Visar alla blogginlägg från: maj 2020

Undervisningsråd Anette Holmqvist om hennes tid på Skolverket, utmaningar för skolbibliotek och att vara stolt på jobbet

Foto: Christer Holmqvist Foto: Christer Holmqvist

Anette Holmqvist slutar som undervisningsråd på Skolverket och naturligtvis ville Skolbiblioteksbloggen ställa några frågor till henne om hennes tid inom skolbiblioteksvärlden.

Hur kom det sig att du började intressera dig för skolbibliotek?

Eftersom jag hade läst litteraturvetenskap (i slutet av 1970-talet) så blev bibliotekarieyrket ett ganska naturligt val. Men jag visste nog inte egentligen vad jag ville med det när jag sökte in på utbildningen i Borås. Väl där så konstaterade jag att det var två saker jag i alla fall INTE skulle arbeta med:

  • Naturvetenskaplig och teknisk litteratur
  • Skolbibliotek

Men det var precis det jag kom att göra. Det var brist på arbete efter jag hade tagit min examen så jag sökte alla sorters biblioteksjobb. Efter en sommar på Läsesalongen i Stockholm fick jag arbete på en grundskola i Täby 1983. Där arbetade jag i 9 månader och sedan började min långa bana som gymnasiebibliotekarie i Stockholm (1984-1999). Jag upptäckte nämligen att det var ett mycket roligt jobb. Och det första gymnasiet (Åsö gymnasium på Södermalm) jag arbetade på hade just teknisk inriktning, vilket var en väldigt rolig utmaning för en person som är humanistiskt skolad i botten. Utan de 14 åren på Åsö gymnasium hade jag nog aldrig fått det stora intresse för internet som jag har än idag och utan den bakgrunden hade jag nog inte heller ”hamnat” på Skolverket.

Vilket är ditt första skolbiblioteksminne?

Det är från mellanstadiet på Strömslundsskolan i Trollhättan. De hade byggt om skoltoaletterna till bibliotek och där satt en vänlig dam och lät mig låna högvis av böcker. Konstigt nog minns jag aldrig att jag såg några andra barn där. Jag var en typisk bokslukare som barn och tonåring.

Du har varit skolbibliotekens förkämpe under en lång tid. Vad är du mest stolt över?

Jag har fått frågan förut och svarar nog olika varje gång. Jag är nog allra mest stolt över att jag har baxat skolbiblistan från en renodlad projektlista 2001 ända fram till det aktiva diskussionsforum det är idag 2020. Den har flyttats till ny myndighet, från nedlagd myndighet, mellan olika projekt, via en lång rad omorganisationer och nya chefer.

Jag är stolt över att jag har lyckats få arbeta med skolbibliotek också när Skolverket inte haft tillstymmelse till uppdrag i frågan. Där känner jag också tacksamhet till mina chefer, särskilt till min senaste chef Helena Elwin som alltid visat intresse för skolbibliotek.

Att Kolla källan fick ganska bra spridning, trots att jag tidvis inte hade så mycket tid för webbplatsen, är jag också stolt över.

Har skolbibliotekariens roll ändrats under ditt yrkesliv och i så fall, på vilket sätt?

Ja, absolut. Mitt intryck är att skolbibliotekarier arbetar mycket mer integrerat med undervisningen idag är vad vi gjorde på 1980- och 1990-talet. Självklart behövde man vara social och utåtriktad även på min tid och visst fanns det skolbibliotekarier som deltog i undervisningen redan då. Loertchers taxonomier kom ju redan på 1980-talet och vi hade Louise Limberg som lärare redan 1981-1983.

Men det var mer vanligt med renodlade bibliotekslektioner (ofta utan lärares närvaro) när eleverna fick lära sig bibliotekskatalogen och var böckerna stod i hyllan. Bokprat var också ganska vanligt (något jag aldrig har ägnat mig åt), särskilt på grundskolan.

Så mycket undervisning i källkritik förekom nog inte före internets genombrott i skolan, åtminstone inte utanför historieämnet. Så sammanfattningsvis, skolbibliotekariens roll har blivit mer utåtriktad och mer pedagogiskt orienterad. Och samarbetet mellan skolbibliotekarier ser helt annorlunda ut, framför allt eftersom det finns så många fler kanaler för det idag.

Vilken eller vilka är de stora utmaningarna för skolbibliotek idag, skulle du säga?

