I huvudet på en lektör – skolbibliotekarien Fia Idegård tycker till om kvalitet i litteratur för barn och unga

Stockholms stads skolbibliotekspersonal sitter på en stor kompetens, inte sällan med stark spetskompetens. Fia Idegård, skolbibliotekarie på Engelbrektskolan, är lektör på Bibliotekstjänst och ger omdömen för böcker för barn och unga. Skolbiblioteksbloggen var extra nyfiken på hur en lektör tycker och tänker kring kvalitet på barn-och ungdomslitteratur och ville såklart ha en intervju.

Foto: Fia Idegård Foto: Fia Idegård

Hur kom det sig att du började som lektör för BTJ?

Jag fick tips av min kollega när jag började jobba som biblioteksassistent att det var ett roligt extraknäck att ha. Efter att jag hade läst litteraturvetenskap på universitetet, med fördjupning på barn-och ungdomslitteratur, kunde jag ansöka om jobb som lektör. Det är ett bra sätt att hålla sig uppdaterad om ny litteratur – det är en bonus för mitt heltidsjobb också.

Vad går ditt uppdrag som lektör ut på?

Jag ska på ett kortfattat sätt (170-200 ord) beskriva bokens handling, genre, målgrupp, miljöbeskrivningar, teman, och så vidare. Omdömet ska fungera som en inköpsguide för bibliotekarierna i landet. Det är tänkt att vara värderande men inte på ett personligt sett. Subjektivt på ett mer objektivt sätt, ungefär. Vi har en mall att hålla oss till.

Hur tänker du som lektör kring kvalitet inom barn-och ungdomslitteratur?

Jag tycker att litterär kvalitet skiner igenom, oavsett genre och målgrupp. Ett välbalanserat, varierat språk, skickligt genomtänkt vad gäller handlingen, inte för förutsägbart/arketypiskt, personporträtt som känns levande och mångfacetterade och inte fördomsfulla, och så vidare.

Sedan tänker jag också som bibliotekarie att mycket av läsningen för eleverna är repetitiv för att öva språk och igenkänning, så högkvalitativ är inte alltid det viktigaste. Jag skulle ju till exempel inte som lektör klassa Dagbok för alla mina fans som högkvalitativ litteratur.

Men som bibliotekarie köper jag in dem i alla fall då eleverna älskar dem och de fyller flera funktioner (där även elevens egna läslust ingår, så klart).

Vad skulle du säga är utmärkande för en högkvalitativ skönlitterär bok för barn och unga?

Lite det jag beskrev ovan: Ett välbalanserat, varierat språk, skickligt genomtänkt vad gäller handlingen, inte för förutsägbart/arketypiskt, personporträtt som känns levande och mångfacetterade och inte fördomsfulla, och så vidare.

Gärna en viss åldersanpassning vad gäller språk och teman. Det är ju ingen exakt vetenskap, men ibland tänker jag ”Vilken bra och spännande bok! Synd att språket är så väldigt svårt”, till exempel.

Jag brukar få en glad och pirrig känsla i magtrakten när jag läser en riktigt bra bok.

Barn och unga är en stor och diversifierad målgrupp, hur tänker du kring att de ibland ”klumpas ihop”? Finns det något problem med det eller spelar det ingen roll? Eller kan kanske till och med vara gynnsamt?

Fördelen i praktiken här på skolan tycker jag är att många läsare rör sig mellan kategorierna. Jag har elever i åk 6 som läser vuxna feel good-romaner och ibland får femmorna för sig att läsa Greta Gris igen.

Nackdelen är att litteraturen ju ser så himla olika ut. Exempelvis Augustpriset borde verkligen ha en kategori för en kategori för barn och en ungdom. Hur ska en kunna jämföra en intressant bilderbok med en spännande och gripande ungdomsroman, till exempel? Jättesvårt.

Slutligen, vilken bok läser du just nu?

Jag har just lånat hem Mats Jonssons Blod i gruset från jobbet, men har inte börjat läsa riktigt än.

Privat läser jag just nu alla Jenny Colgans böcker som finns översatta till svenska (apropå feel good-litteratur).

Tack Fia!

/Malena Martinger Storme

Skolbibliotekskonsulent

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.