Visar alla blogginlägg med kategorin:
Debatt och skolpolitik

Nihad Bunar: ”Hur skall vi göra?” – om migration och utbildning

konf3En av keynoteföreläsarna på Vetenskapsrådets resultatdialog (21-22/11 2016) var Nihad Bunar, Stockholms universitet, känd bland annat för sin bok Nyanlända och lärande. Titeln på hans föreläsning var ”Hur skall vi göra?” – migration, utbildning och utbildningsforskningens ansvar.

Bunar talade om strukturellt missgynnade områden och deras skolor och beskrev en utveckling från lokalsamhällets stolthet till skolor med dåligt rykte som tappar framför allt studiemotiverade elever. Oavsett möjliga anledningar till utvecklingen är det viktigt att uppmärksamma alla barns situation. Just detta var en av Bunars argument: att betrakta alla barn som barn – vilket inte är fallet nu enligt honom. De lagar, regler och bestämmelser som gäller för ”barn” tycks inte alltid gälla för barn som befinner sig i en process av pågående migration.

Resultaten från en studie som undersökt nyanlända barns situation ur barnens perspektiv visar att de ser tydliga livschanser i Sverige men att de behöver hjälp och stöd, såväl pedagogiskt som socialt. De har ett stort behov av att ”vara normala” och av att få uppmuntran och bekräftelse på att de utvecklas. Studien visar också att barnen har mycket vilja och ambition och att det är betydelsefullt för dem att snabbt lära sig svenska.

Tillbaka till frågan i rubriken: Hur ska vi göra? Bunars poäng med frågan var att vi ju inte kan förändra det de nyanlända barnen varit med om eller vilka deras föräldrar är. Det vi kan förändra är vad vi gör i vårt arbete med de nyanlända eleverna. Bunar talade om spaces of inclusion och spaces of empowerment. Det är dock viktigt att inkluderingen är stödbaserad och sker med medvetenhet om elevernas tidigare och nuvarande erfarenheter. Empowerment handlar bland annat om att erkänna barnet som en kompetent aktör i sitt eget liv. Bunar betonade vikten av att elevens första språk används som en resurs i lärandet. Hur studiehandledningen organiseras och utnyttjas är också en väsentlig fråga. Man kan också ställa frågan vilka pedagogiska principer studiehandledningen bygger på – finns det någon forskning om detta?

Anna-Maija

Från enspråkig till flerspråkig skolmiljö

Hur kan skolan gå från en enspråkig till en flerspråkig miljö? Det har varit en av huvudfrågorna för Amuse-projektet som pågått i tre år. Institutioner från sex europeiska länder, däribland Göteborgs universitet, har samarbetat kring att ta fram goda exempel, genomföra studier och ta fram rekommendationer och publikationer.

Dessutom har fyra konferenser arrangeras där företrädare för lärarutbildningar, lärare, skolledare, forskare och utbildningspolitiker har träffats för att diskutera flerspråkig utbildning. Den sista konferensen var i Göteborg i våras och Språkforskningsinstitutet var på plats (se länkar till våra blogginlägg nedan).

Nu har Amuse-projektet tagit fram rekommendationer för hur flerspråkighet kan främjas i skolor och klassrum. Rekommendationerna riktar sig till lärarutbildningen samt beslutsfattare och politiker. De fullständiga rekommendationerna finns att ladda ner på projektets webbplats. Några av rekommendationerna är följande:

  • Lärarutbildningen bör förbereda alla lärare, oavsett ämne de ska undervisa i, på ett sådant sätt att de kan planera och genomföra sin undervisning för att stödja den språkliga mångfalden i klassen.
  • Som en del av lärarutbildningen bör alla lärare läsa en introducerande språkkurs i ett av elevernas modersmål. Detta bör erbjudas som en obligatorisk, valbar kurs, som i idealfallet också inkluderar en vistelse i ett område där detta språk är ett huvudspråk i dagligt bruk.
  • Bibliotek vid skolor, universitet, och på alla institutioner för lärarutbildningen bör förses med nya och aktuella forskningspublikationer och undervisningsmaterial inom områdena flerspråkighet och språklig mångfald.
  • Antalet utbildade flerspråkiga lärare bör ökas och integreras i det ordinarie skolsystemet.
  • Beslutsfattare inom utbildningsområdet måste öka sina kunskaper om flerspråkighet.
  • Modersmålsundervisning och stöd på andra språk bör integreras i den ordinarie undervisningen. Samtidigt bör modersmålslärares status på skolorna göras likvärdig med andra lärares.
  • Elever med en utökad språklig repertoar bör få institutionellt erkännande och lämplig certifiering av sina språkkunskaper.