Den största utmaningen på ett mer strukturellt plan är förstås kommunernas brist på resurser, något som inte blir bättre av att vi befinner oss mitt i en pandemi. Risken för nedskärningar är förstås stor. En annan risk/utmaning är att skolans digitalisering tas som ursäkt för nedskärningarna.

Den största utmaningen i skolbibliotekens vardag är att få till ett gynnsamt samarbete med lärarna och att rektor sanktionerar och ger möjligheter för sådana samarbete.

Vad ser du för möjligheter för skolbiblioteken framåt?

Den största möjligheten på ett mer strukturellt plan är att den pågående skolbiblioteksutredningen Stärkta skolbibliotek och läromedel leder fram till förslag som styrker skolbiblioteken och skolbibliotekarierna på något eller flera sätt.

Den största möjligheten i skolbibliotekens vardag är att vara en kunnig samarbetspartner till läraren och ett stöd för elever i såväl läsfrämjande som medie- och informationskunnighet. Vi har många sådana positiva exempel i Sverige. Idag finns så otroligt mycket att inspireras av, det finns mängder av kontaktvägar via sociala medier och från senare år har vi faktiskt en hel del empiri att hänvisa till som utredningar och utvärderingar, kunskapsöversikter, statistik och Skolinspektionens kvalitetsgranskningar.

Det är ju faktiskt jag som ska efterträda dig, har du något råd att ge mig på vägen?

Skolverket har oerhört många regeringsuppdrag att hantera och det är lätt att skolbiblioteksfrågan drunknar i denna mängd av uppdrag. Var aldrig rädd att påminna om skolbibliotek i sammanhang där det skulle passa in, men håller på att glömmas bort. Omvärldsbevaka mycket och försök att ha ett så brett kontaktnät som möjligt (både internt inom myndigheten och externt). Var rädd om skolbiblistan! Utöver att det är en diskussionslista för skolbibliotekarierna själva så har den fyllt Skolverkets skolbibliotekskonferenser med folk, byggt upp referensgrupper för Kolla källan och skolbibliotek, under 20 år befolkat filmer och artiklar med skolbibliotekarier, ställt frågor, svarat på frågor, kommit med hundratals inspel och tips till Skolverket och kanske framför allt: gett en statlig tjänsteman lite inblick i skolbibliotekariernas vardag.

Hur kommer du att fira pensionen?
Ja, från början var det ju planerat med både avtackning på jobbet i juni och någon privat fest i trädgården i Malmköping. Så blir det inte nu. Avtackningen skjuts upp såklart. Det blir nog bara en trevlig middag hemma, så får vi fira med något kalas och någon resa längre fram. För vi brukar fira med resor. I Sörmland. I Sverige. I Europa. Vi får se vilken riktning Covid-19 tar. Det påverkar förstås planerna.

Tack Anette för att du ställde upp på en intervju och jag hoppas att du blir ordentligt firad när det passar!

/Malena Martinger Storme

Skolbibliotekskonsulent

Såhär skapar Peter delaktighet i skolbiblioteket

Foto:  John Hägglund Foto: John Hägglund

Dagens gästbloggare är Peter Frövik på Kungsholmens grundskola. Kungsholmens grundskola är en F-9-skola med cirka 1200 elever.

Trots att många av oss tänker på skolbibliotek som en demokratisk rättighet där också elevdemokrati är ett av målen, används ordet elevdemokrati ganska sparsamt i dokument om skolbibliotek. Ett syfte med att ha målformuleringar kring elevdemokrati är att förbereda eleverna så att de kan delta det demokratiska samhället.  I stadens skolbiblioteksplan nämns den demokratiska aspekten inte explicit, men det nämns indirekt i stycket om Bibliotekariers/skolbibliotekspersonals ansvar ”… utvecklar och följer upp verksamheten i dialog med rektor, elever och pedagogisk personal i enlighet med uppställda mål.”

För att utveckla verksamheten är det viktigt att både ha mål klara för sig, samt att då och då kontrollera hur det går. Jag tycker vi på skolan har bra och tydliga mål formulerade. Frågan är då hur en kan mäta, utvärdera och sedan förändra verksamheten.

När jag började på Kungsholmens grundskola för två år sedan gick jag ut med en enkät till eleverna i årskurserna 2, 5 och 8 för att få en referenspunkt på hur det såg ut med deras läsning just då. Enkäten innehöll frågor om hur mycket eleven tycker om att läsa, hur ofta, var, om det är lätt att hitta böcker, vad som påverkar bokval, vem som ger bra boktips och lite allt möjligt.

