Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Sverige i tiden

Att göra bruk av Karl XII

Detta är ett övningsmaterial av historieläraren Magnus Minnbergh till texten Karl XII – Krigarkungens liv efter döden, i antologin Sverige i tiden – historier om ett levande land.

Karl XII – Krigarkungens liv efter döden är skriven av Petter Hellström som är doktorand vid institutionen för idé- och lärdomshistoria, Uppsala universitet, och initiativtagare till Kåldolmens dag. Hellström utgår från ett svensk-ryskt nazistiskt firande av Karl XII på hans dödsdag 2012 där kungen hyllas som en symbol för kampen mot islam. Sedan visar Hellström dels det märkliga med detta firande genom att ta upp delar av Karl XII liv, men fokus ligger på att förstå firandet genom att se hur Karl XII använts i politiska syften de senaste 300 åren.

Hellströms text sammanfaller väl med kunskapskraven i gymnasieskolans historiekurser och jag har försökt spegla detta i övningen nedan. Eleverna får utifrån texten kartlägga de exempel på historiebruk som Hellström tar upp och förklara dem med hjälp av den historiska kontexten. Slutligen ska de utifrån sina nyvunna kunskaper försöka förklara det nutida nazistiska historiebruket. Jag har testat övningen med elever och tycker att den fungerar bra som en introduktion till historiebruk. Jag har också tagit fram en övning kring hur Karl XII beskrivits i dikt och musik de senaste 200 åren som kopplar an till Hellströms text.

Karl XII av David von Krafft

Historiebruk – en introduktion

Historien, det vill säga berättelser om det förflutna, används eller brukas ständigt. Användningen av historien svarar mot olika typer av intressen och behov som individer eller grupper har och uttrycker. I skolan och vid högskolor och universitet är det vetenskapliga bruket av historien vanligast förekommande och då är syftet att efter kritisk reflektion återge den mest korrekta berättelsen om vad som försiggick i det förflutna. När historievetenskapen föddes på 1800-talet strävade man efter att objektiv återskapa historiska händelser, men idag är de flesta historiker överens om att historien är en konstruktion som utgörs av tolkningar av det förflutna. Historia spelar också en viktig roll i alla individers meningsskapande och då är historiebruket personligt, eller existentiellt. Vi använder då historia för att förstå våra egna liv i ett sammanhang. Det här bruket kan svara mot frågor som vem är jag, varifrån kommer jag och vart är jag på väg? Historia används och kommuniceras också för helt andra syften än vetenskapliga och personliga. Historia kan bland annat ha moraliska, politiska eller kommersiella syften. Historia kan då användas för att legitimera tillstånd eller för att motivera förändringar, men också som argument i debatter eller helt enkelt för att tjäna pengar. Ofta blandas de här bruken av historia när individer och grupper formulerar sig. I en analys av historiebruk kan det vara värdefullt att (1) fundera över vem som använder historien och (2) för vilka syften, samt (3) vilken funktion historien får i relation till olika mottagare. Det är viktigt att notera att historiebruket både kan ha en samtida och en historisk referensram. Oavsett om vi analyserar historiebruk idag eller i det förflutna krävs kontextualisering för att vi ska förstå varför historia används på ett visst sätt i en viss tid.

Frågor till texten “Karl XII” av Petter Hellström

  1. Hellström lyfter fram flera exempel på hur Karl XII har använts för olika politiska syften under de senaste 200 åren. Redogör för dessa olika framställningar av Karl XII och varför de skapades just då genom att ordna dem i en matris (matrisen nedan innehåller exempel på vad elever kan skriva).
  2. Hur kan vi utifrån dessa historiska bilder förstå 2010-talets firande av Karl XII som en symbol mot islam?

Skärmavbild 2015-11-29 kl. 19.12.55

Övning: Historiebruket av Karl XII i reklam, musik och dikt

Prata om historiebruk utifrån Hellströms text och presentera andra exempel på historiebruk.

Del 1: Karl XII i reklamfilm

Visa Reklamfilmen för Marabous choklad från 1920-talet med Karl XII i huvudrollen från Stockholmskällan och be eleverna fundera över följande frågor:

  1. Vem har skapat filmen och för vilka syften?
  2. Vad är det för bild av Karl XII som förmedlas?
  3. Varför tror du att de valt att använda Karl XII i filmen?

