Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
läsning

Hur smakar en god bok?

bokprov5Svenska Barnboksinstitutets (Sbi) årliga bokprovning är nu i full gång och i vanlig ordning hade Medioteket ordnat en separat provning för Stockholms stads skolbiblioteksanställda. Hela syftet med Bokprovningen är att se hela bredden i utgivningen och det görs alltså inga bedömningar av böckernas kvalitet. Genom att delta i Bokprovningen får man sig till livs ett axplock av föregående års utgivning och om det gått att utröna några särskilda teman som varit särskilt framträdande.

bokprov7Lillemor Torstensson, informationsansvarig på Sbi, berättade bland annat om det tydligaste av de teman som man tyckt sig kunna urskilja i förra årets bokflod; en vilja till inkludering. I dessa böcker återfinns ofta ett berättarjag som befinner sig utanför samhällets normer, men som genom historiens gång utvidgar (och kanske utmanar) läsarens syn på vad som är rådande norm eller inte. George, Brorsan är kung och Skarven är några av dessa.

Ett flertal böcker handlar om barn och unga som flyr från krig. För de yngre barnen har berättelserna mer karaktär av att beskriva flykten som ett äventyr mer än något skräckfyllt, som Åka buss, Flykten och Pudlar och Pommes. För de äldre läsarna har dock böcker med detta tema mer tendens att ta in det problematiska i vad det innebär att fly och att komma till ett nytt land., ex Du och jag mot världen.
En annan framträdande riktning från förra året är intresset för religion och mytologi, dock i stort sett uteslutande kristendom och nordisk mytologi. Som exempel på detta fick vi se Den inofficiella Bibeln för minecrafters: berättelser från Bibeln: block för block och Hjältarnas seriebibel.
Ett ständigt återkommande tema i barn- och ungdomsböcker är skräck, så också under 2016 års bokutgivning där bokprovarna kunnat se en ökning av berättelser som skrämmer. Fortfarande är spöken något som gillas, gärna mot bakgrund av främmande hus och skolmiljöer. Zombier, vampyrer och varulvar går igen (!) i böcker som Skräcksäcken och Miras hemlighet. Att folktro och väsen verkar vara något som man gillar att skrämmas av har man sett både i innehåll och omslagens formgivning där skog och natur står för det som är skrämmande och mystiskt, exempel på detta är Blodvittring och Hemsökta.

Ett annat tema som fortsätter att hålla i sig är dagboksromanen – enligt Lillemor har kort sagt varje förlag en egen ”dagbok-för-alla-mina-fans-inspirerad” utgivning. Nikkis dagbok har utkommit med ännu en del, Berättelser om … och likaså den omåttligt populära serien om Greg, Satsa allt. Om berättarjaget är en pojke förekommer nästan alltid en förklaring om att det inte är dagbok som de skriver, utan en loggbok eller liknande. Man håller alltså kvar det stereotypa tänket att dagboksskrivande är något som bara flickor sysslar med.bokprov3
Detta gäller även för hur illustrationerna har gjorts i böckerna och som omslag. De barn som avbildas är ofta likadana, smala, gängliga och i samma längd, vilket till stor del tros bero på att förlagen använder bildbyråer som är mer benägna att visa på vedertagna normer. Däremot har man glädjande nog sett en förändring när det gäller representationen – det är att det inte längre bara är ljushyade barn eller fotbollsspelande pojkar som framställs i böckerna, som exempelvis Ge inte upp, Amina!

Efter att ha presenterats för denna skatt av böcker fick vi gå runt och botanisera bland samtliga utgivna barn- och ungdomsböcker under 2016. Sammanlagt 2414 stycken. Man vill bara börja knapra direkt!

Läs mer om Bokprovningen på Sbi:s hemsida: http://www.sbi.kb.se/sv/Bokprovning/

/Anja Sahlstedt

Så får du hela skolan att lyssna!

ålsten 3 ålsten 2

- Ålstenskolan är nu inne på fjärde terminen av ”Hela skolan lyssnar” och då rullar det på ganska bra av rutin, under förutsättning att man särskilt informerar nyanställda pedagoger, berättar Terese Cannehag Berglund.

Terese är förstelärare i läsning och jobbar för att lyfta läsning och läslust hos skolans alla elever, pedagoger och föräldrar. Vid mitt besök på Ålstensskolan har egentligen ”Hela skolan lyssnar”-veckan avslutats, men Terese berättar att den brukar tendera att dra vidare in i kommande veckor för ganska många klasser.

