Nivåer

Nivåer (eller levels) är en mycket vanlig spelmekanik. Nivåer (eller levels) är en mycket vanlig spelmekanik, särskilt i rollspel (RPG).

Nivåer, eller levels, är i västerländska spel ett ganska nytt fenomen. I japanska rollspel har det dock funnits sedan länge. En nivå beskriver dina färdigheter generellt eller inom en förmåga. Till exempel kan du vara en karaktär på nivå 10, men inte kunna dyrka lås, för att din lockpicking-level är för låg. Detta blir lätt abstrakt.

I grunden handlar det om två saker:

  • Hur erfaren är du?
  • Hur duktig är du på att göra någonting specifikt?

Hur erfaren är du?

Varje gång min födelsedag inträffar, brukar jag skämta om att jag precis levlat upp. Jag har ytterligare ett års erfarenheter med mig. Om du har level 10 och jag har level 20, är risken stor att du förlorar om vi skulle strida med varandra. Jag är helt enkelt mer erfaren.

Det är som i verkliga livet, man snappar upp ett och annat när man går upp i nivå. Man lär sig nya saker, får nya förmågor och större kännedom om det som har hänt.

Precis som i verkliga livet, får man mer erfarenhet och större handlingsutrymme i spelens värld.

I min spel har jag knutit ihop poäng med elevens nivå. När eleven har tusen poäng, når denna elev nästa nivå. Det är ett enkelt sätt att räkna. Traditionellt sett brukar nivån komma med en exponentiellt uträknad poänggräns. Det går alltid snabbt att nå nivå två och tre, men när du närmar dig taket går det olidligt långsamt. Men man fortsätter ändå för att man vill maximera sin potential, och se vad som händer då.

Hur duktig är du på att göra något specifikt?

Ofta delas nivåer in i olika egenskaper i spelens värld. Du kan vara en fena på att slåss med svärd, men komplett oduglig på att skjuta med en pilbåge. I överförd mening kan man se på de förmågor eleverna övar på i skolan. Här följer några från mitt ämne – svenska:

  • Förmågan att lyssna
  • Förmågan att kommunicera i skrift
  • Förmågan att förhålla sig källkritiskt

Alla kan vi vara överens om att dessa går att öva och bli bättre på. Går det att tänka sig att visualisera detta? Absolut. Alla stora mål går att bryta ned i delmål som är så konkreta som möjligt för att förtydliga det för eleverna.

Detta är hur olika nivåer i ämnet Svenska skulle kunna se ut. Förmågorna man använder i ämnet Svenska skulle kunna presenteras på ett helt annat sätt.

När en elev förstår att den kanske har svårigheter med läsning, är detta ett gyllene tillfälle att visa bilden ovan. Du kanske är på nivå ett, men bara för att du inte har försökt och ansträngt dig att lära dig hantera nästa steg. På motsvarande sida har läraren också ett ansvar att presentera strategier för läsning, skrivning och annat, för att visa hur man når nästa nivå. Schemat har funktionen av en målbild, men resan dit är någonting klassen gör tillsammans. Kanske finns det en annan elev i klassen som kan hjälpa till, kanske kan man fråga sina föräldrar eller någon på nätet. Det finns alltid ett svar. Om svaren saknas, finns alltid en strategi för att klara sig utan svaret.

Nivåer i spel är till för att förbereda dig på att klara dig igenom spelet till slutet. Precis som förmågorna i skolan ska få dig att klara av livet i allmänhet. När du kan detta, klarar du av att rösta (med en egen motivering till valet av parti i ryggen), ta lån (och känna till kostnader och risker) och hålla ett tal på en födelsedagsfest (som inte börjar med ”Jag är ju ingen talare, men…”). Problemet är att spel figurativt dödar dig när du inte är stark nog, för att låta dig försöka igen. Det vardagliga livet, som ju är ett socialt spel, dömer människor hårdare än spelet någonsin kommer att göra. Att dra paralleller mellan dessa, är en bra utgångspunkt i en obotlig optimism som bör prägla skolan.

I samverkan med klokt implementerade poängsystem är det möjligt att skapa ett klassrum där eleverna förstår sin egen progression och se vart de är på väg. Istället för att höra en elev säga att hen klarade provet, vill man ju istället höra att denne dragit slutsatsen att hen är bättre på att skriva nu, än för fem månader sedan (och förhoppningsvis tack vare skolans undervisning i att skriva). Siffror är precis så okomplicerade som vi uppfattar dem. Sedan bör vi vara lyhörda och ta diskussionen, när elever börjar jämföra sina siffror med varandra, och ställa frågor som handlar om hur man blivit bättre på att skriva.

Någonting som jag funderar på är det som kallas för level cap, eller nivåtak. I många spel kan man inte bli bättre på bågskytte än ex. 100. Där tar det liksom slut. Så ser inte verkligheten ut alls. Har Usain Bolt nått sitt nivåtak som sprinter? När har vi lärt oss allt som är möjligt inom litteraturanalys eller multiplikation? Aldrig. Den enda slutsatsen som kan dras av denna parallell är att allt inte är möjligt att använda i överförd betydelse. Det var ändå människors törst och strävan efter kunskap och utveckling som skapade spelen, och inte tvärt om.

2 kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.