Visar alla blogginlägg med kategorin:
Språkutveckling

Världen hälsar på under Internationella Bibliotekets barnboksvecka

barnboksv3forfInternationella Biblioteket (IB) arrangerar årligen en barnboksvecka med författare från hela världen. Syftet med denna vecka är ”att stimulera barn och ungdomar med annat modersmål än svenska till ökad läsning och eget skrivande, att öka kunskapen bland svenska bibliotekarier och författare om barn- och ungdomslitteratur i de valda länderna och att låta de inbjudna författarna träffa sina svenska författarkollegor och lära sig mer om den svenska barn- och ungdomslitteraturen.”
I flera fall arrangeras författarbesöken genom ett samarbete mellan modersmålsenheter och skolbibliotek, i vissa fall är även folkbibliotek med i samarbetet. I Mölndal har skolbibliotekarien Margareta Guldér bokat den thailändska författaren inom det projekt som sker i samverkan mellan skolbibliotek, Modersmålsenhet och folkbibliotek och som pågått i flera år. Även i Borås och Eskilstuna arrangeras författarbesöken i samarbete mellan modersmålsenhet och skolbibliotek. IB samarbetar även mycket med externa aktörer när det gäller Barnboksveckan, t. ex med Svenska institutet och Polska institutet.IBs-barnboksvecka---svart-text
I Stockholm inleds årets barnboksvecka måndagen den 13 november 2017 kl 18.00 med ett öppet seminarium med IB:s författargäster Barbara Gawryluk från Polen, André Neves från Brasilien och Cheewan Wisasa (Chīwan Wisāsa) från Thailand. Bokförsäljning och mingel börjar klockan 17.30 och lokalen är Rotundan, Stockholms stadsbibliotek, Sveavägen 73, Stockholm. Läs mer på IB:s barnboksvecka 2017

/Anja Sahlstedt

 

 

 

 

En bok för alla – En boksamtalsaffisch för alla

boksamtalEn bok för alla har tillsammans med Aidan Chambers (författare och litteraturpedagog) och Felicia Fortes (formgivare) tagit fram en boksamtalsaffisch som utgår från Chambers boksamtalsmodell. Affischen finns i tre olika färger och kan redan nu laddas ner gratis från deras hemsida. http://enbokforalla.se/material-och-handledning/boksamtal/
Vid Skolforum den 30-31 oktober kommer det att finnas tryckta exemplar att köpa i deras monter (C05:31). En bok för alla skriver att ”Affischen fungerar för alla åldrar och alla böcker. Dessutom tycker vi att den är så snygg att den passar i precis ALLA rum!” och jag kan inte annat än att hålla med. På deras hemsida finns också en boksamtalsguide – Låt bokcirklandet börja!

/Anja Sahlstedt

Inlästa läromedel för alla!

bildiltNu har Utbildningsförvaltningen i Stockholm Stad tecknat ett centralt licensavtal om Inläsningstjänsts två tjänster Inlästa läromedel och Studiestöd på modersmål. Det innebär alltså att alla kommunala skolor i Stockholm stad kan använda dessa tjänster utan extra kostnad! Detta är ett välkommet steg mot målet att ge alla elever en likvärdig utbildning och gör det möjligt att följa läroplanens värdegrund som säger att undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov (s. 8 i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011). Elever som har svårt med att ta till sig skriven text kan vara hjälpta av Inlästa läromedel som ger tillgång till en ljudboksversion av i stort sett alla svenska läromedel.  Nyanlända elever kan ta del av Studiestöd på modersmål som ger en inspelad studiehandledning på deras modersmål inom svenska, NO, SO, matte och hemkunskap. Så se till att alla pedagoger och elever får reda på möjligheten att använda dessa tjänster – ett fint verktyg i elevers kunskapsinhämtning!

Mer information finns på Programbankens webbplats: http://programbanken.stockholm.se/index.php/343    

/Anja Sahlstedt

Mångspråkande litteratur ger flerspråkande elever

mångspråkstorI bibliotekslagen står det att material på andra språk än svenska bör finnas i ett skolbibliotek. Men det kan vara svårt att som ofta enda anställda i ett skolbibliotek både ha tid och kunskap om hur och var och vilka böcker man ska köpa in. Det är då man som skolbiblioteksanställd i Stockholms stad kan vända sig till Mångspråksbiblioteket på Medioteket.
- Målet med Mångspråksbiblioteket är att vi ska kunna vara med i arbetet med att höja statusen för flerspråkighet, eftersom det har bevisad påverkan på elevers identitet och självkänsla, berättar Ingalill Åkesson-Hedqvist som är huvudansvarig för Mångspråksbiblioteket.