Konceptet med Hela skolan läser drog Terese igång tillsammans med skolans speciallärar-team, efter att hon hade gått talbokskursen på Medioteket för ett par år sedan. Under en vecka per termin så lyssnar alla klasser på hela skolan på böcker. Inför varje lyssnarvecka sammanställer hon en lista med förslag på inläsningar som finns tillgängliga via UR och SR. Där kan pedagogerna själv välja. Det är också helt ok att exempelvis låna en ljudbok från biblioteket. Om man som pedagog jobbar med blogg som verktyg finns också möjligheten att lägga genvägar till olika inläsningar hos UR och SR via bloggen för att både elever och föräldrar snabbt ska kunna hitta det klassen just nu lyssnar på.
Genom att med jämna mellanrum lyfta ”lyssnaläsandet” så vill och hoppas Terese att det ska normalisera användandet av talböcker för de som har någon form av läsnedsättning.

Det har visat sig att både elever och pedagoger tycker det är vilsamt att få lyssna på inläst litteratur, som variation till den ordinarie högläsningen. Jag brukar trycka på att pedagogerna ska ta tillfället i akt att låta eleverna lyssna till en annan typ av röst och att det finns många fördelar med det.  Det är också väldigt bra för läraren att ha möjlighet att flera dagar i följd få en chans att observera sin egen klass under lyssnandet. Det händer en hel del i klassrummet som man inte har möjlighet att observera när man själv är den som läser. Det är omöjligt att vara en aktiv läsare och samtidigt fokusera på annat. Dessutom blir det en intressant dimension att också bli del av gruppen, att man som vuxen blir mottagare av text samtidigt som eleverna. Att man så att säga ”upplever” litteraturen tillsammans med sina elever.

Jag frågade några elever i en årskurs 1 om vad de tyckte om ”Hela skolan läser” och de verkade tycka om det, även om flertalet föredrog när deras klasslärare läste för dem. Det behövs träning även för att lyssna på litteratur och likadant behöver man vänja sig vid olika röster som läser; det är helt enkelt en träningsfråga för både små och stora öron att ta till sig en text genom att lyssna. De uttryckte också att man genom att lyssna på en bok får en egen bild i huvudet, för vid exempelvis till skillnad mot att titta på en film där man ju har stöd av bilder och att detta var bra, men svårt ibland.

I årskurs 5 berättade en klasslärare att de lyssnar väldigt mycket på inlästa böcker; stunder för det har lagts in när det varit lämpligt i schemat och det har blivit en mysstund som ingen av dem vill vara utan. I samtal med några elever i årskurs 2 frågade jag hur de upplevde Hela skolan läser och fick blandade svar, allt från ”Det är jättebra” till ”tråkigt… men det är för att jag redan har hört boken så många gånger.”  Några av eleverna beklagade sig också över att de inte fått lyssna klart på boken som de lyssnade till, eftersom flera i klassen tyckt att den var för läskig. Vilken tur då att man kan lyssna klart hemma på den!

Jag hade turen att komma på besök den dag då Terese tillsammans med en grupp elever i årskurs 1 har bokcirkel som en del av fritidshemmets aktiviteter. Eleverna deltar frivilligt och det har hittills varit 15-20 elever ur två klasser.
Syftet är förstås att stärka läsningens status som frivillig aktivitet samt att läsning blir något vi gör av lust och inte för att vi ”måste” som del av en undervisningssituation, berättar Terese. Min första bokcirkel avslutades veckan innan lovet och direkt efter lovet började nästa grupp att bokcirkla. Under januari och februari har jag även haft en särskild bokcirkel på lektionstid som samlat elever som har Legimus. Innan den satte igång hade jag också en obligatorisk introduktion för deras föräldrar där jag gick igenom hur det fungerar med Legimus. Jag ser det som en naturlig, och nödvändig del att följa upp dessa elever vid ett flertal tillfällen och kolla om de har kommit igång. Att få ha lyssnandet som stöd kan vara ovärderligt för en elev som har svårt att komma igång med läsningen av tryckt text. Och dessutom har ju skolan faktiskt skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel till de som behöver stöd i sitt lärande,och talböcker är en av dessa.

Terese konstaterade att det återstår att längre fram utvärdera om satsningen kring Legimus verkligen gör att eleverna kommer igång med att använda hjälpmedlet. Hon betonade också att det är viktigt att utvärdera hur föräldrar uppfattar information och stöd när man jobbar med så pass unga elever; Risken finns att både elever och föräldrar misstolkar när man säger att det är likvärdigt att läsa med öronen.