Eftersom några frågor var lite otydligt formulerade bjöd jag in elevrådsrepresentanterna i respektive årskurs till intervjuer med förhoppningen att de kunde hjälpa mig tolka svaren. Det blev givande samtal där jag fick värdefull information om hur jag skulle gå vidare. Svaren gällde enkla saker som att  göra en tydligare skylt när biblioteket är öppet. Eleverna hade många åsikter om klassuppsättningarna och hur den gemensamma läsboken väljs, det vill säga boken som klassen läser gemensamt i svenska. Eleverna ville ha större inflytande över valt av boken. Förändringen blev att jag köpte in 5-6 exemplar av utvalda böcker och bokpratade om inför en ny läsperiod. Eleverna fick sedan välja mellan titlarna istället för att lärare presenterade en bok för hela klassen. Läraren fick läsa fler böcker och förändra sitt arbetssätt lite men eleverna kände större läslust och i slutändan valde flera elever att läsa titlar som andra i klassen läst och tipsat om.

Utöver det har jag också försökt hitta andra former för elever och personal att påverka skolbiblioteket.

När vi under förra läsåret skapade små biblioteksfilialer, läsrum, på alla avdelningar F-3 tog jag fram ett grundbestånd av nya böcker till dem. Varje rum fick en ansvarig pedagog, en superläsare, och utifrån grundbeståndet fick superläsaren ta bort och önska nya titlar. När rummen öppnade var allt tiptop ordnat och eleverna fick via fritidsråden själva formulera vilka regler som skulle gälla i rummen. Det blev faktiskt regler som påminde ganska mycket om de som gäller i skolbiblioteket. De elever som vill får också följa med till skolbiblioteket för att byta ut den del av läsrummens bestånd som lånas där.

Skolbiblioteket har tagits upp på elevrådet då och då. Det fick mig att ställa frågan till elevrådet om det istället borde finnas ett eget biblioteksråd. Svaren spretade lite och vi har idag inget biblioteksråd. Vi får se hur det blir i framtiden.

Vad vi däremot har är möjligheten för den som går i årskurs 4, 5 och 6 att bli biblioteksassistent. Det är ett resultat av att elever önskade få ta större del i och ansvar för biblioteket.

Som biblioteksassistent får en lära sig hur böckerna ska stå och varför. Hur en söker och finner och hur en hjälper andra elever att hitta böcker. Assistenterna har också visat sig vara en fantastiskt värdefull grupp att bolla idéer med. Det har hittills gällt alltifrån små saker som huruvida sagor och samlingar ska stå tillsammans, om vi kan döpa om knubben på hyllsignum Q, till större saker som hur vi ska möblera och tillgängliggöra böcker. Biblioteksassistenterna hjälper idag till att bemanna biblioteket på sina raster och sin fritid.

Sedan finns också en helt annan aspekt av elevdemokrati än att kunna påverka vad som finns att läsa och hur skolbiblioteket fungerar. I stadens skolbiblioteksplan står det: ”Att kunna läsa, förstå och göra sin röst hörd är en rättighet för alla barn och ungdomar. För att kunna omvandla information till kunskap och bli delaktiga i ett demokratiskt samhälle behöver barn och unga vägledning i att källkritiskt söka, välja och värdera information.” Det vill säga att kunna förstå olika slags texter, identifiera felaktigheter, hitta trovärdig information och själva uttrycka välgrundade åsikter. Att samarbeta med lärare och annan pedagogisk personal för att ge elever ord och verktyg att förstå, identifiera och att kunna formulera fakta och åsikter är också att arbeta för elevdemokrati. Då kommer vi kanske också in på elevinflytande i undervisningen och det är minst lika spännande som någon deckare eller rysare. Men mer om det en annan gång!

/Peter Frövik

Lärarbibliotekarie/IKT-pedagog

Hur kan skolbiblioteket lyfta elevinflytande i verksamheten?

LU-20412989Både Skolverket och Skolinspektionen har flera gånger betonat betydelsen av elevernas delaktighet och inflytande över sin skolgång. Men hur kan skolbiblioteket arbeta med frågan? Här har vi samlat olika tips och förslag från Stockholms stads skolbibliotekarier.