Del 2: Karl XII i dikt och musik

Låt eleverna få ut de fem texterna i bifogad PDF (kan med fördel lamineras och klippas ut, så eleverna kan sortera fritt) och följande frågor:

  1. Hur beskrivs/framställs Karl XII i respektive text?
  2. Vilka likheter respektive skillnader kan ni se mellan de olika texterna?
  3. Försök ordna texterna kronologiskt. Förklara varför ni ordnat dem i en viss ordning.
  4. Fundera över ungefär när tror ni att texterna är skrivna? Ta hjälp av matrisen ni fyllde i till Hellströms text och förklara hur ni daterat dem.
  5. Vad tror ni textförfattarna har för syfte med sin text? Vad är det för bild av Karl XII de vill förmedla?

När ni bearbetat texterna är det kul att avsluta med att spela upp de texter som finns som ljud.

Texter

  • Utdrag ur Esias Tegnérs Karl XII (1818) – (dikten har blivit tonsatt och framförandet av manskören Orphei drängar är lätt att hitta på t ex youtube)
  • Lill Babs Karl XII (1960) – (finns på youtube, texten är skriven av norrmannen Arne Bendiksen)
  • Utdrag ur Odins änglars Karl XII (1994)
  • Lennart Hellsings Kung karls kåldolme (1998) – (finns även tonsatt av Georg Riedel)
  • Utdrag ur Sabatons Carolus Rex (2012)

Hjälp gärna till!

Vi uppmanar alla lärare som använder Sverige i tiden i er undervisning att delge oss tips på övningar, instuderingsfrågor mm, så att det så småningom blir ett studiematerial som verkligen fungerar i klassrummet. Kommentarer till denna övning mottages gärna här på bloggen i kommentarerna nedan eller genom att skicka ett mejl till: magnus.minnbergh@stockholm.se

Vilken betydelse har vikingatiden?

Inlägget är skrivet av Patrik Johansson som behandlar hur historie- och SO-lärare kan använda sig av texten ”Vikingar – myt och verklighet” av Fredrik Svanberg, som är en av texterna i den nyskrivna antologin ”Sverige i tiden” (som kan laddas ner i sin helhet gratis på Historiska museets hemsida). Johansson inleder med att kommentera Svanbergs text och sedan kommer exempel på instuderingsfrågor till denna. Vidare presenteras tankeverktygen historisk betydelse och historiebruk som han anser är lämpliga att jobba med i relation till texten. Slutligen visas hur historiebruksaspekten av vikingatiden kan synliggöras med hjälp av historiska källor. Även till dessa källor finns förslag på instuderingsfrågor. Materialet kanske i sin nuvarande utformning lämpar sig bäst för elever på högstadiet och gymnasiet, men kan anpassas för lägre åldrar. Kommentera och lämna gärna egna förslag under inlägget.

Inledning

Temat i Fredrik Svanbergs text är att kasta ljus över myt och verklighet i relation till  vikingatiden. Många i Sverige vill gärna identifiera sig med vikingarna, men Svanberg betonar hur olika människorna som levde på vikingatiden var från oss. Det har inte heller funnits några historiska grupper som kallat sig själva vikingar. Svanberg beskriver hur föreställningen om vikingen laddades med goda egenskaper i samband med 1800-talets nationalism, och hur mytbildningen har överlevt den arkeologiska forskningen. Under vikingatiden var Skandinavien splittrat i många olika småbygder som kännetecknades av kulturell variation snarare än homogenitet. Vikingatidens skandinaver var ingen  kulturellt sammanhållen eller etnisk grupp. Kännetecknande för perioden var snarare diversifierade samhällen och migration. Rörligheten i sin tur gav upphov till kulturmöten som bidrog till omvälvande förändringar i Skandinavien; kristendomens införande, intensiv handel, träldomens avskaffande, böcker och skriftspråk samt nya politiska maktstrukturer. I texten resonerar Svanberg om vikingatiden som historiebruk men också om dess historiska betydelse, och båda dessa två aspekter är väl värda att lyfta i undervisningen.