Amuse står för Approaches to Multilingual Schools in Europe. Projektet pågick från januari 2012 till mars 2015 och finansierades av Europakommissionens program för livslångt lärande. Läs mer och ladda ner alla rekommendationer på projektet webbplats.

 *

Läs även våra blogginlägg från konferensen Flerspråkighet i forskning, samhälle och utbildning i mars 2015:

Flerspråkighet behövs i lärarutbildningen!

Bonjour, everybody! Ett europeiskt perspektiv på flerspråkighet

”Isolera inte de nyanlända!”

Så kan utbildningen för flerspråkiga elever förändras

När och varför slutade utbildningspolitiker att lyssna till forskning om flerspråkiga elever?

Förskolan var också på plats i Göteborg!

 

När och varför slutade utbildningspolitiker att lyssna till forskning om flerspråkiga elever?

arabiska

Jarmo Lainio, professor i finska vid Stockholms universitet, vet att rubriken på hans föredrag är provocerande, men sann. Jarmo har under många år forskat om minoritetsspråk, tvåspråkig undervisning, språkpolicy och tvåspråkig undervisning. En överväldigande enig forskarvärld visar att ett starkt modersmål leder till bättre skolresultat. Studier av tvåspråkig undervisning visar att skillnader mellan förstaspråksinlärare och andraspråksinlärare elimineras efter 6 år. Trots det ifrågasätts modersmålsundervisningen i media, av politiker och allmänhet och den tvåspråkiga undervisningen är i det närmaste obefintlig i Sverige idag.

Hur kommer det sig att två- eller flerspråkighet inte stöttas av stora delar av det politiska etablissemanget, trots att det går stick i stäv med forskningsresultat och erfarenhetsbaserad praxis?

Under konferensen Flerspråkighet i forskning, samhälle och utbildning i Göteborg var det flera talare som pekade på gapet mellan forskning, politiska intentioner och lärares, lärarutbildningars och allmänhetens syn på vikten av modersmål.

Modersmålets pedagogiska nytta och roll för inlärning av både kunskap och språk är erkända och forskningsunderstödda, precis som modersmålets roll för identitetsutvecklingen och betydelse för utvecklingen av en likvärdig och demokratisk skola. Det svenska språket, de nationella minoritetsspråken och teckenspråk är dessutom skyddade i språklagen och rätten till modersmålsundervisning i skollagen §7.

Trots det har lagstiftningen som gäller modersmål inte implementerats fullt ut. Den pedagogiska nyttan negligeras ofta av både pedagoger och allmänhet och inom lärarutbildningarna, på grund av andra, traditionella, ideologiska och politiska värderingar. Det finns ett visst generellt stöd för modersmål, men många ser det fortfarande som språk som förväntas användas i hemmet, men inte i skolan. ”Här talar vi bara svenska” och ”I Sverige är det svenska som gäller” hörs fortfarande från både lärare och föräldrar.

Förutsättningarna för modersmålsundervisningen har dessutom försämrats markant sedan 90-talet och är idag ofta en marginaliserad verksamhet som pågår efter skoltid och utanför skolans övriga verksamhet. Krocken mellan den verkligheten och all den forskning som visar att modersmålsundervisning leder till bättre skolresultat är skrämmande.

Lena Ekberg, föreståndare på Centrum för tvåspråkighetsforskning på Stockholms universitet, talade också om skillnaden mellan intentioner och verklighet när det gäller modersmål och flerspråkighet.

– Det finns en tydlig hierarki mellan olika språk i skolan och samhället i Sverige idag. Högst upp i den hierarkin står det svenska språket, tillsammans med engelskan, som snabbt vinner terräng, framför allt inom högskolan, men också i grundskola och gymnasium där engelskan blir allt vanligare även som undervisningsspråk. Efter svenska och engelska kommer de största europeiska språken och övriga nordiska språk, sedan de nationella minoritetsspråken (samiska, finska, meänkieli, jiddisch och romani) och allra längst ner immigrantspråken (t ex. arabiska, serbiska/bosniska/kroatiska, polska, turkiska och somaliska).

Denna hierarkiska ordning och Sveriges historia av enspråkighetsnorm, tillsammans med debatten om modersmålsundervisningen och svenskans särställning – präglad av en enspråkighetsnorm –  i politik och media påverkar allmänhetens uppfattningar om modersmål och flerspråkighet, men man kan undra hur länge skolor ska kunna bryta mot lagen och inte erbjuda modersmålsundervisning till alla som har rätt till det?

