menar att lärare måste delta i ett livslångt lärande där de utvecklar sina metoder, testar och utvärderar för att ytterligare främja elevernas lärande.

En vision för skolan

När Hon talar på Folkets hus är den stora salen nästan full och stämningen förväntansfullt sorlig innan hon kommer ut på scenen. Timperley är liten och försynt, men sorlet tystnar omedelbart, hon brinner av engagemang och det är knäpptyst när hon inleder med att berätta om Nya Zeelands vision för skolan.

Helen Timperley NZ vision

Flera deltagare twittrar ut att de nu har hittat sin vision.

Hennes mission är att lärare ska utveckla sitt professionella lärande och bilda sin uppfattning om undervisningen utifrån elevernas måluppfyllelse och resultat. Forskning visar att lärare måste tro på att deras elever kan prestera bättre och snabbare, bara genom att tro på sina elever kan man utmana dem och få dem att nå nya höjder. För att göra detta måste lärare ständigt utveckla sitt yrkeskunnande och pröva nya pedagogiska metoder och utvärdera dessa.

– Hur vet du att dina nya metoder gör skillnad? frågar hon som öppen fråga innan hon drämmer till med; vet du inte det är du inte närmare målet än innan du började.

Att fråga eleverna vad de tycker och ta reda på vad de lär sig för att anpassa undervisningen efter deras behov och förståelse är enligt henne livsnödvändig i lärargärningen. Detta får mig att tänka på Dylan Williams i dokumentären The Classroom project där han säger:

– Skolorna idag är bättre, ungdomarna smartare men samhällen är mer komplicerade och därför kräver det mer kunskaper av eleverna för att fungera i samhället.

Precis som på eleverna måste det från skoledarna finnas stor tilltro till lärares vilja att utvecklas och lära sig nya metoder. Timperley slår fast att detta ställer krav på att det finns strategier för att tillvara ta erfarenheter och föra dem vidare mellan kollegor. Om en lärare åker iväg på fortbildning men det inte finns någon strategi för att föra dessa kunskaper vidare till sina kollegor eller utvärdera hur detta påverkar elevernas lärare så kommer den nya kunskapen inte organisationen till godo. Timperley trycker på förstelärare här har en roll som ledare av andra lärare och att de måste arbeta med grupper.

– Om försteläraren arbetar med enskildas lärare finns risken att det uppfattas att det är ett straff för dåliga lärare och försteläraren får dåligt rykte.

Timperley menar att lärare måste uppmuntras att utvecklas och att det måste bli en naturlig del av yrkets vardag.

Cissi och Malin, förstelärare från Sätraskolan, som besökte föreläsningen håller med det som sägs.

– Förändring måste komma inifrån, om det blir ett krav låser sig folk, säger Cissi. Malin håller med och tillägger:

– Man känner igen diskussionerna från skolan, det är inte nyheter men man får en del Aha-upplevelser.

Men när ska man hinna med sitt lärande, i en redan tidspressad organisation är det lätt att hoppa över det som inte brinner men Timperley pekar på att det måste skapas tid för lärande exempelvis i form av möten och att denna tid ska vara prioriterad samt att skolan ska fokusera på ett utvecklingsområde åt gången.

– Ingen lärare kan vara inblandad i mer än ett fokusområde åt gången. Och det tar tid att uppnå djuplärande. Minimum är att fokusera på ett område i ett år, men två år är mer lämpligt, säger Timperley.

Samtidigt menar hon att förändringar i elevernas resultat och förståelse kommer snabbt.

– Mät förändringar, får du inte resultat så måste du tänka om. Förändringsarbete behöver inte ta lång tid. Fastna inte i mätprocessen och bara mät och mät utan att få resultat. Uppvisas inget resultat får du tänka om.

I slutet av föreläsningen applåderar alla länge och så snart publiken reser sig börjar det surras och smida planer. Vissa håller med, andra inte, men alla är engagerade och rosiga om kinderna.

Att vara en skolutvecklare

Dagen efter får förstelärare chansen att arbeta fördjupande kring frågorna om kollegialt lärande i seminarium där de stöter och blöter frågorna om hur de kan bedriva utvecklingsarbete på sina skolor. Karin och Åsa, förstelärare från Lillholmsskolan var där och seminariet har gjort intryck på dem. De är båda ansvariga för att utveckla pedagogiken på sin skola och håller med Timperley i mångt och mycket.

