Visar alla blogginlägg från: februari 2019

Mätbart medborgarskap

Bilden visar ett personbevis med stadstillhörighet och nivå. Bilden är tagen från spelet ”The Tomorrow Children” som skapades av SIE Japan. Dess estetik påminner mycket om Sovjeterans.

Att vår tillvaro mäts på olika sätt är inget nytt. Coop mäter hur mycket jag lägger på mat varje månad, Clas Ohlson vet vilka skruvar jag brukar köpa och min bank vet hur ofta jag äter ute. Den sociala ingenjörskonsten hittar nya områden av våra liv att påverka oss på.

Karmapoäng?

För tusen år sedan, var det betydligt lättare att se och erkänna varandra, då samhället bestod av färre människor och ofta på mindre ytor. I mindre byar känner man ofta alla och de sociala banden var ofta starkare. Idag ser det annorlunda ut. Med urbaniseringen blir våra sociala cirklar betydligt större. Bor du i en storstad, ser du hundratals, om inte tusentals människor varje dag! I denna kontext kan det vara svårt att hålla samma kvalitet på de sociala banden som i bysamhället.

I den postugisiska staden Cascais väster om Lissabon finns ett digitalt system sedan en tid tillbaka – CityPoints. Dess uppgift är att erkänna goda handlingar och dela ut poäng för dessa, som i sin tur kan växlas in mot t.ex. biljetter till olika arrangemang. Tanken bakom systemet är att erkänna olika typer av beteenden:

  • Miljöansvar
    • Sopsortering, återanvändning, etc.
  • Medborgarskap
    • Föreningsaktiviteter, t.ex.
  • Socialt ansvar
    • Ideelt arbete, djuradoption, donationer, etc.
  • Medvetna transporter
    • Användandet av lokaltrafik eller cykelpool
  • Övrigt
    • Startbonus, delande, topplistor, etc.
Bilden visar fem beteenden som belönas i systemet: miljö, medborgarskap, sociala värden, medvetna transporter och olika dela-bonusar. Beteendebelöningarna utgår från fem olika områden.

Meningen är att detta ska uppmuntra delaktighet och ansvarstagande för närmiljön, och skapa ett hållbart och solidariskt Cascais. CityPoints vann 2018 FN:s World Summit Awards. Huruvida det skapar ett gott samhälle återstår att se, men en morot är alltid en morot. Sedan återstår alltid att definiera vad som är gott eller ej, men den ekologiska hållbarheten i närsamhället är en bra utgångspunkt.

Allt är inte XP som glimmar

För miljontals kineser är redan ett utbyggt socialt kreditsystem verklighet. Men redan 2020 ska 1,4 miljarder människor omfattas av systemet (SVT Nyheter). Genom att betala räkningar i tid eller köpa inhemska produkter kan du utöka ditt grundkapital på 1000 poäng. Det mest intressanta här är att du får poäng för att umgås med andra som har höga poäng. Har du höga poäng, kan du slippa kön på sjukhuset eller bli mer synlig på dejtingsajter.

Om du däremot fuskar i datorspel, bryter mot trafikregler eller shoppar för mycket, kan du räkna med att förlora poäng. Har du för låga poäng får du inte tillgång till vissa jobb, eller hindras från att flyga med inrikesflyg. Det finns också en påtaglig ironi i att man får minuspoäng av att spela för mycket datorspel. Det sätter fingret på det som är centralt för spelifiering – vilket beteende är önskvärt och vilket är det inte?

De ramar du sätter runt eleverna, med eller utan spelmekanik, kommer att påverka utfallet. Känner du dem som individer, har du ännu större chans att påverka och analysera klassrumsbeteendet. Kinesiska myndigheter missar en viktig ingrediens i allt mellanmänskligt samspel – gruppdynamiken och våra relationella och empatiska möjligheter. Här har vi också faran med att spelifiera fel saker. Människor vill passa in och kommer att försöka undvika social skam så länge vinsten inte är betydligt större än skammen. Gruppens ramar och tolerans är dock svår för staten att detaljstyra. Det är vad ett socialt kreditsystem kan vara. Tydligheten är spännande – man vet exakt vad regeringen tycker är bra, och vad som är dåligt. Det är viktigt, också i en klassrumskontext.

Men vi behöver lite på vårt eget samspel, och inte på sanktioner från en spelledare. I klassrummet är det otroligt viktigt att visa upp och enas om vad som accepteras och inte accepteras i gruppen, men när vi bestämmer vem som ska umgås med vem, då är vi ute på mycket tunn is.

Morot och piska

I ett klassrumssammanhang finns det flera faktorer som samverkar till att styra elevens motivation och handling. Som jag tidigare nämnt, är inre motivation att föredra, då individen drivs av sina mål och drömma till att studera och utbilda sig. Saknas den motorn, finns det inslag i spelifiering som kan hjälpa på kort sikt. Det centrala är att tydliggöra förväntningar och diskutera för resultat av olika handlingmöjligheter. Vad hände när du inte gjorde läxan?

Man ska vara försiktig med sociala aspekter av spelifiering i skolan. Jag tror att alla har erfarenheter av exempelvis tävlingsmoment i skolmiljön. Elever som är duktiga på tävlingsmomentet kommer att tycka att det är roligt, medan de som inte tycker det kommer att erfara den sociala press som finns när en grupp definieras. Samtidigt är det också en del av livet, där vi inte kan förhindra skolan från att värdera insatser. Det man ska ta med sig, är att inte samma ämne ska ha konstanta tävlingsmoment.

På ett samhälleligt plan finns såklart stora faror med dessa system. I grunden landar det i individens frihet till sina egna val. Exemplet Kina känns kanske fjärran, men samtidigt påverkas du av sociala medier, bonusklubbar på affärer eller tävlingsmoment på frivillig basis.

Hur frivilligt är det, egentligen?