Instuderings- och reflektionsfrågor till texten

  1. Vad menar Svanberg kan ha varit den ursprungliga betydelsen av begreppet “viking”?
  2. Hur kommer det sig att många av de idéer och föreställningar om vikingatiden  som vi har idag, kom till under 1800-talet?
  3. Hur kommer det sig, tror du, att den  moderna arkeologiska  forskningen inte kunnat  punktera många av de myter som hänger ihop med vikingatiden, och förändra vår bild av den historiska perioden?
  4. Vad var kännetecknande för bygderna och småsamhällena i Skandinavien under vikingatiden?
  5. Titta på kartan i texten över sydöstra Skandinavien. Vilka av de geografiska namnen känner du igen? I vilka sammanhang används de moderna motsvarigheterna till namnen idag?
  6. Fredrik konstaterar att det inte fanns någon homogen grupp av människor som vi kan referera till som “vikingar” eller “svenskar” under perioden. Hur ska vi då tala om eller referera till de människor som levde under vikingatiden? Kom med olika förslag.
  7. Svanberg menar att vikingatiden var inledningen på en omfattande historisk förändringsprocess som i grunden omvandlade det som senare kom att bli Sverige.  Vilka kan drivkrafterna varit under vikingatiden? Vilka blev konsekvenserna av denna förändring?
  8. Svanberg konstaterar att myten om den manlige krigaren fått ge namn åt perioden vikingatiden. Vad borde vikingatiden kallas om vi skulle döpa om den – med tanke på de perspektiv på vikingatiden som lyfts i texten? Kom med förslag och argumentera för dem.
  9. Vilken är Svanbergs huvudpoäng? Vad vill författaren förmedla med texten om vikingatiden?
Runstenen Sö 194 vid Brösicke i Ytterselö socken, Södermanland. Foto: Bengt A. Lundberg Runstenen Sö 194 vid Brösicke i Ytterselö socken, Södermanland. Foto: Bengt A. Lundberg

Historiska tankeverktyg

Enligt min uppfattning är det två historiska tankeverktyg som är särskilt intressanta att lyfta i en diskussion om vikingatiden: historisk betydelse samt historiebruk. Svanberg behandlar båda aspekterna. I texten kopplas myten om vikingatiden ihop med det moderna historiebruket, och den avslutas med ett resonemang om vikingatidens historiska betydelse. Nedan förklaras de historiska tankeverktygen kortfattat.

Historisk betydelse

Att fundera över ett fenomens historiska betydelse innebär att ställa sig frågan om vad i det förflutna som är värt att berättas och vad vi ska ägna tid åt i historieundervisningen. Vikingatiden har en mycket stark ställning som historisk period i såväl populärkulturen som i skolan, men också på museer. Frågan är på vilket sätt vikingatiden är historiskt betydelsefull? Vi kan fråga oss hur hur vi avgör vad som är viktigt att lyfta och lära från det förflutna? Ett grundantagande är att historisk betydelse (eller signifikans) alltid konstrueras. Detta innebär att ingenting i det förflutna har någon betydelse i sig, utan att händelser, aktörer, fenomen eller förändringsprocesser blir betydelsefulla när de får en meningsfull plats i en historisk berättelse. En konsekvens av detta sätt att se på historia är att berättelsers betydelse varierar över tid och mellan grupper och samhällen. Detta för också samman historisk betydelse med begreppet historiebruk. Ur ett historiskt perspektiv finns dock ett par faktorer som på olika sätt kan bidra till att göra ett fenomen historiskt betydelsefullt. För det första blir händelser, aktörer eller förändringsprocesser betydelsefulla om de har resulterat i varaktiga historiska förändringar. Ett annat sätt att beskriva detta är att något i det förflutna fick konsekvenser för många människor, under lång tid. För det andra blir historiska fenomen betydelsefulla om de avslöjar något för oss, det vill säga berättar något för oss som vi inte kände till och som kan kasta ljus på det förflutna eller vår samtid.

Hur kan då vikingatiden bli historiskt betydelsefull om vi resonerar i linje med detta? I relation till principen om varaktiga förändringar kan vi identifiera vikingatiden som en vändpunkt, eller förändringsprocess där vi kan skönja en övergång från ett fragmentariserat Skandinavien till de första statsbildningsprocesserna. Ytterligare en förändringsprocess är etableringen av den kristna tron och kyrkan som samhällsinstitution. På så sätt har vikingatiden som period fått konsekvenser för många människor över lång tid. Även utifrån avslöjandeprincipen kan vi argumentera för att vikingatiden var betydelsefull. Den avslöjar något om det förflutna för oss, bland annat hur migration och kulturmöten är kontinuerliga historiska fenomen, även i tider som kanske vanligtvis inte associeras med det. Men vikingatiden avslöjar också något för oss om oss själva och vår samtid. Bland annat vårt behov av att använda historia för att bygga nationella identiteter och ett gemensamt förflutet. Denna sista betydelseaspekt för oss över på frågor om historiebruk. Och vikingatiden är också betydelsefull för att den avslöjar en rad aspekter av hur historia använts och används.

