Visar alla blogginlägg från: september 2016

Silent Books – Talande böcker

silent booksSilent Books är inte alls några tysta böcker. Istället är det bilderböcker utan text som är fyllda med berättarkraft.

Det började i Lampedusa i södra Italien där några eldsjälar tog in bilderböcker i flyktinglägren. Människor hade sökt sig dit från olika håll i världen. De ”tysta böckerna” blev berättelser som nådde människor oavsett språk och kultur.

Böckerna spreds vidare från Lampedusa via IBBY – International Board of Books for Young People och den svenska sektionen av IBBY har startat ett projekt i Sverige där sex kommuner deltar.

I Stockholm är det Barnens bokbuss som ingår i projektet. IBBY har med Rose-Marie Lindfors hjälp också tagit fram en handbok med förslag på hur vi kan arbeta med dessa bildrika böcker. Hon har erfarenhet från Silent Books och har i sin språkundervisning använt berättande som en språkutvecklande metod.  Handboken finns på svenska på IBBYs hemsida och har nu också översatts till engelska. Här

Förhoppningen är att litteraturen ska bidra till en ökad utveckling av språket samt en förbättrad för de som kommer i kontakt med böckerna. Vi hoppas också att de bidrar till ökad livs-och berättarglädje för barn och unga vuxna säger Cay Corneliuson ,när vi ses över en kopp kaffe för att få veta mer om projektet. Hon är projektledare för Silent Books i Sverige och ingår i svenska IBBYs styrelse. Hon berättar vidare att det också finns en Facebooksida ”Silent Books Sverige” där erfarenheter från arbetet med böckerna delas. Här

Vi har presenterat några av titlarna i Nätverket för skolbibliotek som möter nyanlända elever och där funderat på hur vi kan arbeta med böckerna med nyanlända i berättande och boksamtal.

Ingalill som håller i mångspråksbiblioteket har sammanställt en lista över ett antal fantastiska tysta men ändå talande böcker att använda inte bara för nyanlända utan för alla skolans elever. Fler titlar är på gång!

/Maria Ronnås

Med bilden i fokus

Forskarkonferens för Nordisk Bilderboksforskning 2016 på SBI

Redan John Locke (1632 -1704) betonade bildens betydelse i böcker för barn och unga, som ”roande, viktiga för minnet och för förmågan att föreställa sig” det som skrivs fram. Orbis pictus, den allra första illustrerade boken för barn, kom 1658 – bilderboken har alltså en lång historia.

Intresse för bilderbokens unika ”ikonotext” – dvs den fullständiga berättelsen, som den är berättad både i text och bild, var den gemensamma nämnaren för de forskare, doktorander, professorer, bibliotekarier, förlagsfolk och vi andra intresserade som deltog. Ämnena och infallsvinklarna var många: Både större översikter och koncentrerade genomgångar av ett enda verk förekom under konferensens tre dagar.

Leken

gorillorTill exempel ägnade professor Ulf Boethius ett helt seminarium år boken ”Nu är vi gorillor låssas vi” av Barbro Lindgren. Han hade valt att studera boken som ett exempel på hur man kan skildra en låtsaslek i text och bild. Texten består av ren dialog och anger varken kön eller ålder på deltagarna i leken, inte heller bilderna (av BL själv) visar något annat än att det finns en större och en mindre gorilla,  något som gör att många barn kan identifiera sig med de lekande. Däremot har förlaget, av någon anledning, valt att skriva att det är ”två bröders lek” i baksidestexten på senaste utgåvan; Något att fundera över.

Boethius uppehöll sig en del vid hur maktförhållandet som finns i leken skildras genom dialogen/texten och kroppsspråket i bilderna. (Enligt Barbro Lindgren själv var hon bara åskådare till den leken, som pågick på riktigt då hennes barn var små, och bara skrev ner vad som hände, alltså inget hittepå alls…)

Ekokritik

En annan djupdykning i ett verk var den danska lektorn vid Aarhus universitet Anna Karlskov Skyggebjergs genomgång av den grafiskt vackra och genreöverskridande boken ”Skoven fra oven” av Karen Filskov, som är en bild/diktbok där man använt sig av själva textmassan för att illustrera: en text om djurens spår ser ut som en rådjursklöv i sättningen på sidan, en text om träden är satt i form av ett löv…en total integration av text och bild.skoven

Ekokritik var ett nytt begrepp för mig, men det var ur just detta perspektiv Anna Karsskov Skyggebeherg läst och analyserat Skoven fra oven. Det handlar om att studera hur relationen människa och natur/djur skildras. Hur maktrelationerna ser ut etc. Texten är både poesi och faktatext och AKS funderade över vem mottagaren är? (alla åldrar) vilken typ av bok det är? (fakta, dikt, barnbok?). Boken som kom 2015 är ett exempel på att det kommer fler och fler bilderböcker som inte enkelt kan genrebestämmas.