  • På Enbacksskolan har man Mediateksråd, ett råd för varje stadium. Denna termin prövar de ett sätt att låta eleverna få inflytande i beståndsutvecklingen, trots att det finns begränsat med medel. Råden träffas och samtalar om vilka genrer de tror att klasskamraterna gillar. Av dessa genrer görs en digital enkät i Forms som Mediateksrådsrepresentanterna låter klasskamraterna göra. Där väljer de vilka genrer som de tycker behövs mer böcker av. Därefter får Mediateksråden välja ut de konkreta titlarna inom de framröstade genrerna. Skolbibliotekarie Cilla Dalén håller i mötena och köper in de utvalda böckerna.
  • På Hässelbygårdsskolan samlar skolbibliotekarien Jessica Huss in inköpsförslag av eleverna själva till nya böcker och detta är mycket uppskattat. Hon  låter eleverna vara delaktiga i skyltningen i skolbiblioteket ibland t. ex vid jul, då fick dem ställa fram julböcker som de ville skylta. Detta har medfört att dem själva ändrar min skyltning spontant och hon låter deras ändring stå kvar tills nästa runda så att eleverna märker att hon lät deras egna skyltförslag stå kvar ett tag, utan att ändra på den direkt. Det händer att Jessica låter någon lite uttråkad elev hjälpa med boksorteringen i bilderbokslådan efter enkla kategorier: de minsta böckerna längst ned, mellanstora böcker på mitten och stora bilderböcker högst upp och på så vis märks elevinflytande på ordningen. Jessicas senaste projekt med elevinflytande och synliggörandet av biblioteksverksamheten är att låta 3:orna skriva bokrecensioner av en favoritbok som hon sedan sätter i biblioteket. Detta för att eleverna ska få vara varandras läsande förebilder. På så vis skapas mer elevinflytande då eleverna få vara med att inreda biblioteket och även någonstans att få vara en skribent/författare. Dessutom sätter hon upp deras fina kärleksteckningar (porträtt av Jessica, blommor och andra fina motiv) som en del av inredningen för att ytterligare visa att det är elevernas plats.
  •  På Backluraskolan har Jenny Berggren en tipslåda för inköpsförslag. Hon har även prao för alla elever i åk 2 och har nyligen startat upp ett biblioteksråd med två representanter per klass i åk 2-5.
  • Eleanor Ekman på Sjöstadsskolan har även hon en tipslåda. Hon låter de yngre eleverna får hjälpa till att lämna tillbaka böcker och lära sig (under överinseende) vad böckerna har för signum och var de ska stå. Eleverna har inflytande kring vilka böcker de vill att hon  ska köpa in eller beställa från Mångspråksbiblioteket.
  • Lena Petersen-Larsson på Skarpnäcks skola har biblioteksansvariga elever i olika årskurser som utgör en sorts biblioteksråd.  Innan covid-19 hade de ett par gånger per termin möten då man jobbade tillsammans och avrundade med en fika. Nu har de istället haft kontakt via Teams. Gruppen har lärt sig att ställa upp böcker på rätt plats i biblioteket, packa upp bokleveranser och pricka av på följesedlar, stämpla böcker, dela ut nyboks-kataloger till alla årskurser, tömma boklådan för återlämning (som står utanför biblioteket) och avregistrera lånen. De pyntar och håller ordning i biblioteket, allt utifrån intresse och tid. Lena låter även elever som inte ingår i gruppen att hjälpa till närhelst de har lust och tid och det passar verksamheten. En gång per termin skickar Lena ut en Bokönskelista till alla klasser. De listorna blir underlag för vilka böcker hon kommer att beställa. Önskemål lämnas även direkt till henne, löpande under året.

Biblioteksråd nämns av Skolverket som ett sätt att göra eleverna delaktiga i skolbibliotekets verksamhet.

Läs mer om delaktighet i skolan på Skolverkets hemsida. 2019 disputerade universitetslektor Linda Eriksson i ämnet elevdelaktighet, klicka dig  vidare för att läsa en sammanfattning.

/Malena Martinger Storme

Skolbibliotekskonsulent

”Skolbibliotekarien är en superhjälte” – Författaren Bengt-Erik Engholm om skolbibliotekariers kompetens, källkritik och mänsklighetens historia

Foto: Ida Halling Foto: Ida Halling

Bengt-Erik Engholm är en flitigt anlitad författare för skolbesök och skriver ständigt på nya faktaböcker för barn. I höst är han aktuell med en ny bok tillsammans med Jonna Björnstjerna, Från apa till Sapiens. Han har också ett start intresse för skolbibliotek så givetvis ville Skolbiblioteksbloggen ställa några frågor.