Historiebruk

Historien, det vill säga berättelser om det förflutna, brukas eller används ständigt. Användningen av historien svarar mot olika typer av intressen och behov som individer eller grupper har och uttrycker. I skolor och vid universitet är exempelvis ett bruk av historien med vetenskapliga anspråk vanligt, och då är syftet att efter kritiska reflektion sträva efter den mest korrekta berättelsen om vad som försiggick i det förflutna. När historievetenskapen föddes på 1800-talet strävade historiker efter att objektiv återskapa historiska händelser, men idag är de flesta historiker överens om att historien konstrueras och utgörs av tolkningar av det förflutna, och därför kan det finnas flera (ibland konkurrerande) berättelser. Historia spelar också en viktig roll när människor skapar mening i sina liv och då kan historiebruket sägas vara personligt, eller kanske existentiellt. Vi använder då historia för att förstå våra egna liv i ett sammanhang. Det här bruket kan svara mot frågor som vem är jag, varifrån kommer jag och vart är jag på väg? Historia används och kommuniceras också för helt andra syften än vetenskapliga och personliga. Historia kan bland annat ha moraliska, politiska eller kommersiella syften. Historia kan då användas för att legitimera tillstånd eller för att motivera förändringar, men också som argument i debatter eller helt enkelt för att tjäna pengar. Ofta blandas de här bruken av historia när individer och grupper formulerar sig. I en analys av historiebruk kan det vara värdefullt att (1) fundera över vem som använder historien och (2) för vilka behov eller syften, samt (3) vilken funktion bruket får när historia kommuniceras i relation till olika grupper. Det är viktigt att notera att historiebruket både kan ha en samtida och en historisk referensram. Oavsett om vi analyserar historiebruk idag eller i det förflutna krävs kontextualisering för att vi ska förstå varför historia används på ett visst sätt i en viss tid.

Fördjupningsuppgifter

Det finns en rad möjliga fördjupningsuppgifter kopplade till vikingatiden som kretsar runt historisk betydelse och historiebruk. Nedan kommer framförallt historiebruksaspekten att synliggöras genom några exempel från historieläroböcker från tiden runt förra sekelskiftet som är uttryck där historia används för olika syften. Det är också lämpligt att arbeta med några mer samtida skildringar där vikingar förekommer, såsom den populära TV-serien Vikingsmen det kan också vara seriealbum, vikingautställningen på Historiska museet eller liknande. De äldre exemplen nedan kanske inte är lika lätta för alla lärare att hitta, och dessa kan kontrasteras mot exempel från vår samtid, som är betydligt lättare att identifiera. Kommentera gärna och lämna egna förslag på övningar etc. i fältet under texten.

Om uppfostran hos våra förfäder

Utdraget nedan är taget ur Läsebok för Folkskolan som är en möjlig källa till historiebruk av vikingatiden från tiden för sekelskiftet 1900. Källan utgörs av ett kapitel som heter “Om uppfostran hos våra förfäder”. Texten är en redogörelse för hur man runt sekelskiftet tänkte sig att nordborna fostrades till ett “kraftfullt, modigt och härdadt folk”. Källan står i tydlig kontrast till Svanbergs text, och är ett uppenbart bruk av historia i den mytologiska anda som Svanberg beskriver. Utdraget är i ringa grad en reflektion över uppfostran under vikingatiden, och i högre grad en text som avspeglar synen på moral, dygder, manlighet och kvinnlighet i vissa samhällskretsar vid tiden för förra sekelskiftet. Som lärare är det intressant att diskutera källan i relation till de nationalistiska strömningar som då dominerade, men också kopplat till ideal runt barnuppfostran och inte minst manlighet (och kvinnlighet).