Normkritik

Bilderböcker som avser att vara normbrytande och utges på förlag med den tydliga ambitionen analyserades i ett seminarium av forskarna Anna Nordenstam, docent i litteraturvetenskap och Kristina Hermansson, lektor i litteraturvetenskap. De har gått igenom olika svenska förlags utgivning mellan 207-2014 och bl.a. närstuderat en bok från varje förlag utifrån normkritiska teorier. Slutsatsen blev ganska nedslående – det är svårare än man kanske tror att i både text och bild förhålla sig kritisk till rådande normer. (Sen kan jag tycka att det blir problematiskt om man avkräver varje bok en normkritik som omfattar allt. Att försöka skildra verkligheten mångfacetterad, utanför schablonerna, räcker långt.)

Pop-Up

Hilde Kramer, professor i illustration vid Konst och designhögskolan i Bergen talade engagerat om fenomenet pop-up-böcker, som har en mycket lång historia, (tex Astronomicum Caesareum 1540 för kejsaren Carles V) framförallt för vuxna läsare. Kramer hoppades också på en lysande framtid för pop-up-boken, inte minst som pedagogiskt och konstnärligt verk och som något alldeles eget som inte kan ersättas av en digital variant.popup

En sådan mycket gammal och mycket vacker pop-up-bok visas för övrigt på den utställning av SBI:s historiska samlingar som just nu pågår i barnboksinstitutets bibliotek.

Work in progress och Pixiböcker

Vi fick också ta del av en hel del olika forskningsprojekt som är på gång runt om i Norden, t. ex ska lektorerna Helene Ehriander och Maria Nilsson vid institutionen för film och litteratur vid Linnéuniversitetet, börja titta på fenomenet Pixi-böcker. ”Om Pixiboken som en del i det svenska barnlitterära landskapet” hette deras entusiastiska presentation som väckte både skratt och nyfikenhet på vad som komma skall.

Dessutom fanns det förstås olika seminarier om den digitala bilden, om tecknade serier och en himla massa mer. Det var tre otroligt intensiva och fullmatade dagar och massor av nya tankar och kunskaper att hämta.

Gärna mer bildfokus

Bilden i fokus. Ja det var rubriken på konferensen. Och visst handlade det en hel del om bilden i bilderboken. Men mitt intryck nu efteråt är, att det som litteraturvetare är lätt att ändå läsa bilderböcker med ”textglasögonen” på, även om man avser att fokusera på bildens roll.

Ett inspirerande och intressant avslutande pass med bilderbokskonstnären och illustratören Öjvind Torseter från Norge gav inblick i själva bildskapandet och tankarna kring en boks tillblivelse.

Fler som forskar på själva bilduttrycken, på vilka bilder som väljs i olika tider, vad bilderna i dagens böcker (och gårdagens) säger om oss och vår världsuppfattning hade varit intressant. Men det kommer förhoppningsvis mer sådant i framtiden.

/ Kia Knutsson-Norberg

För fler reflektioner och tankar från konferensen se Toura Hägnerstams blogginlägg

http://pedagogblogg.stockholm.se/tourahagnesten/

Sydkoreanskt besök på Medioteket

korea4Medioteket hade förmånen att få besök av den 16-manna stora sydkoreanska delegationen från National Library for Children and Young adults (NLCY) som var på Sverigebesök i månadsskiftet augusti/september. Trots Sydkoreas framgångsrika resultat i läsförståelsemätningar, har man ändå upplevt att barn och unga läser allt mindre och att läsförståelsen minskar. I Sydkorea genomförs därför en satsning på biblioteksverksamhet som riktar sig till barn och unga, och som ett led i satsningen vill man titta på verksamheter i andra länder. Under studieresan hit till Sverige var de även och besökte Stockholms stadsbiblioteks barn- och ungdomsavdelning, Kista bibliotek och Stadsbiblioteket i Göteborg och besöket arrangerades av Skolbibliotek Väst.