–  Vad jag menar med det är att läsupplevelsen och läsförståelsen är den samma. Det är däremot fortsatt viktigt att träna avkodning av text. Det måste gå ”hand i hand” och de tränar olika saker. Med förbättrad teknik och ökad förståelse för vilka hjälpmedel som finns och hur de kan användas är förhoppningen att ”lyssnarveckor” inte kommer att behövas i framtiden. Att läsa via örat är redan på gång att vara helt självklart för många, såväl för barn som för vuxna.

/Anja Sahlstedt

Möllevångsskolans bibliotek i världsklass

Vi är ett stort gäng skolbibliotekarier från hela landet som samlas på hotell Birger Jarl för att få ta del av Skolbibliotek 2016:s digra program en kylig dag i slutet av november. Skolbibliotekarier är ju ofta de enda på skolan i sin profession, så det märks att många är väldigt glada över att få träffa kollegor och få lyssna till vad som händer på andra skolbibliotek runtom i Sverige.

möllevångsskolanStämningen i rummet blir nästan euforisk när Möllevångskolans tre inspirerande representanter (se bild) äntrar scenen och berättar om Mediatekets viktiga arbete på skolan under rubriken ”Utnyttja kompetensen i biblioteket – så skapas pedagogiska samarbeten”. Skolan ligger centralt i Malmö och är en f-9 skola med ungefär 450 elever. Det är en 1-1 skola, vilket betyder att alla elever har en egen iPad. Hjärtat på skolan är det välbesökta Mediateket där hela tre personer arbetar. En skolbibliotekarie, en IKT-pedagog och en biblioteksassistent; ett riktigt dreamteam i skolbibliotekssammanhang!

Rektor Andreas Katsanikos inleder stolt med att berätta hur Mediatekets verksamhet kopplas till skolans systematiska kvalitetsarbete och att skolan lägger stor vikt vid det kollegiala lärandet och där har skolbibliotekarien och IKT-pedagogen en självklar roll. Skolbibliotekarie Elisabeth Niskakari och IKT-pedagog Cecilia Andersson delar med sig av roliga och intressanta projekt de har jobbat med på skolan. Bland mycket annat har eleverna fått göra boktrailers av böcker de läst i appen iMovie och vi får ta del av några briljanta exempel.

I årkurs 8 har de varje år ett uppskattat källkritiksprojekt; Tidsresan. Eleverna jobbar då främst med olika historiska bilder och får själva skapa bilder med historiska element. Det utmynnar i en utställning som hela skolan får ta del av. Ett annat inspirerande projekt får åk 4 ta del av varje år. Eleverna får då lyssna på den första delen av Harry Potter och sedan delas eleverna in i elevlag med sorteringshatt, de får spela quidditch, testa rollspel, göra trailers och samtala om boken i olika konstellationer.

Eleverna på skolan har också möjlighet att bli bokpiloter. De träffas med bibliotekarien i biblioteket efter skoltid, samtalar om böcker och får möjlighet att bokprata på andra skolor. Några lyckliga bokpiloter har också fått möjligheten att åka på Bokmässan i Göteborg!

Mediateket är verkligen hjärtat på Möllevångsskolan och det förvånar oss inte att de fått utmärkelsen Skolbibliotek i världsklass två år i rad. En plats för möten och samtal i ständig utveckling och förändring där eleverna har det största inflytandet! Och när presentationen är över är det en deltagare i publiken som räcker upp handen och frågar det som många nog sitter och tänker, ”Hur söker man jobb på er skola!?”.

/Annika Lundström, skolbibliotekarie på Eriksdalsskolan

Kvalitet eller kvantitet? Det är den stora frågan

sbi4En kvantitativ ökning av utgivningen av barn- och ungdomsböcker – vad gör det egentligen med kvaliteten? Och kan man och ska man prata om kvalitet? Vem bedömer egentligen vad som är kvalitet? Och är det inte huvudsaken att barn- och ungdomar läser, inte vad de läser?

Med anledning av den rekordstora ökningen av antalet utgivna barn- och ungdomsböcker under 2000-talet bjöd Svenska Barnboksbiblioteket (Sbi) in till en heldag för att diskutera och samtala om hur vi kan tala om kvalitet, vem som får och vem bör avgöra vad som är bra litteratur för barn – de som ger ut böckerna eller de som faktiskt läser dem? Dessutom diskuterades det hur man ska se på barn- och ungdomslitteraturen; som pedagogiskt verktyg eller som ett konstnärligt verk? Eller både och?