Frågor till källan

  1. Svanberg kopplar samman de moderna föreställningarna om vikingen och vikingatiden med 1800-talets nationalism. Vilka spår av nationalism kan du upptäcka i källan? Belägg med exempel från texten.
  2. Vad är det för moral, dygder och egenskaper som lyfts fram som föredömliga i källan? Vad anser man är kännetecknande för den goda människan?
  3. Kanske säger källan mer om hur författarna såg på uppfostran i sin samtid, snarare än att den säger något om uppfostran på vikingatiden. Ge exempel på idéer om uppfostran som kan härledas till tiden för sekelskiftet 1900. Vad säger källan om författarnas syn på uppfostran?

Utdrag ur Läsebok för Folkskolan från 1899: Om uppfostran hos våra förfäder

“Ett nyfödt barn lades på golfvet. […] Upptog fadern ej barnet, lämnades det till en träl, som fick befallning att döda det, eller, hvilket var vanligare, att utsätta det i skogen, hvarest främmande ofta färdades. Många utsatta barn blefvo räddade undan döden genom moderns föranstaltande [försorg] eller på annat sätt, men de flesta omkommo af hunger och köld eller blefvo rof för vilda djur.

Klenhet hos barnet, fattigdom, olycksbådande drömmar och förebud voro anledningar för fadern att besluta barnets död. Lifvet var, menade våra förfäder, en oafbruten kamp, hvilken endast starka och härdade män kunde bestå med heder. Svaga och lytta voro endast en börda för sig själfva. Bättre vore att dö än att strida mot ett oblidt öde.

Några offentliga skolor funnos icke på denna tid. I hemmet öfvades gossen i faderns yrke och i manliga idrotter, flickan i husmoderliga värf. Gudasagan, de erfarenheter och sederegler, som under årens lopp insamlats, samt berättelser om förfädernas bragder lärde de unga känna genom sånger och sagor, som fortplantades från släkte till släkte. Tidigt fingo de deltaga i lifvets bestyr samt följa med de äldre till templet, tinget och samkvämet. Härigenom fingo de uppväxande rika tillfällen att inhämta erfarenheter förvärfva insikter, skärpa förståndet och stärka krafterna.

Bland rika och mäktiga var det öflig [vanlig] sed att för uppfostran lämna barnen till kloka och förståndiga män, hvilka man ville visa aktning och förtroende. Emottogs barnet, satte fosterfadern det på sitt knä och förband sig därmed att lära det allt mannavett och alla idrotter, som det förmådde lära. Det tillkom också fosterfadern att på annat sätt sörja för sitt fosterbarns framtid och mot detsamma utöfva en faders plikter. Det förtroende, som sålunda visades fosterfadern sveks aldrig.

Kroppslig aga förekom sällan eller aldrig i föräldrahemmet. Ett i barndomen okynnigt, i ungdomen och mannaåren oböjligt släkte uppväxte på den tiden i Norden. Blefvo sönerna i hög grad vildsinta, försåg fadern, som därtill hade råd, dem med vapen och skepp och sände dem till hafs för att i främmande land »klämmas mellan sköldar, till dess det vilda mod var tämdt». »Till hafs! Till hafs!» synes också hafva varit de nordiska ynglingarnes lösen. […] »Jag finner, att ingenting blir af min ungdomsstyrka, om jag icke drager ut.» Så talade, enligt sagorna den tidens ynglingar till sina fäder, och den gråhårige odalmannen, som i sin ungdom själf kämpat å vikingaskepp, gladdes, då han hörde sina söners beslut. Äfven modern eggade sönerna att deltaga i härnadståg. Modlöshet och dådlöshet föraktade hon; ett vekt och blödigt sinne hade för henne ringa behag. Så fostrades i Norden ett kraftfullt, modigt och härdadt folk.”

Fyrisvalls säd

Källan nedan är en typisk hjältesaga, förlagd till vikingatiden, från tidigt 1900-tal av Verner von Heidenstam. Utdraget nedan visar hur Heidenstam i början på 1900-talet ville framställa vikingen och dennes önskvärda personliga egenskaper.

Frågor till källan

  1. Vilka goda personliga egenskaper har en krigare på vikingatiden, enligt källan?
  2. Utdraget kan sägas innehålla en sedelärande historia; vilken är sensmoralen av berättelsen?
  3. Svanberg talar om att bilden av vikingen utgjorde ett nationellt ideal på 1800-talet. Utifrån källan nedan; hur kan detta ideal beskrivas? Varför tror du att man använde den här typen av texter i skolan i början på 1900-talet?