Mångspråksbiblioteket har sitt ursprung i ett projekt som genomfördes av Medioteket 2013. Syftet då var att att få ut mångspråksböcker till ett antal skolor i Stockholms stad. Intresseanmälningar skickades ut och ett  10-tal skolor valde att delta.  De fick sig sedan tilldelade ett 50-tal böcker som lånades ut genom skolbiblioteken och det hela resulterade i rapporten Mångspråk i skolbiblioteket (se länk längre ner på sidan).

Ingalill hade huvudsakligen rollen som inköpare av böcker på andra språk under projektet, något som hon sedan har fortsatt med. Det som hade startat som ett mindre projekt fick nämligen en fortsättning. Eftersom det under projektet var svårt med leveranserna av de beställda böckerna så fortsatte de att droppa in även efter att projektet var avslutat; Kvar blev ett litet minibestånd. Ur det beståndet föddes idén till att skapa ett större depåbibliotek med mångspråksböcker.

Sedan 2015 har mångspråksbiblioteket fortsatt att växa och är nu uppe i ca 8000 exemplar. Det finns böcker på ca 54 språk, även om det är väldigt olika hur mycket det gått att få tag i på respektive språk.
Eftersom vi måste köpa från de svenska leverantörer som är upphandlade i staden så kan det vara svårt att få tag på böcker på mindre språk. Jag brukar söka böcker i andra kanaler och sedan ber jag våra leverantörer att köpa in dem, berättar Ingalill.

En riktigt detektivarbete med andra ord! Hittills har mångspråksböckerna nått ca hälften av skolorna i staden och en tredjedel av skolorna lånar regelbundet. Det är skolbibliotekarien som lånar in böckerna till skolbiblioteket för att sedan låna ut böckerna till skolans elever. Det är tydligt att där det finns ett välfungerande skolbibliotek där får också eleverna tillgång till det fina utbudet hos Mångspråksbiblioteket.

- Jag fortsätter att jobba med info om böckerna och att hitta rätt material för läslust och utveckling. I framtiden vill jag så klart nå alla skolor och höja medvetenheten om vad som finns att låna. Inom verksamheten vill jag också jobba för att underlätta för skolbibliotek att använda mångspråksböckerna och att finna former för samarbete med modersmålslärare och andra pedagoger på skolan, säger Ingalill. I slutändan handlar det om att alla elever ska få lika goda möjligheter till språkutveckling!

/Anja Sahlstedt

Länk till rapporten Mångspråk i skolbiblioteket:
http://skolbiblioteksverktyg.wikispaces.com/file/view/Mångspråk%20i%20skolbiblioteket%20Slutrapport.pdf/520619864/Mångspråk%20i%20skolbiblioteket%20Slutrapport.pdf

Sommarens hetaste lista

sommarbokDen boklästid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva bokhög,
då läslusten den gror.
Med blid och livlig värma
till lässug som blev kväst,
sig BOKTIPSLISTAN närma,
och allt blir åter läst.

Mediotekets bibliotekarier Clarisa och Ingalill har satt ihop sommarens hetaste lista. Sprid den bland stora och små. Ljuvlig läsning önskas er alla!
Sommarboktips 2017

/Anja Sahlstedt

Många språk – en tillgång

sara perssonVi var en stor grupp skolbibliotekarier och lärare som lyssnade på Sara Perssons föreläsning på Medioteket i mars. Sara Persson är lärare i svenska som andra språk, bloggare och läromedelsförfattare. Den här dagen var hon inbjuden för att berätta om vilken roll skolbiblioteket kan ha för nyanländas språk- och kunskapsutveckling, och för att ge tips om olika metoder om hur man kan arbeta med nyanlända och flerspråkiga elever.

