Visar alla blogginlägg med kategorin:
Svenska

Bläckfiskar är heta

Maja Säfström tecknade denna bild efter seminariet och vi har fått tillåtelse att använda bilden i Skolbiblioteksbloggen Maja Säfström tecknade denna bild efter seminariet och vi har fått tillåtelse att använda bilden i Skolbiblioteksbloggen

Under ett seminarium på årets Bokmässa i Göteborg diskuterade Sarah Sheppard, Mats Wänblad och Maja Säfström ämnet Att illustrera faktaböcker. Sarah Sheppard ligger bakom ett flertal faktaböcker, och på frågan om varför hon skrivit och illustrerat just faktaböcker berättade hon att hon alltid utgår från sitt eget intresse. När det gäller böckerna om dinosaurierna så var det när hon gick en kurs på universitetet om dinosaurier som hon blev helt besatt av dem. När omgivningen tröttnade på att höra på hennes dinosauriefaktan så bestämde hon sig för att göra en bok istället och resultatet blev Varning för köttgänget och Massor av dinosaurier, den senare blev Augustprisnominerad 2008. Hon berättade också att hon ibland får förslag från omgivningen om vad hon ska göra böcker om, men att hon själv måste vara intresserad för att det ska komma i fråga. Hennes mamma hade på senare tid bombarderat henne med förslag om att göra en bok om bläckfiskar, vilket hon faktiskt hade börjat fundera på. Mats Wänblad är mest känd för sina författargärningar, och berättade om att han är i slutfasen av arbetet med de nyutgivna Så funkar det: Kroppen inifrån och ut. Han kunde också berätta att han helt nyligen hade köpt en faktabok om just bläckfiskar, vilken han nu var helt besatt av. Maja Säfström, som debuterade med Fantastiska fakta om djur förra året, berättade att hon för tillfället var inne på att illustrera just… bläckfiskar. Så när ni ser att det börjar dyka upp faktaböcker om bläckfiskar så vet ni att det ligger helt rätt i tiden. Bläckfiskar är det nya svarta.

/Anja Sahlstedt

En skattkista att gräva ur

puff-nu_402%20(002)Årets barn- och ungdomsbokskatalog är äntligen här, med över 200 böcker och serier ur årets utgivning. I katalogen finns läsning för små barn, ungdomar, unga vuxna samt böcker på andra språk än svenska.

/Anja Sahlstedt

En bok för alla – En boksamtalsaffisch för alla

boksamtalEn bok för alla har tillsammans med Aidan Chambers (författare och litteraturpedagog) och Felicia Fortes (formgivare) tagit fram en boksamtalsaffisch som utgår från Chambers boksamtalsmodell. Affischen finns i tre olika färger och kan redan nu laddas ner gratis från deras hemsida. http://enbokforalla.se/material-och-handledning/boksamtal/
Vid Skolforum den 30-31 oktober kommer det att finnas tryckta exemplar att köpa i deras monter (C05:31). En bok för alla skriver att ”Affischen fungerar för alla åldrar och alla böcker. Dessutom tycker vi att den är så snygg att den passar i precis ALLA rum!” och jag kan inte annat än att hålla med. På deras hemsida finns också en boksamtalsguide – Låt bokcirklandet börja!

/Anja Sahlstedt

Inlästa läromedel för alla!

bildiltNu har Utbildningsförvaltningen i Stockholm Stad tecknat ett centralt licensavtal om Inläsningstjänsts två tjänster Inlästa läromedel och Studiestöd på modersmål. Det innebär alltså att alla kommunala skolor i Stockholm stad kan använda dessa tjänster utan extra kostnad! Detta är ett välkommet steg mot målet att ge alla elever en likvärdig utbildning och gör det möjligt att följa läroplanens värdegrund som säger att undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov (s. 8 i Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011). Elever som har svårt med att ta till sig skriven text kan vara hjälpta av Inlästa läromedel som ger tillgång till en ljudboksversion av i stort sett alla svenska läromedel.  Nyanlända elever kan ta del av Studiestöd på modersmål som ger en inspelad studiehandledning på deras modersmål inom svenska, NO, SO, matte och hemkunskap. Så se till att alla pedagoger och elever får reda på möjligheten att använda dessa tjänster – ett fint verktyg i elevers kunskapsinhämtning!