Bengt-Erik, du har skrivit en mängd olika faktaböcker för barn. Hur kom du in på det spåret?

Jag kom in på det av en ren tillfällighet. Jag skrev berättelser och kunde inte tänka mig att skriva fakta. Om man ska skriva fakta måste man ju kunna en massa saker och jag kunde ingenting. Så tänker jag fortfarande: det finns två sorters faktaboksförfattare, och det är de som kan något väldigt bra och väljer att skriva om det ämnet för barn. Sedan är det vi andra som inte kan någonting men blir nyfikna på ett ämne och tar reda på en massa om det. Så jag börjar från noll varje gång, det och att jag mognat (dvs blivit gammal) och törs ställa dumma och naiva frågor tror jag bidrar till att jag kommer i ögonhöjd med mina läsare.

Så här gick det till: Jag skrev på en äventyrsroman, Kameleontpojken, och råkade bli vän med en fakir – den fruktansvärde, den fasansfulle, den fantastiske fakiren Orthae! När han inte sticker vassa saker i kroppen, käkar glödlampor eller kör ner långa svärd i halsen heter han också Martin Lundström. Han hjälpte mig hitta stämningen jag behövde i boken, stämningen som finns runt en cirkus eller snarare bland gycklare.

När boken kommit ut och jag var på Författarförbundets julmiddag fick jag Malin Liljas fina bok Mumier som julklapp. När jag läst den tänkte jag: ”Så här skulle man faktiskt kunna skriva en faktabok om fakirer också”, och jag mejlade Malin, som också är redaktör på Natur och Kultur. Hennes korta svar var ”Kör!”. Och då gjorde jag det. Ganska snart hittade jag ett arbetssätt, ett slags metod, och så blev jag faktaboksförfattare.

Mumier är illustrerad av duktiga Jojo Falk och det kändes självklart att hon även skulle illustrera min fakirbok. Och sedan har hon gjort bilderna till de övriga sju böckerna i ”serien”. Jag har verkligen haft tur att få samarbeta med fantastiska bildkonstnärer som hittat den ton, värme och humor som givit mina texter luft under vingarna.

Boken Skelett återutges förresten av En bok för alla senare i år.

Min egen favorit bland din gedigna utgivning är nog Riktiga Vikingar!, jag tycker att dina texter samspelar så bra ihop med Jonna Björnstjernas illustrationer. Vilken är din egen favorit bland titlarna?

Riktiga vikingar! är också min favorit, även om det oftast är så att det jag håller på med för stunden eller den senast utgivna boken är favoriten. Det speciella med vikingaboken är bredden, tycker jag. Att jag lyckats få med så mycket, som till exempel samernas liv för tusen år sedan. Det kändes helt naturligt att få med alla folk som levde i Norden på den tiden, men samerna skymtar bara fram ibland i den historiska litteratur jag hittade under min research; jag tror dock att det håller på att förändras.

Men du skulle bara veta hur mycket jag fick stryka ner trots att min förläggare Johanna Ringertz gav mig ett tiotal extra sidor…

Jonna Björnstjerna är en riktig stjärna! Vi har gjort två böcker ihop och det blir minst en till och den kommer i sommar. Hon håller faktiskt just nu på med att renrita de fantastiska bilderna. Jonna är prestigelös och lätt att samarbeta med, och hon har en så skön humor och fantasi förutom att hon är en otroligt duktig konstnär.

Målet för mig när jag skriver mina faktaböcker, främst de för nyläsare, alltså 6–9-åringar, är inte först och främst att läsaren ska lära sig något. Då skulle jag skriva läroböcker. Det första målet är att de ska lockas av boken och att den ska locka till läsning och att läsningen är kul. Det andra målet är att de ska tycka att det är okej med faktaböcker och att de ska bli intresserad av ett ämne och bli inspirerade att söka efter andra böcker. I tredje hand kommer tanken på att de ska lära sig något också.

Hur går du till väga när du samlar in information till dina böcker?

Det viktigaste i början är att jag googlar igenom min egen hjärna. Alltså att jag dammsuger skallen på ämnet: vad vet jag om det här? Vad tror jag att jag vet? Vad är det för särskilt med ämnet? Vad vill jag ha reda på?

Redan här får jag koppla på källkritiken: mycket av det jag tror att jag vet är förstås bara myter och fantasier, men spännande att utgå ifrån.