Under föreläsningen slog hon hål på flera myter om flerspråkighet som t ex den om att språk bör hållas isär och användas ett i taget, eller att barn lär sig andraspråket automatiskt. Istället fick hon oss att se sara persson4kunnandet av flera språk som en tillgång och att ett starkt modersmål underlättar inlärningen av nya språk. Sara Persson menade att det är viktigt att ha höga förväntningar på alla elever vi möter och att dra nytta av elevernas modersmål.

Hon menade också att med varierad och anpassad stöttning så kan vi tillsammans med eleverna läsa avancerade texter på svenska, som t ex Barnen från Frostmofjället, Mio min Mio eller Sunnanäng. Med hjälp av expertordlistor, stöd av bilder och genom att både använda modersmålet och svenska klarar Saras elever att förstå och ha utbyte av dessa berättelser, trots att hennes elever inte varit särskilt länge i Sverige. Läsutmaningen utvecklar språket och lusten att läsa. Här i Sara Perssons blogg kan du läsa mer om hur hon praktiskt går till väga för att läsa skönlitteratur med nyanlända elever.sara persson3

Texterna i bilderböcker är ofta komplexa, språkrika och ger mycket att fundera över. Samtal om bilderna i boken gör eleverna delaktiga och bidrar till att eleverna kan delta på sin nivå. De som behöver kan härma och låna ord från kompisar vid samtal under läsningen.

I skolbiblioteket kan vi högläsa och samtala om böcker och ha boksamtal om längre och svårare texter givet att vi som arbetar där också använder oss av stöttning och samtal innan och under läsningen. På liknande sätt kan vi stötta elever också i läsning av faktatexter, tipsa om bra översättningsappar och visa vägen till studiehandledningswikin.

Efter föreläsningen dröjde sig många kvar och diskuterade vidare om språkutveckling och metoder. Kunskaper som ständigt behöver uppdateras och förnyas!

/Maria Ronnås

Så får du hela skolan att lyssna!

ålsten 3 ålsten 2

- Ålstenskolan är nu inne på fjärde terminen av ”Hela skolan lyssnar” och då rullar det på ganska bra av rutin, under förutsättning att man särskilt informerar nyanställda pedagoger, berättar Terese Cannehag Berglund.

Terese är förstelärare i läsning och jobbar för att lyfta läsning och läslust hos skolans alla elever, pedagoger och föräldrar. Vid mitt besök på Ålstensskolan har egentligen ”Hela skolan lyssnar”-veckan avslutats, men Terese berättar att den brukar tendera att dra vidare in i kommande veckor för ganska många klasser.

Konceptet med Hela skolan läser drog Terese igång tillsammans med skolans speciallärar-team, efter att hon hade gått talbokskursen på Medioteket för ett par år sedan. Under en vecka per termin så lyssnar alla klasser på hela skolan på böcker. Inför varje lyssnarvecka sammanställer hon en lista med förslag på inläsningar som finns tillgängliga via UR och SR. Där kan pedagogerna själv välja. Det är också helt ok att exempelvis låna en ljudbok från biblioteket. Om man som pedagog jobbar med blogg som verktyg finns också möjligheten att lägga genvägar till olika inläsningar hos UR och SR via bloggen för att både elever och föräldrar snabbt ska kunna hitta det klassen just nu lyssnar på.
Genom att med jämna mellanrum lyfta ”lyssnaläsandet” så vill och hoppas Terese att det ska normalisera användandet av talböcker för de som har någon form av läsnedsättning.

Det har visat sig att både elever och pedagoger tycker det är vilsamt att få lyssna på inläst litteratur, som variation till den ordinarie högläsningen. Jag brukar trycka på att pedagogerna ska ta tillfället i akt att låta eleverna lyssna till en annan typ av röst och att det finns många fördelar med det.  Det är också väldigt bra för läraren att ha möjlighet att flera dagar i följd få en chans att observera sin egen klass under lyssnandet. Det händer en hel del i klassrummet som man inte har möjlighet att observera när man själv är den som läser. Det är omöjligt att vara en aktiv läsare och samtidigt fokusera på annat. Dessutom blir det en intressant dimension att också bli del av gruppen, att man som vuxen blir mottagare av text samtidigt som eleverna. Att man så att säga ”upplever” litteraturen tillsammans med sina elever.