Åsa Warnqvist, forskare på Sbi, talade under rubriken ”Kvantiteten – den rekordstora ökningen av barn- och ungdomsböcker under 2000-talet” om den stora ökningen som resulterat i att allt färre författare kan livnära sig på sitt skrivande. Försäljningen har nämligen inte följt samma utveckling som utgivningen, utan sålda exemplar av varje titel har minskat. Warnqvist ser det som en oroväckande trend att författarna får svårare att leva på sitt författarskap; de skriver fler böcker, ger ut dessa på olika förlag och konkurrerar således med sig själva. Tyder detta på en överutgivning?

Ann Steiner, forskare i förlags- och bokmarknadskunskap vi Lunds universitet, frågade sig om det går att tala om kvalitet och sammanfattade det med att vi ska tala om det, mycket och ofta. Det viktiga att tänka på är vad vi vill använda diskussionen om kvalitet till.  Som exempel nämnde hon topplistan för svensk bokhandel i oktober 2016 – visar den på kvalitet? Och vem är det som bedömer det? De som köper böckerna (de vuxna)? Eller de som faktiskt läser dem (barnen)? Ett fåtal titlar säljer extremt mycket, resterande titlar har svårt att hävda sig och frågan är om förlagen producerar det som barnen vill ha? Som det ser ut nu finns en överproduktion av fantasy, men när barn blivit tillfrågade om vad de vill läsa säger övervägande del ”roliga böcker” och inte fantasy.

Vem bedömer vad som är kvalitet? Mats Berggren (författare), Pia Huss (kritiker och kulturjournalist), Johanna Ringertz (förläggare) diskuterade detta i en paneldebatt. På frågorna ”Vad är kvalitet för er? Hur uppstår kvalitet?” svarade de så här:

Johanna: Dagens tempo på utgivning och recensioner är inte det bästa för kvaliteten. ”Att förädla någonting till sin bästa yttring” –det tar tid! Den konstnärliga processen måste få ta tid, får den det blir det kvalitet. Man får aldrig likställa kvalitet och försäljning, varje verk har en potential som kan fullbordas. Om vi bara skulle gå på kritiken av barnboken så skulle det vara problem, det finns för få och för få bra barnlitteraturkritiker. Det är viktigt att var och en har ett kvalitetsbegrepp att falla tillbaka på.

Mats: Författarens intention – vad vill han eller hon göra? Och lyckas hen med det? Brukar ha dessa kriterier i minnet vid bedömning av vad som är kvalitet: Originalitet, komplexitet och intensitet, där det viktigaste är komplexiteten – att det finns en tolkning, en öppning för något som används och är angeläget genom tid.

Pia: Det är grundläggande att det finns en avsikt. Konstens speciella hjärtpunkt; ”a thing of beauty is a joy forever”. Det är en självklart mänsklig rättighet att få uttrycka sig men det är inte en självklar mänsklig rättighet att uppfattas som konstnär. Visst måste man se utifrån ett konstverks förutsättningar, men som kritiker är det viktigt att se resultatet. En kvarnsten runt barnlitteraturens hals – att allt inom denna grupp måste vara pedagogiskt – vilken annan konstart har det kravet?

De enades om att det är otroligt mycket slump vad som blir recenserat och att mycket bara försvinner i den stora mängden. Barnlitteraturen ges allt mindre och mindre utrymme i exempelvis dagspressen. Bloggar har fått en allt större betydelse när det gäller recensioner, problemet är då att där inte finns samma kvalitativa kritiker.

Huvudsaken är väl att de läser? Barnboken – konstnärligt verk eller pedagogiskt redskap? Jonas Andersson (Kulturrådet), Katti Hoflin (stadsbibliotekarie och författare), Katarina Rejman (universitetslektor, Stockholms universitet)

Katarina har erfarenheter från Finland och pekade på att i Sverige så ingår det mycket litet litteraturstudier ingår i lärar- och bibliotekarieutbildningen – är det då meningen att man ska fixa det själv? Hon har sett en stor skillnad mot i Finland där alla som utbildar sig till lärare har ett intresse för litteratur och där litteraturen ges större utrymme både i utbildning och utövande. Jonas talade om att god litteratur bjuder ett visst motstånd, man måste ha ex. analytiska begrepp för att kunna diskutera och/eller prata om litteratur och att litteraturens konstnärliga värde kan förstärka dessa pedagogiska värde. Katti menade att ”Huvudsaken är väl att de lyser?” – att barnen i sitt läsande fortsätter att lysa av nyfikenhet och inte slocknar.