Karin berättar att hon ser sin roll som en utvecklingstjänst där man ska ligga i framkant i pedagogisk forskning, men även vara lyhörd för vad ens kollegor behöver för stöd.

– För att hålla sig framme så blir det mycket läsning i digitala kanaler som Pedagog Stockholm, olika nätverk och Skolverkets kedjebrev.

Åsa tillägger att man måste fokusera på några områden, att man inte kan förändra allt på en gång eller hoppa på alla projekt.

Just nu är jag som mattelärare jätteintresserad av flippat klassrum eftersom mina elever behöver mer tid att räkna på lektionen. Jag fokuserar på det nu och sen tar jag med mig erfarenheterna ut till mina kollegor.

De är båda överens om att utvecklingsarbetet måste anpassas till hela lärargruppens behov och att det inte får bli för smala ämnen.

– Exempelvis betyg och bedömning är alla lärare intresserade av, säger Åsa.

Timperley fokuserar mycket på det konkreta exempelvis hur en förstelärare närmar sig sina kollegor.

– Det är viktigt hur man närmar sig sina kollegor, det måste vara respektfullt, påpekar Åsa.

– Försteläraren är inte en expert som kan lösa alla problem, tillägger Karin, men det är en resurs, eftersom de har tid frigjort för kreativt utvecklingsarbete. Sen måste man också tänka på att alla lärare inte vill gå den här vägen i yrket.

De slår båda fast att lärare måste lära sig av varandra och utbyta erfarenheter. Man kan inte stå och slå huvudet i väggen utan måste experimentera tillsammans och komma fram till vad som fungerar.

Vill du veta mer och fortsätta diskussionen så finns det gruppen Helen Timperley i svensk skola på facebook. Senare in veckan kommer även den filmade intervjun upp här på pedagog Stockholm och vi kommer att göra en exklusiv intervju med henne där vi ber henne fördjupa sig i hur man skapar delarkultur och livslångt lärande i skolans värld.

 

/ Calle

Bli en del av det Digitala Skollyftet – alla får vara med

Vecka 44 startar Skollyftet sin öppna och storskaliga webbkurs, Digitala Skollyftet, för förskollärare, lärare och skolfolk. Det är en så kallad Mooc-kurs (Massive Open Online Course) en öppen distanskurs som man är med och utformar samtidigt som man går kursen.

Kursen passar både dig som har lång erfarenhet av det utvidgade kollegiet och dig som är helt ny. Målsättningen är att man som deltagare ska utveckla nya förmågor, kontakter och nätverk samt hitta nya kanaler att bygga dem i.

Läs mer om kursen här

Anmäl dig här

Iniativtagare till kursen är

Anna Kaya – @Anna_Kaya
Gunnel Thydell – @GunnelThydell
Sara Mörtsell – @SaraMrtsell
Per Falk – @perfal

Kontakta dem gärna på Twitter.

Det här är riktigt spännande att få vara en del av. Ta chansen! Det kommer vi att göra.

/Eva-Li

Skollyftet är en samlingsplats för lärare och andra som verkar i, och för, skolan och förskolan. Skollyftet är helt obundna och består av lärare och andra skolintresserade. Kontakta Skollyftet här redaktion.skollyftet@gmail.com

Vi är med i 100 000 klubben


Hurra! I dag klev vi över 100 000 strecket på Pedagog Stockholms Youtube-kanal. Vi är så glada för att så många har tittat på Pedagog Stockholms filmer från skolor och förskolor i Stockholm. Här kommer några personliga favoriter.

 
Värdet i att få utforska. I över femton år har svenska förskolor jobbat med ett utforskande arbetssätt inspirerat av Reggio Emilia. Emelie Bernemyr som förutom att hon är förskollärare också är licentiand vid Stockholms Universitet, visar och berättar hur hon arbetar i sin förskola.

 
På Herrängens skola tillämpar Åsa Wennersten kamratbedömning på svenskalektionerna i fjärde klass. Eleverna byter texter med varandra och ger positiv återkoppling samt talar om vad som kan förbättras.

 
Daniel Barker på Norra real använder ett digitalt responssystem för att få direkt återkoppling från sina elever. Dels använder han det för att kolla vilken nivå deras nuvarande kunskaper ligger på. Då ser han direkt om han kan gå vidare eller måste fördjupa sig. Dels använder han det för att skapa diskussion och visa hur eleverna påverkas av varandra och honom själv.