Krävs det fantasi för att skriva faktaböcker? Självklart! Att hitta ingånger, vinklar och ställa sig oväntade frågor, allt det kräver fantasi. Det blir långa listor med tankar och frågor.

Den viktigaste drivkraften är nyfikenhet. Jag har förmånen att själv (för det mesta) få välja ämnen att skriva om, och då väljer jag förstås ämnen jag vill veta något om.

Med de här listorna framför mig måste jag erkänna att jag ger mig ut på nätet. Men först blir det för att hitta litteratur i ämnet. Jag lånar, och köper, en hel del böcker, men jag samlar även på mig tjogtals med länkar som jag betar av efterhand. Internet är kanske främst en inspirationskälla mer än en faktabank.

När jag grips av ett ämne vill jag ge mig på det från alla håll. Frågor jag ställer mig kan illustrera detta: ”Är loppor och löss samma art?”, ”Hur mycket snor kan det komma i näsan på en dag?”, ”Vad var de där havsvidundren folk trodde på förr i tiden?”, ”När levde de första tandläkarna?”, ”Varför tycker många att fladdermöss är läskiga?”. Jag vill ha med biologi, historia, geografi, fysik, folktro, myter och så vidare i böckerna. Vilket ibland kanske kan göra det svårt att ämnesbestämma dem. Men det bjuder jag på.

Med boken som kommer i sommar, Från apa till sapiens – mänsklighetens historia, har det dock varit på ett lite annat sätt. Tanken från början var att skriva en Sapiens för barn och då var det självklart att utgå från Hararis bok, och det var ju en prövning. Jag använde hans upplägg, men under arbetet letade jag fakta på annat håll också i delämnen som fångade mitt intresse, och som jag tror mina läsare kan tycka är spännande. Jag läste annan litteratur, vetenskapliga artiklar, lyssnade på relevanta radioprogram och såg en del på teve, och så tog jag kontakt med en del experter inom olika delområden.

Hur tänker du kring källkritik när du skriver?

Jag försöker vara källkritisk från början till slut. När jag hittar något på internet som verkar för kul för att vara sant, kollar jag upp det i första hand mot NE.se, och om inte det går kollar jag fler källor, forskare och arkeologer, som till exempel jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet.

Sedan ser jag alltid till att få text och bilder faktagranskade innan boken är klar. Det är väldigt givande. Med vikingaboken var det så att jag använde tre faktagranskare, eftersom det krävdes väldigt speciell kunskap när det kom till samernas historia och det jag skriver om den spännande, runfyllda Forsaringen från Hälsingland. Från faktagranskarna fick jag även en del extra fakta som gjorde boken ännu bättre!

Jag vet att du brinner för skolbibliotekets roll i skolan, du företräder ju Författarförbundet i Nationella Skolbiblioteksgruppen. Vilken roll anser du att skolbiblioteken har för elevernas källkritiska granskande av information?

Förutom att det behövs en kompetens som kan lotsa eleverna in i böckernas värld måste det finnas någon som kan utveckla de unga till duktiga informationsökare och -hittare. Och där kommer källkritiken in. Varje skola måste ha personal som ansvarar för upprätthållandet av mediekunskap, informationssökande och källkritik. Någon som håller sig ajour om nya rön och rekommendationer och som kan utveckla det arbetet och föra kunskapen vidare till både pedagoger och elever. Och det är ju en himla tur att det finns ett yrke som kan fixa det: skolbibliotekarien – en superhjälte.

På vilket sätt är läsandet av facklitteratur gynnsamt för ett ”källkritiskt tänk”? Eller spelar det kanske ingen roll?

Jag tror att det är viktigt att redan tidigt lära sig skilja på skönlitteratur och facklitteratur. Men jag antar att det pratas om det redan i lågstadiet. Eller förresten: jag brukar ställa frågan om de vet skillnaden när jag är ute i skolorna, och upp till trean är det nog lite si och så med den medvetenheten.

Sedan tror jag att det är viktigt med en uppmuntran att använda facklitteratur mer när de själva ska skriva en text om ett visst ämne, än att skicka ut dem på nätet direkt. En bok kan du för det mesta, nästan alltid, lita på och det kan vara en erfarenhet som är viktig.