Sammanfattningsvis vill jag dela med mig av Erik Titussons, (förläggare, Lilla Piratförlaget) svar på frågan om vad som är kvalitetslitteratur? ”Vi behöver en mångfald i perspektiv, och kvalitet är hur många perspektiv man kan anlägga i ett verk. Själva diskussionen är det som är målet.”

 Sara Wijk, verksamhetsutvecklare Biblioteksutveckling Blekinge Kronoberg har skrivit mer om denna spännande dag; http://www.biblioteksutveckling.se/aktuellt/visa/den-staendiga-fragan-om-kvantitet-och-kvalitet-belyst-ur-en-barnlitteraer-s

För den som vill kika på lite bilder från dagen; http://sbi50.com/2016/11/17/kvalitet-eller-kvantitet-barn-och-ungdomslitteraturens-dilemma/

/Anja Sahlstedtsbi1

Väntan är över – Nu är den här!

Den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge, och behöver nu inte heller vänta längre! För nu den här: Kulturrådets Barn- och ungdomskatalog 2016/2017.

I katalogen presenteras ett urval (210 titlar) av de bästa barn- och ungdomsböckerna från årets bokutgivning, valda av en grupp be-magin_captureestående av ”läs- och skrivproffs”. Katalogen kan användas för att vägleda och inspirera barn och unga och alla de som på ett eller annat sätt har betydelse för barns och ungas läsning, men just i år har katalogen ett särskilt fokus på de äldre barnen och ungdomarna.

Förutom de böcker som presenteras får man även ta del av intervjuer och artiklar med både läsare och författare. Bland annat berättar Anne-Marie Körling (läsambassadör) varför högläsning får oss att må bra, Ida Westin om Internationella bibliotekets verksamhet och Ingrid Källström och Sara Lafolie (MTM) om att det går att läsa med både ögon, öron och fingrar. Längre intervjuer med Almapristagaren Meg Rosoff och Ison Glasgow finns också att ta del av, liksom kortare läsarintervjuer med bland annat 6-åriga Luca som tycker om att läsa ”Nya böcker och bästa böcker”.

Luca är nog inte ensam om att gilla bästa böcker, och årets Barn- och ungdomskatalog ger en hjälp på traven att hitta just dessa bästa böcker för så väl nybörjarläsaren som bokslukaren. Smaklig läsning!

Beställ katalogen här: http://kulturradet.packing.se/page/

/Anja Sahlstedt

Silent Books – Talande böcker

silent booksSilent Books är inte alls några tysta böcker. Istället är det bilderböcker utan text som är fyllda med berättarkraft.

Det började i Lampedusa i södra Italien där några eldsjälar tog in bilderböcker i flyktinglägren. Människor hade sökt sig dit från olika håll i världen. De ”tysta böckerna” blev berättelser som nådde människor oavsett språk och kultur.

Böckerna spreds vidare från Lampedusa via IBBY – International Board of Books for Young People och den svenska sektionen av IBBY har startat ett projekt i Sverige där sex kommuner deltar.

I Stockholm är det Barnens bokbuss som ingår i projektet. IBBY har med Rose-Marie Lindfors hjälp också tagit fram en handbok med förslag på hur vi kan arbeta med dessa bildrika böcker. Hon har erfarenhet från Silent Books och har i sin språkundervisning använt berättande som en språkutvecklande metod.  Handboken finns på svenska på IBBYs hemsida och har nu också översatts till engelska. Här

Förhoppningen är att litteraturen ska bidra till en ökad utveckling av språket samt en förbättrad för de som kommer i kontakt med böckerna. Vi hoppas också att de bidrar till ökad livs-och berättarglädje för barn och unga vuxna säger Cay Corneliuson ,när vi ses över en kopp kaffe för att få veta mer om projektet. Hon är projektledare för Silent Books i Sverige och ingår i svenska IBBYs styrelse. Hon berättar vidare att det också finns en Facebooksida ”Silent Books Sverige” där erfarenheter från arbetet med böckerna delas. Här

Vi har presenterat några av titlarna i Nätverket för skolbibliotek som möter nyanlända elever och där funderat på hur vi kan arbeta med böckerna med nyanlända i berättande och boksamtal.

Ingalill som håller i mångspråksbiblioteket har sammanställt en lista över ett antal fantastiska tysta men ändå talande böcker att använda inte bara för nyanlända utan för alla skolans elever. Fler titlar är på gång!