Vid besöket hos oss på Medioteket berättade vi både övergripande om Mediotekets verksamhet som helhet och mer specifikt om vad just vi i skolbiblioteksgruppen gör för att stötta skolbiblioteksverksamheten i Stockholm stads skolor. Bland annat berättade vi om Mediotekets kurser för de skolbiblioteksanställda och att det finns möjlighet att få utbildning i så väl grunderna i stadens bibliotekssystem som i hur man kan arbeta med talböcker i skolan. Deltagarna fick även veta att vi lär ut hur man kan arbeta med elevernas digitala sökstrategier och medverka till att de blir källkritiska internetanvändare. De fick också mer information om cirkulations- och mångspråksbiblioteket, som verkade vara en väldigt unik resurs för dem. På det hela taget verkade deltagarna uppleva att Mediotekets utbud är något unikt och vi kände oss väldigt glada för att de ville ta del av hur vår verksamhet ser ut.

Avslutningsvis hade de en del frågor till oss; De undrade bland annat hur utbildningen för bibliotekarier ser ut, hur Medioteket samarbetar med folkbiblioteket och hur det ser ut med bemanningen i skolbiblioteken. De hade flera frågor kring hur det kommer sig att vi har en lag om att alla elever ska ha tillgång till skolbibliotek, men att det är upp till varje enskild rektor att ta beslut kring bemanningen i skolbiblioteket – för hur blir det då med likvärdigheten, undrade de? Det berättade att i Sydkorea har man mer nationella regler som gäller för vad eleverna ska läsa och man har en litterär kanon som alla elever ska ta sig igenom.

Vi hade förberett med fika; kardemummabullar, kanelsmakande kex och lingondricka och utan att förstå deras konversation med varandra, så kunde man se att våra gäster tyckte att det var kul att testa dessa annorlunda och förhoppningsvis smakfulla tilltugg. Tyvärr fanns det inte särskilt mycket tid för oss att ställa frågor till dem, för det hade varit otroligt spännande att få höra mer om hur man arbetar med skolbibliotek i Sydkorea. Men kanske behöver man egentligen inte åka så långt som till andra sidan jordklotet för att vidga sina perspektiv? Kanske räcker det att man börjar med att titta hur det ser ut på grannskolans skolbibliotek? Vad gör de och hur gör de? Och vad kan jag dela med mig av? Genom att våga testa nytt och möta det okända kan man också lyfta blicken och se lite längre än bara till sin egen verksamhet. En nya idé kan vara lika god som en nybakad kardemummabulle.

korea1

Vad man talar om när man talar i skolbiblioteket

Scenen är ett skolbibliotek i en skola i en Stockholmsförort. Medverkar gör skolbibliotekarien och två killar i årskurs 3, vi kan kalla dem Nils och Henrik.

Nils (till bibliotekarien):      Alltså… har du… sådana där böcker om…

Skolbibliotekarien:              om…?

Henrik:                                Den där siffran…

Skolbibliotekarien:              Siffran…???

Nils:                                    Alltså den där siffran…

Henrik:                               JA ALLTSÅ SIFFRAN 6!!!!

Skolbibliotekarien fattar galoppen, tänker att det var ju bra att de vill läsa om kroppens utveckling och hänvisar till hyllan med signumet (Vn). Där står de, böckerna om Sex och samlevnad. Killarna går fram, Henrik drar ut en bok och vänder sig om, en aningen generad och upprörd, mot skolbibliotekarien och frågar:

Henrik:                                Varför har ni sånt här egentligen???

———————————————————————————

Att ha som uppgift att hjälpa eleverna att hitta det de vill (eller inte vill!) läsa i skolbiblioteket kan vara både lätt och svårt och ibland nästan hopplöst. Men när man lyckas… då är det alldeles, alldeles underbart! Tänk vilka skatter man kan hjälpa dem att hitta. Sådant som får dem att skratta, gråta och känna igen sig. Som ger dem tekoppupplevelser för stunden och för livet. Som får dem att upptäcka gamla världar, nya världar och andra världar. När en elev kommer tillbaka och lyser av läslycka efter att ha läst något som du har tipsat om … Finns det något bättre?

Är det någon som vill dela med sig av en liten skolbiblioteksscen ur verkligheten här på bloggen så får ni gärna maila till mig: anja.sahlstedt@stockholm.se. Självklart nämner jag inga skolor eller personer vid namn.

/Anja Sahlstedt