Mer information finns på Programbankens webbplats: http://programbanken.stockholm.se/index.php/343    

/Anja Sahlstedt

Sommarens hetaste lista

sommarbokDen boklästid nu kommer
med lust och fägring stor.
Du nalkas, ljuva bokhög,
då läslusten den gror.
Med blid och livlig värma
till lässug som blev kväst,
sig BOKTIPSLISTAN närma,
och allt blir åter läst.

Mediotekets bibliotekarier Clarisa och Ingalill har satt ihop sommarens hetaste lista. Sprid den bland stora och små. Ljuvlig läsning önskas er alla!
Sommarboktips 2017

/Anja Sahlstedt

Så får du hela skolan att lyssna!

ålsten 3 ålsten 2

- Ålstenskolan är nu inne på fjärde terminen av ”Hela skolan lyssnar” och då rullar det på ganska bra av rutin, under förutsättning att man särskilt informerar nyanställda pedagoger, berättar Terese Cannehag Berglund.

Terese är förstelärare i läsning och jobbar för att lyfta läsning och läslust hos skolans alla elever, pedagoger och föräldrar. Vid mitt besök på Ålstensskolan har egentligen ”Hela skolan lyssnar”-veckan avslutats, men Terese berättar att den brukar tendera att dra vidare in i kommande veckor för ganska många klasser.

Konceptet med Hela skolan läser drog Terese igång tillsammans med skolans speciallärar-team, efter att hon hade gått talbokskursen på Medioteket för ett par år sedan. Under en vecka per termin så lyssnar alla klasser på hela skolan på böcker. Inför varje lyssnarvecka sammanställer hon en lista med förslag på inläsningar som finns tillgängliga via UR och SR. Där kan pedagogerna själv välja. Det är också helt ok att exempelvis låna en ljudbok från biblioteket. Om man som pedagog jobbar med blogg som verktyg finns också möjligheten att lägga genvägar till olika inläsningar hos UR och SR via bloggen för att både elever och föräldrar snabbt ska kunna hitta det klassen just nu lyssnar på.
Genom att med jämna mellanrum lyfta ”lyssnaläsandet” så vill och hoppas Terese att det ska normalisera användandet av talböcker för de som har någon form av läsnedsättning.

Det har visat sig att både elever och pedagoger tycker det är vilsamt att få lyssna på inläst litteratur, som variation till den ordinarie högläsningen. Jag brukar trycka på att pedagogerna ska ta tillfället i akt att låta eleverna lyssna till en annan typ av röst och att det finns många fördelar med det.  Det är också väldigt bra för läraren att ha möjlighet att flera dagar i följd få en chans att observera sin egen klass under lyssnandet. Det händer en hel del i klassrummet som man inte har möjlighet att observera när man själv är den som läser. Det är omöjligt att vara en aktiv läsare och samtidigt fokusera på annat. Dessutom blir det en intressant dimension att också bli del av gruppen, att man som vuxen blir mottagare av text samtidigt som eleverna. Att man så att säga ”upplever” litteraturen tillsammans med sina elever.

Jag frågade några elever i en årskurs 1 om vad de tyckte om ”Hela skolan läser” och de verkade tycka om det, även om flertalet föredrog när deras klasslärare läste för dem. Det behövs träning även för att lyssna på litteratur och likadant behöver man vänja sig vid olika röster som läser; det är helt enkelt en träningsfråga för både små och stora öron att ta till sig en text genom att lyssna. De uttryckte också att man genom att lyssna på en bok får en egen bild i huvudet, för vid exempelvis till skillnad mot att titta på en film där man ju har stöd av bilder och att detta var bra, men svårt ibland.

I årskurs 5 berättade en klasslärare att de lyssnar väldigt mycket på inlästa böcker; stunder för det har lagts in när det varit lämpligt i schemat och det har blivit en mysstund som ingen av dem vill vara utan. I samtal med några elever i årskurs 2 frågade jag hur de upplevde Hela skolan läser och fick blandade svar, allt från ”Det är jättebra” till ”tråkigt… men det är för att jag redan har hört boken så många gånger.”  Några av eleverna beklagade sig också över att de inte fått lyssna klart på boken som de lyssnade till, eftersom flera i klassen tyckt att den var för läskig. Vilken tur då att man kan lyssna klart hemma på den!