När jag möter klasser som ska skriva fakta brukar jag berätta hur jag gör, och då ställer jag alltid frågor till klassen exempelvis om hur de ska ta reda på fakta. De svarar alltid ”google” eller ”internet” allra först. Alltid. Sedan brukar jag kunna locka ur dem att de kan titta själv också, till exempel att gå till ett museum. Sedan, efter att jag nästan lagt ordet i deras munnar, kommer någon på att man kan fråga någon som vet, en expert. Efter det försöker jag på olika sätt få dem att säga ”läsa i en bok”, men jag får för det mesta gestalta det med att läsa ur någon av mina böcker. Här finns det saker att göra: eleverna måste bli mer medvetna om att de kan hitta fakta i en bok. Det låter ju självklart, men det är inte det.

Facklitteraturen kan bli en måttstock eller ett stödhjul när det kommer till att förstå vad källa och källkritik är.

Hur tycker du att en skolbibliotekarie kan puffa för facklitteraturen på sin skola? Har du något bra tips?

Som författare får man ibland skräckhistorier berättade för sig. Den mest skrämmande är nog den där en klass just kommit in för att låna en ”bänkbok”. En kille hittade en fantastisk faktabok han ville låna, men läraren var emot det och de började argumentera. Till slut gick läraren med på att killen fick låna den bok han ville läsa, men bara på villkoret att han lånade en ”riktig” bok också.

Som faktaboksförfattare vill man ju inte höra sånt. Naturligtvis ska eleverna läsa olika slags litteratur, men jag känner ibland att det finns ett förakt mot faktaböcker, att det inte är riktig litteratur, som skräckhistorien bekräftar.

Det viktigaste för att hitta en läsare är precis samma sak som när jag skriver: nyfikenhet. Det funkar med skönlitteratur: läsaren letar gärna berättelser som utspelar sig i ett sammanhang där hen trivs. Spelar hen fotboll vill hen läsa en spännande bok i fotbollsmiljö. Där tror jag också man kan hitta en väg åt andra hållet. Om någon älskar thrillers kanske det går att locka med böcker om verkliga brott, gillar läsaren historiska berättelser är vägen röjd för historiska fakta.

Men det känns lite förmätet för mig att komma med något kanontips som är bättre än det duktiga skolbibliotekarier gör hela tiden.

Min erfarenhet är att många barn gärna vill läsa om saker som verkligen finns. Och de är det säkert inte så svåra att motivera. Sedan handlar det mer om att det finns böcker inom alla möjliga områden. Att det alltså finns ett rikt utbud av spännande och roliga faktaböcker och att dessa får synas och ta plats.

Jo: fler författarbesök förstås… och gärna längre samarbeten inom ramen för ”Skapande skola” (statligt bidrag via Kulturrådet, reds. anm.).

Apropå skolbibliotek… vilket är ditt första skolbiblioteksminne?

Jag är uppväxt i en liten by, Kölsillre, i västra Medelpad. Vi hade inget ”riktigt” skolbibliotek, men en gång i veckan fick vi gå in i den pyttelilla filialen dit böcker från folkbiblioteket i Ånge kom i fina trälådor. Bibliotekarien Maja såg till att det fanns böcker vi gärna lånade och för min del blev det ofta något om Agaton Sax, Dante och Tvärsan eller Ture Sventon.

På högstadiet i Ånge var det inte mycket bevänt med biblioteket, men när jag sedan började gymnasiet upptäckte jag verkligen vilken fantastisk plats ett skolbibliotek kan vara. Där satt jag och pluggade, hängde med kompisar och bläddrade i böcker. Det var en fristad, en oas full med ord.

Slutligen, vad läser du själv just nu?

Just nu är jag inne i slutet av researchen i ett annat passionerat projekt som gör att jag läser och antecknar massor. Jag läser sedan mer än ett år tillbaka det mesta jag kan komma åt om… korpar. Det är ämnet för nästa bok, om det nu blir någon bok, för ingen har sagt att de är intresserade av att ge ut en fet faktabok för barn om just korpar. Jag ska skriva den ändå, och den kommer att bli väldigt bra.

Men jag läser annat också. Bland annat Testamente av Nina Wähä och Mördarens apa av Jakob Wegelius, som jag äntligen tagit itu med. Läste nyligen första boken om Sally Jones och är grymt imponerad av både text och bilder. Jag läser också två böcker om de samiska folkens historia: Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba och Torvkåtornas torvkåta och renägarinnan från Skåne av Nils-Henrik Sikku och Katarina Pirak Sikku.

Man kan säga att det är en blandad kompott, men så ser det ofta ut när det gäller mig.

Och just nu ser jag fram emot att läsa Linnéa Kryléns Handbok för storsamlare som kommer inom kort.