Stort tack till alla medverkande förskollärare, lärare, barn och elever för att ni är med och delar med er av kunskap och erfarenheter! Och för att ni visar hur just ni arbetar. Det betyder mycket för oss som vill veta mer och ta del av era erfarenheter.

/Eva-Li

Stolthet och lärdom på 50 inspirationsplatser


Visste du att det finns 50 inspirationsplatser som du kan besöka på grund- och gymnasieskolor i Stockholm? På en inspirationsplats får du träffa ett arbetslag som praktiskt  visar upp hur de arbetar och tänker kring en pedagogisk metod och idé. Lärarna på inspirationsplatsen delar med sig både av sina framgångar och utmaningar genom praktiska exempel och erfarneheter.

Här kan du läsa om alla inspirationsplatser och boka dina besök. Kolla särskilt in den fina kartan, där alla inspirationsplatser finns utsatta. Vilken ligger närmast dig?

I torsdags hade vi nätverksträff för inspirationsplatserna på Grillska huset i Gamla Stan. Fyra lärare föreläste om sina inspirationsplatser. Tiden bara flög i väg när vi lyssnade till kunniga, erfarna och inspirerande kollegor. Jag är stolt och glad över att få arbeta i en organisation med så kompetent och engagerad personal.

Malin Åkerblom från Essingeskolan föreläste om hur de arbetar med lokal pedagogisk planering och formativ bedömning. Jag fastnade särskilt för uttrycket ”lpp på en kvart”. Det lät nästan för bra för att vara sant. Men det är det inte. Essingeskolan är på god väg för att få det att bli verklighet.

Lotta Nilsson på Hägerstensskolan berättade om sin undervisning med elever med koncentrationssvårigheter. Det är lätt att bli imponerad av den bank med digitala läromedel som Lotta och kollegorna har specialdesignat och byggt upp för eleverna. Allt för att hålla intresset och motivationen på topp för eleverna som ofta har erfarenhet av att inte få lyckas med sina studier. Se en film med Lotta med flera här.

 Åsa Sebelius från Grimstaskolan, berättade om hur hon tar emot lärare som är intresserade att börja arbeta med genrepedagogik. På Grimstaskolan är svenkan och språkutvecklingen allas angelägenhet. Inspirationsplatsen erbjuder en praktisk workshop för lärare. Man tar med sig en aktuell planering och texter som man vill använda till Åsa och så får man hennes erfarenheter och perspektiv på sin egen undervsining. Grimstaskolan har även en inspirationsplats om att skriva sig till läsning med datorns hjälp.

Viktoria Hallén från Snösätraskolan berättade om hur de arbetartar med med metoden ”att skriva sig till läsning” med hjälp av iPads och datorer och vilka resultat det har gett. Eleverna kan läsa och skriva tidigare än förut när de tidigt koncentrear sig på läsning och skrivning på datorn. Snösätraskolan har också en inspirationsplats om språkutvecklande arbetssätt och om hur man kan använda biblioteket i undervisningen.

På nätverksträffen fick jag tillfälle att berätta om den undersökning som vi gjorde med lärare som inte besökt någon inspirationsplats och kontaktpersoner för inspirationsplatser hösten 2011. Lärarna tycker att det är en jättebra idé erfarenhetsutbyten mellan kollegor men det är många som inte har utnyttjat möjligheten att besöka en inspirationsplats ännu. Därför kommer vi att förstärka informationen om inspirationsplatserna och uppmuntra fler rektorer att använda denna resurs för kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte. Mikael Kaspar, rektor på Grimstaskolan, är en god förebild för hur man kan göra och tänka som skolledare.

 Vill du också träffa kollegor och diskutera pedagogik? Boka in ett besök på en inspirationsplats redan i dag. Här kan du läsa hur man gör.

/Eva-Li


Dagen avslutades med att alla inspirationsplaster fick fina diplom att ta med sig hem till skolan.

På bilden överst ser du från vänster Cecilia Moberg, Frida Hedlund, Kerstin Wärngård, Åsa Johnson, Carina Fredriksson, Lotta Nilsson, Viktoria Hallén, Åsa Sebelius och Malin Åkerblom.