/Maria Ronnås

Med bilden i fokus

Forskarkonferens för Nordisk Bilderboksforskning 2016 på SBI

Redan John Locke (1632 -1704) betonade bildens betydelse i böcker för barn och unga, som ”roande, viktiga för minnet och för förmågan att föreställa sig” det som skrivs fram. Orbis pictus, den allra första illustrerade boken för barn, kom 1658 – bilderboken har alltså en lång historia.

Intresse för bilderbokens unika ”ikonotext” – dvs den fullständiga berättelsen, som den är berättad både i text och bild, var den gemensamma nämnaren för de forskare, doktorander, professorer, bibliotekarier, förlagsfolk och vi andra intresserade som deltog. Ämnena och infallsvinklarna var många: Både större översikter och koncentrerade genomgångar av ett enda verk förekom under konferensens tre dagar.

Leken

gorillorTill exempel ägnade professor Ulf Boethius ett helt seminarium år boken ”Nu är vi gorillor låssas vi” av Barbro Lindgren. Han hade valt att studera boken som ett exempel på hur man kan skildra en låtsaslek i text och bild. Texten består av ren dialog och anger varken kön eller ålder på deltagarna i leken, inte heller bilderna (av BL själv) visar något annat än att det finns en större och en mindre gorilla,  något som gör att många barn kan identifiera sig med de lekande. Däremot har förlaget, av någon anledning, valt att skriva att det är ”två bröders lek” i baksidestexten på senaste utgåvan; Något att fundera över.

Boethius uppehöll sig en del vid hur maktförhållandet som finns i leken skildras genom dialogen/texten och kroppsspråket i bilderna. (Enligt Barbro Lindgren själv var hon bara åskådare till den leken, som pågick på riktigt då hennes barn var små, och bara skrev ner vad som hände, alltså inget hittepå alls…)

Ekokritik

En annan djupdykning i ett verk var den danska lektorn vid Aarhus universitet Anna Karlskov Skyggebjergs genomgång av den grafiskt vackra och genreöverskridande boken ”Skoven fra oven” av Karen Filskov, som är en bild/diktbok där man använt sig av själva textmassan för att illustrera: en text om djurens spår ser ut som en rådjursklöv i sättningen på sidan, en text om träden är satt i form av ett löv…en total integration av text och bild.skoven

Ekokritik var ett nytt begrepp för mig, men det var ur just detta perspektiv Anna Karsskov Skyggebeherg läst och analyserat Skoven fra oven. Det handlar om att studera hur relationen människa och natur/djur skildras. Hur maktrelationerna ser ut etc. Texten är både poesi och faktatext och AKS funderade över vem mottagaren är? (alla åldrar) vilken typ av bok det är? (fakta, dikt, barnbok?). Boken som kom 2015 är ett exempel på att det kommer fler och fler bilderböcker som inte enkelt kan genrebestämmas.

Normkritik

Bilderböcker som avser att vara normbrytande och utges på förlag med den tydliga ambitionen analyserades i ett seminarium av forskarna Anna Nordenstam, docent i litteraturvetenskap och Kristina Hermansson, lektor i litteraturvetenskap. De har gått igenom olika svenska förlags utgivning mellan 207-2014 och bl.a. närstuderat en bok från varje förlag utifrån normkritiska teorier. Slutsatsen blev ganska nedslående – det är svårare än man kanske tror att i både text och bild förhålla sig kritisk till rådande normer. (Sen kan jag tycka att det blir problematiskt om man avkräver varje bok en normkritik som omfattar allt. Att försöka skildra verkligheten mångfacetterad, utanför schablonerna, räcker långt.)

Pop-Up

Hilde Kramer, professor i illustration vid Konst och designhögskolan i Bergen talade engagerat om fenomenet pop-up-böcker, som har en mycket lång historia, (tex Astronomicum Caesareum 1540 för kejsaren Carles V) framförallt för vuxna läsare. Kramer hoppades också på en lysande framtid för pop-up-boken, inte minst som pedagogiskt och konstnärligt verk och som något alldeles eget som inte kan ersättas av en digital variant.popup

En sådan mycket gammal och mycket vacker pop-up-bok visas för övrigt på den utställning av SBI:s historiska samlingar som just nu pågår i barnboksinstitutets bibliotek.

Work in progress och Pixiböcker

Vi fick också ta del av en hel del olika forskningsprojekt som är på gång runt om i Norden, t. ex ska lektorerna Helene Ehriander och Maria Nilsson vid institutionen för film och litteratur vid Linnéuniversitetet, börja titta på fenomenet Pixi-böcker. ”Om Pixiboken som en del i det svenska barnlitterära landskapet” hette deras entusiastiska presentation som väckte både skratt och nyfikenhet på vad som komma skall.