Utdrag ur Verner von Heidenstams Svenskarna och deras hövdingar I från 1908: Fyrisvalls säd

”Innan Rolf Krake red till Uppsala, satt han om vintrarna troget i Lejre med sina bärsärkar. På gården i Lejre låg en stor sten, och var och en, som ville bli Rolfs man, måste kunna lyfta den. Närmast högsätet satt den jättelika kämpen Svipdag, som ensam var lika god som tolv andra bärsärkar. Han hade förut varit Adils lantvärnsman, men ledsnat på att tjäna en så girig herre.

Snart infann sig också den lika berömda Bodvar Bjarke från Norge. När Bodvar steg in i salen vid Lejre, låg där en svag och klen stackars yngling hopkrupen bakom en benhög i hörnet, och på honom kastade kämparna vid bordet de avätna benen. Bodval tog honom med sig, fast han darrade i alla lemmar, och ställde honom bakom sin bänk. När benen nu började vina igen, grep Bodvar ett stort höftben, som var nära att träffa honom själv. Det slungade han med sådan kraft i pannan på den, som hade kastat det, att mannen nedföll död. Sedan gav han sin skyddsling kläder och lät honom dricka blodet av ett fällt vilddjur och kallade honom Hjalte. Efter den dagen blev Hjalte lika modig och stark som de andra.

Med sådana kämpar var det, som Rolf Krake drog till Uppsala. De följde honom gärna, ty han var vänsäll, givmild och rättvis och lika saktmodig mot de svaga som förfärlig mot sina fiender. De visste, att Adils var en trollkunnig blotman, men Yrsa hjälpte dem lyckligt över falluckor och andra försåt i kungssalen, och nu voro de samlade i härbärget.”

Inledning till Swänska historien, från 1731

Nedan följer ett utdrag ur en svensk historiebok som är författad innan de moderna idéerna om vikingen formulerats. I texten förekommer inte begreppet viking, utan perioden refereras till som den förkristna eller hedniska tiden, vilken beskrivs som mörk och människorna som moraliskt förtappade. Det här utdraget bildar en tydlig kontrast mot de texter som skrivs drygt 150 år senare. Texten utgörs av en kort transkription, som kan vara en utmaning för yngre elever att läsa.

Frågor till källan

  1. Hur framställs den historiska period som vi idag kallar vikingatiden i källan? På vilket sätt är framställningen olika i relation till de båda källorna ovan?
  2. Hur beskrivs de människor som levde under vikingatiden i källan?
  3. Vilken roll spelar den hedniska tron respektive kristendomen i berättelsen?

Utdrag ur Inledning till den Swänska historien, från 1731

“VI Kapitel

Den hedniska avgudatjensten och den kristna lärans införande i Swerige

Om wåra förfäder hafva vid sin hitkomst haft någon kunskap om den sanna Gudens dyrkan, eller om de förlorat den samma förr än de kommit inn i Swerige är ovisst. Men att de varit i det blinda hedniska mörkret stadde, och dyrkat kreaturen i stället för skaparen, är en alltför beklagelig sanning.” […]

“Uti hvad för blindhet och mörker våra hedniska förfäder sträfvade, hafva vi i föregående forteligen skådat. Genom Guds stora och obeskrifliga Nåd skedde, at, år 829 efter Christi födelse, den Christna Läran blef i vårt Fädernesland införd, genom den Romerska Keijsaren Ludovici Pii sorgfällighet, som insände Ansgarium, en Benedictiner-Munch, at här utsprida och fortplanta Den Christna Läran, hvilket han äfven med stor nit och åhåga gjorde, först i Konung Biörn den tredies tid, uti Biörkö stad och de omliggande orter, och inkom andra resan uti Konung Olof Trätäljas tid som då på Biörkö stadder var. Efter Ansgarii bortgång hade väl den Christna Läran stor motgång och låg aldeles under.”

“VII Kapitel

De gamla och änn öfliga bröllops- och begrafvnings-seder

Så länge Swea Rikes inbyggare ännu sträfvade i det hedniska mörkret, var hos dem, som andra hedningar öfliga, at äga många hustrur, och gifte jämväl Bröder och Systrar med hvarandra. Det hölls äfvenväl, i synnerhet hos Konungar och Furstar, för en stor heder, at med våld taga sig hustrur.”