Jag frågade några elever i en årskurs 1 om vad de tyckte om ”Hela skolan läser” och de verkade tycka om det, även om flertalet föredrog när deras klasslärare läste för dem. Det behövs träning även för att lyssna på litteratur och likadant behöver man vänja sig vid olika röster som läser; det är helt enkelt en träningsfråga för både små och stora öron att ta till sig en text genom att lyssna. De uttryckte också att man genom att lyssna på en bok får en egen bild i huvudet, för vid exempelvis till skillnad mot att titta på en film där man ju har stöd av bilder och att detta var bra, men svårt ibland.

I årskurs 5 berättade en klasslärare att de lyssnar väldigt mycket på inlästa böcker; stunder för det har lagts in när det varit lämpligt i schemat och det har blivit en mysstund som ingen av dem vill vara utan. I samtal med några elever i årskurs 2 frågade jag hur de upplevde Hela skolan läser och fick blandade svar, allt från ”Det är jättebra” till ”tråkigt… men det är för att jag redan har hört boken så många gånger.”  Några av eleverna beklagade sig också över att de inte fått lyssna klart på boken som de lyssnade till, eftersom flera i klassen tyckt att den var för läskig. Vilken tur då att man kan lyssna klart hemma på den!

Jag hade turen att komma på besök den dag då Terese tillsammans med en grupp elever i årskurs 1 har bokcirkel som en del av fritidshemmets aktiviteter. Eleverna deltar frivilligt och det har hittills varit 15-20 elever ur två klasser.
Syftet är förstås att stärka läsningens status som frivillig aktivitet samt att läsning blir något vi gör av lust och inte för att vi ”måste” som del av en undervisningssituation, berättar Terese. Min första bokcirkel avslutades veckan innan lovet och direkt efter lovet började nästa grupp att bokcirkla. Under januari och februari har jag även haft en särskild bokcirkel på lektionstid som samlat elever som har Legimus. Innan den satte igång hade jag också en obligatorisk introduktion för deras föräldrar där jag gick igenom hur det fungerar med Legimus. Jag ser det som en naturlig, och nödvändig del att följa upp dessa elever vid ett flertal tillfällen och kolla om de har kommit igång. Att få ha lyssnandet som stöd kan vara ovärderligt för en elev som har svårt att komma igång med läsningen av tryckt text. Och dessutom har ju skolan faktiskt skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel till de som behöver stöd i sitt lärande,och talböcker är en av dessa.

Terese konstaterade att det återstår att längre fram utvärdera om satsningen kring Legimus verkligen gör att eleverna kommer igång med att använda hjälpmedlet. Hon betonade också att det är viktigt att utvärdera hur föräldrar uppfattar information och stöd när man jobbar med så pass unga elever; Risken finns att både elever och föräldrar misstolkar när man säger att det är likvärdigt att läsa med öronen.

–  Vad jag menar med det är att läsupplevelsen och läsförståelsen är den samma. Det är däremot fortsatt viktigt att träna avkodning av text. Det måste gå ”hand i hand” och de tränar olika saker. Med förbättrad teknik och ökad förståelse för vilka hjälpmedel som finns och hur de kan användas är förhoppningen att ”lyssnarveckor” inte kommer att behövas i framtiden. Att läsa via örat är redan på gång att vara helt självklart för många, såväl för barn som för vuxna.

/Anja Sahlstedt

Grattis på modersmålsdagen!

mångspråksdagModersmålsdagen, International Mother Language Day, firas idag och är dagen för språklig mångfald och ger möjlighet att påminna om alla människors rätt att fritt tala och skriva sitt modersmål. Forskningsresultaten är tydliga och visar att elever som undervisas på sitt modersmål klarar sig bättre i skolan och blir också bättre på andra språk.
Modersmålsdagen instiftades av UNESCO och firades första gången 2000 och uppmärksammas på olika sätt över hela världen. Varje år har Modersmålsdagen ett tema; 2017 är temat ”Mot en hållbar framtid via flerspråkig undervisning”. Mer om forskning om flerspråkighet finns här.

Skolbibliotek i Stockholm uppmärksammar dagen genom att bland annat läsa och skriva poesi på många modersmål och att skylta med böcker på språk från stora delar av världen. Flera skolbibliotek ordnar tipspromenader där det gäller att gissa språket eller visa sina kunskaper om språk. Sagostunder eller högläsning på olika språk är andra aktiviteter och här finns en aktivitetslista med fler idéer på hur Modersmålsdagen kan firas på skolan.