Dessutom fanns det förstås olika seminarier om den digitala bilden, om tecknade serier och en himla massa mer. Det var tre otroligt intensiva och fullmatade dagar och massor av nya tankar och kunskaper att hämta.

Gärna mer bildfokus

Bilden i fokus. Ja det var rubriken på konferensen. Och visst handlade det en hel del om bilden i bilderboken. Men mitt intryck nu efteråt är, att det som litteraturvetare är lätt att ändå läsa bilderböcker med ”textglasögonen” på, även om man avser att fokusera på bildens roll.

Ett inspirerande och intressant avslutande pass med bilderbokskonstnären och illustratören Öjvind Torseter från Norge gav inblick i själva bildskapandet och tankarna kring en boks tillblivelse.

Fler som forskar på själva bilduttrycken, på vilka bilder som väljs i olika tider, vad bilderna i dagens böcker (och gårdagens) säger om oss och vår världsuppfattning hade varit intressant. Men det kommer förhoppningsvis mer sådant i framtiden.

/ Kia Knutsson-Norberg

För fler reflektioner och tankar från konferensen se Toura Hägnerstams blogginlägg

http://pedagogblogg.stockholm.se/tourahagnesten/

Sydkoreanskt besök på Medioteket

korea4Medioteket hade förmånen att få besök av den 16-manna stora sydkoreanska delegationen från National Library for Children and Young adults (NLCY) som var på Sverigebesök i månadsskiftet augusti/september. Trots Sydkoreas framgångsrika resultat i läsförståelsemätningar, har man ändå upplevt att barn och unga läser allt mindre och att läsförståelsen minskar. I Sydkorea genomförs därför en satsning på biblioteksverksamhet som riktar sig till barn och unga, och som ett led i satsningen vill man titta på verksamheter i andra länder. Under studieresan hit till Sverige var de även och besökte Stockholms stadsbiblioteks barn- och ungdomsavdelning, Kista bibliotek och Stadsbiblioteket i Göteborg och besöket arrangerades av Skolbibliotek Väst.

Vid besöket hos oss på Medioteket berättade vi både övergripande om Mediotekets verksamhet som helhet och mer specifikt om vad just vi i skolbiblioteksgruppen gör för att stötta skolbiblioteksverksamheten i Stockholm stads skolor. Bland annat berättade vi om Mediotekets kurser för de skolbiblioteksanställda och att det finns möjlighet att få utbildning i så väl grunderna i stadens bibliotekssystem som i hur man kan arbeta med talböcker i skolan. Deltagarna fick även veta att vi lär ut hur man kan arbeta med elevernas digitala sökstrategier och medverka till att de blir källkritiska internetanvändare. De fick också mer information om cirkulations- och mångspråksbiblioteket, som verkade vara en väldigt unik resurs för dem. På det hela taget verkade deltagarna uppleva att Mediotekets utbud är något unikt och vi kände oss väldigt glada för att de ville ta del av hur vår verksamhet ser ut.

Avslutningsvis hade de en del frågor till oss; De undrade bland annat hur utbildningen för bibliotekarier ser ut, hur Medioteket samarbetar med folkbiblioteket och hur det ser ut med bemanningen i skolbiblioteken. De hade flera frågor kring hur det kommer sig att vi har en lag om att alla elever ska ha tillgång till skolbibliotek, men att det är upp till varje enskild rektor att ta beslut kring bemanningen i skolbiblioteket – för hur blir det då med likvärdigheten, undrade de? Det berättade att i Sydkorea har man mer nationella regler som gäller för vad eleverna ska läsa och man har en litterär kanon som alla elever ska ta sig igenom.

Vi hade förberett med fika; kardemummabullar, kanelsmakande kex och lingondricka och utan att förstå deras konversation med varandra, så kunde man se att våra gäster tyckte att det var kul att testa dessa annorlunda och förhoppningsvis smakfulla tilltugg. Tyvärr fanns det inte särskilt mycket tid för oss att ställa frågor till dem, för det hade varit otroligt spännande att få höra mer om hur man arbetar med skolbibliotek i Sydkorea. Men kanske behöver man egentligen inte åka så långt som till andra sidan jordklotet för att vidga sina perspektiv? Kanske räcker det att man börjar med att titta hur det ser ut på grannskolans skolbibliotek? Vad gör de och hur gör de? Och vad kan jag dela med mig av? Genom att våga testa nytt och möta det okända kan man också lyfta blicken och se lite längre än bara till sin egen verksamhet. En nya idé kan vara lika god som en nybakad kardemummabulle.

korea1

Vad man talar om när man talar i skolbiblioteket

Scenen är ett skolbibliotek i en skola i en Stockholmsförort. Medverkar gör skolbibliotekarien och två killar i årskurs 3, vi kan kalla dem Nils och Henrik.