Jag hade turen att komma på besök den dag då Terese tillsammans med en grupp elever i årskurs 1 har bokcirkel som en del av fritidshemmets aktiviteter. Eleverna deltar frivilligt och det har hittills varit 15-20 elever ur två klasser.
Syftet är förstås att stärka läsningens status som frivillig aktivitet samt att läsning blir något vi gör av lust och inte för att vi ”måste” som del av en undervisningssituation, berättar Terese. Min första bokcirkel avslutades veckan innan lovet och direkt efter lovet började nästa grupp att bokcirkla. Under januari och februari har jag även haft en särskild bokcirkel på lektionstid som samlat elever som har Legimus. Innan den satte igång hade jag också en obligatorisk introduktion för deras föräldrar där jag gick igenom hur det fungerar med Legimus. Jag ser det som en naturlig, och nödvändig del att följa upp dessa elever vid ett flertal tillfällen och kolla om de har kommit igång. Att få ha lyssnandet som stöd kan vara ovärderligt för en elev som har svårt att komma igång med läsningen av tryckt text. Och dessutom har ju skolan faktiskt skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel till de som behöver stöd i sitt lärande,och talböcker är en av dessa.

Terese konstaterade att det återstår att längre fram utvärdera om satsningen kring Legimus verkligen gör att eleverna kommer igång med att använda hjälpmedlet. Hon betonade också att det är viktigt att utvärdera hur föräldrar uppfattar information och stöd när man jobbar med så pass unga elever; Risken finns att både elever och föräldrar misstolkar när man säger att det är likvärdigt att läsa med öronen.

–  Vad jag menar med det är att läsupplevelsen och läsförståelsen är den samma. Det är däremot fortsatt viktigt att träna avkodning av text. Det måste gå ”hand i hand” och de tränar olika saker. Med förbättrad teknik och ökad förståelse för vilka hjälpmedel som finns och hur de kan användas är förhoppningen att ”lyssnarveckor” inte kommer att behövas i framtiden. Att läsa via örat är redan på gång att vara helt självklart för många, såväl för barn som för vuxna.

/Anja Sahlstedt

Kvalitet eller kvantitet? Det är den stora frågan

sbi4En kvantitativ ökning av utgivningen av barn- och ungdomsböcker – vad gör det egentligen med kvaliteten? Och kan man och ska man prata om kvalitet? Vem bedömer egentligen vad som är kvalitet? Och är det inte huvudsaken att barn- och ungdomar läser, inte vad de läser?

Med anledning av den rekordstora ökningen av antalet utgivna barn- och ungdomsböcker under 2000-talet bjöd Svenska Barnboksbiblioteket (Sbi) in till en heldag för att diskutera och samtala om hur vi kan tala om kvalitet, vem som får och vem bör avgöra vad som är bra litteratur för barn – de som ger ut böckerna eller de som faktiskt läser dem? Dessutom diskuterades det hur man ska se på barn- och ungdomslitteraturen; som pedagogiskt verktyg eller som ett konstnärligt verk? Eller både och?

Åsa Warnqvist, forskare på Sbi, talade under rubriken ”Kvantiteten – den rekordstora ökningen av barn- och ungdomsböcker under 2000-talet” om den stora ökningen som resulterat i att allt färre författare kan livnära sig på sitt skrivande. Försäljningen har nämligen inte följt samma utveckling som utgivningen, utan sålda exemplar av varje titel har minskat. Warnqvist ser det som en oroväckande trend att författarna får svårare att leva på sitt författarskap; de skriver fler böcker, ger ut dessa på olika förlag och konkurrerar således med sig själva. Tyder detta på en överutgivning?

