Visar alla blogginlägg från: februari 2016

Vikten av att viralgranska

Jack Werner – en viralgranskande viralgranskare

Jack Werner är en av grundarna till ”Viralgranskaren” i tidningen Metro och har under flera års tid guidat oss i den djungel av halvsanningar och osanningar som sprids på nätet. Förutom att han i allmänhet är journalist, bloggare och debattör, så är han i synnerhet författare till ”Creepypasta: spökhistorier på nätet”. Efter att ha föreläst för ett gäng gymnasieungdomar kom han direkt till oss på Medioteket, och kunde konstatera att vi var oändligt mycket mer lättskrattade än gymnasisterna, som knappt drog på munnen under hela föreläsningen. Utgångspunkten för hans föredrag är dock inte så mycket att skratta åt, för den handlar helt enkelt om att man dagligen och ideligen utsätts för en mängd tveksamma inlägg på de sociala medierna, och att man ofta inte varken reflekterar eller reagerar på innehållet. Hans föredrag var en nyttig påminnelse om vikten av att VIRALGRANSKA ofta och mycket.

Och vad innebär då detta viralgranskande för oss som vilset trevar oss fram i internets till synes oändliga hav? Ja NE beskriver ordet viral som ”viral (jämför virus), term som avser snabb (”virusliknande”) spridning av något fenomen mellan individer eller i sociala nätverk”, och ordet granska som att ”noggrant undersöka vanl. med hjälp av synen, men äv. med känsel o.d.; ofta för att kontrollera och ev. korrigera färdig produkt, uträkning m.m”.

Jack Werner gav oss sin egen något mer målande beskrivning av innebörden av att VIRALGRANSKA:

V – Vakna – Vidden av vad det innebär att man/du/jag publicerar oss.

I – Inse din makt – Vi är osannolikt, obeskrivligt många som använder sociala medier.

R – Riskanalysera – Vad är de största riskerna med att dela?

A – Avväg – Tänk etiskt publicistiskt inför varje publicering.

L – Leta beståndsdelar – Är det för bra för att vara sant? Kolla bilder, namn, plats, tidpunkt och källa.

G – Genomskåda satir – Är det verkligen på riktigt eller finns det en liten satirisk bakgrund?

R – Research – Kolla upp varifrån bilderna, texterna etc kommer? Var togs den här bilden – egentligen?

A – Anmärk – Ligg på med jobbiga frågor, visa att du har koll.

N – Nyansera – Har båda sidorna kommit till tals? Här är en källa – litar vi på den?

S – Se sägnerna – Skaffa dig kunskap för att kunna urskilja det som sprids på nätet. Har du kanske hört det förut? Känner du igen det?

K – Kvalitetsmarkera – Samla på dig trovärdiga källor.

A – Agera – Anmäl. Anmäl igen. Och igen.

Och sist, men på långa vägar inte minst:

T – Tro aldrig att något är för dumt att spridas!

För sprids, det gör det. Och även om det kommer aldrig så många viralgranskare och säger att en publicerat inlägg är lögn och osanning så är skadan i många fall redan skedd. För någonstans i bakhuvudet ligger det ändå kvar; Var det inte lite sant ändå? Ingen rök utan eld?

Jag känner att jag absolut måste lära mig mer. Mycket mer. För det är så lätt att bara köpa allt som man hör och det är så enkelt att bara tro på det man ser. Men jag har i alla fall vaknat och insett min makt och från och med nu ska jag alltid fråga mig om det är för bra för att vara sant. Ju fler vi är som noggrant undersöker denna ”virusliknande spridning av något fenomen mellan individer eller i sociala nätverk”, desto större är chansen att kontrollera, och om möjligt korrigera, halvsanningar och osanningar. Men det är inte lätt att veta vem man ska lita på så att man blir vägledd på rätt sätt? Ja, vem kan man egentligen lita på? Skolbibliotekarien så klart!

/Anja Sahlstedt