När jag undervisade i kompletterande svenska 2014-2015, på Harare International School i Zimbabwe, så firades dagen med uppträdanden av elever i skolans aula med teater, dikter, sånger och berättelser på alla de modersmål som talades på skolan. På modersmålen erbjöds aktiviteter med elever som talade samma språk i varierande åldrar i klassrummen. Jag berättade en saga och tillsammans i gruppen skapade vi en stafettberättelse på svenska. Uppskattat och roligt!

Vad händer på din skola idag?

Välkommen att dela med dig!

/Maria Ronnås

Silent Books – Talande böcker

silent booksSilent Books är inte alls några tysta böcker. Istället är det bilderböcker utan text som är fyllda med berättarkraft.

Det började i Lampedusa i södra Italien där några eldsjälar tog in bilderböcker i flyktinglägren. Människor hade sökt sig dit från olika håll i världen. De ”tysta böckerna” blev berättelser som nådde människor oavsett språk och kultur.

Böckerna spreds vidare från Lampedusa via IBBY – International Board of Books for Young People och den svenska sektionen av IBBY har startat ett projekt i Sverige där sex kommuner deltar.

I Stockholm är det Barnens bokbuss som ingår i projektet. IBBY har med Rose-Marie Lindfors hjälp också tagit fram en handbok med förslag på hur vi kan arbeta med dessa bildrika böcker. Hon har erfarenhet från Silent Books och har i sin språkundervisning använt berättande som en språkutvecklande metod.  Handboken finns på svenska på IBBYs hemsida och har nu också översatts till engelska. Här

Förhoppningen är att litteraturen ska bidra till en ökad utveckling av språket samt en förbättrad för de som kommer i kontakt med böckerna. Vi hoppas också att de bidrar till ökad livs-och berättarglädje för barn och unga vuxna säger Cay Corneliuson ,när vi ses över en kopp kaffe för att få veta mer om projektet. Hon är projektledare för Silent Books i Sverige och ingår i svenska IBBYs styrelse. Hon berättar vidare att det också finns en Facebooksida ”Silent Books Sverige” där erfarenheter från arbetet med böckerna delas. Här

Vi har presenterat några av titlarna i Nätverket för skolbibliotek som möter nyanlända elever och där funderat på hur vi kan arbeta med böckerna med nyanlända i berättande och boksamtal.

Ingalill som håller i mångspråksbiblioteket har sammanställt en lista över ett antal fantastiska tysta men ändå talande böcker att använda inte bara för nyanlända utan för alla skolans elever. Fler titlar är på gång!

/Maria Ronnås

Med bilden i fokus

Forskarkonferens för Nordisk Bilderboksforskning 2016 på SBI

Redan John Locke (1632 -1704) betonade bildens betydelse i böcker för barn och unga, som ”roande, viktiga för minnet och för förmågan att föreställa sig” det som skrivs fram. Orbis pictus, den allra första illustrerade boken för barn, kom 1658 – bilderboken har alltså en lång historia.

Intresse för bilderbokens unika ”ikonotext” – dvs den fullständiga berättelsen, som den är berättad både i text och bild, var den gemensamma nämnaren för de forskare, doktorander, professorer, bibliotekarier, förlagsfolk och vi andra intresserade som deltog. Ämnena och infallsvinklarna var många: Både större översikter och koncentrerade genomgångar av ett enda verk förekom under konferensens tre dagar.

Leken

gorillorTill exempel ägnade professor Ulf Boethius ett helt seminarium år boken ”Nu är vi gorillor låssas vi” av Barbro Lindgren. Han hade valt att studera boken som ett exempel på hur man kan skildra en låtsaslek i text och bild. Texten består av ren dialog och anger varken kön eller ålder på deltagarna i leken, inte heller bilderna (av BL själv) visar något annat än att det finns en större och en mindre gorilla,  något som gör att många barn kan identifiera sig med de lekande. Däremot har förlaget, av någon anledning, valt att skriva att det är ”två bröders lek” i baksidestexten på senaste utgåvan; Något att fundera över.