Ulrika Dahl

”Isolera inte de nyanlända!”

konf3

Nihad Bunar inledde andra dagen på konferensen Flerspråkighet i forskning, samhälle och utbildning  på Göteborgs universitet. Han presenterade några resultat från ett nyligen avslutat forskningsprojekt om nyanlända elever.

Nihad Bunar är professor i barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet. För några år sammanställde han den forskning som finns kring nyanlända och kom fram till att det fanns – väldigt lite.

Tillsammans med några kolleger försöker han nu reda ut vilka modeller för undervisning av nyanlända som finns och vilka som fungerar. Forskarteamet studerar mottagandet i tre kommuner: en liten med få nyanlända, en mellanstor där det är ungefär lika många nyanlända som svensktalande i den studerade klassen och en stor kommun där de nyanlända har klasskamrater som själva har invandrarbakgrund. Projektet heter Nyanlända och lärande. Hittills har endast artiklar i engelskspråkiga tidskrifter publicerats, men till hösten kommer en bok på svenska. Nihad Bunar är redaktör och titeln är ”Nyanlända och lärande – mottagande och inkludering”.

Några slutsatser:

  • Det finns stora brister i kartläggningen av elevernas tidigare kunskaper, och studiehandledningen på det egna språket är för dålig.
  • Mottagandet och undervisningen av nyanlända elever organiseras på många olika sätt och det är inte forskningsresultat eller elevernas behov som styr, utan skolans upplevda förutsättningar och möjligheter.
  • Nihad Bunar varnar för att placera de nyanlända eleverna på särskilda enheter eller skolor, isolerade från övrig skolverksamhet, och säger att det är viktigt att eleverna redan från början har en klasstillhörighet och så fort som möjligt ges möjlighet att delta i ordinarie undervisning i olika ämnen med olika former av stöttning.
  • Övergången från förberedelseklass till ordinarie klass leder till stora bekymmer. Lärarna i den ordinarie undervisningen tar inte hänsyn till de här elevernas individuella behov.
  • Nyanlända har rätt till både modersmålsundervisning och studiehandledning på sitt modersmål. Eftersom det kan vara svårt att hitta studiehandledare, som både har kunskaper i svenska, elevens modersmål och i alla skolämnen måste ämneslärare samarbeta med studiehandledarna, enligt Bunar.
  • Skolorna måste bli bättre på att lyssna på föräldrarna och ta tillvara på deras tankar och förväntningar.

Förberedelseklass och ordinarie undervisning

En översiktlig jämförelse mellan undervisning av nyanlända elever i förberedelseklass och ordinarie klass utifrån tre aspekter:

Språkutveckling
I förberedelseklass: mindre grupper, intensiv interaktion, lärare med utbildning i svenska som andraspråk, viss studiehandledning.

I ordinarie klass: större grupper, begränsad interaktion, få lärare med utbildning i svenska som andraspråk.

Kunskapsutveckling       
I förberedelseklass: mest svenska, viss ämnesundervisning (i några ämnen), lärarna är experter på språk och språkutveckling, men inte i andra ämnen, eleverna känner sig understimulerade efter ett tag.

I ordinarie klass: undervisning i alla ämnen med möjlighet att få betyg i dem, lärarna experter i sina ämnen, men inte i språkinlärning och -utveckling, liten eller ingen stöttning vilket påverkar betygen negativt

Sociala aspekter      
I förberedelseklass: trygghet, kamrater men ingen kontakt med andra elever eller elever med svenska som modersmål, ökande känsla av isolering och segregering

I ordinarie klass: utanförskap, svårt att hitta vänner, liten kontakt med elever med svenska som modersmål.

Stötta föräldrarna

Avslutningsvis presenterade Nihad Bunar även några slutsatser från ett projekt där han har intervjuat föräldrar som kommit till Sverige som flyktingar. De berättar att välkomnanden attityder och ett respektfullt bemötande från skolan är viktigt, men har synpunkter på hur skolan organiserar undervisningen för nyanlända elever. Många föräldrar kände sig dock förminskade och förödmjukade i mötet med skolan, och upplevde att deras kompetens som föräldrar ifrågasättes.

– Alla föräldrar har höga ambitioner med sina barns utbildning, men kan ha begränsade förutsättningar att stötta dem. Vi måste hitta verktyg för att stötta föräldrarna, vilket i förlängningen stöttar deras barn i deras lärande och utveckling.

Ulrika Dahl

Läs mer:

Se en videointervju med Monica Axelsson om projektet

Ladda ner ”Nyanlända elever – en kunskapsöversikt”

Nyanlända-sidan på Pedagog Stockholm