Ann Steiner, forskare i förlags- och bokmarknadskunskap vi Lunds universitet, frågade sig om det går att tala om kvalitet och sammanfattade det med att vi ska tala om det, mycket och ofta. Det viktiga att tänka på är vad vi vill använda diskussionen om kvalitet till.  Som exempel nämnde hon topplistan för svensk bokhandel i oktober 2016 – visar den på kvalitet? Och vem är det som bedömer det? De som köper böckerna (de vuxna)? Eller de som faktiskt läser dem (barnen)? Ett fåtal titlar säljer extremt mycket, resterande titlar har svårt att hävda sig och frågan är om förlagen producerar det som barnen vill ha? Som det ser ut nu finns en överproduktion av fantasy, men när barn blivit tillfrågade om vad de vill läsa säger övervägande del ”roliga böcker” och inte fantasy.

Vem bedömer vad som är kvalitet? Mats Berggren (författare), Pia Huss (kritiker och kulturjournalist), Johanna Ringertz (förläggare) diskuterade detta i en paneldebatt. På frågorna ”Vad är kvalitet för er? Hur uppstår kvalitet?” svarade de så här:

Johanna: Dagens tempo på utgivning och recensioner är inte det bästa för kvaliteten. ”Att förädla någonting till sin bästa yttring” –det tar tid! Den konstnärliga processen måste få ta tid, får den det blir det kvalitet. Man får aldrig likställa kvalitet och försäljning, varje verk har en potential som kan fullbordas. Om vi bara skulle gå på kritiken av barnboken så skulle det vara problem, det finns för få och för få bra barnlitteraturkritiker. Det är viktigt att var och en har ett kvalitetsbegrepp att falla tillbaka på.

Mats: Författarens intention – vad vill han eller hon göra? Och lyckas hen med det? Brukar ha dessa kriterier i minnet vid bedömning av vad som är kvalitet: Originalitet, komplexitet och intensitet, där det viktigaste är komplexiteten – att det finns en tolkning, en öppning för något som används och är angeläget genom tid.

Pia: Det är grundläggande att det finns en avsikt. Konstens speciella hjärtpunkt; ”a thing of beauty is a joy forever”. Det är en självklart mänsklig rättighet att få uttrycka sig men det är inte en självklar mänsklig rättighet att uppfattas som konstnär. Visst måste man se utifrån ett konstverks förutsättningar, men som kritiker är det viktigt att se resultatet. En kvarnsten runt barnlitteraturens hals – att allt inom denna grupp måste vara pedagogiskt – vilken annan konstart har det kravet?

De enades om att det är otroligt mycket slump vad som blir recenserat och att mycket bara försvinner i den stora mängden. Barnlitteraturen ges allt mindre och mindre utrymme i exempelvis dagspressen. Bloggar har fått en allt större betydelse när det gäller recensioner, problemet är då att där inte finns samma kvalitativa kritiker.

Huvudsaken är väl att de läser? Barnboken – konstnärligt verk eller pedagogiskt redskap? Jonas Andersson (Kulturrådet), Katti Hoflin (stadsbibliotekarie och författare), Katarina Rejman (universitetslektor, Stockholms universitet)

Katarina har erfarenheter från Finland och pekade på att i Sverige så ingår det mycket litet litteraturstudier ingår i lärar- och bibliotekarieutbildningen – är det då meningen att man ska fixa det själv? Hon har sett en stor skillnad mot i Finland där alla som utbildar sig till lärare har ett intresse för litteratur och där litteraturen ges större utrymme både i utbildning och utövande. Jonas talade om att god litteratur bjuder ett visst motstånd, man måste ha ex. analytiska begrepp för att kunna diskutera och/eller prata om litteratur och att litteraturens konstnärliga värde kan förstärka dessa pedagogiska värde. Katti menade att ”Huvudsaken är väl att de lyser?” – att barnen i sitt läsande fortsätter att lysa av nyfikenhet och inte slocknar.

Sammanfattningsvis vill jag dela med mig av Erik Titussons, (förläggare, Lilla Piratförlaget) svar på frågan om vad som är kvalitetslitteratur? ”Vi behöver en mångfald i perspektiv, och kvalitet är hur många perspektiv man kan anlägga i ett verk. Själva diskussionen är det som är målet.”