Nils (till bibliotekarien):      Alltså… har du… sådana där böcker om…

Skolbibliotekarien:              om…?

Henrik:                                Den där siffran…

Skolbibliotekarien:              Siffran…???

Nils:                                    Alltså den där siffran…

Henrik:                               JA ALLTSÅ SIFFRAN 6!!!!

Skolbibliotekarien fattar galoppen, tänker att det var ju bra att de vill läsa om kroppens utveckling och hänvisar till hyllan med signumet (Vn). Där står de, böckerna om Sex och samlevnad. Killarna går fram, Henrik drar ut en bok och vänder sig om, en aningen generad och upprörd, mot skolbibliotekarien och frågar:

Henrik:                                Varför har ni sånt här egentligen???

———————————————————————————

Att ha som uppgift att hjälpa eleverna att hitta det de vill (eller inte vill!) läsa i skolbiblioteket kan vara både lätt och svårt och ibland nästan hopplöst. Men när man lyckas… då är det alldeles, alldeles underbart! Tänk vilka skatter man kan hjälpa dem att hitta. Sådant som får dem att skratta, gråta och känna igen sig. Som ger dem tekoppupplevelser för stunden och för livet. Som får dem att upptäcka gamla världar, nya världar och andra världar. När en elev kommer tillbaka och lyser av läslycka efter att ha läst något som du har tipsat om … Finns det något bättre?

Är det någon som vill dela med sig av en liten skolbiblioteksscen ur verkligheten här på bloggen så får ni gärna maila till mig: anja.sahlstedt@stockholm.se. Självklart nämner jag inga skolor eller personer vid namn.

/Anja Sahlstedt

Läs mer – lev längre!

Vi har förmodligen alla träffat på den där eleven som med bestämd min spänner ögonen i oss och frågar; Varför ska man läsa? Och vi har svarat att det är bra på alla möjliga sätt; man tränar hjärnan, man utökar ordförrådet, man får möta andra världar och människor både inifrån och utifrån och så vidare. Nu har det dock kommit nya råd och rön om fördelarna med att läsa.

Allt för ofta översköljs vi av diverse olika knep och knåp för att leva längre, bättre och mer. Få av dessa ger några bestående förändringar i vår livskvalité. Nu har dock forskare fastslagit att personer som läser lever längre, och man behöver inte vara någon extrem storläsare heller; studien visade att så lite som en halvtimmes bokläsning om dagen hade en avgörande skillnad för överlevnad i jämförelse med de som inte läste alls. Möjligheten att leva längre för bokläsare var dessutom oberoende av inkomst, utbildning, kognitiv förmåga och andra variabler. Man såg att de som läste frekvent levde ungefär två år längre än de som inte läste alls. Även tidnings- och magasinläsare har större chans till överlevnad, men inte lika stor som de som läser just böcker. Exakt vad som gör att de som läser böcker har större överlevnadschans har beräknats genom så kallad ”kognitiv medling”. Kortfattat innebär det att försökspersonerna har utsatts för stimuli (i det här fallet bokläsande), fyllt i frågeformulär och sedan har forskarna analyserat hur det processats i deras hjärnor. 

Och även om detta kanske är en något svårbegriplig metod, så räcker det bra med att veta resultatet: läs mer – lev längre! Och är inte det ett bra argument för att läsa så säg! Och för de som redan läser mycket kan det ju vara bra att veta att man har två extra år på sig att hinna läsa alla böcker som finns. Det är kanske dags att omformulera det gamla ordspråket om det dagliga äpplet till ”En bok om dagen håller doktorn borta från magen!”

FullSizeRender

/Anja Sahlstedt

Studien genomfördes vid Yale universitetet och en artikel om detta publicerades i The New York Times i början av augusti http://well.blogs.nytimes.com/2016/08/03/read-books-live-longer/?_r=2 och i DN ett par dagar senare http://www.dn.se/kultur-noje/boklasare-lever-langre-enligt-ny-studie/?utm_source=facebook&utm_medium=page&utm_campaign=dn