Boethius uppehöll sig en del vid hur maktförhållandet som finns i leken skildras genom dialogen/texten och kroppsspråket i bilderna. (Enligt Barbro Lindgren själv var hon bara åskådare till den leken, som pågick på riktigt då hennes barn var små, och bara skrev ner vad som hände, alltså inget hittepå alls…)

Ekokritik

En annan djupdykning i ett verk var den danska lektorn vid Aarhus universitet Anna Karlskov Skyggebjergs genomgång av den grafiskt vackra och genreöverskridande boken ”Skoven fra oven” av Karen Filskov, som är en bild/diktbok där man använt sig av själva textmassan för att illustrera: en text om djurens spår ser ut som en rådjursklöv i sättningen på sidan, en text om träden är satt i form av ett löv…en total integration av text och bild.skoven

Ekokritik var ett nytt begrepp för mig, men det var ur just detta perspektiv Anna Karsskov Skyggebeherg läst och analyserat Skoven fra oven. Det handlar om att studera hur relationen människa och natur/djur skildras. Hur maktrelationerna ser ut etc. Texten är både poesi och faktatext och AKS funderade över vem mottagaren är? (alla åldrar) vilken typ av bok det är? (fakta, dikt, barnbok?). Boken som kom 2015 är ett exempel på att det kommer fler och fler bilderböcker som inte enkelt kan genrebestämmas.

Normkritik

Bilderböcker som avser att vara normbrytande och utges på förlag med den tydliga ambitionen analyserades i ett seminarium av forskarna Anna Nordenstam, docent i litteraturvetenskap och Kristina Hermansson, lektor i litteraturvetenskap. De har gått igenom olika svenska förlags utgivning mellan 207-2014 och bl.a. närstuderat en bok från varje förlag utifrån normkritiska teorier. Slutsatsen blev ganska nedslående – det är svårare än man kanske tror att i både text och bild förhålla sig kritisk till rådande normer. (Sen kan jag tycka att det blir problematiskt om man avkräver varje bok en normkritik som omfattar allt. Att försöka skildra verkligheten mångfacetterad, utanför schablonerna, räcker långt.)

Pop-Up

Hilde Kramer, professor i illustration vid Konst och designhögskolan i Bergen talade engagerat om fenomenet pop-up-böcker, som har en mycket lång historia, (tex Astronomicum Caesareum 1540 för kejsaren Carles V) framförallt för vuxna läsare. Kramer hoppades också på en lysande framtid för pop-up-boken, inte minst som pedagogiskt och konstnärligt verk och som något alldeles eget som inte kan ersättas av en digital variant.popup

En sådan mycket gammal och mycket vacker pop-up-bok visas för övrigt på den utställning av SBI:s historiska samlingar som just nu pågår i barnboksinstitutets bibliotek.

Work in progress och Pixiböcker

Vi fick också ta del av en hel del olika forskningsprojekt som är på gång runt om i Norden, t. ex ska lektorerna Helene Ehriander och Maria Nilsson vid institutionen för film och litteratur vid Linnéuniversitetet, börja titta på fenomenet Pixi-böcker. ”Om Pixiboken som en del i det svenska barnlitterära landskapet” hette deras entusiastiska presentation som väckte både skratt och nyfikenhet på vad som komma skall.

Dessutom fanns det förstås olika seminarier om den digitala bilden, om tecknade serier och en himla massa mer. Det var tre otroligt intensiva och fullmatade dagar och massor av nya tankar och kunskaper att hämta.

Gärna mer bildfokus

Bilden i fokus. Ja det var rubriken på konferensen. Och visst handlade det en hel del om bilden i bilderboken. Men mitt intryck nu efteråt är, att det som litteraturvetare är lätt att ändå läsa bilderböcker med ”textglasögonen” på, även om man avser att fokusera på bildens roll.

Ett inspirerande och intressant avslutande pass med bilderbokskonstnären och illustratören Öjvind Torseter från Norge gav inblick i själva bildskapandet och tankarna kring en boks tillblivelse.

Fler som forskar på själva bilduttrycken, på vilka bilder som väljs i olika tider, vad bilderna i dagens böcker (och gårdagens) säger om oss och vår världsuppfattning hade varit intressant. Men det kommer förhoppningsvis mer sådant i framtiden.

/ Kia Knutsson-Norberg

För fler reflektioner och tankar från konferensen se Toura Hägnerstams blogginlägg

http://pedagogblogg.stockholm.se/tourahagnesten/