 Sara Wijk, verksamhetsutvecklare Biblioteksutveckling Blekinge Kronoberg har skrivit mer om denna spännande dag; http://www.biblioteksutveckling.se/aktuellt/visa/den-staendiga-fragan-om-kvantitet-och-kvalitet-belyst-ur-en-barnlitteraer-s

För den som vill kika på lite bilder från dagen; http://sbi50.com/2016/11/17/kvalitet-eller-kvantitet-barn-och-ungdomslitteraturens-dilemma/

/Anja Sahlstedtsbi1

Talböcker i skolan – stöd eller stigma?

talbokslyssnande2Hur kan vi vuxna i skolan hjälpa barnen att använda det stöd som talböcker ger både som lästräning, läslust och som språkutveckling och- kunskapsinhämtning?

I arbetet med talböcker i skolbiblioteket märkte Anja Sahlstedt, numera skolbibliotekskonsulent på Medioteket, att eleverna som hade tillgång till talböcker verkade läsa dem hemma, men mer sällan i skolan.

Jag ville väcka frågan, säger hon, om varför läsningen av talböcker inte fungerar så bra under skoltid. Då började jag också fundera på vad jag som skolbibliotekarie kunde göra mer förutom att hjälpa eleverna att få tillgång till talböckerna. Det är fortfarande rätt cementerat i skolan att det är läsning, avkodning av den trycka texten som gäller och att det är läsning med ögonen som anses vara det rätta sättet att läsa på.

En del av eleverna gav just uttryck för att det är att fuska och inte läsa på det rätta sättet när de läser med öronen, medan andra tycker att kamraternas frågor och reaktioner är besvärliga. Några elever tycker att de inte hinner med att ta fram telefonen eller surfplattan för att lyssna och en del glömmer helt enkelt bort att den möjligheten finns.

Den tekniska delen av talboksläsningen verkar sällan vara ett hinder för användande i skolan, utan det är andra faktorer som påverkar. Flera av eleverna som hon intervjuade menade att de skulle varit hjälpta av att bli påminda på lektionen om att de kan läsa en talbok. Det är ju också viktigt att börja tidigt med att träna sig på att läsa med öronen för att minska motståndet och öva upp ett flyt i läsningen. Det är då det blir roligt att läsa. Ett bra sätt att inkludera är att låta hela klassen läsa med öronen och testa talboksläsning och upptäcka att det varken är särskilt enkelt eller fuskigt. Många skolbibliotek har idag nedladdningstillstånd och elever har även egna nedladdningstillstånd men uppföljning med påminnelser, kunskap och bra relationer är viktigt för att talboksläsandet ska bli ett hjälpmedel även under skoldagen.

Alla på skolan behöver hjälpas åt!

Den 15 november ordnar Medioteket ett seminarium med utgångspunkt i Anjas uppsats och som bland annat kommer att handla om hur attityder och felaktiga föreställningar om talböcker påverkar hur och var elever använder talböcker. För mer information om seminariet se här:  http://www.stockholm.se/Fristaendewebbplatser/Fackforvaltningssajter/Utbildningsforvaltningen/Medioteket/Kurser–Seminarier/For-grundskolan/Lasa-och-skriva/#listrad_Talbocker_i_skolan

Här kan du läsa uppsatsen ”Talböcker i skolan – stöd eller stigma” i sin helhet. http://hb.diva-portal.org/smash/get/diva2:921336/FULLTEXT01.pdf

/Maria Ronnås

Väntan är över – Nu är den här!

Den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge, och behöver nu inte heller vänta längre! För nu den här: Kulturrådets Barn- och ungdomskatalog 2016/2017.

I katalogen presenteras ett urval (210 titlar) av de bästa barn- och ungdomsböckerna från årets bokutgivning, valda av en grupp be-magin_captureestående av ”läs- och skrivproffs”. Katalogen kan användas för att vägleda och inspirera barn och unga och alla de som på ett eller annat sätt har betydelse för barns och ungas läsning, men just i år har katalogen ett särskilt fokus på de äldre barnen och ungdomarna.