Stort tack, Bengt-Erik! Jag ser fram emot att läsa Från apa till Sapiens!

/Malena Martinger Storme

Skolbibliotekskonsulent

omslag bengt erik

I huvudet på en lektör – skolbibliotekarien Fia Idegård tycker till om kvalitet i litteratur för barn och unga

Stockholms stads skolbibliotekspersonal sitter på en stor kompetens, inte sällan med stark spetskompetens. Fia Idegård, skolbibliotekarie på Engelbrektskolan, är lektör på Bibliotekstjänst och ger omdömen för böcker för barn och unga. Skolbiblioteksbloggen var extra nyfiken på hur en lektör tycker och tänker kring kvalitet på barn-och ungdomslitteratur och ville såklart ha en intervju.

Foto: Fia Idegård Foto: Fia Idegård

Hur kom det sig att du började som lektör för BTJ?

Jag fick tips av min kollega när jag började jobba som biblioteksassistent att det var ett roligt extraknäck att ha. Efter att jag hade läst litteraturvetenskap på universitetet, med fördjupning på barn-och ungdomslitteratur, kunde jag ansöka om jobb som lektör. Det är ett bra sätt att hålla sig uppdaterad om ny litteratur – det är en bonus för mitt heltidsjobb också.

Vad går ditt uppdrag som lektör ut på?

Jag ska på ett kortfattat sätt (170-200 ord) beskriva bokens handling, genre, målgrupp, miljöbeskrivningar, teman, och så vidare. Omdömet ska fungera som en inköpsguide för bibliotekarierna i landet. Det är tänkt att vara värderande men inte på ett personligt sett. Subjektivt på ett mer objektivt sätt, ungefär. Vi har en mall att hålla oss till.

Hur tänker du som lektör kring kvalitet inom barn-och ungdomslitteratur?

Jag tycker att litterär kvalitet skiner igenom, oavsett genre och målgrupp. Ett välbalanserat, varierat språk, skickligt genomtänkt vad gäller handlingen, inte för förutsägbart/arketypiskt, personporträtt som känns levande och mångfacetterade och inte fördomsfulla, och så vidare.

Sedan tänker jag också som bibliotekarie att mycket av läsningen för eleverna är repetitiv för att öva språk och igenkänning, så högkvalitativ är inte alltid det viktigaste. Jag skulle ju till exempel inte som lektör klassa Dagbok för alla mina fans som högkvalitativ litteratur.

Men som bibliotekarie köper jag in dem i alla fall då eleverna älskar dem och de fyller flera funktioner (där även elevens egna läslust ingår, så klart).

Vad skulle du säga är utmärkande för en högkvalitativ skönlitterär bok för barn och unga?

Lite det jag beskrev ovan: Ett välbalanserat, varierat språk, skickligt genomtänkt vad gäller handlingen, inte för förutsägbart/arketypiskt, personporträtt som känns levande och mångfacetterade och inte fördomsfulla, och så vidare.

Gärna en viss åldersanpassning vad gäller språk och teman. Det är ju ingen exakt vetenskap, men ibland tänker jag ”Vilken bra och spännande bok! Synd att språket är så väldigt svårt”, till exempel.

Jag brukar få en glad och pirrig känsla i magtrakten när jag läser en riktigt bra bok.

Barn och unga är en stor och diversifierad målgrupp, hur tänker du kring att de ibland ”klumpas ihop”? Finns det något problem med det eller spelar det ingen roll? Eller kan kanske till och med vara gynnsamt?

Fördelen i praktiken här på skolan tycker jag är att många läsare rör sig mellan kategorierna. Jag har elever i åk 6 som läser vuxna feel good-romaner och ibland får femmorna för sig att läsa Greta Gris igen.

Nackdelen är att litteraturen ju ser så himla olika ut. Exempelvis Augustpriset borde verkligen ha en kategori för en kategori för barn och en ungdom. Hur ska en kunna jämföra en intressant bilderbok med en spännande och gripande ungdomsroman, till exempel? Jättesvårt.

Slutligen, vilken bok läser du just nu?

Jag har just lånat hem Mats Jonssons Blod i gruset från jobbet, men har inte börjat läsa riktigt än.

Privat läser jag just nu alla Jenny Colgans böcker som finns översatta till svenska (apropå feel good-litteratur).

Tack Fia!

/Malena Martinger Storme

Skolbibliotekskonsulent