Förutom de böcker som presenteras får man även ta del av intervjuer och artiklar med både läsare och författare. Bland annat berättar Anne-Marie Körling (läsambassadör) varför högläsning får oss att må bra, Ida Westin om Internationella bibliotekets verksamhet och Ingrid Källström och Sara Lafolie (MTM) om att det går att läsa med både ögon, öron och fingrar. Längre intervjuer med Almapristagaren Meg Rosoff och Ison Glasgow finns också att ta del av, liksom kortare läsarintervjuer med bland annat 6-åriga Luca som tycker om att läsa ”Nya böcker och bästa böcker”.

Luca är nog inte ensam om att gilla bästa böcker, och årets Barn- och ungdomskatalog ger en hjälp på traven att hitta just dessa bästa böcker för så väl nybörjarläsaren som bokslukaren. Smaklig läsning!

Beställ katalogen här: http://kulturradet.packing.se/page/

/Anja Sahlstedt

Skolbibliotek i lärarutbildningen

Vi talar ofta om att göra synligt och känt för lärarkåren vad ett välfungerande skolbibliotek kan bidra med i elevernas lärande – Och nu har det hänt! På Södertörns högskola har det pågått ett projekt där kunskap om skolbibliotek ingått som ett kursinslag i lärarutbildningen för åk 4-6.

Vid sidan av en introduktion har de blivande lärarna själva besökt ett skolbibliotek i Stockholm och ställt frågor till bibliotekarien på plats för att bilda sig en egen uppfattning om vad skolbibliotek tillför. De har även fått omsätta tankarna det väckte i en minidokumentär. De korta filmsnuttarna visar hur ett idealbibliotek på skolorna kan se ut, men också på viktiga funktioner att använda som färdiga lärare.

Initiativ till projektet togs av Jan Hjalmarsson, chef för biblioteket på Södertörns högskola. Det har sedan utvecklats och drivits av Frida Frimodt, bibliotekarie på högskolebiblioteket på Södertörn, i samarbete med lärarutbildare och skolbibliotekarier vid fyra skolbibliotek i Stockholm. Projektet som finansierades av KB är nu avslutat. Här går det att läsa mer om projektet .

Under vårterminen 2016 genomfördes den första omgången av kursinslaget om skolbibliotek och det har nu utvärderats av Frida.frida

– Det här blev vårt strå att dra till stacken för att utveckla den viktiga skolbiblioteksverksamheten. Det har resulterat i nöjda studenter och utbildare och en fortsättning är planerad. Vi arbetar på att få momentet om skolbibliotek att ingå i kursplanen för lärarutbildningen och då till att börja med i momentet, Barn och Kultur i svenskämnet för åk 4-6, berättar Frida.

Lärarstudenterna fick också i uppgift att granska de skolbibliotek som finns på deras VFU-skolor där de gör sin praktik och jämföra dessa med det skolbibliotek där studiebesöket gjordes. Om lärarna känner till hur ett skolbibliotek kan vara en pedagogisk resurs och bidra till elevernas lärande så underlättar det samarbete.

– Vi vill att man ska våga samarbeta över professionsgränserna, fortsätter Frida och det är viktigt att lärare och skolbibliotekarier känner till varandras kompetens.

De deltagande skolbibliotekarierna; Cilla Dalén på Hjulsta grundskola, Elisabeth Ljungdahl på Snösätraskolan, Sofia Lindblom på Askebyskolan samt Sofia Malmberg på Adolf Fredriks musikklasser tycker att det var givande att få besök av blivande lärare och att det var intressant och bra att kunskap om skolbibliotek som en pedagogisk resurs finns med i lärarutbildningar. De gav även uttryck för att de fick bättre syn på den egna verksamheten när de förberedde studiebesöken och att själva studiebesöken var väldigt roliga.

Frida Frimodt säger avslutningsvis att inslag om skolbibliotek borde finnas med i alla lärarutbildningar för olika årskurser på Södertörns högskola. Inslaget om MIK , medie- och informationskunnighet  i lärarutbildningen kommer att öka framöver och då blir det naturligt att få in skolbiblioteks roll i det sammanhanget också.

Vi ser framemot någon form av fortsättning på området skolbibliotek i lärarutbildningen.

/Maria Ronnås